Oväntat smakfull weekend i Luxemburg

Säg ”Luxemburg” och vilka associationer tar form? Bankirer och rikedom? Borgar och storhertigar? Kanske EU-institutioner.

På promenad från Uewerstad – Luxemburg stads äldsta del, uppflängd på en klippa vid de raviner som floderna Pétrusse och Alzette gröpt ur landskapet – framträder mycket mer. Visst, där syns platån med företagsdistriktet Kirchbergs höghus. De otaliga lämningarna av den intrikata fästning som under flera århundraden växte fram.

Men också: pittoreska Grund nere i dalgången, ett Gamla stan i miniatyr med vinbarer och finkrogar (storhertigdömet ror hem flest Michelinrestauranger per capita). Kloss i kloss-området Pfaffenthal där det populära bryggeriet Bar Brauereis skorsten sticker upp. Befästningsområdet är omvandlat till parkmark med promenadstråk, små odlingar och ytor som passar både löpning och picknick. Topografin är speciell. I ett enda blickfång syns en stad på samma gång toppmodern som pastoral.

– Där bor jag, tekniskt sett utanför stan, säger Brigitte Goergen som guidar oss i sitt hemland. Hon pekar mot skogen bortom bryggeriet, synlig när vi tagit en av de två offentliga hissarna som vinschar folk ner och upp ur de världsarvslistade kvarteren och ravinens ruiner.

– Jag har bott i Hongkong och New York. Men att i princip bo på landet och ha tio minuter till ett sprudlande centrum, det är lyx för mig.

Den sortens lyx är en röd tråd i mikrostaten, stor som en fjärdedel av Skåne. Som resmål är det bekvämt och lättnavigerat. Det uppfyller nära nog alla weekendönskemål. Enkelt att inkvartera sig centralt. Allt är på gångavstånd. En enda dag räcker för att strosa i roliga butiker som Luxembourg House, med lokal produktion av allt från senap till doftljus. Designstudion Julie Conrad som gör hantverk av industriella material. Dricka kaffe på charmiga Konrad Café. Äta praliner och tårtor hos chokladmakaren Nathalie Bonn mitt emot Storhertigens 1500-talspalats. Samtida konst på moderna museet MUDAM intill futuristiska konserthallen Philharmonie.

Därefter finns tid till att i lugn och ro utforska sevärdheter på landsbygden, en viktig del av folksjälen. Luxemburgarna talar om regionen ”uppe i norr”, men grönskande Éislek, en del av Ardennerna, är bara en timmes bilfärd bort innan Belgien tar vid. Bil är förresten umbärligt, Luxemburgs välfungerande kollektivtrafik är sedan två år tillbaka gratis.

På ännu kortare avstånd, 20 minuter, hittas näpna orten Bourglinster omgärdad av ringlande vägar och skog. Här ligger Château de Bourglinster, en sandfärgad borg från 1100-talet som omvandlats till exklusiv mötesplats. Brasserie Côte Cour är dess tillbakalutade lunchhak med ölkafékänsla, medan sobra finkrogen La Distillerie har en Michelinstjärn sedan tio år. Att boka bord kräver tålamod, i skrivandets stund finns lediga stolar först i oktober.

Båda drivs av René Mathieu som i sin tur också prisats med utmärkelser. 2010 utsågs han till årets kock och mitt under pandemin håvade han hem We’re Smart Green Guides hedersbetygelse ”världens bästa vegetariska restaurang” två år i rad.

René Mathieu har nämligen fattat det frimodiga beslutet att endast servera växtbaserad kokkonst. Han äter kött ibland, men känner ansvar inför jorden och framtida generationer. Länken mellan industriellt lantbruk och djurhållning, utarmad mylla och klimatförändringar är för honom glasklar – och viktig att bryta.

Själsfrändskapen med naturen föddes i barndomen. Lärdomar som gick i arv från en matlagande mormor och skogsvaktande morfar.

– Det var mer självklart att leva i samklang innan livsmedelsindustrin gjorde allt snabbt och tillgängligt, hela tiden. Under många år glömde jag också bort det, men det har väckts till liv igen, säger René i köket mitt mellan de två restaurangerna.

Han har just återvänt från sitt dagliga viltplockningspass. Två timmar i skog och mark som resulterat i otaliga fynd av växter, örter och blommor som gurkmeja, ramslök och salvia.

– Vet du vad det här är?

Han håller upp ett stort knippe hjärtformade blad med långsmala rötter.

– Det är pepparrot som man kan göra wasabi av, och den växer här. Ändå ska vi importera från Japan! Det är både ohållbart och onödigt.

För René handlar växtbaserad kost om att laga mat från grunden med naturliga, hyperlokala råvaror i exakt säsong.

– Och det går. Vi behöver bara komma ihåg all den kunskap som äldre generationer besatt.

Kulinariska kunskaper ärvs även i släkten Linster. Léa, fjärde generationens matlagare, är en högaktad stjärnkock vars namn klingar bekant i de luxemburgska stugorna. Hennes insatser har pågått sedan slutet av 80-talet. Vi pratar Michelinstjärnor. Den första, och hittills enda, kvinnan att ta guld i Bocuse d’Or. Äran att utses till Luxemburgs ”maître cuisinier”, landets egen köksmästare. Juvelen i hennes kokkonstkrona är Restaurant Léa Linster i Frisange, nära franska gränsen i syd.

– Jag har lett köket sedan 2017, berättar Louis, Léas son, när vi slagit oss ned till bords.

Hur axlas ett sådant ansvar? Genom att ta tillvara på traditionerna, men med lättare hand. Ut med à la carte, in med avsmakningsmeny.

– Vår grund är klassisk fransk cuisine, men det är modern mat med inspiration från hela världen.

Genom stora fönster syns böljande kullar, men i övrigt är det avskalat. Ljusgrå väggar utan estetik. Nakna ljuskällor. Fullt fokus ligger på menyns fem rätter. Vilka i ärlighetens namn är elva, med tanke på möjligheten att lägga till en andra huvudrätt liksom alla de hors d’oeuvres, entremets och petit fourer som kryddar upplevelsen. Alla är, ursäkta det trötta uttrycket, små konstverk. Lyser solgult, gräsgrönt och lila bland tonfisk och carabineroräkor, sparris, sötpotatis och ängssyra. Vackert presenterat på fantasifullt formgiven keramik. Måltiden är sävlig, fyra timmar lång. När jag morgonen därpå vaknar på mondäna Hôtel Le Place d’Armes vid Luxemburg stads historiska torg med samma namn, är jag fortfarande mätt.

Passande då att styra kosan österut, till böljande vindistriktet Moseldalen. Här ligger 265 vingårdar. Aldrig smakat luxemburgska druvdrycker? Inte så konstigt, exporten av de årliga knappt 20 miljoner flaskorna är minimal. Men AOP-beteckningen
Moselle Luxembourgeoise instiftades redan 1935. Vinerna kännetecknas av tydlig mineralitet och fruktighet, och även om de görs på många olika druvor – rivaner, auxerrois blanc, pinot gris och riesling för att nämna de vanligaste – är det crémant de Luxembourg som står i centrum.

– Vi har gjort mousserande på traditionell metod sedan 1919, berättar Liliana Sucio när hon leder in bland vingården Cave St Martins kilometerlånga kalkstensgrottor i utkanten Remich.

Här är temperaturen alltid 12 grader. Perfekt för jäsningsprocess på både fat och flaska. En stor del remuage görs ännu för hand. När vi efter rundvandingen får provsmaka är det elegant, och lätt att förstå varför befolkningen behåller det för sig själva.

Betydligt yngre och lite mer vild, är vinmakare Jeff Konsbrück. Hans odlingar klättrar på sluttningarna vid Ahn. Jeff har varit verksam sedan 2013 och jodå, han gör crèmant.

– Men jag sa att om jag skulle ta över min pappas odling ville jag göra det på mitt eget vis.

Det innebär hållbarhet och experiment med jäsningen. Ovanliga druvor som gewüztraminer och att göra orangea viner. På vingårdens bar med utsikt över Moselfloden och Tyskland på andra sidan vattnet häller han upp en frisk bubblande rosé.

– Perfekt för ”kippchen”, säger Jeff, och syftar på den lokala aperitiftraditionen.

Vi skålar.

– Du får komma tillbaka och para med våra ostar nästa gång.

Jag lovar. Till Luxemburg återvänder jag gärna.

Bo

Hôtel Le Place d’Armes. Relais & Châteaux-medlemmen Hôtel Le Place d’Armes är en sammanslagning av sju hus vilket skapat en eklektisk, lätt labyrintisk miljö med 28 sofistikerade rum och sviter. Hyser även Michelinkrogen La Cristallerie samt bistro, kafé och bar. hotel-leplacedarmes.com

Hôtel Simoncini. Konstgalleri och logi i ett. Det Hôtel Simoncinis måhända inte har i lyxiga rum vinner man med råge i kultur. Receptionen delar rum med spännande utställningslokaler och hela trapphuset är en förlängning av detsamma. hotelsimoncini.lu

La Pipistrelle. I hjärtat av världsarvslistade Grund gömmer sig detta stilfulla b&b med ynka fyra rum. Störst är sviten Grand-Duc Jean, men vi föredrar charmiga Guillaume de Luxembourg med lågt tak, naket tegel och mysig hemma hos-känsla. pipistrelle.lu