I juni 1945 befann Turkiet sig i en svår situation.
Sovjetunionen hade precis sagt upp en ickeangreppspakt mellan länderna och krävde nu att turkarna skulle tillåta sovjetiska baser längs Dardanellerna, som förbinder Medelhavet och Svarta havet.
Turkarna oroade sig för en invasion och vände sig till den västliga försvarsalliansen Nato. Bemötandet blev dock kyligt, och deras ansökan om medlemskap i alliansen avslogs 1950.
Flera Nato-länder kände sig inte säkra på Turkiets lojalitet och var tveksamma till att införliva ett stort muslimskt land i utkanten av Europa.
Korea drev in Turkiet i Nato
Vändpunkten kom samma år, när Turkiet – på uppmaning av USA – skickade styrkor till Koreakriget för att stödja västländerna i kampen mot Nordkorea, Sovjetunionen och Kina.
Nato:s flygbas Incirlik i södra Turkiet byggdes med amerikansk hjälp åren 1951–52. Basen används av framför allt amerikansk militär, bland annat för attacker mot IS.
Turkarna stred hårt under amerikanskt befäl och lyckades bevisa sin lojalitet. Efter amerikanska påtryckningar gick Nato-länderna med på att öppna dörren för Turkiet, som 1952 blev medlem av alliansen och ett strategiskt bålverk mot Sovjetunionens expansion in i Mellanöstern.
Sedan dess har Turkiet utvecklats till en av Nato:s viktigaste medlemmar och hyser bland annat Nato-basen Incirlik, där omkring 50 kärnvapen förvaras. Landet är dessutom högkvarter för Nato:s marktrupper.