Jag har aldrig förstått det där med privatliv

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-02-23

 Jag vill ha ett stammishak. Det blir lite som  Skål! , samma snubbar i baren hela tiden , säger Ola, tryggt parkerad i soffan på sin favoritkrog Rabarber i Stockholm.

Och så var Ola Lindholm inne i tv-världen. Här gjorde han succé. Ja, om man bortser från ”21.30” -incidenten...

– Jag spelade lite teater i skolan men insåg ganska tidigt att jag inte kan gestalta någon annan än mig själv. Och då är det ju ganska svårt att spela teater. Däremot är det bra i tv, har det ju visat sig.

Du är oftast ganska nöjd med dig själv i tv och tycker om att titta på dig själv. Vilket är lite ovanligt. De flesta vill inte se vad de själva gör.

– Jag tycker om att se det jag gör. Jag känner tv-Ola så väl, jag är den som känner honom allra bäst.

– Tv-Ola är mycket mer koncentrerad och lite charmigare. En del av mina polare säger att verklighetens Ola är ganska ocharmig. (Skratt.) Jag är inte så intresserad av att lära känna nya människor. Jag förstår dem inte. Jag känner mig inte besläktad med människor. Jag förstår inte varför de säger det de säger, eller gör det de gör.

– Det har hänt att folk, som jag inte känner, frågat om vi ska ta en fika. Då säger jag: ”Men vi kommer ju ändå inte att bli vänner så det är bättre att vi skiter i det.” (Skratt.)

1999 gifte sig Ola Lindholm med krönikören och förläggaren Jessika Gedin. Sedan drygt ett år tillbaka är de skilda.

Så är du ju inne i en rörig period i ditt privata liv?

Ola Lindholm skakar på huvudet.

– Privatlivet är ? svårt att beskriva och svårt att prata om. Jag har aldrig riktigt förstått det där med privatliv överhuvudtaget. Jag lever ett liv där jag tänker, känner och gör. Eftersom jag har ett jobb som jag inte riktigt kan gå hem ifrån så finns det heller inget riktigt privatliv. Så har jag alltid haft det.

Samtidigt finns det ju faktorer som du inte själv kan styra. Skilsmässan tänker jag på nu.

– Det är inte något som påverkar mitt liv längre.

Är du olycklig?

– Nej, jag är väldigt lycklig. Jag är en person som har väldigt lätt att leva i nuet. Jag klarar inte av att göra något annat. Det har alltid varit så. Människor som går runt och säger Carpe Diem (”fånga dagen”)– de har inte en jävla aning om vad de talar om. Kom och gå i mina skor en dag, så får ni se hur det är.

– Det handlar om att ofrivilligt lämna saker bakom sig och ofrivilligt inte ha en möjlighet att planera saker en lång tid framöver. Det funkar inte helt enkelt eftersom det inte finns i kroppen.

”Ofrivilligt lämna saker bakom sig.” Pratar du om skilsmässan?

– Jag pratar om livet i stort. Det som har varit har varit. Det som kommer, kommer.

I en radiointervju fick du frågan om du fått mer sex sedan du blev känd. Och du svarade: ”Ja, med mig själv.” Intressant svar.

– (Skratt), Det kommer jag inte ens ihåg att jag har sagt. Jag svarar så mycket konstigt ibland.

Men HAR du fått mer sex sedan du blev känd?

– Jag minns inte hur det var innan jag blev känd. Jag har ju jobbat med det här i tio år. Alla människor som har lite lättare att ta kontakt, har det ju lättare att träffa människor. Och då är det ju lättare att få sex.

Asch. Kan du inte bara säga att det är lättare att få sex om man jobbar på tv?

– Jo. Så är det ju. Verkligen. Men det beror på vem man är också. Men möjligheterna blir flera.

Har du alltid haft lätt att skaffa dig tjejer?

– Ja, det har jag ju. Och jag föredrar tvåsamhet framför ensamhet.

Är du singel nu?

– Nej, det kan jag inte påstå.

Då frågar jag så här: Hur ser ditt liv ut?

– Jag kommer hem och träffar någon efter jobbet. Men jag pratar inte om henne.

1995 sade författaren Erik Hörstadius till dig att du var intelligent. Vad hände?

– Vi satt och åt middag hemma hos honom och han frågade mig vad jag har komplex för. Jag svarade: ”Jag är inte så himla smart.” Då sade han; ”Varför säger du så? Det är du visst.”

– Fram till dess hade jag levt och trott att min största tillgång var att jag var charmig.

Och snygg.

– Ja, fast det tänkte jag inte så mycket på. Det var mer att jag var som en cirkusmänniska som alltid skulle vara charmig och underhållande. Men när han sade så började jag tänka. Och sedan dess kokar det här inne i huvudet. (Skratt.) Jag hade aldrig umgåtts med tanken att det här med intelligens var viktigt.

Har ditt utseende varit ett handikapp?

– Nej. Jag har aldrig gjort karriär på mitt utseende. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av det.

Vad blir du själv kär i?

– Jag blir oerhört förtjust i människor som står ut med mig. Jag blir förälskad i tjejer som tar initiativ, som har egna liv, som är självständiga ?Bla bla. (Skratt.)

Vad är det då som är så jobbigt att man måste stå ut med dig?

– Det är jobbigt att hänga med en människa som är så passionerat förälskad i sitt jobb som jag är. Jag blir väldigt intensiv i vad det än är jag går upp i. Det finns där i hjärnan hela tiden. Men jag tror också att det är ett krav om man vill göra något som verkligen räknas och som står ut i den här enorma floden av bajs som spys ut i tv.

Vad är viktigast i livet?

– Att optimera lyckan. När man, som jag, fått chansen att arbeta med något som jag älskar och kan skapa mig mitt eget liv, så har jag ett jävla ansvar att vara så jävla lycklig som möjligt.

Och hur är du så lycklig som möjligt?

– Genom att följa intuitionen och lyssna på den.

Och vad säger den just nu?

– Ta semester för fan, haha!

Han kan ha grymma humörsvängningar innan sändning

Mats ”Gorillan” Ågren, kollega och vän sedan tonåren:

Sten Lindholm, pappa:

Per-Anders Nordstedt, bartender på Rabarber:

Ulrika Svensson