I essäboken Tankebilder (1898), skriver Ellen Key: ”Först när kvinnorna börja tala sanning, ska litteraturen allsidigt belysa de ännu okända djupen av kvinnans erotiska temperament.”

Att som kvinna under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet skriva om kärlek och erotik var ett oerhört risktagande. Kvinnors erfarenheter ansågs inte ha med de sköna konsterna att göra. De blev förlöjligade, nedtystade och osynliggjorda av den manliga kritikerkåren och akademin. Ändå visar senare tids forskning att det finns gott om exempel på att det skrevs om både kärlek och erotik av och mellan kvinnor.

Inom ramen för programserien När våra läppar talar tillsammans bjuder Textival in till ett samtal om hur kärlek och begär skrivits fram i den äldre litteraturen och om vilka strategier som tillämpats för att skriva om det som varit förbjudet. Det blir ett samtal om kärlekens ödeland, erotisk språkförbistring, perversioner och queera läckage. Medverkar gör professorerna Eva Borgström och Tiina Rosenberg. Samtalsledare: Nino Mick.

Fri entré
– – –

Eva Borgström, född 1955, är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs Universitet och ären av den svenska queerforskningens pionjärer. Hon har bland annat skrivit om drottning Kristina, romantikens kvinnobilder, om några av det svenska 1800-talets stora romanförfattare och om tvärvetenskaplig genusforskning. Hon har bedrivit ett flerårigt forskningsprojekt om kärlek mellan kvinnor som motiv i svensk litteratur 1830–1935 som resulterat i publikationerna: Kärlekshistoria: begär mellan kvinnor i 1800-talets litteratur (1998) och Berättelser om det förbjudna – Begär mellan kvinnor i svensk litteratur 1900–1935 (2016).

Tiina Rosenberg, född 1958 i Helsingfors, är professor i teatervetenskap vid Stockholms Universitet. Rosenbergs forskningsområden omfattar feministisk teater och teori, performance studies, genusvetenskap, queerstudier och kritisk teori. Rosenbergs böcker inkluderar Byxbegär (2000), Queerfeministisk agenda (2002), Besvärliga människor. Teatersamtal med Suzanne Osten (2004), L–ordet. Vart tog alla lesbiska vägen? (2006), Bögarnas Zarah: diva, ikon, kult (2009), Ilska, hopp och solidaritet. Med feministisk scenkonst in i framtiden (2012) och Arvot mekin ansaitsemme: kansakunta, demokratia ja tasa-arvo (”Vi har de värderingar vi förtjänar: nation, demokrati och jämställdhet”, 2014), Don't Be Quiet, Start a Riot. Essays on Feminism and Performance (2016). Rosenberg är redaktör för Könet brinner. Judith Butlers texter i urval (2005) och Genus ogjort (2006).

Nino Mick född 1990, är poet, estradpoet och svensk mästare i Poetry Slam. Hen bor och verkar i Göteborg. Nino Mick har medverkat i flera scenkonstföreställningar bland andra Marshmallowbarnen och Dysphoria. I januari 2018 debuterar Nino Mick i bokform med Tjugofemtusen kilometer nervtrådar.

Bild: Ida Rubinstein, Romaine Brooks, 1917. Omslagsbild: Eva Borgström, Berättelser om det förbjudna (2016)
– – –

När våra läppar talar tillsammans är en interdisciplinär programserie om begärets politiska potential och möjligheten till agens och motstånd inom litterärt skapande.

Under våren och hösten 2017 möts författare, poeter, konstnärer, curatorer, forskare och sexualupplysare under olika rubriker för att närma sig frågor som rör begärets figurationer inom såväl den samtida som den äldre litteraturen och textbaserade konsten. Programmet består av läsningar och presentationer följt av fördjupande samtal om begär, kön, kärlek, sexualitet, subjektivitet, kropp, erotik och språkliga och litterära motståndsstrategier.

Programseriens titel är lånad från den fransk feministiska teoretiker Luce Irigaray (f. 1930) som i den poetiska essän ”Quand nos lèvres se parlent” (1976) föreslår en alternativ feminin symbol till fallosen i den lacanianska psykoanalysen. Läpparna, på en gång talets och det kvinnliga könets universum, kan betraktas som ett alternativ till fallos, en kritisk intervention i den lacanianska psykoanalysen där kvinnan och kvinnlig sexualitet inte får utrymme och där ingen plats i språket finns för kvinnlig subjektivitet och sexualitet. Att använda sig av läpparna som trop kan förstås som ett strategiskt diskursivt drag, ett alternativt sätt att förstå kvinnors anatomi (könet som inte är ett) och framförallt mänsklig sexualitet som inte redan är impregnerat av ett manligt språk.

Vi hoppas att med programserien skapa ett sammanhang som ger en känsla av vad det innebär när våra läppar talar tillsammans.

Varmt välkomna!

När våra läppar talar tillsammans arrangeras av Textival i samarbete med Göteborgs Litteraturhus, Stora Teatern, Göteborgs Kulturkalas, Folkhögskolan i Angered, RFSL Borås Sjuhärad, Café NäRA och med stöd av Göteborgs stad, Västra Götalandsregionen, Kulturrådet, Kultur i väst och ABF Göteborg.