Magnus Härenstam – en gentlemannaclown

Magnus Härenstam är död – beskedet når mig på en chartrad buss som kör mellan engelska trädgårdar, den ena mer sofistikerat anlagd än den andra. Nyheten sprider sig mellan sätena och en tyst förstämning fyller bussen. En bubbla sorg pilar genom det mjuka engelska landskapet. Alla generationer – från den äldsta till den yngsta – verkar ha en relation till Magnus Härenstam.

På ett sätt är han en slutpunkt för en generation komiker som alltid var nära sin publik och var angelägen om att odla en tydlig vänlighet – en scenisk snällism, utan den negativa tolkningen av ordet. Magnus Härenstam tog ofta på sig att spela meningslös, aningen hopplös man med för korta byxor och fånig hatt som ett slags försvar av en mjuk manlighet, rätten att göra bort sig och att vägra testosteron. Han stod för en manlighet som gick att skratta åt men mer att hedras ändå, för att travestera Runeberg.