Gå direkt till sidans innehåll
Centerpartiet

Maud Olofsson öppnar upp om miljardfiaskot Nuon

För första gången svarar nu den tidigare Centerledaren Maud Olofsson på frågor om mångmiljardfiaskot Nuon – en affär som kostade skattebetalarna hisnande 89 miljarder kronor. 

– Jag skulle inte ha låtit Vattenfall ha så mycket pengar i sin kassa. Det var för lockande att göra av med dem, säger ex-ministern i en stor intervju för Expressen.

Hon försvarar samtidigt sitt beslut att inte svara på frågor i riksdagens konstitutionsutskott: 

– Jag hade inte fått någon rättvis behandling. 

Tidigare Centerledaren Maud Olofsson svarar för första gången på frågor om fiaskot kring Nuon – som kostade skattebetalarna 89 miljarder kronor.
Foto: OLLE SPORRONG

Expressen möter den tidigare Centerledaren och näringsministern Maud Olofsson på ett konditori i Sturegallerian i centrala Stockholm. 

Det har gått drygt sex år sedan hon lämnade över till Annie Lööf, och hennes fokus i dag är på svensk besöksnäring och företagsvillkor. Hon är numera ordförande i bransch- och arbetsgivarorganisationen Visita och sitter i Svenskt Näringslivs styrelse. 

Men fortfarande är många frågor obesvarade kring det som  kallats "Sveriges sämsta affär någonsin" – statliga Vattenfalls köp av det nederländska energiföretaget Nuon. 


LÄS MER: Borg ger Olofsson ansvaret för Nuon 


Största kontantaffären någonsin

Som näringsminister var det Maud Olofsson som 2009 gav klartecken till den största kontantaffären i svensk historia. 

Vattenfall trodde då att elpriserna skulle återhämta sig, men i stället gick marknaden åt andra hållet. Fem år efter köpet hade Vattenfall tvingats skriva ned värdet på Nuon med 53 miljarder kronor. Samtidigt slopades Vattenfalls utdelning till staten. 

För första gången väljer Maud Olofsson nu att svara på frågor om mångmiljardfiaskot – och det faktum att hon uteblev från förhören i riksdagens konstitutionsutskott. 

– Det går ju att vara efterklok och säga att vi skulle ha läst marknaden bättre, men det var ju faktiskt ingen som gjorde det, hävdar hon. 

Dåvarande Vattenfallchefen Lars G. Josefsson och Nuons Oystein Loseth gjorde tummen upp i februari 2009 – efter den största kontantaffären i svensk historia.
Foto: MARCEL ANTONISSE / EPA

"Det fanns inga varningstecken"

Enligt Maud Olofsson fanns inga varningstecken i vare sig Vattenfalls analyser eller i näringsdepartementets. 

– Analysen var att energimarknaden skulle utvecklas på det viset. De efterklokas förening blir större och större, men när man sitter då och där har man bara att ta ställning till de fakta man har då och där. Det är det man fattar beslut utifrån. 

Maud Olofsson är ändå efterklok i dag. 

– Jag skulle inte ha låtit Vattenfall ha så mycket pengar i sin kassa. Det var för lockande att göra av med dem, och investera dem. Hade de inte haft de pengarna i kassan, då hade man hållit fingrarna borta från de stora investeringarna. Det var ju inte bara det här som var på tapeten. 


LÄS MER: Maud Olofsson slår tillbaka i stor intervju 


Maud Olofsson: "För mycket pengar i bolaget"

Enligt Maud Olofsson fanns det vid den tiden en diskussion i regeringskansliet om just detta. 

– Vi hade diskuterat att vi skulle plocka av dem lite pengar. 

Men ni kom aldrig till skott?

– Nej, vi hann aldrig det. Och vi hann inte göra nya ägardirektiv färdiga heller. Det var en väldig expansionsvilja i det här bolaget, men ska man vara en ansvarsfull ägare så måste man styra med ägardirektiv och inte med detaljdirektiv. Jag skulle ta fram ett ägardirektiv som dessutom var samordnat i regeringen.

"Hade de inte haft de pengarna i kassan, då hade man hållit fingrarna borta från de stora investeringarna", säger Maud Olofsson.
Foto: OLLE SPORRONG

Och det tog tid?

– Ja, det tar tid. Det är ett stort bolag och det är ett ansvar att göra det. Det är inte något som du gör på en kafferast. Då hade det varit bra om de inte hade haft så mycket pengar. 

"Det handlade aldrig om mig"

När riksdagens konstitutionsutskott våren 2014 granskade Nuonaffären vägrade Maud Olofsson infinna sig. 

Nu förklarar hon varför: 

– Därför att jag insåg tidigt att jag inte skulle få någon fair behandling i KU. Det handlade ju aldrig om mig, utan det handlade om Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Det var dem de ville komma åt, med hjälp av mig. Jag tyckte inte att jag skulle delta i det spelet eller tillåta att jag inte skulle få en fair behandling. Det var för politiserat och hade helt andra syften än det man sa att det handlade om.