Slutet sällskap för systrar

Det anrika Ordenshuset är beläget i Paradiset i Hässleholm. Skyltarna på fasaden talar om att här finns flera sammanslutningar som omgärdas av rykten och mystik: Frimurareorden, Sirius, Stonehenge, Birgittalogen och Odd Fellow, ja och så Rotary. Nere i källaren har både nya och gamla medlemmar i Odd Fellows kvinnogren, Rebeckalogen Ingrid, samlats som så många gånger förr.

Här träffar vi bland annat Elsa Andersson, som var en av de första kvinnorna i Hässleholm att gå med. Ja, hon var faktiskt så tidig att orden inte ens fanns när hon gick med.

– Odd Fellow tillhörde herrarna och kärringarna fick inte vara med. 1960 gick därför fem kvinnor från Hässleholm in i Köpenhamns loge och sedan kom vi andra 1963. Då var vi sju stycken som åkte till Köpenhamns Rebeckaloge, berättar hon leende.

Men tiderna förändrades och männen med dem. 1969 bildades en kvinnlig gren av Odd Fellow i Hässleholm.

Nu närmar sig ett storslaget femtioårsjubileum för medlemmarna och faktiskt är det ett par stycken som varit med under alla åren.

– Min man var med och jag tyckte att det var spännande. Jag undrade ju vad det var. Jag mötte fantastiskt omtänksamma kvinnor. Det handlar mycket om att hjälpa varandra, förklarar Elsa Andersson.

Övermästare Thyra Axelsson utvecklar vad deras orden egentligen går ut på:

– Vi har en värdegrund som består av tre ord: vänskap, kärlek och sanning. Vänskapen mellan kvinnor är väldigt betydelsefull, säger hon.

Så hur är det då med de hemliga ritualerna?

De hämtas från Gamla testamentet och vilar på gammal grund, men mer vill Thyra Axelsson inte berätta. Vissa saker måste förbli hemliga, menar hon.

– Det är för att det ska bli en stark upplevelse för de nya.

Vem som helst kan gå med – andras rekommendationer är inte nödvändiga. De enda kraven är att man är över 21 och troende i någon form.

Och när medlemmarna möts ska de vara klädda helt i svart – knälång kjol till vanliga möten och längre kjol till speciella ceremonier.

Maria Warntoft och Christel Berg var med om invigningsritualen för bara en vecka sedan.

– Det var väldigt spännande och väldigt högtidligt, säger Christel.

Tillväxten är det inga problem med.

– Så som samhället tenderar att bli tror jag att det här behövs mer än någonsin, säger Thyra.

I sällskapet benämner alla varandra som systrar. Det kan bli lite dråpligt ibland, när utomstående lyssnar.

Irene Johansson berättar hur hon berättade för sitt barnbarn att hon hade 137 systrar.

– Det fick fröknarna på dagis höra sedan. De fick veta att min mamma inte kunde få pojkar men att hon gav mig 137 systrar!