Jag har fått både en bra och dålig bild av arbetsförmedlingen efter att ha blivit arbetslös efter en trafikolycka och har plattor och skruvar i mina ben och behövde omskola mig och kan inte jobba som vårdbiträde mer. Jag har besökt arbetsförmedlingen och fått fint bemötande. De är trevliga och möter en på golvet när man kommer in.

Men till mina egna initiativ har jag fått nej. Jag har idag fått jobb och är inte längre inskriven. När jag skrev in mig på arbetsförmedlingen efter att min sjukskrivning gått ut ringde jag Samhall och frågade om vi kunde ha en intervju angående eventuell arbetsträning och de svarade "ja, naturligtvis, det är det vi är till för".

Men arbetsförmedlingen sa nej. Så det blev ingenting eftersom Samhall måste ha med sig arbetsförmedlingen i samarbetet. Jag frågade arbetsförmedlingen om de har någon arbetsmarknadsutbildning, men det fanns inte. Jag frågade om det finns någon jobbcoach, men inte. Men genom att leta på arbetsförmedlingens webbsida hittade jag en arbetsmarknadsutbildning i Stockholm med Jobfind och fick börja den efter kontakt med dem.

Men sen är det så att jag har färdtjänst och arbetsförmedlingen ville inte bevilja resor för sådan arbetsmarknadsutbildning. Jag skickade intyg till färdtjänsten och var i kontakt med flera människor på arbetsförmedlingen eftersom jag tyckte det verkade underligt att inte bli beviljad sådana resor. Jag åkte efter ett tag upp mina fritidsresor i färdtjänsten och Jobfind ordnade så att jag kunde ha distansstudier. Jag hoppas att arbetsförmedlingen istället för att vara nej-sägare kan använda människors egen drivkraft till att närma sig jobb. Jag tycker det är en viktig pusselbit när samhället borde försvara vår välfärd.

När människor är arbetslösa kanske de har egna önskemål om var de vill arbeta, även om det är deltid, inte varit i en bransch men vill testa, eller omskola sig, eller vet att de har personliga egenskaper och livserfarenheter som de vill utnyttja. Kan arbetsförmedlingen då vara mer handlingskraftig och erbjuda någon slags prova på i samarbete med olika företag eller statliga arbetsgivare som kommunen? Människor som är arbetslösa har livserfarenhet och andra kompetenser och det kan användas även om det är en kortare eller flexiblare form av anställning.

Jag vet att Socialdemokraterna i Norrtälje har förslag att införa kommunala resursjobb för de som står långt ifrån arbetsmarknaden och skriver att det betyder mycket för varje individ att stå på egna ben och ha ett jobb att gå till. Jag håller med. Jag har erfarenhet av äldreomsorg och där tycker jag att såna resursarbetare kunde vara bra men ska såklart inte ersätta undersköterskor när de är sjuka från jobbet, men är samtidigt värdefulla tillgångar. Kanske någon resurs kan ha enklare uppgifter som inte kräver undersköterskeutbildning som att umgås eller se på tv med boende, eller hjälpa dem till toaletten, diska, gå ut med sopor, eller med någon boende på promenad.

Och ibland kanske arbetslösa har situationer och perioder som gör att de inte kan jobba på grund av sjukdomar eller värk i kroppen eller annat som gör att de behöver ha en flexibilitet i sin anställning och att arbetsplatsen är med på det. Kanske det då finns några andra sådana resurspersoner arbetsplatsen kan ringa och fråga? Jag tycker att långtidsarbetslösa kan ses ett viktigt humankapital som kan användas någonstans på arbetsmarknaden och arbetsförmedlingen borde kunna använda deras egna initiativ bättre.

Linda Lindström