Samtidskonst utmanar blivande bildlärare
Forskning Bildlärarundervisning baserad på samtidskonst väcker ofta en osäkerhet hos studenter, enligt lärarutbildaren Eva Cronquist. Hon menar att det krävs ett nytt ämnesspråk inom området, eftersom samtidskonst är en nödvändig ingrediens i dagens bildpedagogik.
Vad handlar din avhandling om?
– Jag har studerat bildlärarstudenter som har valt samtidskonst som grund för utveckling av sitt ämneskunnande. Den här typen av kurser handlar om att undersöka samhällsfenomen och min utgångspunkt har varit att titta på studenternas lärprocesser när de arbetat med gestaltningar, för att kunna fördjupa kunskapen om vad det kan innebära att gå igenom utbildning av det här slaget.
Hur gick gestaltningsarbetet till?
– Exempelvis fick studenterna i uppdrag att undersöka stadsmiljöer. Projektet var tänkt att resultera i en konstaktivism på en specifik plats. En student arbetade med temat ”social statushöjning i staden” och undersökte ett torg som tidigare hade varit en park. Eleven valde att sätta upp flyers på platsen där det stod: ”här kunde stått ett träd”. Några dagar senare var det någon som hade svarat genom att skriva på flyern: ”och här stod träd, och det fanns en gräsmatta där det nu finns betongplattor”. Det hela resulterade alltså i ett socialt och interagerande samtidskonstprojekt.
Hur reagerade studenterna på det här uppdraget?
– Det väckte osäkerhet och starka känslor eftersom situationen krävde ett nytt sätt att tänka och arbeta. Man kan säga att projektet utmanade det mer traditionella gestaltningsarbetet i bildlärarutbildningen, som måleri och teckning. Det resulterade även i ett annat sätt att tänka kring deras egen bildlärarroll och hur den här typen av projekt kan omsättas i framtida pedagogisk praktik.
Det väckte osäkerhet och starka känslor eftersom situationen krävde ett nytt sätt att tänka.
Hur kan studenterna tillämpa de här erfarenheterna som verksamma lärare?
– Jag menar att förändringar i utbildning, i det här fallet konstbegreppet och dess olika metoder, leder till att det som tagits för givet utmanas. Ett centralt begrepp i avhandlingen är transformativ beredskap, som jag ser som ett sätt att komma vidare när det uppstår en osäkerhet. Alltså en slags förändringsberedskap som vi ju alla, på något vis, behöver reflektera över. Inte enbart i undervisning utan också med tanke på nya utmaningar, som miljöhot och globalisering.
Det här är inte helt lätt att förstå, kan du konkretisera litegrann?
– Om man ser till de kreativa aspekterna i utbildning generellt så måste man acceptera och hantera den osäkerhet som uppstår när man ska utforska det okända. Jag tror även att vi behöver utveckla en bilddidaktik och ett ämnesspråk som gör det möjligt för lärare att både kunna prata om samtidskonst och arbeta med denna typ av undersökande metoder med sina elever.
Läs mer:
Avhandlingen heter ”Samtidskonstbaserat gestaltningsarbete i utbildningen av bildlärare” och den kan laddas ned här. Eva Cronquist arbetar på fakulteten för konst och humaniora vid Linnéuniversitet.
LÄS ÄVEN
Elever skriver in kvinnor i konsthistorien
Vikarier i bild behöver detaljer
