Kaja (Corvus monedula)
Kajor trivs i närheten av människor, de är mycket vanliga i städer, och är välbekanta både som gäster vid uteserveringar (lämna inte ditt fikabröd obevakat!) och för sina stora övernattningsflockar under höst och vinter.
Ett kajpar håller ihop hela livet och uppträder mestadels tillsammans, men fåglarna är samtidigt synnerligen sociala och häckar ofta i kolonier som kan innehålla flera hundra par. Kajan finns över hela landet utom i Lappland och häckar i ihåliga träd eller håligheter i byggnader. Inte minst gillar kajorna skorstenar i vilka de klättrar med hjälp av vingarna.
Från kolonierna och från de stora flockar som på hösten och vintern samlas för natten i träddungar och parker stiger en väldig, brusande kör. Kajornas tjattrande läte används flitigt och kan uppenbarligen ges många uttrycksnyanser. Kajor blir lätt tama och har viss förmåga att härma mänskligt tal. Det svenska namnet, som är känt sedan 1400-talet, är bildat just av fågelns eget kjaaa-kjaaa-läte.
En del kajor drar nedåt kontinenten under vintern, men det har blivit allt vanligare att fåglarna stannar i södra delen av vårt land. De som lämnar landet återkommer tidigare än andra flyttfåglar på våren.
(Corvus monedula)
