Wolff slår sig sedan ner på en pall och inleder föreställningen med en lång anekdot som hålls vid liv av de skratt åhörarna matar den med. Efter artistens episka dubbning av den elake Scar i Lejonkungen väcker dennes konverserande fortfarande en obefogad skepsis som dock lämnar mig inom kort.

Monologer av ovan nämnda slag varvas med svenska versioner av sånger från legender som Edith Piaf, Jaques Brel, Evert Taube och Monique Serf för att nämna några. En gemensam nämnare för de inledande numren är tangotakten och den något avvaktande förhållningen till publiken.

Så fort artisten blivit mer varm i kläderna lättas stämningen upp och spelningen vänder från tillknäppt Finlandsfärja till varm hotellbar. När Wolff speglar sig i den discokula som hänger från taket och presenterar sin bejublade Det sitter en pojke på månen svarar gästerna dessutom med busvisslingar och applåder.

Mellanspelen fungerar ypperligt som ledtrådar in i nästkommande del av kursen och efter att Wolff med band uppträtt i en timme lämnar de scenen för att lika snabbt klappas in av en nu stående publik. Väl på scenen för ett da capo presenterar Wolff bandet, berättar till vissas förtjusning att Änglagård 3 är i görningen och smyger sedan blygsamt av scenen till tonerna av Leonard Cohen.

Vad: Rikard Wolff

När: Onsdag kväll

Var: Sigurdsgatan 25

Tony Lorenzi