Ia Wadendal: Kan Frankrike än en gång inspirera Sverige?

Den ilskna tutan överröstar de stillsamma samtalen inne på kaféet. Det är en Renaultförare som tröttnat på att skåpbilen framför honom aldrig flyttar sig, utan bara fortsätter lasta av den ena kartongen efter den andra.

Paris gator har blivit smalare sedan borgmästaren Anne Hidalgo tillträdde 2014 och förklarade ”krig” mot bilarna. Parkeringsplatser har försvunnit till förmån för cykelbanor, fler hastighetsbegränsningar har införts och genomfarter har krympts. Koldioxidutsläppen i den franska huvudstaden ska enligt en rapport från 2020 ha minskat med cirka 30 procent sedan Hidalgo tillträdde, men Paris är fortfarande en smutsig stad som regelbundet utfärdar varningar för smog.

Hidalgos planer fortsätter. Inför OS i sommar ska ett par ”innerstadsskogar” växa fram och välkända Champs-Élysées ska bli en stor trädgård med endast några få bilfiler.

– Hon har inte blivit populär för de här besluten, framför allt transportbranschen är irriterad för att det är så mycket krångligare att ta sig fram nu. Det finns många olika politiska metoder för att uppnå en storstad som ska gynna människorna och få ned utsläppen, men det viktiga är att politikerna är modiga och står för sin sak, det vill vi uppmuntra, säger Jean-Philippe Hermine, analytiker vid IMT, Institut Mobilités en Transition.

Hans roll är att lägga fram analyser och förslag för hur en övergång till en mer elektrifierad och utsläppsfri framtid kan se ut, både i Frankrike och i EU:s medlemsländer. Hermine är också associerad forskare vid tankesmedjan IDDRI, som bland annat riktar in sig på EU:s ”Green Deal” och transportsektorns omställning.

Han är i grunden civilingenjör och geolog och studerade ett år på Luleå Tekniska Universitet på 1980-talet – så svenskan är fortfarande bra och han är insatt i vårt lands förhållanden.

Hermine och hans kollegor har legat bakom förslagen till utformningen av den sociala leasing som väckte uppmärksamhet i början på året. Fransmän i låginkomsthushåll – som är beroende av bil för att komma till jobbet – erbjöds då leasing av små elbilar för bara 100 euro i månaden.

Tilltaget blev så populärt att 90 000 sökte om att få det under de första sex veckorna – budgeten på 650 miljoner euro sprack och det hade då bara producerats 25 000 eldrivna småbilar som uppfyllde kraven. Men nästa år kommer det tillbaka – då kommer fler hushåll att omfattas och sannolikt har fler små elbilar tillverkats.

– Det här handlar om att alla måste inkluderas, kanske är det typiskt för Frankrike att tänka i banorna av social jämlikhet. Bonusar kan inte finnas jämt, och i början är det bara de som är ”early adopters” och har råd som köper elbilar. Därför måste nu stödet göras om så att alla som är beroende av bilen får en chans att köra utsläppsfritt. Låginkomsttagare kör ofta gamla bilar så ett byte till eldrift innebär en vinst för miljön, säger Jean-Philippe Hermine.

Ända sedan det franska bonus-malussystemet infördes har personer med låg inkomst fått mer i bonus än höginkomsttagarna – men bilarna har ändå varit för dyra för de flesta med lägre löner. Det har också funnits bonusar för köp av begagnade elbilar, och för konvertering av gamla fossilbilar till eldrift. Nya fossilbilar beläggs med mycket höga malusavgifter vid inköpstillfället, och om de väger mer än 1 600 kilo får de dessutom en slags straffskatt.

När svenska politiker införde bonus-malus var det med inspiration från Frankrike – men bonusen var lika stor för alla och gällde köp av nya bilar.

– Man kan väl säga så här: Om bonusar är lika för alla så blir det de som har råd som köper. Kanske Sverige skulle behöva tänka lite mer på social jämlikhet? Vi vill gärna att andra länder ska inspireras av den sociala leasingen. Jag är inte expert på svensk politik men det är viktigt att vara inkluderande för att förstå vad som händer under omställningen. Man kan börja med ”early adopters”, men sen måste man ställa om systemen för de som har störst behov.

Hermine menar också att bilindustrin måste stimuleras att ta fram billigare – och helst små – elbilar, annars är risken att övergången till utsläppsfri trafik tar för lång tid. Det är bara 11 år kvar till 2035 då försäljning av nya fossildrivna bilar ska förbjudas i EU. Frankrike har infört krav på att bilbolagen som tillverkar elbilar ska redovisa utsläppen under leverantörskedjor, tillverkning och frakt. Bara de med låga utsläpp – läs: är tillverkade i Europa – godkänns för bonusprogram och social leasing. Något landet hoppas ska slå igenom även i övriga EU.

– Det är viktigt att det finns en acceptans för omställningen, och det är något som både EU och medlemsländerna måste samarbeta om. Det krävs dialog, debatt och organisation kring hur omställningen ska genomföras och med vilka metoder. Vi kan lära oss av varandra, säger Jean-Philippe Hermine.

EU-valet i juni kan teoretiskt sinka de beslutade åtgärderna i klimatpaketet ”Fit for 55”. Om fler av de populistiska partier som är emot paketet kommer in i parlamentet så kan det bli fördröjningar.

– Det är klart att det kan finnas vissa som vill öppna Pandoras ask och fördröja beslut som det nu finns konsensus för. När rösterna på sociala medier blir höga finns det en risk att politikerna ger efter. Men då kastar vi bort fem år av utveckling, konsumenterna blir förvirrade och EU förlorar konkurrenskraft. Det finns inga fördelar alls, och det är viktigt att förklara detta nu när Europa kan få en grogrund för populism, säger Jean-Philippe Hermine.