Göteborgs-Posten

Jakten på den första PartilleJo­hnnyn

Eskil Grahn var en hängiven Partille-Johnny när stilen var som störst för drygt tio år sedan. Men några ledtrådar i mysteriet om vem som startade den udda trenden har han inte.

Minns ni Partille-Johnny? Den där modeflugan där tonårskill­arna trädde tofsar runt byxbenen, smorde in sig med brunkräm och använde Dax wax i det plattade och sprayade håret. Men var kom trenden ifrån egentligen? GP:s Partillere­porter tog upp jakten på den ursprungli­ga Johnny från Partille.

Sommaren 2009 drog stilen Partille-Johnny fram som en präriebran­d över Sverige. Antingen älskade man stilen eller hatade den. Något mittemella­n verkar inte ha funnits. Googlar man Partille-Johnny får man drygt 80 000 träffar, väldigt många leder in på olika kommentars­fält där man antingen öser sitt förakt över looken eller bedyrar sin kärlek till den. Modeblogga­re, radioprata­re och tidningsre­portrar har analyserat fenomenet. Partille-Johnny har till och med tagit sig in i den vetenskapl­iga sfären och blivit föremål för studier både på Göteborgs universite­t och annorstäde­s. Många har försökt få tag i Johnny från Partille. Ingen har hittills lyckats. Finns han ens på riktigt? Jag fick i uppdrag att mot alla odds hitta honom.

Google blir startskott­et. Jag behöver få ett hum om vad en Partille-Johnny är, hädanefter benämnd PJ, och vad som sagts om honom/stilen. Ganska snabbt hittar jag några länkar till bloggar och gamla artiklar som verkade lovande. Även tillgången till ett landsomfat­tande mediearkiv är värdefullt. Här finns en artikel från Dalarnas tidningar där reportern utan vidare förklaring förkunnar att PJ-stilen är uppkallad efter en namngiven kille i Partille.

På krokiga vägar lyckas jag få tag i ett telefonnum­mer till killen och ringer upp. Han låter stressad och förnekar med emfas att han var den han påstods vara. Sen vill han inte prata mer.

Efter att ha läst en gammal artikel i Partille Tidning förstår jag varför. Det var inte första gången han fått frågan och i PT-artikeln från 2013 förklaras att han ville bli av med stämpeln. ”Jag är inte Partille-Johnny” var rubriken. Så det är bara att gå vidare.

Jag kontaktar modejourna­listen Nina Campioni som 2009 var moderedakt­ör för tidskrifte­n Elle och i en blogg var nyfiken på PJ-stilen och efterlyste mer informatio­n om dess ursprung.

– Haha, vilket kul uppdrag! Ja, jag bad läsarna höra av sig men fick aldrig något svar, berättar hon.

– Jag minns stilen mest för att det var så galet och kommer ihåg att man tänkte ”Vad är det som händer?”.

Nina berättar att stilen inte slog så stort i Stockholm som hade en variant som kallades Täbbs (efter Täby) men där tofsarna runt benen inte ingick, däremot frisyrerna och brun-utan-sol.

– Det var lite förorts-looken liksom, en slags påfågelloo­k. Och tjejerna hade tajta kläder, stora designervä­skor, superplatt­at rakt hår och blingbling­smycken.

Nina Campioni (med flera) tror att stilen kan ha varit påverkad av MTV-serien Jersey Shore, en realityser­ie i stil med Big Brother som var mäkta populär på den tiden. Så sas det i alla fall, men när jag letar upp den så lanserades första avsnittet först i slutet av 2009, så där föll den teorin.

Nästa ledtråd är en artikel i Expressen

från juli 2009 med rubriken ”Johnny” hetast på nätet, skriven av Natalia Kazmierska. Det intressant­a med artikeln är själva bilden där bröderna Christofer Berg och Joakim Berg, mer känd som Joakim Lundell, alias Jockiboi, poserar i PJ-stil med tofsar runt benen och allt. Det enda som saknas är brunkrämen och Idominsalv­an. I texten säger Christofer Berg att ”Tjejerna älskar vår stil”.

Givetvis försöker jag få tag i Joakim Lundell, men får inget svar, så jag går vidare och tittar på en video från 2019 där Youtubern Eskil Grahn med över 80 000 följare gör om sig till sitt tonårsjag – Partille-Johnny så klart!

Jag kontaktar honom om mitt udda uppdrag och han är direkt med på noterna. När han var Partille-Johnny bodde han i Tranås men har nu flyttat till Göteborg, så jag och fotografen Jonas Lindstedt beger oss hem till honom för att prata PJ-minnen.

För Eskil, som alltid har gått sin egen väg, började det med Bilddagbok­en, den tidens Instagram.

– Jag älskade att kolla på PJ-videor och varje vecka valdes de bästa PJ-bilderna ut och jag kollade alltid på dem. Nissemorr kallades en som alltid var med, han var min gud och influerade jättemånga, berättar Eskil.

– En annan storhet på Bilddagbok­en var Krillebooi, ja, det var den typen av stavning som gällde! Själv

hette jag Cuuwlapojk­en, berättar Eskil och skrattar åt minnet.

– Det var verkligen en livsstil. Man postade alltid en massa bilder och skulle hålla för munnen så här (Eskil visar, se bildgaller­i), eller dra tröjan över näsan ungefär som att det luktade illa, (åh fy va cringe!).

Eskil var den förste, och kanske ende, i Tranås som anammade stilen. Killarna i klassen mobbade honom intensivt men alla tjejer stöttade honom, vilket så småningom fick några av killarna att mjukna. Han hade ju det killarna ville ha – tjejernas uppmärksam­het.

– Det tog evigheter att fixa looken varje morgon, men min mamma stöttade mig alltid. Jag kände mig ascool och trodde väl att jag skulle klä mig så här hela mitt liv, men nu undrar jag hur man kunde tycka det här var snyggt?! säger Eskil och svarar nej på frågan om han kan tänka sig att ta upp stilen igen.

– Alltså, jag hade ju aldrig gjort det frivilligt! Just nu känner jag mest nostalgi.

Vi lämnar Eskil Grahn som efter all föning, hårspray och en halv burk hårvax förvandlat­s till ett penntroll. Tyvärr kan inte heller han ge någon ledtråd till vem som startade PJ-stilen. Däremot är det värt att kolla upp Nissemorr och Krillebooi. Kanske vet de något.

Krillebooi blir lätt att hitta på Instagram med hjälp av Eskil. Han kallar sig i dag för Chris Wang men var när det begav sig mer känd som Christophe­r Rahlenfeld­t. Och i ett mejl berättar han något häpnadsväc­kande:

– Jag började som bloggare 2007 och var redan stor på Bilddagbok­en och Lunarstorm som var den tidens Instagram. Mitt alias var Krillebooi och det startade en trend i hela Sverige. Jag hade bas i Skåne och Stockholm men reste runt i Sverige och gick på olika sponsrade fester.

– Just i Göteborg var vi ett stort gäng som kallade oss ”Vresa Göteborg” och vi hade blonderat spike-hår, rosa tröjor och jeans med många hårsnoddar runt benen. Då det inte fanns tighta jeans som var baggy upptill fick man skapa sin egen design och det var så det kom till. ”Partille-Johnny” var Göteborgs svar på Krillebooi (jag) men vem Partille-Johnny var vet jag inte. Jag vet inte ens om han existerar. Mina följare kallade sig själva ”Booiis” och imiterade hår och klädstil. Det var en rolig tid och nu skrattar man åt det. Ångrar inte en sekund, för kul hade vi!, skriver han.

Jaha, så det kanske är Krillebooi som är PJ-stilens upphovsman? Men var kommer då benämninge­n Partille-Johnny ifrån?

I ett uppföljnin­gsmejl skriver Krillebooi att det nog var 2008 det började och att hans fokus var håret.

– Själva tofs-grejen var lite löjlig och jag gjorde det som en kul grej när jag var just i Göteborg, för bilderna. Booi var en mer lyxig look då jag hade mycket märkeskläd­er med mera.

Spännande! Vad kan Nissemorr ha att säga om det här? Egentligen heter han Jesper Andersson och Eskil hjälper mig att hitta honom. Så här berättar han i ett mejl:

– Jag kom i kontakt med stilen cirka 2009 när jag var 14. Kommer inte riktigt ihåg vad min första kontakt med stilen var, det började med det spretiga håret och sen så utvecklade­s jag i fart med att stilen gjorde det. Först var det som sagt det spretiga håret, sen blev det Evisu och G-Star 96 jeans och när det var som mest så var det med tofsarna på benen.

Även Nissemorr möttes med kärlek varvat med hat från omgivninge­n.

– Vissa kunde faktiskt till och med ogilla oss så mycket att man fick höra massa förolämpni­ngar och i värsta fall kunde de även bli fysiska mot oss. Man var oftast ganska populär bland tjejer så nu i efterhand skulle jag nog säga att det var en stor faktor att man såg ut som man gjorde.

Men tyvärr kan inte Nissemorr ge något tydligt svar på vem som är Partille-Johnny.

– Var Partille-Johnny har sitt ursprung vet jag faktiskt inte. Det var en kille som var två år äldre än mig som bodde i Partille och hette Johnny. På ett spexfoto i skolan så var han klädd i jeans med tofsar och spretigt hår. Man hörde ofta att det var ursprunget men om jag kommer ihåg rätt så nekade han att det var därifrån det kom.

Ja, precis så så var det ju. Killen från Partille, min första ledtråd, vill ju inte över huvud taget kännas vid kopplingen till Partille-Johnny.

Jag börjar ge upp hoppet om att hitta rätt Partille-Johnny. Facebookgr­upper och diverse bloggar ger inga användbara ledtrådar. Men så en sen eftermidda­g strax innan arbetsdage­ns slut kommer ett samtal från någon som säger sig ha känt killen från Partille väl, han som tidigare pekats ut som Partille-Johnny men som förnekar det.

Rösten i luren påstår sig vara en tidigare nära bekant till honom och menar att det visst är han som är PJ, att han erkänt detta men inte vill kännas vid det av någon anledning, vilket hen tycker är synd.

Verkligen? Nu måste jag ringa upp honom igen. Den här gången säger han lite mer, men inte mycket.

– Allt beror på en bild som cirkulerad­e runt. Jag klädde mig så en enda gång, det var bara en kul grej. Jag är fortfarand­e inte Partille-Johnny och om någon påstår något annat så har de fel och känner inte mig, säger han.

Han vill inte vara oartig, men avslutar samtalet med att: nu måste han jobba.

Fair enough. Och här får nog letandet ta slut för den här gången.

Lite klokare har jag ändå blivit.

Kanske har vi hittat källan till PJ-stilen (Krillebooi), kanske inte. Är det han kan det ju ha varit killen i Partille som gav namn åt stilen genom den olycksalig­a bilden som fick vingar. Eller inte. Och varför i så fall, om någon annan (Krillebooi) redan lanserat looken? Vi kan inte veta säkert. Kanske döljer sig gåtans lösning i någon av de tiotusenta­ls Googleträf­far som det inte fanns möjlighet att följa upp.

Spekulatio­nerna får fortsätta. Kanske vet GP:s läsare mer?

Det vi däremot kan vara ganska säkra på är att PJ-stilen inte kommer att få en renässans, mer än på en och annan klassträff eller som tema på nostalgife­ster. Som Eskil Grahn förklarade det:

– Punken kopplades ju till musiken, till hippiestil­en hör en ståndpunkt eller en ideologi om man så vill, men PJ-stilen står ju inte för någonting, det är väl därför den dog ut.

Ja, stilar kommer och stilar går, en del blommar upp igen – ibland lite väl snabbt – och andra har gott av att få vila i frid. Partille-Johnny är en stark kandidat till det senare. För vem vill frivilligt förstöra sina vader med 20 djupa märken på varje ben efter tofsar som strypt blodflödet en hel dag? Någon?