Relaterade artiklar
David Hockney och den nya världen
Känd för sina azurblå pooler, dubbelporträtt och monumentala landskap är David Hockney en av samtidens mest uppskattade konstnärer. Barnebys berättar om en outtröttlig konstnär som idag föredrar iPhonen som medium framför akryl.
Brittisk realism
David Hockney föddes år 1937 i brittiska Bradford, som fjärde barnet till Laura och Kenneth Hockney. Han visade redan tidigt ett stort intresse för måleri, vilket ledde till konstnärliga studier. Han var inte en speciellt medgörlig student. År 1962, under sin tid på the Royal College of Art i London (vilken han inlett tre år tidigare) meddelade skolans ledning att han var tvungen att måla en obligatorisk nakenstudie, vilket Hockney inte hade något större intresse för. Efter att ha slutfört studien gav han verket namnet Life Painting for a Diploma som protest.
Ungefär samtidigt som Hockney inledde sina studier på RCA hade universitetet ändrat sina regler. Från att uteslutande ha undervisat praktiskt, lades flera teoretiska kurser till för att fördjupa studenternas kunskap i analys och konsthistoria och eleverna var tvungna att skriva en avslutande uppsats för att få sitt examensbetyg.
Men inte David Hockney. Han menade att alla konstnärer redan besitter en god analytisk förmåga, vilken han menade utgjorde själva grunden för skapandet i sig. Hockney var skarp och debatterade skickligt för sin sak. Det hela slutade med att RCA återigen ändrade sina regler och David Hockney tog examen med toppbetyg.
Under sin tid i London hade Hockney upptäckt konstnärer som Alan Davie, Jean Dubuffet och Francis Bacon. Från och med då kom han att förlita sig på två huvudsakliga inspirationskällor: Matisse gällande färger och Picasso för tillvägagångssätt.
Kalifornien
År 1964 var en brytpunkt i Hockneys liv. Efter att på håll ha tjusats av den amerikanska drömmen reste Hockney år 1964 över Atlanten och bosatte sig i Kalifornien.
För den Yorkshire-födde 27-åringen var skillnaden mellan det brittiska och kaliforniska klimatet nästan chockartad – Kaliforniens guldskimrande färgskala var en helt annan än de gråa, industriella toner som dominerat hans hemland. Hockneys måleri influerades av den kaliforniska paletten och han använde sig av bjärta akrylfärger för att avbilda de bländande omgivningarna och den amerikanska livsstilen som i den unge brittens ögon kännetecknades av kroppsfixering, pengar och sexuell liberalism.
Hockney började måla otaliga simbassänger med inspiration från Jean Dubuffets L'Hourloupe-serie, vilka utvecklas i stil med Mark Rothkos färgfältmålningar (Bigger Splash, år 1967).
Så småningom kunde två olika tendenser skönjas i Hockneys måleri. I den ena, målar han experimentellt med stort fokus på teknik. I den andra är det dramatik, relationer och berättandet som står i centrum. Ibland späder han ut färgerna till nästan extrema nivåer. I andra verk låter han fasader och gräs dominera duken i grälla, nästan självlysande toner.
Dubbelporträtt och sexualitet
År 1968 inleder Hockney en svit med storskaliga dubbelporträtt, vilka sedan dess kommit att beskrivas som modernistiska mästerverk. I Mr and Mrs Clark and Percy (år 1971) har han funnit inspiration i Jan van Eycks 1400-talsporträtt av makarna Arnolfini. I Christopher Isherwood and Don Bachardy har Hockney porträtterar konstnärskollegan Bachardy tillsammans med dennes partner, författaren Isherwood.
Ett av Hockneys mest genomgripande teman, vid sidan av de kaliforniska landskapet, är det homosexuella konstdiskursen. Med måleriet som medel har konstnären ståndaktigt slagits mot homofobi, sociala strukturer och homosexuellas marginalisering.
Hans tidiga verk är fulla av ikonografiska och stilistiska experiment, vilka hänvisar till hans egna sexualitet, liv och erfarenheter som homosexuell man uppvuxen i ett England där homosexualitet inte avkriminaliserades förrän år 1967. Mellan år 1960-61 arbetade Hockney med en serie som fick namnet Love Paintings, där han inspirerats av amerikanske poeten Walt Whitman.
I ett sina senare verk, Birth, Copulation and Death (1997) använder han sig av måleriet för att illustrera en dikt av T. S. Eliot och inspireras återigen av gamla litterära mästare.
Skapandets medium
I början av 1980-talet börjar Hockney fotografera, undersöka Picasso, samt den asiatiska konsttraditionen, parallellt med att han intresserar sig för metafysisk litteratur. Konstnärens Nichols Canyon från år 1980 är ett utmärkt exempel på hur Hockneys nya intressen tar sig uttryck på duken – med fotografier som underlag tecknar David Hockney Los Angeles-landskapet i explosiva, fauvistiska färger.
För att undvika fotorealistiska avbildningar utvecklar Hockney egna tekniker och tillvägagångssätt, genom att bland annat plocka element från flera olika fotografier till en och samma målning, som i till exempel Pearblossom Highway från år 1986.
Under 1990-talet återvänder Hockney till norra England för att måla av barndomens landskap. Här fotograferar han de olika årstiderna för att skapa konst på temat, ett exempel är Garrowby Hill från 1998.
David Hockneys artistiska vision tar sig alla möjliga uttryck och format. Hans storskaliga verk utgörs ofta av naturskildringar, som Bigger Trees near Warter (år 2007) – vilken mäter 4,5 gånger 12 meter. I verkligheten utgörs verket av flera mindre dukar som Hockney sammansatt med hjälp av modern datateknik.
Trots att han är född på 1930-talet skyr Hockney på inga sätt den moderna tekniken, utan fascineras av den. År 2009 arrangerades en utställning i London, vilken dedikerades till konstnärens datatekniska verk. Hela utställningen, vilken bestod av ett hundratal målningar, hade skapats i antingen iPhone eller iPad. Verken bestod av porträtt, stilleben och landskap, vilka, trots sitt moderna medium andades lika mycket van Gogh och Turner som tjugohundratal.
Världens nu levande (näst!) dyraste konstnär
David Hockneys konstnärliga succéer återspeglas i konstnärens ekonomiska framgångar och hans senare verk vittnar om ett storslaget konstnärskap. År 2017 arrangerades ett monumentalt retrospektiv av tre av världens ledande konstinstitutioner, Centre Pompidou i Paris, the Tate Gallery i London och the Metropolitan Museum i New York, vilka samlade 160 verk signerade konstnären. Samma år donerade Hockney ett särskilt viktigt verk till Pompidou, Arrival of spring in Woldgate från år 2011.
Läs mer om Hockneys världsrekord här
I november år 2018 slog Hockney världsrekord, då han petade ner Jeff Koons från platsen som världens dyraste då levande konstnär. Den 15 november 2018 auktionerade Christie’s i New York ut konstnärens verk Portrait of an Artist (Pool With two Figures) från år 1972, vilken genererade ett slutpris på 90,3 miljoner dollar. Den 15 maj 2019 kom Jeff Koons ikapp igen med sin Rabbit, vilken såldes för omkring 875 miljoner kronor. Men den nu 82-åriga konstnären tycks på inga sätt slå av på tempot för det.
