EKOLOGISK ODLING

Djurhållning med nötkreatur ger flera positiva effekter. Driften och djurhållningen hos Lindegrens håller det vackra odlingslandskapet öppet och bidrar till biologisk mångfald. Våra kor betar marker som är så branta, stenbundna eller småskaliga att de inte skulle lämpa sig för annan produktion. Vår drift är ekologiskt godkänd, här används inte bekämpningsmedel eller konstgödning. Som foder används i princip enbart gräs, vilket korna omvandlar till högvärdigt protein.

_U6A3222_foto_Mattias_Nilsson.jpg

FLOCKEN MED RÖDKULLOR

Och en och annan fjällko

Våra rödkullor lever i flock där korna betäcks naturligt av avelstjuren och där kalvarna tillåts dia sina mödrar långt in på hösten. Flera generationer av kor går sida vid sida. Vi känner dem väl, alla korna har namn. På sommaren strövar de fritt över naturbetesmarkerna kring Sinarpsdalen på Bjäre. På vintern vistas korna tillsammans på öppna åkrar där utfodring sker och där robusta ligghallar finns att kura i vid regn och rusk. Rödkullan är köldtålig och får en tjockare päls på vintern.

Kalvning äger rum på vår och höst och sker som regel okomplicerat. De högdräktiga korna släpps upp i skogen eller i en annan del av hagen där de får kalva i avskildhet. Behov av medicinering eller annan vård diskuteras med lokal veterinär eller med den expertis som vi har tillgång till genom Nöthälsovården i Skåne. Strävan efter ett naturligt beteende går som en röd tråd genom vår djurhållning. När flocken livas upp en solig vinterdag och då ungdjuren rusar runt i nysnön får vi detta bekräftat.

IMG_2118.jpg

KLIMATET

Köttproduktionens påverkan på miljön och klimatet har diskuterats livligt de senaste åren. Svenskarnas konsumtion av gris-, lamm- och nötkött är hög i jämförelse med många andra industrialiserade länder. Vi äter i genomsnitt 80 kg kött per person och år. Av detta utgör nötkött omkring 25 kg.

Det är tveklöst så att nötkreatur och andra idisslande djur står för stora utsläpp av klimatgaser. Det är djurens naturliga fodersmältning som genom ”rapandet och pruttandet” orsakar utsläppen. Samtidigt kan djurhållning vara en smart del i näringskedjan - idisslande djur kan tillgodogöra sig betesmarkens gräs, på marker som inte kan plöjas och där annat inte går att odla. I gengäld får vi högvärdigt protein i form av kött och förstås gödsel att lägga på åkern.

Men klimatpåverkan varierar mycket beroende på hur driften ser ut. Därför ska du välja ekologiskt kött och när det gäller lamm och nöt ska de vara uppfödda på gräs och ha gått på naturbetesmarker. Då kan du äta kött med gott samvete och göra måltiden till en stor upplevelse.

_U6A3567_foto_Mattias_Nilsson.jpg

RÖDKULLAN

En fantastisk genbank

_U6A3144_foto_Mattias_Nilsson.jpg

Rödkullan är en av våra få kvarvarande lantraser. Som ras betraktad har den uråldriga rötter. Den anses härstamma från allmogekon och var från mitten av 1800-talet mycket vanlig i mellersta Sverige och längs Västkusten. Rödkullan uppskattades då för sin mångsidighet. Hon gav förhållandevis rikligt av både mjölk och kött. Dessutom ansågs hon lämplig för bete i skog- och busklandskap eftersom hon kunde överleva och växa på magert gräs och löv.

I samband med jordbrukets rationalisering i mitten av 1900-talet blev antalet renrasiga rödkullor allt färre. Importerade raser av kor hade högre produktivitet och rödkullan ersattes eller korsades. I slutet av 1970-talet var situationen för rödkullan katastrofal – rasen höll helt på att utrotas. En man vid namn Karl-Gustav Hedling slog larm efter att ha konstaterat att endast 23 rena rödkullor fanns kvar. Det fordrades stora ansträngningar för att rädda rasen. Från 1980-talet har antalet kor och semintjurar successivt ökat och rödkullan förekommer idag i livskraftiga besättningar runt om i landet. En av de större finns i Sinarpsdalen på Bjäre.

Rödkullan har i huvudsak använts för mjölkproduktion. Mindre väl känt är att rödkullor som föds upp på enbart gräs ger ett mycket välmarmorerat och smakrikt nötkött.

Rödkullan kännetecknas av sin färg som går i nyanser från gult och rött till mörkbrunt, ibland med inslag av vitt på huvud, ben och juver. Det mest typiska i hennes utseende är dock att hon saknar horn. Rasen är känd för sitt goda lynne, lekfulla temperament, starka ben och lätta kalvningar. Hon är fri från ärftliga defekter.

_U6A3278_foto_Mattias_Nilsson.jpg