Blodproppen förändrade allt för Sanne Salomonsen
Sanne Salomonsen var Danmarks största kvinnliga artist under 80- och 90-talet och står bakom hits som ”Kærligheden kalder” och ”Den jeg elsker”.
I dag turnérar hon inte på samma sätt – men i sommar ger hon sig ut på vägarna igen med svenska Diggilo.
Här berättar hon med egna ord om valet att leva ensam, om turnéförfrågningen från Abba och blodproppen som vände upp och ner på allt.
Jag har spelat mycket i Sverige genom åren, bland annat med min ex-man Mats Ronander, på Badrock tillsammans med Björn Skifs och med Kim Larsen i föreställningen ”Danish Dynamite”.
Jag har förstås turnerat mycket själv också, och varit med i Melodifestivalen två gånger, då är man ju svensk på riktigt, ha ha.. När jag var gift med Mats på 80-talet bodde jag i Sverige i sju år, så det känns som mitt andra hemland.
Jag gjorde en tv-show med Björn Skifs då vi båda var jätteunga, och sedan dess är vi vänner. Vänner för livet
När jag nu tänker tillbaka på åren med Mats slår det mig framför allt hur unga och oerfarna vi var, och att det var en helt annan tid då musikbranschen var något helt annat än i dag. Jag och Mats har fortfarande tät kontakt, och spelar ihop så fort vi får en möjlighet.
Sanne Salomonsen
Ålder: 66 år
Gör: Artist
Bor: Gård på Nordsjälland
Familj: Sonen Victor Ray, 34, och två barnbarn. Två hundar.
Nu kommer jag också att tänka på en tv-show jag gjorde tillsammans med Björn Skifs tidigt 70-tal då vi båda var jätteunga, och sedan dess är vi vänner. Vänner för livet. Marie Fredriksson och jag var också fina vänner och jag saknar henne så.
Ett tidigt musikaliskt minne var när min lillebror började spela gitarr; han var åtta och jag tio. Jag höll på med klassisk piano, men kände att gitarr var mer rätt, så min bror lärde mig. Mitt musikintresse hade väckts redan några år tidigare, när jag lyssnade på Beatles och Rolling Stones på radion, men det var nu jag började göra egen musik.
Bara elva år gammal spelade jag i mitt första band, och när jag var 17 släppte jag mitt första album som fyller 50 i år. Allt jag har gjort i mitt liv har jag gjort för att det har känts rätt, för att jag haft lust till det. Jag ångrar ingenting och tycker bara det är roligt att minnas tillbaka. I hela livet har jag haft lyxen att kunna leva på musiken, och kunnat leva det liv jag velat, bo som jag vill och så vidare. Så jag har inget att klaga på.
Jag blev tillfrågad om att följa med Abba på världsturné som körsångare; jag kunde tyvärr inte
1979 blev jag tillfrågad om att följa med Abba på världsturné som körsångare; jag kunde tyvärr inte men det var ju otroligt kul att de frågade! Många känner inte till att jag även haft en fantastisk utlandskarriär, spelat in skivor i USA och England, och på 80-talet var signad av Virgin samtidigt som Janet Jackson.
Jag har en framtida skivinspelning planerad i Los Angeles, men det hinner jag nog inte med i år… Fortfarande inspireras jag av Beatles, Stones och Hendrix, men är en konstig rock’n roller, för jag älskar också att lyssna på klassisk musik. Mozart, Debussy och mycket annat. Jag älskar också att lyssna på tystnaden och fågelsången kring mitt hus.
För ett par år sedan gjorde man en musikal om mitt liv här i Danmark, det kändes så konstigt
I Danmark vet alla vem jag är, barn som vuxna, och så har det varit sedan jag var tonåring. Så jag är van, men hatar ändå att bli kallad ”kändis”. För ett par år sedan gjorde man en musikal om mitt liv här i Danmark, det kändes så konstigt. Självklart var det en stor ära, men jag är ju fortfarande i livet!
Jag känner mig fortfarande ung, i alla fall i huvudet. Och jag jobbar fortfarande som en tok! Musiken är min drivkraft, jag lever för energin jag får av att stå på scen och möta publiken. Det är klart att jag ibland funderar över hur länge jag ska hålla på, men jag fortsätter så länge jag tycker det är roligt och folk vill lyssna på mig.
Sanne Salomonsen – då och nu
Då: På 80- och 90-talen var Sanne Salomonsen Danmarks största kvinnliga artist, och var även stor i Sverige, med hits som Kærligheden kalder och Den jeg elsker. 1985 till 1992 var Sanne gift med Mats Ronander och bodde i Sverige. De fick sonen Victor Ray, i dag 34 år.
Nu: Sanne Salomonsen har inte slagit av på takten, utan spelar fortfarande in skivor och turnerar flitigt. I dag är Sanne en levande legend i Danmark, älskad av alla. Sanne bor ensam med två hundar på en gård utanför Köpenhamn.
Å andra sidan längtar jag efter att spendera lite mer tid med mina barnbarn, och pandemin har lärt mig att det kan vara ganska skönt att inte jobba hela tiden. Jag fick också ett nytt intresse; jag har börjat måla. Det har blivit ett nytt sätt för mig att meditera på.
Jag fick ögonkontakt med en kvinna vars tårar rann nerför kinderna, jag blev så tagen att jag glömde texten.
Mitt engagemang i olika samhällsfrågor har alltid varit stort. Jag är sedan länge engagerad i AIDS-Fondet, varje år är jag med på konserter för de hemlösa i Köpenhamn, har även stöttat barndiabetesforskningen, och mycket mer. Nyligen var jag med på en konsert för att samla in pengar till det ukrainska folket, det betydde mycket för mig.
Många från Ukraina satt i publiken, så det var väldigt rörande. Jag sjöng min spång ”Hjem” som jag sjungit tusentals gånger, men när jag skulle börja på andra versen fick jag ögonkontakt med en kvinna vars tårar rann nerför kinderna, och blev så tagen att jag glömde texten. Jag kände henne så starkt, det var fantastiskt.
Jag har valt att leva ensam, men har två hundar
Jag har valt att leva ensam, men har två hundar, och en kompis som kommer hit och bor med mig ibland. Jag har haft många relationer, varit gift två gånger, men tycker numera att det är lättare att leva utan en partner. Jag vill ha ett lätt liv. Det skulle förstås kunna hända att jag blir förälskad, men är inget jag söker eller går och tänker på.
Jag har det jättebra och känner mig lycklig. Jag har en livslång romans med mig själv, ha ha. Dessutom har jag ju min son Victor Ray och hans två barn som är tio och sex, som bor ganska nära i Köpenhamn. Vi träffas så ofta som det går. Victor är förresten också musiker, men även kompositör och producent. När jag någon gång pensionerar mig tänker jag utöka familjen med två små minihästar här på min gård i Nordsjälland. De ska även få komma in i huset, det blir mysigt.
Vad gäller åldrandet är att det bara att ”face the fact”. Något som är mycket lättare när man är äldre är att kunna luta sig tillbaka och bara njuta. Jag har alltid känt att det varit viktigt att hålla kroppen i form, så att man kan bära sig själv genom livet. Fortfarande känner jag mig som 35 i huvudet, men har ju en kropp som är 66… Därför tränar jag jättemycket, mest yoga och pilates.
De första åren hade jag ingen kontakt mellan min hjärna och vänster kroppshalva
2006 fick jag en blodpropp som berodde på en bristning i halspulsådern; ingenting blir som förut igen efter en sådan upplevelse. Jag var tvungen att se mig själv med nya ögon, upptäcka mig själv på nytt. De första åren hade jag ingen kontakt mellan min hjärna och vänster kroppshalva.
Men jag kämpade mig tillbaka, och hade stor hjälp av att jag började rida igen. Vissa muskler jag använder när jag rider, i ryggen och magen, är precis desamma som när jag sjunger, och det var så jag lärde mig sjunga på nytt. Det tog många år att hitta tillbaka, men numera känner jag mig som den Sanne jag är och vill vara. En vuxen och mogen kvinna, med en mogen röst jag trivs med. Jag är stolt och tacksam över min röst, och att jag har överlevt, och förstås över den karriär jag fortfarande har.
I sommar turnerar jag runt Sverige med Diggiloo-turnén, det är första gången jag är med och jag ser verkligen fram emot det! Det är alltid kul att dela scenen med andra, och det ska bli extra roligt att göra duetter med Lena Philipsson och Jessica Andersson. Lena känner jag lite grann sedan vi gjorde Badrock tillsammans för längesedan. De är alla så balla, och jag har stor respekt för dem!
Berättat för Pär Jonasson
LÄS MER: Py Bäckman: ”Jag fick reda på vem min pappa var i ett DNA-test”
LÄS MER: Ylva Maria Thompson – så lever 90-talets ”sexdrottning” i dag
