Om den kläms kan den bita till – och lämna vävnadsskador efter sig.
Den giftiga luffarspindeln dök upp vid Öresundsbrons fäste några år efter att bron invigts. Den kom då från den konstgjorda ön Pepparholmen och har sedan dess har den spridit sig uppåt landet. Förmodligen har den liftat med tåget då den enbart hittats längs med järnvägsnätet men har fortfarande inte hittats utanför Skåne.
– Den hittades precis vid bron, sedan har den bland annat hittats vid Limhamns kalkbrott, i Ystads hamn och i Kristianstad, säger Lars Jonsson vid Högskolan i Kristianstad, spindelexpert.
Många har trott att de hittat en luffarspindel men har blandat ihop den med den till utseendet snarlika, och mer vanliga, husspindeln.
– Jag har fått 100-200 stycken skickade till mig men det har varit större husspindel, alla utom en som hittades i en matsal i Ystad 2005, säger Lars Jonsson.
Luffarspindeln har beskrivits som en aggressiv och giftig art vars bett kan ge vävnadsskador och svårläkta sår – men han vill tona ned faran.
– Ryktet om hur farligt den är våldsamt överdrivet. Vad jag vet finns det ett fall bekräftat där någon skadats av ett bett, det var en person som hade en hudsjukdom sedan tidigare, säger han.
Nattaktiv och lever i kärr
En annan nyinflyttad spindelart är sporrspindeln, som kallats Nordens giftigaste spindel. Den hittades i Knisa mosse på Öland redan på 1940-talet men påträffades sedan inte förrän på 2000-talet. Nu finns den även på fastlandet, kring Kalmars kust.
– Det är en av få spindlar i Sverige som faktiskt kan bitas så det känns. Ett bett av den kan vara smärtsamt, säger Pav Johnsson, biolog på Öland.
Spindelarten är dock nattaktiv och lever nästan vid marken i kärr, där den väver in sig i bon. Därför är risken att träffa på den näst intill minimal.
– Man måste i stort sett krypa runt i ett kärr på Öland nattetid, så det är ingen större risk, säger Lars Jonsson.
Pav Johnsson instämmer:
– Risken att man skulle springa in i den här spindeln är lika med noll. Den är inte ute och promenerar utan gömmer sig där människor oftast inte är.
Klimatförändringar en förklaring
Vad han beskriver som "en annan spännande nykomling", getingspindeln, har även den dykt upp under 2000-talet. Arten är enligt honom helt ofarlig.
Att vi får nya insektsarter har flera orsaker: import och klimat, till exempel.
– Klimatet är en av förklaringarna. Den lilla förändringen som varit räcker. Vissa arter kanske överlever här men kan inte föröka sig, svarta änkan till exempel klarar inte vintrarna, säger Bert Gustavsson, pensionerad intendent på Naturhistoriska riksmuseet.
Just svarta änkan är den spindel det kanske finns mest skrönor kring. År 2008 fick museet in ett exemplar, men sedan dess har de inte fått in fler. Bert Gustavsson säger dock att han är övertygad om att fler kommer in i landet, via importerade amerikanska bilar.
– Ett bett av en svart änka är ungefär som ett av en huggorm. För den som har hjärtbesvär eller för ett litet barn kan det vara farligt. De enda som behöver vara försiktiga är egentligen de som importerar bilar.
Klimatet är även förklaringen till att många arter finns just i Kalmarområdet. Pav Johnsson har tidigare ordnat spindelsafari Kalmar och Öland. I år ordnas inga schemalagda sådana men spindelfantasterna kan göra en privat gruppbokning. Däremot ordnas det fästingsafari på Station Linné, för den som vill titta närmare på öns småkryp.
– Öland är väldigt artrikt när det gäller alla djur och växter. Det är ett bra klimat men långa varma somrar, många sydliga arter klarar sig bra i vårt län, säger Pav Johnsson.
Följ Kvällsposten på Facebook och Twitter – där kan du diskutera och kommentera alla våra artiklar!
