På djupet med John Bauer på Waldemarsudde
John Bauers folkkära sagoillustrationer visas nu tillsammans med annan naturromantisk konst från förra sekelskiftet - och idag - i utställningen "Trollbunden".
Titel: Trollbunden - John Bauer och den magiska naturen
Plats: Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm
Konstnärer: J.A.G Acke, John Bauer, Ernst Josephson, Theodor Kittelsen, Hugo Simberg, Agnes de Frumerie, Akseli Gallen-Kallela, Louis Moe, Maria Friberg, Tori Wrånes, Elisabeth Henriksson mfl.
Curatorer: Karin Sidén och Carina Rech
Pågår: t.o.m den 24 januari 2021
Blickfånget i Waldemarsuddes stora sal är Skogstemplet (1900), J.A.G Ackes dryga tre och en halv meter breda målning med en man och en kvinna i någon sorts mossbevuxen grotta, upplyst av hennes älvlika uppenbarelse. Det riktigt skiner om henne av både lust och fägring medan han, krampaktigt, vänder ryggen till för att istället lägga händerna på en skulptural version av samma kvinna.
Det finns mycket att säga om den här målningen, men i det här sammanhanget sätter den framförallt fingret på att förra sekelskiftets svärmeri för trolska urskogar inte bara var en nostalgisk reaktion på urbaniseringen - lika mycket handlade det nog om de delar av den mänskliga naturen som så länge hade varit tabu, men som nu kom forsande som en vårflod, inte minst i konsten.
Kanske är det därför de fortfarande trollbinder oss, John Bauers bilder? Urskogarna må ha ersatts av högproduktiva skogsodlingar, men vår egen djupa natur blir vi inte av med så lätt.
Kanske är det därför de fortfarande trollbinder oss, John Bauers bilder?
Ogillas objektifieringen i Ackes målning kan vända ryggen till, och mitt emot den finna Bauers originalillustrationer till Helena Nybloms saga "Agneta och Sjökungen" från 1910. De är inspirerade av Ackes målning men här kastas könsrollerna om, när den näpna Agneta rövas bort av en naken strömkarl med jugendslingrigt hår. Hon blir hans drottning för en tid, och föder honom flera barn, men lockas åter till gudfruktigheten av ljudet från kyrkklockor - som Jack Londons varghund ungefär, i "Skriet från Vildmarken" (1903), fast tvärtom.
Politisk är den i varje fall, naturen, i minst lika hög grad nu som på Bauers tid. Men den sjudande fantasi som nationalromantiken förlöste hos förra sekelskiftets konstnärer, matchas kanske inte fullt ut av deras nutida kollegor. De tjuriga tonåringar i luvtröjor som befolkar fotokonstnären Maria Fribergs högupplösta skogspartier kan skolstrejka för klimatet, men ser mest ut som att de saknar sina smartphones. Medan de musicerande trollen i Tori Wrånes video känns friare, där de dinglar i skidliftar och trädtoppar, tills man läser på verksskylten och blir upplyst om deras normkritiska ärende.
Det är något lite spänt över den nutida skogskonsten.
Det är något lite spänt över den nutida skogskonsten. Men när ljudet från Wrånes troll-blås blandar sig med Elisabeth Henrikssons mer okomplicerat vackra skogsdungar i skimrande glas uppstår en klang som, ändå, närmar sig det trolska.
"Ömsom är jag John Bauer, ömsom är jag vagant, ömsom är jag urmänniska, ömsom är jag troll" - så skrev Bauer lyckligt till sin fästmö från en resa i Lappland. Hans bilder speglar i högsta grad sin tids normer, med sina rågblonda prinsessor och mörkhyade, myllrande troll. Men de spelar också med dem, slår upp en port mellan det kultiverade och det vilda, där förvandlingar sker och fantasin kan färdas fritt.
I en av bilderna här har sagofigurerna dragit sig undan. En tuschteckning från 1914, med ett skogsbryn som reser sig flödande och dunkelt som ett hårsvall intill utsikten över en sjö och ett berg. Titeln är, kort och gott, "Friheten".
