Socialisering av kattungar – en strukturerad socialisering för bättre välfärd

Senast ändrad: 26 januari 2024
Kattunge som hålls av en människas händer

Trots att den domesticerade katten (Felis silvestris catus) är ett av världens mest förekommande sällskapsdjur så upplever många kattägare problem med kattens beteende. Dessa problem hänger ofta ihop med att katten är rädd eller stressad.  Tidigare studier visar att dessa katter har en ökad risk att lämnas bort, överges eller avlivas. Om vi skulle förebygga rädsla och stress så skulle vi kunna minska några av de största välfärdsproblemen vi ser för katter idag.

Vi vet idag att många av de vanliga bakomliggande orsakerna till oönskade beteenden, som är kopplade till rädslor och stress, går att förebygga. Den största enskilda åtgärden är sannolikt att katten får en tillräcklig och korrekt utförd socialisering. Att kattungen helt enkelt får med sig de erfarenheter som krävs för att hantera ett liv tillsammans med människor i en människocentrerad värld.

Katter socialiseras enklast under socialiseringsperioden, när kattungen är mellan 2 och 7 veckor gamla. Det är under denna period som kattungar måste få med sig positiva erfarenheter av människor, och sin framtida livsmiljö, för att senare i livet inte bara hantera, utan även uppskatta livet med människor.  I Sverige, där kattungar som tidigast får lämna katthonan vid 12 veckors ålder, infaller hela denna period hos uppfödaren. Så, även om kattungars relation till människor fortsätter att utvecklas fram till 16 veckors ålder, läggs grunden till relationen INNAN kattungen flyttat hem till sin nya familj. Detta innebär att uppfödarens betydelse för kattens senare relation till människor, och välfärd, inte får underskattas.

Med detta projekt vill vi undersöka hur kattungars tidiga miljö, och sociala erfarenheter, ser ut i praktiken i Sverige idag, och dessutom vill vi undersöka hur en utökad socialisering påverkar katternas senare beteende och relation till människor. 

Kunskapen från projektet kommer öka vår förståelse för hur tidiga erfarenheter påverkar beteendet hos vuxna individer, då mer långtgående studier saknas. Vi kommer även kunna skapa rekommendationer kring socialisering av kattungar och utformning av kattungens miljö med målet att lagstiftningen ska bli tydligare och riktlinjer ska vara lättare att hitta. Målet är att skapa förutsättningar för alla som föder upp kattungar att ge den bästa miljön möjligt för att säkerställa att katten kommer få ett liv i god välfärd och hantera de utmaningar som ett liv tillsammans med människor sätter på denna i grunden ensamlevande och territoriella arten.  

Specifika mål med projektet är att

  • Undersöka hur uppfödare hanterar kattungar med tanke på miljön, fysisk och social, samt erfarenheter som erbjuds under socialiseringsperioden.
  • Undersöka hur en strukturerad och utökad hantering av kattungarna påverkar beteende och relation till människor.

Fakta:

Projektet finansieras delvis av Petra Lundbergs stiftelse, och genomförs i nära samarbete med SVERAK. Projektets medverkande forskare är: Elin Hirsch, SLU, Maria Andersson, SLU, Björn Forkman, Köpenhamns universitet och Cecilia Alsmark, SVERAK.