Sköld Peter Matthis har kämpat mot våld och krig och slagits för fred och frihet så länge han kan minnas. Han är nu nyss 65 år fyllda men glöden och passionen för freden är lika stark som den var den gången han greps på Hötorget.
Laddat vara mot USA Sköld Peter Matthis och sju kamrater skaffade 1965 tillstånd att stå runt Hötorget med varsitt plakat. - Att protestera mot USA var på den tiden väldigt laddat och det hände ofta att vi blev provocerade och påhoppade av poliser, beskriver han. När han stod där med sitt plakat med texten "Vietnam. USA:s fred är terror för folket" kom det två poliser. - De hävdade att det var olagligt att demonstrera mot USA. De krävde att jag skulle ta mitt plakat och gå.
Hade tillstånd Men Sköld Peter hade tillstånd att demonstrera och vägrade. - Efter en stunds argumenterande kallade poliserna på förstärkning. Plötsligt kom tio polisbilar med sirener påslagna. Tidigare hade ingen märkt någonting av min debatt med poliserna. Nu kom det folk från alla håll som vill se vad som var på gång, fortsätter Peter.
Polisen bytte taktik Polisen bytte nu taktik och hävdade att den ensamme demonstrantens aktion störde trafiken (!). Han greps. - Så småningom kom ärendet upp i rätten och jag dömdes till 90 dagsböter på sammanlagt 19 000 kronor. Det var ett oerhört hårt straff, säger han. Själv stämde han polismännen men förlorade även det målet och dömdes att betala 1 000 kronor i skadestånd till dem för att de tvingats inställa sig i rätten. - Det goda med domarna var att folk i allmänhet fick upp ögonen för kriget i Vietnam. Mina böter betalades med insamlade pengar och man kan säga att händelsen på Hötorget blev startskottet till de stora Vietnamdemonstrationerna i Sverige. I går löpte aldrig ögonläkaren Sköld Peter Matthis någon risk att gripas eller förnedras av polisen.
"Underbar känsla" - Det var en underbar känsla att se 35 000 människor tåga genom Stockholm för fred och mot krig. Alla sätt att protestera mot våld är bra men att demonstrera är speciellt bra för då gör man något påtagligt och visar andra var man står, säger mannen som skrivit svensk demonstrationshistoria. Två gånger.