S e b a s t i a n ö p p n a r. . .
Sportfiskeåret 2012 har hittills varit mycket spännande. Det har formligen haglat ner stora gösar fångade på pelagiskt vertikalfiske. Nya svenska rekord på sarv, karp och braxen har också skrivits in i historieböckerna. Jag själv har, som du kommer läsa om senare i denna tidning, också fått smaka på både det pelagiska vertikalfiskets ädla frukter, och rivstartat en färnakarriär på bästa sätt.
sportfiskare med meriter långt bortom vad de flesta känner till. Jan Ohlsson tar i detta nummer ton, och lovsjunger Jörgen och hans enastående sportfiskekarriär. Läs om hajar över ett halvt ton, världsrekorden, de exotiska äventyren, Tv-produktionerna, de lyckade satsningar, storgösen och mycket, mycket mer i Jans uttömmande artikel om mannen, myten och legenden, Jörgen Larsson.
välkommet. Målet är att försöka ta ett nytt personbästa givetvis, men även gäddor över tio är tillfredsställelse nog. Som vi alla vet går det inte alltid enligt planerna, så fisket i sig får kanske skänka den glädje och spänning som jag kräver, vem vet. Jag hoppas också få sätta igång med det egna pelagiska vertikalfisket efter storgösen, men det är inte säkert att allt hinns med. Tiden är ju knapp, som vanligt...
Jörgen Larsson meddelande för inte länge sedan att han lämnar tidningen Fiske-Feber, vilket också tar en plats som milstolpe i svensk sportfiskehistoria. Jörgen är, förutom en väldigt trevlig man i sina bästa år, en
Sommaren har ju annars passerat halvtid och för egen del kan jag berätta att höstfrossan redan har slagit till. Värme och behagligheter i all ära, men när det vankas höstgädda är även snålblåst, isande kyla och ihärdigt regnande
Jag ska i alla fall passa på att njuta av det sista som sommaren har att ge, det finns ju trots allt massor av fiske kvar under denna tid. Tack för att du läser vår tidning, vi är priviligerade att få producera detta till er. Väl mött och skitfiske!
//
iman W n a i t Sebas
• Vapenbunker med 250 vapen • Ammunitionsbunker • Exklusiva jaktkläder • Uppstoppade troféer i massor • Handplockad expertpersonal
AMBASSADEUR Silver Max
BESTÄLL HÄR >>
MagTrax magnetbroms. Wiffle-spole 5 kullager + 1 glidlager. Durabrass huvuddrev. Microklick-justering av slirbromsen. Anti Distorsion Spool (ADS). IAR (direktverkande backspärr). Vänster- eller högervevad.
495:-
SVERIGES STÖRSTA JAKT- & FISKEBUTIK
• Sveriges Största Jiggbar • Akvarium med Gös, Öring, Röding och Regnbåge
• Stockholms bästa Tailvägg i vår
1200m LIGGER I VÅRBY 2
• Grym flugbar • För varje såld fiskeutrustning sätter vi i en Gös i skärgården!
FLYTOVERALL
HÖRSELSKYDD
HAGELVAPEN
ABU Garcia
Peltor Sporttac
Håll dig varm och torr. Flytoverallen har god flytförmåga, rejäl huva och praktiska fickor. Tejpade sömmar, krage med fleecefoder och neoprenmuddar i ärmarna. Levereras i en smart seglarsäck. S–XXL.
Hörselskydden har anslutning för jaktradio eller hundpejl. Nya Peltor har en drifttid på upp till 600 timmar och levereras med två skal (orange & grön).
Beretta 686 Silver Pigeon I ADJ 12/76*
995:-
(Ord. pris 1.390:-)
Du får även med ett par neoprenehandskar!
995:-
Nyhet från Beretta! Silverpigeon 1 med justerbar kolv. Delbetala med Klarna från 965 kr/mån.
19.900:BESTÄLL HÄR >>
(Ord. pris 1.495:-)
BESTÄLL HÄR >>
BESTÄLL HÄR >>
(Ord. pris 1.000:-) NU INGÅR ÄVEN BERRAS JAKT & FISKE I GNESTA I HUNTYARD & BERRAS – ERBJUDANDEN GÄLLER I BÅDA BUTIKERNA (ej vapen i Gnesta) – KOM IN OCH MATA KARPARNA OCH KLAPPA PÅ VÅRA STÖRAR!
Berra Mårdh med Blue Marlin ca 100 kg. Cap Verde.
Gå med i Kundklubben!
Besök vår E-handel
KLICKA HÄR!
Coci Philipson med Brown Bear, Kodiak Alaska.
Vårby allé 53 Vard 10–18 lö–sö 10–15
☎ Ordertel 08-740 20 20 Ågatan 2 Gnesta Vard 10–18 lö 10–15 ☎ 0158-216 00
200 fria P-platser
Bonus på alla inköp!
www.huntyardberras.com
Sortimentet kan skilja sig mellan butikerna. Priserna gäller t o m 31/8 eller så långt lagret. *Licenspliktigt vapen. Köparen måste uppfylla de krav som ställs för förvärv av vapen.
www.huntyardberras.com
DETTA NUMMER 6-7
30-39 Lagligt malfiske - Inte allt för långt hemifrån...
Gäddfajten med gädda på 17 kilo, var med du också!
8-23
40-41
Nytt tafsmaterial av titanium från Darts Ab...
46-48 Gösvobbler - Dessa behöver du ha i lådan.
42-43
24-29 Kräftabborren, stor och magisk - Så fångar du den!
Bobbo testar nybörjarset för den vertikalintresserade.
Världspremiär för filmen om vertikalfiske, missa inte den!
Östergötland 4-ever! 4 reggor på 4 dagar...
44
INNEHÅLLER... Omslagsbild: Jörgen Larsson
50-51 Nya kängor? Bobbo har testat dessa från Hanwag.
56-75
Multifästen till båten Bobbo har testat!
NyttFiske-Robbo... Vem är det? Ny säsong är på G...
Stor Jörgen Larsson-special, detta visste du inte om J.L...
52-54
89-93
94-101
77-81 John Zafaradl testar spön för pelagiskt vertikalfiske!
Emån, ett paradis för den flugfiskefrälste...
104-108
84-88 Så fångas sommarabborren löjligt enkelt...
Ösigt kvällsfiske efter sommargäddan...
Stort grattis till Christer som lyckades fånga denna megagädda, en av de största som fångats i Sverige i år! 129 cm och 17,16 kilo...
äddfajten utvecklas just nu med rasande fart, både till antal deltagare och i antal anmälda fiskar. I stort sett varje dag kommer det nya tävlande och nya fina anmälda gäddor. I listan med anmälda fiskar finns det några riktigt flotta fiskar som sticker ut... Paret Christer och Susann Stolt har tillsammans fångat 10 st fiskar över 100 cm varav 2 st på 115 cm och en riktigt grann toppfisk för Christer på 129 cm som dessutom vägde 17.16 kilo! Med dessa fiskar som alla tagits i Siljan ockuperar Susann och Christer fjärde samt femte platsen just nu, grattis och bra fiskat. Stefan Fors som varit riktigt flitig har tredjeplatsen med fem gäddor registrerade, den minsta på 106 cm och en toppfisk på 115 cm. Skicklige Nicklas Hallnor har genom träget spinnfiske efter norrlandskrokodiler lyckats kapa åt sig en andra plats. Nicklas har fem fiskar registrerade med tre st på 110 cm och en topp-
fisk på 115. Riktigt bra resultat. Första platsen hålls förnärvarande av betesbyggaren och gäddspecialisten Magnus ”MangeBoy” Lindgren. Av Magnus fem registrerade fiskar är fyra över 110 cm med en på 118 som längsta fisk. Ja, vart ska detta sluta... Var med och tävla om 50.000:- du med. Anmäl dina långa gäddor till Gäddfajten. Läs mer om gäddfajten här –> http://fisheco.se/index.php?modulID=14&contentID=61
O
//Jan
Susann kan hon också, 115 cm 11,1 kilo, Stort grattis!
Ledaren för närvarande heter Magnus “Mangeboy” Lindgren som anmält 5 gäddor över 110 cm...
Nicklas Hallnor har just nu en andraplats med 3 gäddor över 110 cm...
Stefan Fors har fiskat till sig en tredjeplats i skrivande stund...
ร stergรถtland
4-ever! 4 dagar... 4 fiskar... 4 drรถmfiskar...
Text: Sebastian Wiman Foto: Sebastian Wiman, Dan Forsberg, Bo Gunnars
Koncentration och tålamod förenade i en sportfiskemaskin, ja så kan man beskriva Håkan Fransson om man vill...
örsta dagen började med gös, pelagiskt vertikalfiske med en av våra skickligaste gösfiskare Håkan Fransson, tillika expert på det pelagiska vertikalfisket, eller prickskyttefisket om man vill. Abu bjöd in till denna gösträff där vi skulle få se lite nyheter i produktväg, samt tillämpat praktiskt fiske med skicklige Håkan Fransson och den ödmjuke Pontus Sjöqvist. Båda är Öschöttar in i märgen, något som utmärker sig dels genom den säregna dialekten, men också genom bländande lokalkännedom. Håkan bjuder på massor av historier om sakerna kring fisket, själva orten, traktens verksamheter och forna fiskevatten. Den första av de två dagarna med Abu spenderar jag och kollegan Bo Gunnars tillsammans med just Håkan Fransson, i hans delikata fiskemaskin, en solid Tracker-båt. Håkan visar hur fisket går till, vilka erfarenheter han har i olika situationer, och det dröjer inte länge innan Bo får släppa på dagens första, ”hädansfärdseko”, som Håkan kallar dessa stora fiskavteckningarna på ekolodet. Fisken stiger och klipper på, men krokas tyvärr inte, fisken vänder tillbaka och attackerar på nytt, men inte heller denna gång fastnar den luriga gösen på kroken. Vi fiskar hela dagen, och kvällen kommer. Håkan har under hela fiskepasset jagat det han kallar för ”spök-ekon”, d.v.s. när fisken befinner sig i givarkonens utkanter, och hela tiden verkar vara i rörelse, omöjlig att parkera båten ovanför. Många ekon försvinner när båtens skugga glider in över fisken, och det är skygga gösar som flyr från Håkan, som nu börjar varna för ordkaskader som åtminstone kan vara barnförbjudna. Vattnet i sjön är relativt klart, och Håkan tror att skymningen kan ge oss övertaget då skuggorna från båten inte blir lika markanta. Jag står på tur att fiska när Håkan äntligen finner ett
eko som inte flyr... Fisken står ganska grunt på ca: 3,5 meter och när jag försiktigt bromsar upp jiggen en meter ovanför ekot, dröjer det inte länge innan det börjar röra sig uppåt på skärmen. Jag slutar andas, går in i mig själv och fokuserar bara på att göra ett ordentligt mothugg. Fisken stiger bestämt och när ekot från fisken smälter samman med det från jiggen kommer hugget... Men det är inte sådär våldsamt och distinkt som jag föreställde mig, istället är det ett försiktigt hugg, lugnt och sansat. Jag är spänd som en pilbåge och mothugget kommer, trots det timida hugget, på momangen. Jag känner dock inte att mothugget sitter klockrent, så jag drar till med ännu ett, och den här gången känner jag mig nöjd med resultatet. Fisken stångar och bråkar och försöker rusa ned mot botten, men jag tummar spolen och följer istället med ner med spöet, på så vis har jag full kontroll över vart fisken tar vägen. Gösen tvingas därefter upp mot ytan, och jag kan direkt se att det är nytt PB, det är en rejäl muskelknutte till gösmamma som sedan går i håven! Håkan, som efter de senaste månadernas vansinniga svit storgösar tappat koncepten en smula, tippar att fisken ”nog kan pressa sig över fem-kilosstrecket”, själv ser jag bara en drömgös, nytt PB och en fisk som bara måste knäcka sex kilosgränsen... Eller? När gösen väl hänger på vågen utbrister Håkan: – Nä men dra mig baklänges, det trodde jag inte, jag har verkligen blivit fartblind! Utbrister Håkan förvånat. Jag sneglar på vågen. Där står det 7020 gram... Det betyder att den är väl över sex kilo, och när säcken vägs av kan mitt nya PB nedtecknas: 6830 gram! Jag försvinner in i ett lyckorus! Livet smakar gott... Jag sover också gott den natten, med den muskulösa gösmilfen på näthinnan... Jag rycks på morgonkvisten ur min romantiska dröm om gårdagens dejt, det är ny dag, och på nytt fiske efter sjöns stora gösar. Idag fiskar jag och Bo med den duktiga och nyförvärvade
Första dagen, första fisken och första reggan. Nytt Pb blev den också med sina 6830 gram. Håkan slet som ett djur i flera timmar tills denna grova dam behagade stanna kvar under båten...
Abu erbjuder Fantasista Orenji och Revo MGX som sin vassaste kombination för det pelagiska vertikalfisket efter gös. Enheten väger bara strax över 300 gram och är givetvis en upplevelse att ha i sin hand. Linan som Håkan och Pontus använder är Fireline Exceed tournament i dimension 0,15.
Håkan Fransson har full koll på ekolodet, men de luriga gösarna gör inte alltid som man vill... Fisken på ekolodsbilderna följde nyfiket efter i över en minut innan den tröttnade och försvann ur bild...
360 imaging™
we have you surrounded.
NYA HUMMINBIRD® 360 IMAGING™ GER EN DETALJERAD 360˚ VY.
90m täckning
Söker av stora områden, framför, bakom och vid sidan.
Side Imaging® och Down Imaging® var början, nya Humminbird® 360 Imaging™ skapar helt nya bilder av världen under ytan. Nu får du 360° täckning och en klar bild av struktur och fisk runt om båten. Humminbird 360 Imaging givare monteras på aktern och ansluts till en Humminbird Side Imaging® enhet med ethernet anslutning. Läs mer på www.humminbird.com/360imaging eller www.comstedt.se.
Abu-medlemmen, Pontus Sjöqvist, bl.a. känd från filmerna om fiskegänget ”Pikelords” framfart i jakt på storgäddorna. Pontus är ödmjukheten själv, men är utan tvekan en av de duktigaste sportfiskarna jag har träffat. Lugn, sansad, analyserande och vass så in i helvete på allt fiske han tar sig för. Det är ett privilegium att få vara gäst i Pontus ”Buster L” denna sköna junidag. Fisket börjar precis som det gjorde under gårdagen, jakten på spöekon, fiskar som flyr ur givarkonen och en guide som börjar se mer och mer frustrerad ut. Själv är jag ganska nöjd (läs: överlycklig) med gårdagens storgös, så Bo kör på och släpper på de första ekona. Det visar sig dock att det även idag är svårt att kroka gösmammorna, och strax efter klockan elva stoppar Bo spöet i näven på mig.
”Mothugget, som är stenhårt och rappt, sitter klockrent och Fantasistaspöet står bockat i en djup båge, det är stor fisk igen...” Ett stort molnområde har nu dragit in över himlen, och plötsligt blir båtens skuggor uppätna av ljusbristen. Pontus snirklar runt i ett område där vi såg stora ekon igår, och hittar slutligen ett eko som inte flyttar sig. Jag skickar ner jiggen på vinst och förlust och på eget bevåg, jag stannar en knapp meter ovanför ekot som står och trycker på sex meters djup. Två korta små lockryck, sedan håller jag bara stilla. Ekot får liv och börjar nu vandra uppåt på skärmen... Jag slutar andas igen, går in i en konstig dimension där bara jag, spöet och gösen existerar. Jag ser hur fiskens eko smälter samman med jiggens, sedan fäster jag blicken på spöet och väntar... Inte heller detta hugg är brutalt och hårt, men jag känner tydligt hur betet sugs in i käften på fisken.
Skicklige Pontus Sjöqvist är nästan oförskämt ödmjuk och döljer på så vis en extremt slipad sportfiskehjärna och ett stort sportfiskehjärta. Noggrannhet, precision och mycket erfarenhet är alla ingredienser i Pontus fiske.
Mothugget, som är stenhårt och rappt, sitter klockrent och Fantasista-spöet står bockat i en djup båge, det är stor fisk igen! Fisken kommer först med ganska snällt men bestämmer sig för att prova lyckan i en rusning mot botten. Jag sätter hårt mot hårt och snart är fisken på väg uppåt igen. När gösen bryter ytan blir jag mållös... Pontus håvar den direkt och i håvgarnet vilar den största gös jag någonsin upplevt. Vi mäter först den stabbiga gösen. 93 cm... Mitt huvud svindlar av siffran, det är ju en galet bredryggad och grov gös också! Ner i säcken som hängs på vågen, displayen visar 8700 gram, och säcken vägdes av innan, fisken väger alltså 8700 gram, 8,7 kilo... Vad är det som händer egentligen? När jag sitter på knä, lutar mig ut över båtkanten och håller ett grepp om gösens stjärtspole, slår det mig att mina händer inte når runt den, den är jämngrov och bred ända ner till fenan. Hon är fantastisk, vacker och perfekt, välmående och muskulös som en gladiator, stolt och brutal, en skoningslös predator och en nybliven mor. Fisken är tom i buken, och vid middagsbordet den kvällen menar Håkan att en sån fisk mycket väl kunde ha vägt närmare 10 kilo innan lek. Det gör mig inget, jag glädjer mig åt att hon fick leka i fred, att hon fick lägga sina miljontals romkorn ostört. För mig är hon ändå perfekt med sina 8700 gram. Jag har ju nytt PB, igen! Det är två svårsmälta dagar, jag som ändå fiskat en hel del gös genom åren, som hade ett PB på 5,4 kg innan, taget i oktober 2008. En fisk över sex kilo var målet, men det kändes oändligt svårt, nästan omöjligt. Men det var innan det pelagiska vertikalfisket, och innan jag träffade Håkan och Pontus. Tack båda två för 6830 respektive 8700 gram gös. Tack för att jag fick lära mig mer om fisket, tekniken, utrustningen, och tack för det trevliga sällskapet! Tack Abu och Olle Lidesjö som arrangerade dessa två fantastiska dagar, och tack till alla som var där och gjorde vistelsen grymt trevlig!
Fantasistaspöet med sin Abu Revo MGX-rulle gjorde sitt och lät mig med full kontroll betvinga denna drömfisk, 93 cm ocj 8700 gram...
Andra dagen, andra fisken, andra reggan... Oslagbart! Den vackra gösen är resultatet av Pontus Sjöqvists envisa och skickliga pelag-letande. Jag kan bara tacka och bocka för nytt PB igen genom denna 8700 gram tunga present...
93 cm bredryggad gösMILF får friheten åter. När handen inte når runt stjärtspolen börjar man fundera vad i helsike det är man håller i...
”Hon är fantastisk, vacker och perfekt, välmående och muskulös som en gladiator, stolt och brutal, en skoningslös predator och en nybliven mor.”
Men var det inte fyra fantastiska fiskedagar i Östergötland? Jo visst var det så. För när jag lämnade Håkan, Pontus, Olle och alla de andra i Rimforsa, bar det av mot Linköping där min gamle vän Dan Forsberg väntade. Passande nog hade vi bokat in två dagars fiske efter Svartåns färnor, ett helt nytt fiske för mig. Självklart ska man köra frilina och bröd, det är det absolut roligaste hävdar Dan och jämför metoden lite med torrflugfiske. Efter en ångande fredagkväll innehållande konsert med Charta77 i Linköping, vaknar vi en aning omtöcknade upp till lördagens äventyr. Det kan ha blivit några drinkar, och några öl extra igår, så vi får helt enkelt vänta ett par timmar innan vi åker någonstans. – Orutinerat, muttrar jag för mig själv... Vi kommer oss, efter en stadig lunch och några liter vatten, iväg mot färnornas hem i den vackra Svartån. Dan är min guide, jag har ju varken besökt ån eller träffat på arten innan, så mitt öde är helt i hans händer. Vi stannar vid första stället och Dan förklarar att vi under dagen kommer att förflytta oss mellan fiskeplatserna i ån med hjälp av bilen, vissa platser ligger miltals bort. Vi tar bara med ett spö. – Man fiskar ändå bara en man åt gången, säger Dan och låser bilen. Vi har packat lätt, bara en ryggsäck med mat och kamerautrustning, en regnjacka och så det enda spöet. Vi fiskar med ett 12´ Drennan series 7 avon 1,25lb matchspö, och en Abu Revo Neos 20D haspelrulle med en 0,12mm Fireline Exceed tournament-lina. Spöet är i klenaste laget, men det blir roligare fajter på lättare utrustning. Dan börjar med att kasta ut en handfull bitar av barkisen som är betet vi använder. Omgivningarna här är sagolika, mystiska och mustigt grönskande. Brödbitarna dansar nedströms i Svartåns mörka vatten, och precis framför en sten mitt i strömmen försvinner en brödbit i ett vak. – Där! Såg du Dan? Utbrister jag uppspelt och pekar
55 cm färna i lektider är en fröjd att beskåda. Arten är så stridbar också vilket gör fisket ännu mer spännande!
ivrigt mot stenen. – Ja det såg ut som en bra fisk också, gör ett utlägg på den, kontrar Dan. På linan har vi skarvat på en ganska lång tafs av flourcarbon i dimension 0,25mm, och längst ut på den sitter en bredgapad krok i storlek 4. Jag bryter loss en bit av barkisen, viker skalet dubbelt, klämmer till och för kroken igenom. Jag behöver komma ut på några stora stenar som ligger i strömmen för att nå ut ordentligt, och jag klättrar försiktigt ut på dem. Jag har två stora träd vars grenar hänger ut vid sidorna av mig, jag står på en lutande, hal sten och det tolv fot långa spöet hade gärna fått vara hälften så långt, men det är bara att gilla läget och fiska. Jag pendlar ut brödbiten mellan två av grenarna bakom mig, och lyckas svinga tillbaka utan att fastna. Brödbiten landar perfekt och börjar sin färd mot stenen där det står en färna och väntar på ännu en brödbit. Jag kommer ihåg att jag läst en bra artikel om färnafiske med frilina någon gång för länge sedan, och minns hur viktigt det var att inte linan och brödet fick släpa i strömmen. Jag gör mitt bästa för att undvika detta och matar under stor koncentration ut mer och mer lina i det strömmande vattnet. När brödbiten når stenen försvinner den planenligt i ett glufs, och jag börjar instinktivt att veva in linan, för fort skulle det visa sig. Jag får nämligen snabbt kontakt, men färnan har inte hunnit ta ordentligt vilket leder till att den gör en snabb rusning och lossnar... Allt gick fort och jag står förtjust kvar på stenen med en tom krok i handen. Jag kastar på Dans begäran ut några nya bitar utan krok i strömmen, men fisken verkar inte stå kvar vid stenen. Vi följer istället under tystnad brödbitarnas fortsatta färd nedtröms, mellan stockar och stenar, ända tills de når längst ner, så långt vi kan se innan Svartån kröker sig. Där, precis innan kröken
Färnan har en stor mun så brödbitarna kan vara relativt stora. Då blir det även lite lättare att kasta ut dem.
Spännande håvning...
försvinner en brödbit, sedan en till. Där står det en färna! Det är dock ett vansinnigt långt utlägg, säkert 40-50 meter i den snirklande ån ner till den vakande fisken. Inget lätt uppdrag att nå dit... Första utlägget fastnar på vägen. Det andra fastnar i busken bakom mig. Det tredje hamnar perfekt och ser ut att nå dit jag vill, men drar i sista stund ner i ett bakvatten precis innan kröken börjar... Jag siktar på en strömfåra som ligger lite på andra sidan ån, och jag tror mig se att denna väg kommer att ta brödbiten till målet. Jag kastar ut betet som landar perfekt. Det är en autobahn ner mot fisken och jag får stå på tå den sista biten på den hala stenen, utlutad så långt det bara går för att se brödbiten innan kröken. Precis när jag inte längre ser kommer vaket! Brödbiten är uppslukad och jag vevar sakta in löslina, det var mycket sådan i det långa utlägget. Jag får
slutade lyckligt...
snart kontakt med fisken som genast bjuder på hårt motstånd, men börjar tack och lov att simma uppströms mot mig. Det är en tung fisk som närmar sig, och när jag precis får se den sätter den av i en lång rusning. Vilken kraft, rullen tjuter, härligt! Det är en rolig kamp, jag är riktigt glad att jag äntligen fick prova detta fiske, jag njuter av varje sekund! Fisken rusar flera gånger och till slut börjar den visa tecken på att ge med sig. Dan skickar ut håven till mig, platsen är för otillgänglig för håvassistans så jag får fixa håvningen själv. – Hur lång ska en färna vara för att betraktas som stor? Undrar jag när jag ser färnan. – Över halvmetern är en fin fisk, berättar Dan. Färnan är väl över 50 cm, det ser jag direkt, men den är även otroligt ryggbred och grov! Jag lyckas håva färnan efter ytterligare några nervpirrande rusningar och påpekar för Dan att det är en grov fisk.
... 3000 gram bredryggad drömfärna... Eufori!
– Jaja, in med den här nu så får vi ta en bild på den, säger Dan och skrockar. Jag fumlar mig fram med spö, håv och färnan i den över de hala stenarna. Vid stranden lägger jag ner håven och plockar fram min peang för att kroka loss fisken. Då ser Dan hur stor den egentligen är... – Men fy fan... Den där är grov du! Utbrister han på bredaste Öschöttska. – Alltså fy helvete Sebbe, det där är den största färnan jag någonsin sett, och den är olekt och grov som en termos över ryggen... Säger Dan med ett långt ansikte. Omedveten om vad jag just krokat drabbas istället Dan nu av fiskefrossa. Han, till skillnad från mig, börjar inse att den här fisken är stor, riktigt stor. Tyvärr glömmer vi att mäta fisken, men den är troligtvis omkring 60 cm lång. På vågen står det dock 3000 gram... Det är en drömfärna som precis klarar den magiska gränsen på tre kilo. Det är också min första färna i livet, tagen på flytbröd i lektider...
”Alltså fy helvete Sebbe, det där är den största färnan jag någonsin sett, och den är olekt och grov som en termos över ryggen...”
Tredje dagen, tredje fisken och tredje reggan... Drömfärnan blev även min första färna i livet, det kan man kalla en rivstart i färnakarriären!
Alltihopa är smått osannolikt och ett lyckokast som de flesta får vänta förgäves på i ett helt fiskeliv. Jag kan bara ödmjukt konstatera att det är på det här sättet jag startar min färnakarriär...
Dan ”Bruno” Forsberg som visade mig färnafisket och alla sina hot spots fick också fin fisk. Denna skönhet vägde 2300 gram...
Den tredje fiskedagen i Östergötland övergår till den fjärde och sista. Jag kan summera tre drömfiskar, tre regg-fiskar på tre dagar. Dan startar denna dag med att försöka fånga en färna, och jag kan avslappnat titta på och hjälpa till att hålla koll på brödbitar och annat. Dagen går och slutligen fångar han en fin färna på dryga 2300 gram. Åter blir det min tur, vi har precis bytt plats och jag kan i spöregnet se två brödbitar flyta ner längs strömmen. Ett stycke ned försvinner den ena och det är dags att lägga ut krokbetet! Här är miljön öppen och fin så det är inga problem att få ut den dit jag vill. Jag följer krokbetets väg mot området där fisken nyss steg upp, men innan den når dit försvinner det i en virvel. Det stod en fisk flera meter innan alltså, och den har nu tagit betet. Jag räknar tyst och vevar snart fast ännu en fin fisk. Liksom drömfisken igår sätter denna av i en tokrusning, sedan går den och spänner i strömmen för att göra sig omöjlig att håva. Kampen pågår i flera minuter och tar en ny vändning när fisken plötsligt börjar försvinna en bra bit uppströms. Sakta men säkert tröttnar den och kan till slut håvas av Dan. – Nää din jävel! Utbrister han när fisken går i håven. – Tar du en regga till så vet jag inte vad jag gör! Fortsätter han att skandera med sin sköna dialekt. Jag bara flinar och njuter av en vacker fisk som inte saknar ett enda fjäll. Jag mäter fisken i håven, den mäter 55 cm och inte heller denna tycks ha lekt ännu. Dan säger att den säkert väger 2475 gram, en typisk Svartåfärna som precis missar regg-gränsen. Men så är inte fallet, den klarar nämligen detta med råge då den tynger vågen till fina 2620 gram! Fjärde fiskedagen i Östergötland, fjärde fångade fisken, fjärde reggan och fjärde drömfisken!
Jag fångade alltså bara dessa fyra fiskar under de fyra dagarna 7,8,9 och 10 juni. Jag har aldrig varit med om något liknande och jag är oerhört tacksam att få uppleva allt detta. Äran ska dock gå till Håkan Fransson, Pontus Sjöqvist och givetvis min vän Dan Forsberg som gjorde jobbet. Det är enbart tack vare dem som jag fick uppleva detta.. Tack för allt mina fina och goa vänner!
Fjärde dagen, fjärde fisken och fjärde reggan... 2620 gram fördelat på 55 cm är en välkommen fångst i färnafisket...
Kr채ftabborren . .. k s i g a m h c stor o
Text: Jan Ohlsson Foto: JanOhlsson, Mikael Puhakka, Olof Engstedt Per Koch-Schmidt
D
en stora abborren lockar, med stor menar jag fiskar som lyckats med bedriften att passera ett kilo i vikt. Härliga fajters med otroligt vacker teckning. Svarta ryggränder målade över gnistrande grön kropp som går över i kritivit mage. Fenor som lyser av rött och kontrasterar så vackert mot det vita... Ja, när det gäller abborren så kan mitt förhållande till denna fisk beskrivas som en livslång passion. Mitt fiske efter de stora abborrarna sker i min lilla hemsjö och i Mälaren. Båda sjöarna håller stora grova fiskar som krigar varje sekund de sitter på kroken. Tyvärr har abborren de senaste åren fått stå tillbaka som sportfiskeobjekt, åtminstone för mig personligen men jag tycker kanske också att det skrivs allt mindre rent generellt i sportfiskepressen om vår kanske mesta sportfisk. Det får vi ändra på tycker jag. Stor abborre är både tacksam och ibland rent ut sagt frustrerande att fiska efter. Kanske är det så med all fisk men just abborrar tycker jag har humör som värsta primadonnor. Ibland ler dom mot en och en bra dag kan ge flera stora fiskar medans vissa dagar går det bara inte, hur man än försöker... Nåväl, mitt eget fiske sker alltid riktat efter dom stora kräftabborrar som jag har i hemmasjön. Dom har ett speciellt beteende och blir stora på en ganska ensidig kräftdiet. Just pga denna kräftdiet är dessa abborrar nästan alltid parkerade på botten. Man ser på en nanonsekund vad man fångat, dvs om det är en ”kräft”eller ”fiskabborre”. De kräftätande exemplaren har fenor som nästan lyser i rött. De som äter fisk har en helt annan ton i fenorna som istället går mer mot orange. Idag finns det sk. kräftabborrar i massor av våra svenska sjöar, betydligt fler än vad vi tror. I takt med att den svenska kräftan ersatts med den amerikanska signalkräftan har nästan alla gamla pestsmittade sjöar nya och ofta kraftiga bestånd av kräftor, på gott och å ont men det är en annan diskussion. Med andra ord har du säkert en sjö med
Signal- och flodkräfta, proteinrik turbodiet för snabbväxande abborrar.
“Abborrarna passar speciellt på att förse sig under de perioder som kräftan byter skal, kräftorna är då väldigt mjuka och i stort sett försvarslösa...”
Mikael Puhakka har fångat hundratals stora kräftabborrar men denna har fisk som favoritföda, därav de orangea fenorna.
“Fiskätande abborrar har mycket markerade huggperioder med korta intensiva jakter på småfisk, medan kräftabborrarna verkar ta för sig när det så att säga bjuds...”
En kräftabborre får simma vidare, med sina lysande fenor.
“Att dessa abborrar har den underbara röda färgen på sina fenor, som så tydligt skiljer den från dess fiskätande bröder, sägs bero på just kräftdieten...”
grova abborrar som specialiserat sig på kräftdiet, nära dig (läs mer om fenomenet kräftabborrar i faktarutan). Platser Jag söker alltid av partier som jag vet håller mycket kräftor. Sådana ställen definieras av mycket sten på botten, stenarna erbjuder skydd och gömställe för kräftorna men är också samtidigt skafferi för abborrarna. Med sten menar jag allt från stora ”sprängblock” till småsten. Bottnar som helt enkelt erbjuder bra skydd för kräftan, där tivs den. Var inte rädd för att fiska på lite större djup, signalkräftorna finns på djup i min sjö bortåt 10-12 meter och i andra sjöar betydligt djupare än så. Tänk dock på att fisken kan bli tryckskadad om den halas snabbt från stora djup. Dessa abborrar förtjänar att sättas tillbaka, men ät
gärna en fin fisk eller två på ett par hekto. Det lönar sig alltså att variera sitt fiske mellan säg 2-8 meter. Flatbottnar, grynnor och branter. Allt funkar att söka av så länge det finns rejält med sten. Taktik och metod De stora kräftätande abborrarna verkar inte ha samma beteende som de som är ”fiskätande”. Fiskätande abborrar har mycket markerade huggperioder med korta intensiva jakter på småfisk medans kräftabborrarna verkar ta för sig när det så att säga bjuds. Stor abborre går ofta ensamma eller i mycket små flockar om några få individer. Mitt eget fiske efter de stora sker nästan uteslutande med jigg. Här finns det många skolor, dvs hur du ska fiska din jigg och jag tror att min metod är lite ovanlig. Efter kastet och när jiggen har nått botten så drar jag spöet åt sidan och släpar
fram jiggen över botten, utan att ta hem lina. När jag dragit jiggen kanske 30-50 cm så får jiggen stanna stilla på botten, sedan vevar jag sakta hem så att spöet återigen är riktat rakt fram, inte sällan kommer nappet då. Dra återigen jiggen en bit på botten, låt den vila stilla och ta hem linan... Det gäller verkligen att ha järnkoll på spö och lina. Nappet kan var extremt försiktigt och diskret. Ibland anar man bara den darrning i linan, då är det bara att nita! Jag vet att många missar dessa napp och abborren spottar blixtsnabbt om du inte är med till 100%. Det är heller inte ovanligt att abborren helt sonika plockar upp jiggen när den ligger stilla på botten, det är faktiskt ganska häftigt och jäkl... vad det kan tjonga i då, ett sånt hugg missar inte ens en bakfull stureplansbrat...
Liten Shaker, klassisk Curly single tail jigg, Orka Mermaid jigg och kräftimitation. Allt fungerar. Använd inte för små jigghuvuden, 15-20 gram för att snabbt komma ner på botten.
Jiggar Ja, här är jag faktiskt ganska konservativ, det är enkelstjärtade jiggar som gäller för mig men det är inte för att jag inte provar andra beten utan för att jag helt enkelt haft bäst fiske på dessa utan undantag. Vänner som också är skickliga abborrfiskare använder gärna kräftimitationer med bra resultat å jag litar på dom. I min hemmasjö funkar framför allt gula jiggar alldeles utmärkt, sedan är det jämt skägg mellan flera andra färger, tex rött o vitt kan vara bra att sticka av med. Det skall sägar att just min sjö har ganska klart vatten. Jag tror att vi ofta underskatter förhållandet mellan våra betesfärger och just hur vattnet i sjöarna vi fiskar ser ut, mao experimentera själv för bästa resultat. En intressant företeelse är att svarta jiggar har en enastående förmåga att attrahera gädda, men det får avhandlas en annan gång. Använd jiggskallar på ca 15-20 gram, det är en fördel att snabbt komma ner till botten. Längden på mina jiggar ligger mellan 7-12 cm. Det kan löna sig att prova ännu större jiggar, apterade med stingerkrok precis som vid vetikalfisket...
Tips Använd alltid stum flätlina eller Berkleys nya Nanofil som också är stum och dessutom kastar otroligt långt. Kör du flätlina så lägg på en meter 0,30 fluorcarbon så har du bra chans att klara jiggen från gäddattacker också.
Dr Olof Engstedt med kräftabborre från en å som mynnar i Kalmarsund. Röda fenor från kräftor men också från havets Gammarus...
Ditt spö ska ha en känslig topp men ska ändå snabbt svara i mitten och nedåt på klingan när fisken hugger. Ca 7-9 fot är en bra längd med kapacitet att kasta minst 20 gram. När det gäller frågan om man ska fiska haspel eller spinn för detta fiske är svaret inte längre självklart. För några år sedan sa alla, inkl mig själv, att detta var ett renodlat haspelfiske. Numera använder jag också ett lätt spinnspö och blir mer och mer förtjust i att veva på min multiplikator vid just abborrfiske. Jag tror att det är just den ”direkta” känslan som överförs genom rullen jag gillar. Utrustningen blir helt enkelt något känsligare än vad en motsvarande haspelutrustning blir. Till syvende och sist är det en smaksak men uteslut inte en multi och ett smäckert spinnspö. Titta på alla amerikanska bassfiskare, där dominerar multirullen å alla dom kan ju inte ha fel... Specialtips Trögt fiske? Ja, doftmedel är såklart bra men vill du verkligen öka dina chanser så trär du på en lövmask på jiggkroken och kastar lite försiktigare. Ett tips som jag vet att flera av våra skickligaste verikalfiskare också flitigt använder sig av för stora monstergösar... Fakta om kräftabborrar. Det finns en hel del internationell forskning, främst rysk, om abborren. Konstigt nog är det lite sämre på den svenska fronten och mycket av den ryska forskningen är inte översatt. Men, det vi vet är att en abborre genomgår tre tydliga stadier i sitt liv och sin utveckling. De första två åren, upp till en längd på 7-8 cm, livnär sig abborren på plankton. En ganska
tuff tillvaro då abborren inte är särskilt bra på detta. Abborren tar sitt byte ett och ett, som den jägare den egentligen är, och då tar det tid att växa när bytet är mikroskopiskt. Här konkurrerar den med tex siklöja, nors och mört som till skillnad från abborren är experter på detta med plankton. Efter detta stadium går den över till att livnära sig via bottenafuan, sländer, nyfmer och allsköns mindre proteinbitar står på menyn. Under detta stadium ligger abbborrarna på en längd kring 12-16 cm. Dom som passerar 16 cm tar steget över och blir rena fiskätare. Det som förmodligen sker när det gäller
våra kräftabborrar är att dom inte tar detta steg, eller i alla fall inte fullt ut, utan stannar kvar vid botten och övergår från slädor mm till att äta just kräftor. En förhållandevis liten abborre kan ta förvånasvärt stora kräftor. Abborrarna passar speciellt på att förse sig under de perioder som kräftan byter skal, kräftorna är då väldigt mjuka och i stort sett försvarslösa. Att dessa abborrar har den underbara röda färgen på sina fenor, som så tydligt skiljer den från dess fiskätande bröder, sägs bero på just kräftdieten. Det röda pigment som blir kvar när en kräfta kokas (övriga fäger förstörs av värmen, brunt, blått och grönt) är samma röda pigment som färgar abborrens fenor.
12 timmar till ett lagligt hugg...
Text: Anton Tsvetkov Foto: Anton Tsvetkov, Jesper Gustafsson
H
är hemma i Sverige har det under senare år spekulerats mer och mer kring vår största sötvattensfisk, malen. En fisk som fascinerat mig som predatorjägare länge. Och inte undra på, hur coolt vore det inte att fånga en grymt aggressiv, urstark rovfisk upp mot två och en halv meter i ett svenskt vattendrag? Och efter en lång promenad längst legendariska Emån i jakten på lite undehållande färnafiske stog jag där vid ån och kände hur mycket det rev i fiskarsjälen för att jag inte kunde ta en av dom där fina färnorna och hänga ut den i ett bakvatten i hopp om att få kroka ett svenskt monster... Men tyvärr så lär den drömmen dröja då malen fortfarande är en fridlyst fisk med en stor fiskeförbudstämpel. Just i det ögonblicket, du vet den där abstinensen som reser från tårna och sträcker hela vägen upp genom kroppen. Längtan av att känna hur mjölksyran bildas i armarna om pulsen stiger till rullbromsens magiska sång. Det var då och där jag beslöt mig att ta mig ner till franska Kingfisher Lake och satsa alla kort på ett monster. Frankrike är ett ytterst vackert land fyllt med stora öppna landskap, men det är inte hälften så vackert som dess sötvattensmonster. I det kristallklara vattnet i Kingfisher Lake lurar det enligt ryktena en enastående varelse på hela 2.64cm, en fisk som bör väga runt hundra kilo. Tänk att vi kanske har sånna hemma i Sverige. Det var det enda som gick runt i huvudet på mig när jag krokade fast betena under mina bojar. Och redan efter 40 min fiske kom första hugget, tyvärr inte på något av mina beten. Henk, en ytterst skicklig Holländare som jag hade lyckan att dela swim med, visade direkt effektiviteten av att bottenmeta med pellets, och fångade en vacker svart fisk på ca 170cm. Herr´n har koll på vad han gör, för vi hinner inte ens lägga ut hans spö igen innan det drar på nästa fisk. En mal i samma storlek får syna avkrokningsmattan. Efter att vi åter fått ut krokbetena
“Blidde det nå mal?”
Riktigt otrevliga små rackare att få på kroken, men vilka härliga vibbrationer dom sänder ut i vattnet. En riktig mal-magnet.
på plats och skapat harmoni i vårt camp, började i vanlig ordning alla fiskehistorier om sjön smyga fram. Karpar över 30 kilo som släpper vid håven, gigantiska malar som aldrig visar sig i ytan. Plötsligt svajar det till i ögonvrån! Det är något som är på mitt spö. När man sitter helt tyst i totalt mörker med fokus på en starlight som svajar upp och ner i takt med att betet panikartat simmar runt under bojen, med vetskapen om att fisken som stressar betet kan väga upp mot hundra kilo, så finns det inget annat i världen som kan fånga ens uppmärksamhet. En känsla många av oss känner igen, men här är den tio gånger starkare. Det är en sak att sitta på spänn när en gädda stressar din mört i strömkanten, men
Det kan nog upplevas som kontroversiellt, men ål är ett riktigt dunderbete för mal.
det är en helt annan sak när fisken som stressar med lätthet kan äta upp en sjukilosgädda. Malfiske är ett måste för varje predatorjägare, vilken puls! Det franska insjömalfisket ska inte jämnföras med exempelvis andra kontinentala destinationer, så som Ebro, Sien eller Pofloden. Dessa vatten är grumliga och sikten är sällan särskilt bra, vilket gör att du ser fisken endast när den är i ytan, och inte när den stångas och rusar under vattnet vilket enligt mig är en liten buzz-kill. Däremot håller dessa vatten enorma fiskar, bara fiskegudarna vet vilka monster som toppar Europas vattensystem. I Kingfisher fiskar du däremot i kristallklart vatten och kan följa fighten på flera meters djup. Det går inte att beskriva känslan av att
sitta i en tvåmeters gummibåt och se hur en fisk i båtens storlek, om inte större, vänder framför dig på en femöring och pressar ner i djupet. Det är lite som att åka släp efter ett lok, och i det kristallklara vattnet kan du följa malen med blicken redan på 3-4 meters djup, ett skithäftigt fiske! Malfiske i sig är generellt sätt ganska enkelt. Malen är en oerhört aggressiv och glupsk fisk som äter allt från ankor till boilies. Boilies som många gånger är smaksatta med animaliska dofter lockar ofta malen, men det finns tillfällen då malar föredragit tutti-frutti och andra vegitabiliska smaker som egentligen inte alls hör hemma i munnen på en tvåmeters rovfisk.
“Älskling, sover du?”
Vad jag försöker säga är att så länge som ditt bete eller tackel är presenterat på hyfsat rätt plats, och det osar näring om det, så kommer malarna förr eller senare till dig. Malen har ett exceptionellt luktsinne tackvare sina skäggtömmar (”morrhår”), som sitter runt fiskens mun. Dessa känselspröt är täckta av smak och känselceller som gör att malen kan hitta mat i det grumligaste av vatten, dag som natt. Längs hela kroppen sitter det nerver som uppfattar varenda liten förändrig i vattenflödet omkring fisken. På så sätt känner fisken hela tiden vad som sker omkring utan att egentligen behöva se. Inte undra på att evolutionsprocessen har gjort malens ögon väldigt små i förhållande till kroppen. Undra hur aggressiva och skickliga rovfiskar dom hade varit om dom hade bra syn? Vem vet, om hundratusen år så får någon kanske se. Som sagt, en fisk med så många jaktegenskaper är oftast, notera oftast, inte särskilt svår att fånga. Vad som däremot är svårare, är att sortera ut dom större individerna i området du fiskar. Som tur var hade jag med mig, Henk ”The Crazy Dutchman” Stegehuis, som min backup ifall mina presentaioner inte skulle ge någon fisk. Henk valde att satsa alla sina tre spön agnade med bottenmetade Halibut-pellets samtidigt som jag valde att fiska med ål och sutare i ytan. Anledningen till att jag valde att fiska i ytan till skillnad från experten, var att bojfiske efter malen ger oftast dom större fiskarna men väldigt sällan mycket fisk. I alla fall enligt dom flesta malforum och europeiska profiler. Det verkade stämma ganska bra då jag lyckades fånga två av resans tre största fiskar, på endast fem hugg varav bara tre var framgångsrika. Till skillnad från Henk som drog fisk efter fisk på löpande band, fast med lägre medelvikt. Den stora skillnaden mellan mina och Henks betespresentationer låg i att jag fiskade på aktivt jagande fisk högt upp i ytan, med stora beten för att på så sätt försöka locka till mig
En väldigt häftig känsla är när du lutar dig bak med spöt, och sen låta fisken resa dig tillbaka i position. Då vet du att det är starka varaelser du busar med. Det är viktigt att ta malen bestämt. När den börjar vrida sig gäller det att visa direkt vem som har övertaget.
Nytt PB är ett faktum...
Och efter ett PB får man självfallet en hink vatten, Abbey rules...
dom största individerna. Henk fiskade stinkande pellets med bolt-rig mellan de stora vegetationsbälten som sträcker sig längs praktiskt taget hela Kingfisher, och agerar som en passage för fisken, en perfekt fläck att släppa stinkande pellets på i väntan på förbipasserande malar. Ett effektivt sätt att fiska av ett vatten på om man är i sällskap av åtminstone en kamrat, eftersom att man på så sätt täcker av dom flesta möjliga scenarion. Man fiskar på både aktiv och inaktiv fisk för maximal utdelning.
tyska malfantasterna som brukar fiska sjön, har fiskat hårt med ål. Det fick oss att tro att det var en påverkande faktor till att malarna bara steg upp och undersökte betet utan att ta. Och så rätt vi hade, redan första natten med sutare kom ytterligare en fisk strax över 180cm. Natten därpå fick jag äntligen hålla upp min första franska mal över 190cm, en glädje som varenda predatorjägare bara måste uppleva.
Komplexrekord och en chockad kameraman Jag måste verkligen lyfta på hatten för Abbey Lakes Det tog hela tre dagar innan jag fick mitt första hugg finest, den Hollänska guiden Henk, som väldigt på mina ytligt fiskade ålar och sutare. Vid det laget pedagogisk och underhållande visade vägen fram till sammanlagt 22 malar på bara sju dagar. hade Henk redan landat åtta malar och tre karpar, alla fångade på pellets. Dock, ingen fisk över 180cm. Jag envisades självfallet med mina bojar i hopp om att jag skulle få kroka den där mytomspunna malen Min första mal tog en trött ål och efter hård krokrätande fight lyckades jag mäta in fisken på strax på 2.64 meter, trots att Henk fångade fisk natt efter över 180cm. Efter det gick det ett par nätter med natt, om det inte var mal så var det karp. Och den här oerhörd stress på båda mina bojar, men dessvärre 30 kiloskarpen som vi så ivrigt avfärdade som en utan hugg. Under dom två sista nätterna bytte jag ut fiskehistoria tidigare under veckan, blev snabbt till ålarna mot stora sutare, då Henk tipsade om att dom verkligenhet när Henk hade den framför håven. En
Malarna är verkligen inte den lättaste fisken att hålla upp för fotografering, slemmet sätter sig överallt och varje gång du greppar om får du ett nytt halare lager. Precis som denna så var det många spännande situationer under fotograferingen.
När solen är framme går kameran lös. 192cm stor, brun-gul French cat.
En riktigt sportfiskefantast ser inte bara till att släppa tillbaka fisken. Han ser även till så att den återhämtar sig bra efter utsläpp.
Det är gott om vegetation i Kingfisher. Vissa av vegetationsbälten sträcker sig hela vägen upp till ytan på 7meters djup. Så om fisken verkligen vill jävlas med dig och sticker rakt in, kan du inte annat än pressa och be till Jah att fiskeprylarna håller.
puckelryggad, kolsvart mamut-karp som släpper i samma ögonblick som jag springer fram med undervattenskameran. Man kan inte få allt här i världen, tyvärr. Det tidagare komplexrekordet som noterats var 20 malar på 14 dagar, vilket Henk egentligen krossade på egen hand med lite hjälp från mig och Jesper. Det som var så häpnadsväckande med Henks metodik var att den hela tiden stämde, utan att på något sätt gå fel. Det kan vara en slump, men med trettio års erfarenhet av karp och malfiske borde man om inte annat ha ganska bra koll på situationerna som malfisket kan ställa framför dig. Ett underbart exempel är när vinden vände mitt i veckan. Då sa Henk att fram tills vinder vänder tillbaka kommer det bara komma karp på hans bottenmetade pelletsspön, om ens något skulle hugga. Mycket riktigt kom det två karpar samma natt, på tre
En ytligt bojfiskad sutare kan vara knepet som lurar en stor mal.
Och inte nog med att Jesper tog sin första och största mal, han lyckades även landa en mal genom två vegetationsbälten och upp på mattan, från land. Och som pricken över i:et så gjorde han det på karp-uttrustning. 25lb Korda supernatural, vad ska man säga? Från land, liksom!?
under en hundradels sekund. – JESPER! Ta den! Skriker jag istället. Han springer snabbt fram till det skrikande spöt och lyfter, för att efter första vevtaget glida två meter fram mot vattnet av fiskens första rusning. Hans första kontakt med en mal utryckte han med, inte ord, utan ett läte som lät som någon sett ett mirakel, Ohhhhhhhh! Det ger en speciell känsla av tillfredställelse att se någon annan, inte bara fånga en stor fisk, utan se personens reaktion under hela fajten. Det blir som om man lever igenom den personens ögon under tiden som fisken drillas närmare landning, då du bara Jesper som är en skicklig fotograf följde med i syfte att fiska lite karp och dokumkentera hela resan på genom visuella medel så som ansiktsuttryck och film och bild. Så självfallet, när Henk är ute mitt på beteendet kan känna varendas adrenalinkickar. Jag tror man måste vara en fiskare för att kunna sjön och klonkar i skymmningens sista timmar, så skriker det iväg på hans vänstra spö. Jag tar ett par reflektera i en sån situation. Skulle en utomstående se detta spektakel av nerver och glädje skulle vi nog snabba steg fram, bara för att möta mitt samvete. Ska du verkligen ta det här hugget, frågade samvetet uppfattas som väldigt konstiga individer, vilkas gläd26 mm pellets! Man kan inte annat än klassa det som en ytterst professionell guideupplevelse. Skönt när guiden verkligen har koll och inte spelar på gamla meriter. Här var inte Henks skicklighet riktigt presenterad, hans styrka ligger inte i att han är en ypperligt duktig guide. Den ligger i glädjen som han förmedlar när någon annan tar en fin fisk. Jag vet personligen inte vad det är med kameramän och störst fisk men det verkar följas åt bland alla inblandade i sportfiskevärlden.
2,14cm, Kingfisher cat. Härligt när teamwork fungerar som det ska. Guiden lägger ut till sig själv, åker ut och klonkar lite. För att komma in och se Jesper landa resans största fisk på guidens egna spön. Som sagt, orättvist rättvist.
jerus inte sträcker sig längre än spöt i handen och fisken på kroken, men det är så mycket mer än så. Ja, om du läser detta så vet du med stor sannolikhet precis vad jag pratar om... I alla fall. Två gräsväggar senare och ytterligare ett antal Ohhh´s från Jespers mun, så satt mina händer stenhårt i underkäken på den 2.14cm långa, och ca 65-70kilo tunga fisken. Som sagt, kameramän och störst fisk... Fiske är ibland orättvist rättvist, på något konstigt glädjande sätt. Efter en härlig fotosession och en liten simtur med malen kunde vi inte göra annat än ge Jesper våra största gratulationer, det är inte alla som tar en tvåmetersmal på sitt första mothugg. Glädjen släcktes tyvärr väldigt snabbt, för när vi väl hade returnerat fisken fanns det ingenting annat att se fram emot förutom en 12 timmar lång, deprimerande och dyster bilfärd hem. Ironiskt nog går bilen alltid fortare någonstans dit man inte längtar... Abbey Lakes, vid Port Salut i norra Frankrike är ett ecceptionellt komplex med sex karpsjöar var av en innehåller mal, Kingfisher Lake. Sjön är en ytterst mysig och ligger vid sidan av komplexet. Till skillnad från dom populära sjöarna Heron och Fox där det ofta rör sig folk, så får du lugn och ro i Kingfisher. Förutom malarna så simmar det gott om stora karpar i sjön, enligt ryktena så ska någon individ kunna mäta sig med den 37 kilo tunga, och Abbeys stoltheten, Shoulders. Om inte annat så är det grymt kul att få mal som bifångst då fajterna blir långa och intensiva på karputtrustning. Om du vill besöka fransk Abbey Lakes så ska du ta kontakt med Anders Idarsson på Be Outdoor, Malmö. Dom sköter agenturen för dom svenska resenärerna och besvarar vänligt alla dina frågor kring resan och fisket. Jag rekommenderar dig verkligen att göra en tripp ut i Europa. Om inte till Frankrie så till Italien, eller varför inte Spanien? Det finns så mycket spännande vatten att fiska på kontinenten och det är bara en dags bilfärd bort...
Samtidigt som malen inte är en särskilt vacker fisk så har den någon mäktig skönhet över sig. Med ett härligt camouflagemönster som är unikt mal för mal.
VÄRLDSPREMIÄR! Vertikalfiske med
Jackie Farrona I filmen,” Vertikalfiske med Jackie Farrona”, får vi följa med en av Europas mest erfarna vertikalfiskare, Jackie Farrona, ut på vertikalfiske. Filmen spelades in på en av Sveriges många gössjöar, och med Jackie som guide, och svenske Mikael Tono som programvärd, får vi ta del av massor av tips för att lyckas med vertikalfiske efter gös. En för många svenskar, helt okänd metod är också ett av huvudspåren i denna film, nämligen det otroligt effektiva, “diagonalfisket”. Metoden används flitigt av Jackie, men också av många andra duktiga vertikalfiskare på kontinenten. Diagonalfisket är ett alternativ till det klassiska vertikalfisket under blåsiga dagar, vinden är en av metodens hörnstenar. Jackie och Mikael berättar i filmen om vilken utrustning man kan behöva under sitt vertikalfiske, och hur man använder sig av den. Följ med på detta äventyr i vertikalfiskets förlovade land. Under filminspelningen fångades det förutom många, också några riktigt fina gösar, men också några välväxta gäddor visade intresse för dessa mångsidiga metoder. Välkommen ombord, på vertikalfiske med Jackie Farrona!
I V
Vertikalfiske med Jackie Farrona O E D
Text & Foto: Sebastian Wiman
1-strand 38 lb
Darts Titaniumwire
1-strand 86 lb
Darts Titaniumwire
Darts Titaniumwire
Detta material består av en ganska tunn enkel titaniumtråd. Det lämpar sig ypperligt till spinn och lättare jerktafsar, och kan med fördel användas till svävande beten som sjunker med en för tung tafs. Vajern är knytbar och kan knytas med antingen en tvåvarvs grinner enligt tillverkaren, eller enklare, en tvåvarvs betesknut. Materialet har inbyggd stretch vilket visar sig om man sträcker det ordentligt, då dras materialet isär som ett dragspel och töjs på så vis ut en bit...
Den grövre entrådiga titaniumvajern på 86 lb, är en renodlad jerk och spinntafs för det riktigt tunga gädd-fisket. Även denna dimension är knytbar och kan knytas med antingen en tvåvarvs grinner enligt tillverkaren, eller enklare, en tvåvarvs betesknut. Denna vajer är också försedd med inbyggd stretch, men måste provoceras ordentligt innan detta visar sig. Detta är ett tafsmaterial som tål det mesta, och man behöver nog inte oroa sig för några gäddtänder...
En sjutrådig titaniumvajer finns också på marknaden. Detta material lämpar sig ypperligt till metetafsar vid gäddmete. Vajern är knytbar och kan knytas med antingen en tvåvarvs grinner enligt tillverkaren, eller enklare, en tvåvarvs betesknut. Säkra gärna knuten med en droppe superlim för att vara på den säkra sidan. Materialet är populärt vid vanligt gäddmete, flötestrolling och ismete. Det har en lång livslängd tack vare att det inte kinkar så lätt...
En grövre sjutrådig titaniumvajer på 54 lb som är ett riktigt mjukt och följsamt material trots dimensionen. Det går att knyta vajern med en tvåvarvs grinner enligt tillverkaren, eller enklare, en tvåvarvs betesknut som sedan gärna säkras med en droppe superlim. Dimensionen passar till vanliga spinntafsar, mjuka jerktafsar eller varför inte som kroklänkar till stora gummibeten exempelvis? Materialet är rejält och klarar sannolikt stora påfrestningar innan det ger upp...
Darts Titaniumwire
7-strand 36 lb
7-strand 54 lb
Ett längre test av alla dessa produkter kommer att publiceras i ett kommande nummer av +MagazineFishEco.
Vertikalset Abu
2.
1.
5.
4.
3.
Ä
Är du nybörjare och vill prova på vertikalfiske? Jag har testat ett set från Abu med rullen Orra SX och spöet Berlkey Pulse EVO 365 6,6’/ 198 cm 2-delat 7-30g. Klingan är gjord av IM7 grafit och har 10 st Fuji Alconite-ringar, dessutom HiGrade foamhandtag. Spöet är lätt och ligger skönt och bekvämt i handen. Tanken med setet är att du som är nybörjare skall kunna börja vertikalfiska på en gång. Spöet är känsligt och du har bra kontakt med botten och stenar. Aktionen känns ”toppig” när man fiskar med det, men när man drillar fisk så känns det hela vägen ner i handtaget. Klingan trivs bäst med jiggskallar på 18-25 gram, men du fiskar utan problem även med 30 gram. Att det dessutom är tvådelat gör att det är enkelt att transportera spöet.
1.
Pulse EVO 365 6,6’/198cm 2 delat 7-30g Klingan är gjord av IM7 grafit
ringar 10 st Fuji Alconite ringar dessutom Hi-Grade foamhandtag
Abu:s Orra SX lågprofilrulle är lätt, långkastande och med en stark broms som du kan använda lika bra till vertikalfiske som till gäddfiske. Rullen är skapad för att vara en slitvarg, och om du byter till ett kraftigare spö och sätter på tjockare lina kan du utan problem fiska gädda med rullen. Att du sliter ut denna rulle genom vertikalfiske känns inte troligt.
2.
7BB + 1IAR kullager Bromssystemet klarar av 7kg’ drag Drev i mässing och solit stativ 6 Pins inställbar centrifugalbroms Utväxling 6.4:1
Hur fungerar spöet och rullen i praktiken? Jag har fiskat med kombinationen nu ett tag och jag tycker att det fungerar mycket bra. Det känns som ett bra
Text & Foto: Bo Gunnars sätt att komma i kontakt med vertikalfisket om man känner att man vill prova. Till setet så använde jag linan Fireline Exceed 0,15mm. För att köra hela nybörjaridén så lade jag till Berkleys Power Pack Vertical Fishing och Drop Shot.
3.
4.
5.
Detta är två kit som innehåller allt som man kan behöva, med fem jiggar i vertikalpaketet + två skallar och två stingerkrokar. Tanken är att det ska vara till gös men det funkar lika bra till abborre. Dropshotpaketet innehåller 10 stycken dropshot-jiggar och sänken samt krokar. Det enda som man behöver köpa till är en spole med fluorcarbon att knyta tafsen med. Det välkända tafsmaterialet kan vara helt avgörande när du fiskar gös. Att som grabb eller tjej få ett sånt här set i present på sommaren skulle nog kunna sätta guldkant på fisket. Eller varför inte köpa ett till dig själv och testa vertikalfisket. Jag tycker det är ett mycket prisvärt nybörjarset.
7 vobbler till gรถstrolling
Jonathan Jansson
ag har under åren arbetat in ett antal vobbler som favoriter och ”måsten”. Ändå tenderar de att svika emellanåt när gösen vill annat. Det är ofta då, några för mig helt nya beten, tar några snabba kliv ner i betesboxen. Denna sommar har jag fått möjligheten att testa ett antal nya och gamla skapelser i jakt på storgösen, och även om vädret inte riktigt inbjudit till den göstrolling jag hoppats på, vågar jag påstå att med sju sorters nya kakor i draglådan kan jag skruva upp förhoppningarna ytterligare ett snäpp denna säsong. Svartzonker har med sin 14cm långa McCelly skapat en vobbler med lite säregen design. Relativt hög och bred gör den till en riktig mumsbit för hungriga gösar, stora som små. Själv har jag testat den grundgående varianten (2-4m) som kommer få en given plats i linänden under varma sommarkvällar när gösen stiger upp genom vattenmassorna.
Svartzonker McCelly
Strike Pro T’railer
Strike Pro T’railer är en vobbler med en ”scentcookie” placerad i buken. Appliceringen av luktkakan är väldigt enkel, och i vattnet löses den sedan upp och luktar fiskgodis. Om luktsprayer m.m. är givande vid jiggfiske, kan ju inte detta vara annat än ett hett ess i vobblerärmen! Abu Hi-Lo är inte bara en klassiker man hittar i pappas gamla draglåda. Den funkar faktiskt! Med sin genialiska ställbara sked kan man följa gösen från några meter ner ända upp till ytan. Gummisnoddar och päronsänken i all ära, men ett bete man kan ändra djupgående tar nog hem segern om man vill vara flexibel ute på vattenvidderna. Något som dock avskräcker de flesta seriösa gösfiskare är krokarna. På tok för slöa, för många och utan ringar! Dock lätt fixat för den som vill. Strike Pro Stunner är ett bete av det större slaget som nog placeras in i magnumvobbler när det gäller
Abu Hi-Lo
gösfiske. Men vad är bättre än en rejäl mumsbit på 18cm som för en storgös gör det värt mödan att kasta sig över bytet. Att den sedan troligtvis selekterar bort smågös kan vara det som behövs i ett vatten med otroligt mycket fisk. Metallskeden som kan bockas för ändrat djupgående ger vobblern en yvig och oregelbunden gång, perfekt för tröga storgösar. Strike Pro Buster Deep ser i mina ögon ut som en klassisk gösvobbler. En storlek på 12cm som inte hindrar små gösar från att kasta sig in i leken men ändå inte är så liten att större gösar inte intresserar sig. De två modellerna 4m+och 6m+kompletterar varandra mycket bra i djupgåendet och simmar på det djup som namnet antyder på. Den mjukt vobblande gången i kombination med rasselkulor kommer att leverera gös på gös. Sebile ACast Minnow har en smal design och hög profil vilket hjälper till att flytta mycket vatten när den förföriskt rör sig under ytan. Vilket den gör otroligt fint i såväl låga som höga farter. Vid skiftande hastighet ser det nästan ut som betet får liv på riktigt! Otroligt förföriskt bete när gösen simmar relativt högt upp i vattnet utan att för den delen jaga ända uppe i ytan. Sebile ACast Minnow (125 SU) kommer definitivt ge mig många gösar denna sommar när yttemperaturen ligger över 20 grader. Strike Pro Challenger X finns i två modeller på 11 respektive 14cm där jag har testat den sistnämnda. 11cm simmar på tre meter och 14cm vobblar fram på omkring åtta meters djup. När jag passerade de djupare partierna på Storsjön och ingenting hände blötte jag min Challanger X och vips fem sekunder senare högg det en gös nere i djupet. En mycket användbar vobbler som även har extra ögla på skeden som ger den samma djupgående som sin lillebror. Gången ändras nu från det intensivare slaget till en mer rullande och slingrande karaktär.
Strike Pro Stunner
Strike Pro Buster Deep
Sebile ACast Minnow
Strike Pro Challenger X
gear for serious
Gädda
121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149 150
91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119
Gös
51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89
Abborre
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49
121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149 150
pike
Gädda
91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119
Gös
51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89
Abborre
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49
Serious
Hanwag Text & Foto: Bo Gunnars
ag är världsbäst på att förstöra gympaskor. Man tar en promenad till fiskeviken och på fötterna har man så klart ett par nya vita Nike eller Adidas som är sköna att gå i. Efter fiskepromenaden har man lyckas kliva i minst fem olika sorters geggamoja som luktar allt annat än gott. Så när man väl tar sig till gymmet eller sjukgymnasten så inser man att dom där nya löparskorna för 1500 inte längre är något som man vill synas i, och dessutom så luktar dom som om man har en död fisk på fötterna. Jag insåg att det var dags att hitta ett par rejäla kängor/skor när det tredje paret gympaskor inte ens blev rena efter ha körts i tvättmaskinen med klorin... Efter att ha letat i ett par veckor hittade jag en sko som verkade passa mitt fiske, lätt, vattentät och med gummiskydd fram. Märket Hanwag är ganska nytt på svenska marknaden, men dom har tillverkat skor sedan 1921. Skorna har ett gore tex-membran och snörningen går långt fram. Om man jämför med andra skor så är dom väldigt lätta att snöra på sig och dra åt, man slipper hålla på och spänna snörhål för snörhål. Efter detta formar sig skorna snabbt och lätt, vilket känns genomtänkt. Kängan är vattentät och andas, jag har använt dom hela sommaren, även under de få dagar som det har varit solsken upplever jag dom inte som för varma, utan att dom andas bra. Passformen har bara blivit bättre och bättre, det tog minst en vecka innan dom var ingångna och de har bara blivit skönare och skönare. Sulan är en Vibramsula som ska ge ett bra grepp, vilken jag också håller med om. Jag har testat skorna på dom flesta underlag och greppet är riktigt bra, dock så brukar jag vara lite försiktig på blöta berg, fast det har nog mer att göra med att man börjar närma sig fegisåldern...
i regn. Nu när den svenska sommaren lyser med sin frånvaro så mår fötterna ändå bra.
Jag är mycket nöjd med dessa kängor, dom är lätta, sköna och jag upplever dom som ett mycket bra tillskott i klädseln när jag fiskar. Man slipper tänka på att undvika lera och geggamoja, dessutom är dom sköna att köra lättare klättring i, och fungerar bra med en ryggsäck på ryggen. Dom gör sig lika bra till ett par jeans som på fisketur eller fjälltur. Blir dom leriga så är det bara att spola av dom med Det känns extra bra att ha ett par sköna rejäla skor på en vattenslang. Som alltid ska man vara mycket noggrann med skötsel av denna typ av sko, om man sig, dom dagar när man är ute med båten och fiskar
vill att dom ska lukta gott, och hålla så länge som möjligt. Jag har till och med kommit på mig själv att vilja gå ut med hunden när det regnar... Material och egenskaper: • • • • • •
Lättvikts-Gore Tex Vattentät känga med andningsfunktion Mjuk men vridstyv Vibramsula för bästa grepp som ger behaglig gång Gummiförstärkt i framkanten Ovansida av mocka, sportvelours och cordura Vikt: 600 gram
Inköpsställe Ribatex rek pris 1995kr.
Smarta f채sten till b책ten
Text & Foto: Bo Gunnars
ag har länge letat efter ett enkelt sätt kunna att kunna hålla någon form av ordning i båten. Hur ofta har man inte kommit dragande med fiffiga lösningar som består av en pinne från Ica, silvertape och lite lim? Ofta har man fått en bra ide från ”god-idéfeen”, testat idén, och sedan blir prylen liggande i ett hörn i boden. Och vad är det man vill? Jo, kunna ändra, flytta, byta, fixa och ordna utan att behöva skruva eller allt göra för mycket åverkan i båten. Så när när jag fick syn på Railblaza starportsystemet så inföll sig en ”måste testa” klåda. Systemet säljs genom Comstedt i Sverige... Railblaza Starport är ett monteringsfäste/ system som är utformad som en stjärna med 8 taggar och har en låsning. Den skall kunna klara av en belastning av 100 kg i sidled och 30 kg i dragbelastning, något som jag inte ifrågasätter då jag själv ramlade över ena spöhållaren. Den höll och jag fick en massa blåmärken. Systemet kommer ifrån Nya Zeeland och utvecklas kontinuerligt för att det ska finnas fler och fler tillbehör. Och tillbehör finns det. Det finns minst sex olika underdelar för att tillgodose olika underlag att fästa dem på, och till detta finns minst 20 olika tillbehör att köpa till. Det finns hållare till runda rör, fyrkantiga rör, till platta ytor, till båtar gjorda av trä, aluminium, plast. Det finns till gummibåtar, ribkanoter osv. Möjligheterna känns smarta och genomtänkta. Vissa saker måste man prova innan man förstår hur bra dom faktiskt är. Man behöver se och använda, känna och klämma och på så sett förstå att man verkligen kan ha praktiskt användning av sakerna, så att man får den där Aha-upplevelsen. Idén är enkel och systemet består av två delar, en del som är själva fästet och sedan den delen som du sätter i fästet. Det är enkelt och det fungerar. Det som är viktigt är att man sätter dit fästet så det sitter, och följer man bara anvisningarna så sitter de. (Jag
”Det finns minst sex olika underdelar för att tillgodose olika underlag att fästa dem på och till detta finns minst 20 olika tillbehör att köpa till.” lade till lite självhäftande tejp när jag monterade på rör så att de inte vrider sig runt). Dessutom kan du ha samma system i båt, bil, atv, kanot, cykel osv. När du vill nu byta leksak är det bara att ta med tillbehören och använda där du vill, och det du använder för tillfället. Vi säger att du sticker ut och fiskar, du tänker trolla så du sätter upp fyra spöhållare och trollar på förmiddagen, men så får du ingen fisk på trolling och du vill vertikalfiska istället. Bort med spöhållarna och dit med en ekolodshållare som du nu har möjlighet att sätt på fyra platser i båten beroende på var du vill sitta i båten. När du har tröttnat på att
fiska sätter du drickahållaren och mobilhållaren på fyrhjulingen och sticker ut i skogen. Håller man på med fiskeguidning så är det nog en bra ide att ta sig en titt på detta system, med alla möjligheter att då snabbt anpassa båten efter det man behöver för tillfället. Du får helt enkelt ett system som du kan ändra till vad du vill göra för tillfället helt dynamiskt. Dessutom så finns det tillbehör så att du kan ha massor med olika tillbehör i ett och samma fäste. Tänk om man hade haft vetskap om det här systemet när man köpte båten... Om man har dåligt med pengar när man precis har köpt båt så köper man exempelvis två fästen, en spöhållare, och sedan när man får lite mer klirr i kassan kan man köpa en spöhållare till, en ekolodshållare och kanske en mugghållare. Varför inte en hållare till surfplattan som barnen spelar spel på när du fiskar? Dessutom vet man ju inte alltid vad man vill ha till båten i början, utan man kommer fram till saker som vill ha allt eftersom. Jag lägger ju hellre pengarna på ett system som man kan byta och ändra på som man vill, istället för att endast kunna sätta dit en spöhållare. Kvalitén är betydligt bättre än vad produkter av den här typen brukar göra. Allt känns genomtänkt och robust. Jag har testat detta system ett tag nu och jag har inget att gnälla på, jag blir bara mer och mer imponerad av vad man kan göra med det och jag tycker att det är otrolig genomtänkt. Att bara köpa en spöhållare till båten eller köpa ett dynamiskt system som du kan ändra som du vill? Jag tror att du förstår var jag tycker du ska lägga dina pengar om du behöver en spöhållare, en mugghållare, en telefonhållare och en hållare till dina dyktuber eller din piratflagga..... Ah, jag tror du fattar vad jag menar. Så nästa gång ”goda-idéfeen” kommer med en bra idé, kolla om det inte redan finns som tillbehör, och stick ut och fiska istället...
Dina sportfiskenyheter varje dag
www.fisheco.se
Jรถrgen Larss Mannen... Myten...
Text: Jan Ohlsson Foto: Privat, Jรถrgen Larsson, Anders Mortier
son Legenden...
Jörgen har fångat flera malar. Här med en riktigt flodtjockis på 78,2 kilo.
J
örgen Larsson, sedan länge en förgrundsgestalt inom Svenskt sportfiske. Mina första minnen av Jörgen är inte från igår. De kommer faktiskt från klassiska TV-programmet ”Visst nappar det” med Bengt Öste. Här kunde och kan man fortfarande på SVT Play, se en ung Jörgen fiska sik i Skräbeån. Redan här var det lätt att både se och höra hur stark passionen för fisket är hos herr Larsson som då var nybliven svensk rekordhållare på arten sik, tagen just i Skräbeån. Jörgen har på många sätt inspirerat mig och mina vänner genom åren. Hans artiklar i fiskepressen har alltid, utan undantag, tillfört något och hans bredd inom sportfisket saknar förmodligen motstycke. Listan på hur Jörgen så skickligt utveck-
lat, beskrivt och spridit inernationellt och svenskt sportfiske kan göras hur lång som helst. Jörgens engagemang och passion för sportfisket fick en enorm tydlighet under de år han, tillsammans med skickliga medarbetare, producerade och utvecklade tidningen Fiske-Feber. Jag minns också hur stolt jag blev när Jörgen accepterade mina egna alster som vid några tillfällen publicerades i Fiske-Feber. Det kändes verkligen som om man passerat någon slags ”examen” med betyget godkänt. Av flera skäl, bl a en lite större gös som vi kommer till, är det faktiskt på tiden att vi ärar den som äras bör. Det är helt enkelt dags att skriva historien om Jörgen Larsson, eller som vi kallar honom med respekt och förmodligen mot hans vilja, Kung Jörgen, du förstår
varför om du fortsätter att läsa! Att Jörgen är skåning är svårt att missa efter att ha växlat några ord, dialekten är djup och tydlig. Efter att ha vuxit upp i ett litet samhälle i norra Skåne, Västra Torup, hamnade Jörgen i Perstorp där han fortfarande bor. Sportfiskemässigt är Perstorp faktiskt inte så dumt, ”nära till mycket och halvnära till annnat” som Jörgen säger själv. Framför allt är det i dessa trakter som det Svenska karpfisket har lite av sin vagga. Drömmen var redan från unga år att arbeta med fiske. Jörgen har sedan barnsben haft lätt för det svenska språket och gillat att skriva. Detta ledde till att praktik via skolan skedde på den lokala tidningen
Norra Skåne. Efter lumpen knatade Jörgen upp till redaktionschefen med kepsen snällt i hand och bad om sommarjobb vilket beviljades, och så föddes den yrkesmässiga skribenten Jörgen Larsson... Redan vid 10-11 års ålder drömde Jörgen om de stora karparna som simmade i sjöarna nära hemmet. Drömmarna närdes av de lokala gubbarnas berättelser om ”monstren” som gömde sig och var svåra, ja kanske tom omöjliga, att fånga på spö. Vid Svenstorpssjön tillbringade Jörgen mängder av timmar för att försöka sig på att fånga en av de mytomspunna karparna. De första åren fick mamma o pappa skjutsa Jörgen tills cykel- och moppeåldern infann sig, då blev det enklare. På denna tid fanns inte Internet att ösa kunskap ur, inte heller fanns det mycket till kunskap bland andra svenska fiskare kring just karpen, ordet boilie var inte ens uppfunnet och karpspön i grafit var ren science-fiction. Den stora utmaningen var alltså att både utveckla en fungerande metod och att sedan fånga dessa fantastiska karpar. Det tog några år att fånga den första fisken. Kort efter en tappad kom den första, nu var Jörgen 13 år och vi skriver året 1980. Karpen vägde 2,5 kilo och lyckan var total. Jörgen sprang till en av de gamla gubbarna vars historier tänt karpelden hos Jörgen, för att visa fisken. Den hamnade till slut i gubbens damm för fortsatt beundran... Efter detta lyckades Jörgen genom sin passion och sitt lyckade fiske få några äldre killar i trakten att intressera sig för karpmete, man utforskade fler sjöar, testade nya beten och skapade en inofficiell specimengrupp. En milstolpe för Jörgen var 1982 en spegelkarp på 10 kilo, detta under en period när karpen nästan ansågs omöjlig att fånga på sportfiskemetoder och nappalarm var lika med en bit aluminiumfolie eller att låta linan välta en enkrona i en majsburk.
Jörgen med sin fantastiska sik som med sina 5056 gram blev nytt svenskt rekord på arten år 1984 då den fångades. Jörgen fångade denna, och flera andra magnifika sikar i Skräbeån under åttiotalets mitt.
beviljades ”provmedlemskap” i den legendariska fiskeklubben Balans. Här fanns sportfiskeprofiler såsom Lars Ove Berglund, Lennart Zimmerfors, Rune Karlsson, Ronny Svensson och inte minst Arne Broman. Jörgen låter verkligen glad när han berättar om hur stort det kändes att som ung tonåring få fiska och umgås med dessa herrar. Tillsammans utvecklade FK Balans nya metoder och utforskade nya vatten inom både tävlings- och specimenmetet. Den som kommunicerade klubbens fiske och hämtade idéer från utlandet, speciellt England, var Arne Broman. Arne syntes fekvent i fiskepressen under dessa år och ofta med artiklar på något sätt kopplade till FK Balans fiske. Ett Järngäng helt enkelt, med några av I den vevan fick den redan etablerade sportfiskejoSveriges skickligaste sportfiskare i ett gott kamratrunalisten Arne Broman kontakt med Jörgen och han skap. Jo, provmedlemskapet övergick till fullt
Se avsnittet på SVT-Play medlemskap efter en tid, Jörgen blev med andra ord godkänd… I den vevan skrev Jörgen sina första sportfiskeartiklar i gamla Fiskejournalen. Jörgen fick också en god vän och mentor i Olof Johansson, skaparen av Fiskejournalen och en av svenskt fiskes mest namnkunniga profiler. För oss nördar fanns det under dessa år bara ett sportfiskeprogram på TV, ”Visst nappar det”. TVmannen Bengt Öste och producenten Larz Thure Ljungdal hade fått nys om Jörgens bravader och det slutade med att man filmade två inslag med honom. Sikmete i Skräbeån där Jörgen hade satt nytt svenskt rekord på 5065 gram och ett inslag med gäddfiske i Lödde/Kävlingeån. Vi kommer snart till fler stora fiskar som Jörgen lurat men just sikarna måste
nästan utredas litet mer. Jörgens stora fisk fullständigt pulveriserade det gamla rekordet på drygt 3800 gram, det är inte ofta ett nytt rekord slår det gamla med över 30 %. För att vara riktigt säker på att befästa titeln som Sikkung fångade Jörgen ytterligare två fiskar över det gamla rekordet, 4961 och 4875 gram. Ja jäkl.....
Se inslaget på SVT-Play
Fler spektakulära fångster under dessa år på åttiotalet blev bl a stora abborrar. Fisket efter de randiga skedde i västkuståarna Rönneå, Saxån, Lagan och Lödde som på den tiden levererade riktigt grova fiskar. Under en av de första turerna 1981 bytte Jörgen metod från bottenmete med mask som var det som gällde, till spinnfiske med en liten droppenspinnare, resultatet blev en fisk på 49 cm 1735 gram.Idag har Jörgen fångat abborrar över 1,5 kilo i tolv olika vatten. Drömmen om den riktigt stora på 2+ lockar fortfarande säger Jörgen, kanske blir det en satsning... Nu blev det om möjligt än mer specimenfiske. Jörgen fiskade tidigt i havet och även efter gädda och gös, trots att det var brax och sutare som vid denna tid hade högst status i specimenkretsar. Största gäddan på 17200 gram fångades i Löddeå den 11/3 1991. Ett förövrigt magisk datum för just Lödde. Flera stora gäddor har fångats just detta datum genom åren, kanske ett tips för den som tänkt utmana de världsberömda Löddegäddorna. Jörgens längsta gädda mäter hela 131 cm, en slank efterleksfisk på 13,58 kilo som vid rätt tidpunkt kunde ha vägt... ja säg det... Totalt har det genom åren blivit ett 40-tal gäddor över 10 kilo för Jörgen. Hans gäddfiske har inte bara bedrivits i Lödde- och Kävlingeån, utan även i lokala vatten samt i Blekinge och Vättern. Gäddfisket var stort för Jörgen i många år men bla trängseln vid Löddeå fick fokus att flyttas till andra arter och nya utmaningar. 1996 var Jörgen en av initiativtagarna till bildandet av specimengruppen Pesca, en liten klubb med inrik-
En riktigt lång gädda. 131 cm med en vikt på 13,58 kilo!
Här är Jörgens största gädda, fångad den elfte mars 1991 i Löddeå. Den 128 cm långa gäddan hade ett bukomfång på stadiga 64 cm och vägde granna 17,2 kilo.
Jörgen är en föregångare inom karpfisket i Sverige, här med en svensk fjällkarp på 19,1 kilo.
tning på specimenfiske. Medlemmarna i SG Pesca befäste snabbt sin ställning bland landets övriga specimenklubbar och har bl a vunnit Svenska Specimentävlingen fem gånger. Under tre av dessa år stod Jörgen dessutom som individuell segrare. Parallellt med predatorfisket överlistade han stora exemplar av de flesta metfiskar, arter som mört, sarv, färna, braxen, sutare, ruda, ål mm. Fiskar i vikter som var högst respektabla på den tiden. Hans största karp i Sverige väger 19150 och från utlandet toppar en rumänsk praktpjäs på 25300 gram. För den inbitne karpfreaken kan det vara roligt att veta att Jörgen fångat både fjäll- och spegelkarp över 19 kilo i Sverige, fjäll 19100 och spegel 19150. Inte heller trollingen undgick Jörgens nyfikenhet. Det hela började med att en kompis skaffade en enkel trailerbåt och med den jagades havsöring på ost-
Men också utomlands fann Jörgen fantastiska karpvatten. Denna vackra fjällkarp vägde 25,3 kilo och fångades 1998 i Rumänien.
kusten. Efter en tid skaffades en större båt på 5 meter och kulmen kom med en praktöring på 8200 gram. Jörgen fiskade också tidigt efter lax i Hanöbukten innan den stora laxboomen, vi befinner oss då under andra halvan av åttiotalet. 1992 kom drömlaxen för Jörgen, 22,94 kilo och nytt IGFA-världsrekord för linklass 10 kilo. Denna fick sällskap av flera andra storlaxar mellan 15-18 kilo... Vättern och Sommen besöktes också, för fiske efter röding och öring. Största rödingen blev en skönhet på 5800 gram från Vättern och största insjööringen på 7550 gram nappade i Sommen. Att Jörgen också är en skicklig havsfiskare är ingen hemlighet men när han börjar berätta om detta fiske så blir det allt mer otroligt hur han hunnit med allt! Bara under en halv livstid! Jörgens första ”salta” fisken skedde i Öresund och på Fladen. Det handlade först
om torsk o sill men övergick senare mer mot mete. Plattfisk och arter som pigghaj och havskatt var ett tag favoriter. Från början av 1990-talet åkte Jörgen mycket till Norge, stora och oexploaterade fjordar Röding från Vättern. 5800 gram!
och öppet hav frestade Jörgens lust för nya upptäckter och nya fiskarter. Här besöktes ställen som Vannöya och Fedje, med bla helt galet havskattsfiske med flera fiskar över 10 kilo. Jörgen fick också en bleka på 9794 gram och nytt världsrekord på 3-kilos lina. Sin första hälleflundra fick Jörgen under riktat fiske vid Vannöya 1995 vid en tid när man inte riktigt visste hur man skulle göra, då varje flundra fortfarande var en sensation. Den fisken vägde 32,2 kilo. Vid Langesund idkades djuphavsfiske. Stora långor, lubbar, vitrockor och en blålånga fångades med kände skepparen Ulf Stahre. Där fick Jörgen och hans kompisar också några av de första håkäringar som spöfångats på öppet hav. På Andörja upplevdes ett magiskt rödspättafiske och vid Sula metades stora knaggrockor och pigghajar. Jörgen var också en av de första att besöka norska Röst 1999, innan någon visste var det låg. Jörgen låter nästan lyrisk när han berättar om otroliga fisken efter stor torsk och sej med toppsej på hela 19 kilo. Här fiskade Jörgen med kamrater för första gången med stora snabbvevade jiggar, något som är standard idag. Hälleflundrafisket är stort idag, men Jörgen var 1995 en av få som lyckades med detta fiske. Här stoltserar Jörgen med en flundra på 32,2 kilo!
Fiskelycka till havs när Jörgen 1997 fångade denna Bleka på 9,794 kilo i Norge. Det gav nytt IGFA världsrekord på fyrahektos-lina.
Pigghajen får ju inte fiskas i dag, men Jörgen har haft äran att få fiska arten genom åren. Här med ett fint exemplar på 8,72 kilo.
Inspelningen av Tv-programmet Vildmark fiske. Avsnittet handlar om abborrfiske, och Jรถrgen representerar Sverige i den landskamp mellan Sverige och Danmark som utspelar sig i programmet.
Under 2000-talet blev det mer TV för Jörgen. Programmet Vildmark Fiske Special kom 2001. Där medverkade och fiskade Jörgen i en kul ”landskamp” med Steen Lyngsö från Danmark, abborre fångades med olika tekniker. Under 2002 kom nästa program där Jörgen deltog. Nu gällde det nilabborre i Nassersjön, ett fiske som Jörgen verkligen fastnade för och det blev många resor till Egypten och en till Uganda. Jörgen har totalt fångat 15 nilabborrar över 30 kilo med en topp på 40, drömfisken över 50 kilo gäckar fortfarande men vem vet. När vi talar om fiske i andra länder så kommer vi snabbt in på fisket efter de kanadensiska mosterstörarna i Fraser River. Jörgens största stör var hela 275 cm lång och vägde ca 200 kilo, reeespekt. Vi pratar om det kanske mest brutala och spektakulära sötvattensfiske vi har på vår planet. Mina egna minnen väcks återigen till liv och bilder och filmsekvenser av störar som beter sig som ånglok med Jörgen vilt drillande flimrar förbi... Ja jäkl.... Vi pratar också en stund om Jörgens fiske efter hajar och den snabba Giant Trevallyn, eller GT som den brukar kallas. Vid ögruppen Andamanerna har Jörgen fresta dem med poppers, såklart med framgång. En annan art som lockat Jörgen till länder som Tyskland, Frankrike, Rumänien, Spanien och Kazakstan är den mytomspunna malen. Jörgens största mal väger hela 78,2 kilo och fångades i Spanien.
På en av Jörgens resor till Nasser fick han denna praktborre på 40 kilo.
Var god stör ej... Förlåt... Jörgen har många fina störar på sitt samvete. Frasier river i Kanada, stor stör, glad Jörgen!
Nilens abborre, men ännu gäckar 50-kilosfisken Jörgen...
Rödvit Super Shad Rap från Rapala... Funkade fint även till Nilabborre visade det sig!
Ur det skottska havet lurade Jörgen 2005 denna slätrocka på 81,5 kilo!
Här är Jörgens största fisk, en Håkäring som vägde omkring 600 kilo...
Jörgen drillar haj...
Ny karriär och nya utmaningar. I slutet av 2003 slutade Jörgen på Fiskejournalen och tog sitt första ”heltidsjobb” inom sportfiskevärlden. Titeln chefredaktör och ansvaret för att utveckla den på svenska marknaden nya tidningen Fiske-Feber hamnade i Jörgens kompetenta händer. Den resan har varat i åtta och ett halvt år. Jörgen utvecklade tillsammans med sitt team Fiske-Feber till Sveriges och Skandinaviens vassaste fisketidning, fylld med spetsteknik och suveräna reportage. Jörgen la snabbt tidningen på en hög nivå och Jörgen och hans team fick ytterligare möjlighet att verkligen pusha för bla nya metoder. Så här efter åtta är är Jörgen extra stolt över att ha kunnat vara med och utvecklat och förfinat vårt svenska fiske efter gös, det kommer mer om
Kolla in riggen!
det snart.... Trots det tuffa jobbet som chefredaktör blev det tid till fiske. Skottland lockade, en tokig dröm förföljde Jörgen. Att fiska efter de stora skottska slätrockorna. Jörgen lyckades övertala några kamrater att hänga på och 2005 fångade Jörgen ytterligare en troféfisk, en slätrocka på 81,5 kilo. 2006 bestämde sig Jörgen och några av hans kompisar för att göra en satsning på stor långa i Norge. Under en expedition till Fröya fångades ofattbara 34 långor över 20 kilo, med en toppfisk på hela 39,52 kilo för Jörgen som blev nytt norskt rekord. En minnesvärd händelse under samma resa var också den brutala dubblé som Jörgen landade, två långor på 30 respektive 32 kilo samtidigt! Helt galet!
Ytterligare en tokig idé kom till under 2006. Varför inte göra ett försök på håkärring och den i stort sett okända svartbuksrockan, som tills dess bara fångats i några få exemplar av yrkesfiskare. Fisket skedde i Trondheimsfjorden under oktober 2006, resultatet var återigen ”helt galet”! Gänget fångades fyra håkäringar över 200 kilo på 600 meters djup. Den största knep Jörgen. En haj på hela 410 cm, uppskattad till över 600 kilo via omräkningsformel. Dessutom lyckades John Aindow fånga den första spöfångade s vartbuksrockan i världen. Fisken vägde 23,5 kilo. Herrarna passade också på ta en plogjärnsrocka och två lubbar över 12 kilo av bara farten. Galet och succé! Endast två kända fångade svartbuksrockor har tagits efter det!
Här har Jörgen fångat en lubb på 12,75 kilo... Inte illa i mörkret!
Vilken långa! 39,52 kilo
Jörgen med en smaskig dubblé. Långorna väger 30 respektive 32 kilo!
Det hanns med ännu mer norgebus under 2006. På hösten trailade Jörgen en liten fyrametersbåt till norska kusten. Där tillbringades en vecka med att nattmeta havsål i hällregn. Även detta fiske var smått unikt, ingen hade tidigare båtfiskat efter havsål, en och annan landades dock vid riktat fiske från land. Nu blev det ytterligare en succé. Ja, för att göra en lång historia mindre lång fick Jörgen tillsammans med Fredric Kullin det prestigefulla priser ”Årets Havsfiskare” i Sverige 2006. Detta för de sammantagna bravaderna du nyss läst om. Under denna intervju är Jörgen tydlig med att hylla sina vänner, bla Björn Strömberg, Björn ”Carlo” Karlsson och Mats Persson, som delat fisket på många av resorna till Norge genom åren. 17,25 och 19,0 kilo väger dessa sejar som Jörgen fångade på klassiska Rapala Magnum.
Jörgen med en spöfångad knaggrocka på hela 4,92 kilo.
Nu kommer vi in på ismete, sedan vertikalfisket... Jag har själv haft det vintriga ismetet som ett favoritfiske i många år och kan verkligen intyga vilken pionjär Jörgen har varit på detta område. Jag vill nog påstå att Jörgen var först med det ”moderna ismete” vi bedriver än idag, dvs. korta spön, angeldonsvippor och någon form av rodpod eller klämma. Jörgen gjorde sina första försök med metoden och dessa redskap redan i slutet på 1980-talet. De första ismetena skedde efter gädda. 1992 publicerade Jörgen den första artikeln om ismetet i i modern form. Då fick man bygga sina egna spön, korta specialanpassade ismetespön fanns inte alls på marknaden. I detta var också Jörgens kamrat Mats Bengtsson en drivande idéspruta och fiskare. När gäddan utforskats gick fisket mer och mer riktat mot gös som var en betydligt större utmaning. Med åren har Jörgen landat flera stora ismetegösar, med toppar på 7,18 respektive 7,4 kilo. En reflektion kring detta är det konstiga i att skåningar var drivande i utvecklingen av just ismete, dom har ju nästan ingen is! Lite lattjo faktiskt men så är det... Nåväl, det var inte bara från isen gösen skulle utmanas utan även den isfria tiden på året blev gösen tidigt en favoritfisk. Sin vana trogen beslutade sig Jörgen för att han inte bara skulle fånga gös, det skulle naturligtvis också vara stor gös i sann specimenanda. I Södra Bergundasjön la Jörgen ungefär 25 pass under 1995 med uteslutande flötmete/flötestrolling. Kompisar hade tagit fisk på 9 kilo och den stora gäckade Jörgen men, till sist kom drömögsen på 8200 gram. Redan under år 2000 kom Jörgen i kontakt med det fiske han så totalt har förknippats med de senaste åren, det numera utbredda vertikalfisket. Under en resa till Rapala i Finland träffade Jörgen en holländare som berättade om hur han fiskade gös på vertikalt sätt, han visade också en film han gjort om fisket och tekniken. Jörgen tände på alla cylindrar och det var meningen att han skulle åka ner till Holland för fortsatta studier av tekniken men av olika
Ismete kom att bli en av Jörgens stora kärlekar. Här stoltserar han med en ismetad gös på 7,4 kilo.
Trolling har länge varit en av Jörgens passioner, gärna efter gösen. Denna som huggit en klassisk Nils Master väger 5,5 kilo.
En bild som så väl sammanfatatr tjusningen med ismete efter gösen, en metod som Jörgen utvecklade till det vi praktiserar idag.
En hungrig gös lurades av Jörgens stora Fin-S. Den tandprydda damen väger hela 8,69 kilo!
skäl tappade Jörgen kontakten med holländaren. Tankarna kring vertikalfisket låg och grodde tills 2006 när Jörgen träffade legenden Luc Coppens på Sportfiskemässan. Då visste Luc inte ens att det fanns gös i Sverige och var mycket tveksam till Jörgens propåer om gemsamt fiske i Sverige. Till slut skickade Jörgen en bild på en flott gös på 7,9 kilo till Luc för att övertyga honom om att gösen inte bara vara en myt i Sverige, den bilden gjorde susen. Sagt o gjort, Luc kom till Sverige under hösten 2006 för premiärfiske på skånska Finjasjön. Under några
dagar hade Jörgen och Luc ett antalsmässigt fiske som aldrig tidigare skådats... En bra dag på Finjasjön med dåtidens effektivaste metod, dvs trolling, brukade ge ca 10-15 gösar. Samtidigt som Jörgen och Luc testade den kontinentala vertikalmetoden pågick en trollingtävling på sjön. Luc fångade själv mer än alla båtarna ihop denna dag och totalt på tre dagar fångade Jörgen och Luc mer än 150 gösar... Med detta föddes också en stark vänskap och Jörgen reste snart till Holland för att fiska och för att ytterligare förkovra sig i teknik och metod.
Våren 2007 publicerades den första artikel om VJ. Resten är modern sportfiskehistoria. Jörgen presenterade för resten av sportfiskesverige en metod som inte bara var effektiv, den passade ypperligt för gös, huggen blev roliga och drillandet på smäckra vertikalspön ett rent nöje. Jörgens största gös på detta bottennära vertikalfiske kom våren 2007, en fisk på 7560 gram. De följande åren missionerade Jörgen vertkalfisket med stor passion och detaljrikedom i sitt skrivande. Tekniken spreds via press och andra fiskares lovord. De första ”karatehuggen” frälste den
Gösmästaren har gjort det igen. Här med en fin pjäs som klev över den magiska åttakilosgränsen med sina 8,48 kilo.
mest svårflörtade vertikaltvivlaren, jag var själv en sådan tvivlare och kunde inte riktigt förstå hur denna teknik skulle kunna vara effektivare än tex traditionellt jiggfiske men ändrade mig över en sekund när jag hade mitt första lyckade vertikalpass. Med tiden kom det pelagiska vertikalfisket som i skrivande stund kan kallas steg två i den stora vertikalrevolutionen. Klas Hagerts skickliga utforskande av fisket efter pelagiska storgösar ger just nu sportfiskare i hela Sverige gåshud och det har nästan gått inflation i stora gösar. Jörgen var snabb att lyfta fram metoden i Fiske-Feber och spådde även att utvecklingen skulle bli just radikal i både fångster och i stora exemplar, så rätt det har blivit! Till detta måste också vertikalflugorna och användandet av riktigt stora jiggar nämnas. Både sakerna kan tillskrivas herr Larssons enorma driv för utveckling av metoder och fiske. Som sagt, när detta skrivs i juli 2012 ser vi det fulla genomslaget av det pelagiska vertikalfisket, en revolution utan jämförelse, hela det svenska gösfisket har vänts upp och ner, återigen, helt galet! I slutet av maj detta år började ett rykte cirkulera. Jag fick veta att ”någon tung kille” fångat en gös nära eller över det svenska rekordet. Vem, var och exakt vikt var oklart, men, jag hade mina misstankar. Håkan Fransson, Klas Hagert, Jonas Hellström eller... naturligtvis Jörgen, tankarna gick ju snabbt till dessa personer. Till slut öppnades hemligheternas kammare och Jörgen Larsson presenterade en gös som var häpnadsväckande. Gösen vägde 11820 gram och var bara en välmatad bytesfisk från att slå det gamla rekordet på 12007 gram från 1988. Jörgen är verkligen tagen av denna fångst. När jag frågar vilken fisk som är det finaste minnet under hans makalösa sportfiskeliv så kommer gösen snabbt upp. Jörgen berättar att han aldrig reagerat så starkt på en fångad fisk som på just drömgösen. När fisken var landad fick Jörgen hålla tillbaka tårarna när han ringde och berättade om fångsten för sina närmsta vänner. Det är kanske inte så konstigt. Jörgen har vigt stora
Stora beten ger stora fiskar. Jörgen var en av de första att börja använda riktigt stora beten till gösfisket.
En fantastisk fisk, drygt två hekto från det rådande svenska rekordet. Jörgens drömgös nummer ett!
Jörgen med en spinnfångad gös som vägde in på fina 7,07 kilo.
delar av 2000-talet åt just gösen och gösfisket. Fisken kom dessutom på både metod och betesval som Jörgen själv varit med och utvecklat och lanserat som effektiva för just gösfisket. Jörgens mål hade länge varit att slå den fina metade fisken från 1995 på 8200 gram, han har fångat mängder av gösar på fem, sex och sju kilo de senaste åren, men kunde inte drömma om att det skulle bli så här. Jörgen har dessutom blivit välsignad med ett märkligt fenomen som ibland inträffar efter att man fångat en riktigt stor fisk, det kommer fler! Proppen har gått ur, och trots att Jörgen fiskat mindre än vanligt har han i år fångat ytterligare fem storgösar över 8 kilo, utöver den nyss
nämnda rekordfisken. För den nyfiken kan nämnas att Jörgen tog jättegösen på en sjutums Fin-S Fish i färgen Smelt med orangemålad haka. Ja, som ni säkert förstår var det ingen slumpfisk för den gode Jörgen. Återigen, fångsten var ett resultat av år av förberedelser, utveckling, sökande och detaljpräglat fiske efter just stor gös. Nu gör jag mig till tolk för andra men jag vet med bestämdhet att vi är många som unnar Jörgen denna fisk, ja, själv hade jag helst sett att den vägt 12008 gram eller mer men Jörgen måste kanske ha något kvar att sträva efter… I skrivande stund har Jörgen sedan en tid avslutat sitt arbete som chefredaktör för den fantastiska tidning
han så starkt bidragit till att utveckla de sista drygt åtta åren. Vad som kommer att ske framöver är skrivet i stjärnorna säger Jörgen. Men, jag är personligen övertygad om att skribenten Jörgen Larsson fortsätter att begåva oss med sitt skrivarskap och sitt brinnande passionerande engagemang för sportfisket, på något sätt och en lång tid framöver. Att få skriva detta och att fått lyssna på Jörgens berättelser i timmar har varit en stor förmån, tack Jörgen för att du delat med dig av ditt liv och dina minnen. Länge leve Kung Jörgen!
e t s s i v e t n i u d r : e n k o a s s s r 12 a L n e g r ö J m o 1.
Är extremt morgontrött. Efter många års skiftarbete har han blivit en riktig nattuggla som hatar tidiga mornar.
2.
Har tävlat framgångrikt inom pimpel, mete, trolling, havsfiske och specimenmete.
3. 4. 5. 6. 7. 8. 9.
Har bokhyllan full av engelska meteböcker. Har alltid jobbat mycket övertid för att få ihop kompledighet och extra pengar till fiskeresor. Har mer än 10 000 diabilder från olika fiskafängen i sin samling. Arbetade under flera år i en sportfiskebutik. Har en liten trailerbåt på 4,3 meter som heter ”Gösta”. Arbetade dagtid under en period och skrev fiskeartiklar under kvällar och nätter. Har bundit mycket flugor till kustfiske efter havsöring, men har aldrig flugfiskat. Binder numera vertikal- och dropshot-flugor.
att pyssla och utveckla sitt fiske, är närmast en pedant 10. Älskar när det kommer till beten, tackel och taktik.
11.
Har som mest varit aktiv med styrelsearbete i sju olika fiskeklubbar och fiskevårdsföreningar samtidigt.
fångat gös över sju kilo på spinn, mete, flötestrolling, 12. Har ismete, vobblertrolling, bottenvertikal och pelagiskt vertikalfiske. Största gösen på dropshot väger 6,63 kg.
John Zafaradl testar spรถn till
pelagiskt vertikalfiske Text: John Zafaradl Foto: John Zafaradl & Sebastian Wiman
J
ag har haft äran och nöjet att få bruka två vertikalspön från ABU Garcia samt ett från CWC under försommarens prickskytte efter frivattengösar. Det pelagiska fisket med jigg har formligen revolutionerat gösfisket i Sverige och när vi efter denna säsong tar oss en titt på den officiella fångsstatistiken är det många som kommer att förundras. Fisketekniken har finslipats och de allra mest dedikerade gösdemonerna har tagit prickskyttet efter storgös till en ny nivå: stora beten, högre
sökhastighet och kraftiga spön är några av ingredienserna i denna innovativa fiskeform som på sikt även kommer att förändra gösfisket på kontinenten. Eftersom så mycket har hänt på så kort tid råder det en hel del meningsskiljaktigheter kring hur ett spö skall vara utformat för att bäst lämpa sig för att prickskjuta gösar, och i synnerhet stora sådana. Det finns två moment som är direkt avgörande; mothugg och fajt. Jag har själv inte lyckats landa drömgösen än, men har vägt in de erfarenheter jag har av denna typ av
fiske, låtit flera duktiga gösfiskare säga sitt, samt klämt, drillat och använt spöna under hela försommaren. CWC har designat ett robust, men smidigt 5,9 fots prickskyttespö medan ABU jobbat mer nedskalat och graciöst på en betydligt längre klinga om 6,5 fot samt 6,9 ft. Det längre av dem är mycket kraftigare än normalt och många hävdar att spön av denna typ är framtiden när man jagar tunga gösar som biter hårt om jiggen och är svåra att kroka, medan andra hävdar att det handlar om att lära känna sitt spö och sitta på en upphöjd position för att kunna sätta mothuggen ordentligt.
BFT Vertical Pelagio Heavy. 5,9 ft – 40 gr. Odelat. Pelagiospöet är lätt att hantera, genomtänkt och ligger bra i handen. Dess platta spöbutt och långa underdel ger även fint stöd under fisket och i synnerhet när man fajtar gösen. För er som sitter nära er givare är ett kort spö förmodligen en fördel med tanke på presentationen av jiggen i realtidsfönstret och därför ett fint alternativ. CWC har även haft den sedvanligt goda kutymen att förse sitt spö med en beteshållare att hänga upp jiggen i. Vad jag reagerar på är att den korta klingan kan uppfattas lite ”fladdrig” när gösen knycker och kränger med huvudet. Jag kan inte undvika att tänka på hur det skulle varit om de bara flyttat bak rullen några centimeter – utrymmet finns. Förmodligen hade man skapat jämnare egenskaper i klingan och jag tror nog att det inte skulle tumma så mycket på varken balans eller stöd. Risken finns att de som söker extra kraft till sina mothugg för att driva in krokarna i benhårda göskäftar kräver mer, men att göra spöet hårdare på så kort klinga ger det ytterligare ”ismetekänsla”, så det handlar om en avvägning. Ju kortare spöet är, desto större är risken att man får fajta sin gös medan linan går in under båten – jag gillar det inte, medan min fiskekamrat inte märker av det. CWC har satsat på funktionalitet och ett robust uttryck till ett vettigt pris. Man får vad man betalar för samtidigt som känslan av ”kort” mycket väl kan störa somliga, men samtidigt glädja andra.
Längd: 5,9 ft Betesvikt: -40 gr Pris: ca 1200 sek. Leverantör: www.cwcab.se
Plus: + Robust + Prisvärt + Kort (för dem som uppskattar det) + Ligger bra i handen med fint stöd till underarme Minus: – Kan uppfattas som fladdrigt under fajt. – Borde ha en extra spöring. – Saknar den lilla extra ryggraden.
Fantasista Abu Garcia Orenji Vertical 6,5 ft 15-45gr. Tvådelat. Fantasistaspöet är känsligt, välbalanserat och har en följsam klinga med mycket spänst och fina egenskaper. Trots ideliga diskussioner om benhårda göskäftar och tunga jiggar så har denna skapelse trots allt blivit en personlig favorit. Jag har absolut inga problem med att klingan är 6,5 fot då detta inverkar föga (för egen del) på om man får en bra träff eller inte på gösen. Detta beror ju mest på var du är placerad i förhållande till din givare och för min del funkar det fint. 6,5 fot i kombination av en betesvikt upp till 45 gr ger också fina egenskaper som kommer fram under fajten och framförallt så hamnar linan inte nära båtkanten när man väl har fisk på. Klingan är väldigt förlåtande, vilket känns tryggt. Den låga vikten är en ypperlig fördel; den ger dig kraft, styrka och rappa mothugg trots att det är klassat till max 45 gr kastvikt. Smaken är som baken, men jag har genom årens lopp alltid gillat att få stöd mot underarmen när jag fiskar och tycker därför att spöet borde varit längre mellan rullfäste och spöbutt. 5 cm hade räckt för att ge mig den där perfekta känslan av kontroll och kraftöverföring när man väl krokat fisken. Jag märker att min främre hand gärna flyttas framför rullen för att skapa stabilitet under fajten som kompensation. En lösning hade varit att göra det 6,8 fot, behålla avståndet mellan rulle och spötopp, men ge mig de där extra centimetrarna för stöd mot underarmen. Utseende- och designmässigt är hela Fantasistaskapelsen fulländad med de smäckra spöringarna (11 st) som grädde på moset. Dess låga vikt är ett mycket stort plus i kanten. Spöet är tvådelat. Jag måste nämna att jag inte fångat någon jättegös, men att jag inte haft problem med varken krokningar eller tappade fiskar i klassen 4-6 kilo. Hittills har jag inte känt annat än trygghet med mitt Fantasista 15-45 gr som karaktäriseras av
följsamhet och snabbhet. Pris: ca 3990 sek. Leverantör: www.abugarcia.se Längd: 6,5 ft Betesvikt: 15-45 gr Plus: + Det är tvådelat. + Mycket följsam aktion. + Lätt. + Perfekt längd från rulle och framåt. Minus: – Saknar exemplariskt stöd för underarmen. – Ingen beteshållare. – Dyrt
Fantasista Abu Garcia Orenji Vertical 6,9 ft. 15-60 gr. Odelat. ABU:s ”prickskytte”-vapen är förenligt med vad som krävs när krokar skall drivas in i storgösarnas benhårda käftar samt när man brukar tyngre beten. Här tappar man ingen känslighet i spötoppen trots att 50-60 gram hänger i linändan och detta spö ges man en rättvis chans att flytta jiggen i käften på en stor gös som nyper åt stenhårt. Denna 6,9 fotare är botemedlet mot er som börjat snegla på lättare jerkspön och till och med sätter sågen i dem för att hamna rätt i ert eget gösfiske. Det som kan anses tråkigt är att mindre fisk inte lämnar några större avtryck under fajten och jag måste även påpeka att jag tappat en del gösar av mindre kaliber enbart på grund av att spöet blir stötigt och oförlåtande om det inte utsätts för tyngd och tryck. För att vara så kraftigt är spöets vikt obefintlig. Det väger inte mer än 140 gr och tillsammans med ABU:s Revo-rulle får man en löjligt lätt utrustning – en styrka. Längden på spöet gör att linan kommer ut en bra bit ifrån båten, vilket alltid är positivt. Spöringarna är smäckra och små, (13 st) men tillräckligt stora för att man skall kunna veva in en skarvknut (jag använder en Jörgen Larsson special) igenom dem. Jag stör mig dock på att man kan ta ut nästan 4000 spänn för att spö och plöja ner så mycket tid och fina komponenter på sin skapelse, men inte förse klingan med en beteshållare. Förmodligen kommer vi få se fler specialgjorda spön på marknaden som är ämnade för fiske efter stor gös i frivattnet och många av dem kommer att vara mycket kraftigare än vad vi är vana vid inom vertikalfisket. Spöet kan nog av vissa anses otympligt eftersom det inte är tvådelat. Gå upp i linklass till åtminstone 0,15 mm. Detta spö kräver det om det skall kännas tryggt. Obs! Använd inte för smäckra jiggkrokar med tunt gods utan håll er till kvalitets-
produkter som inte rätar sig. Undertecknad har redan fått erfara vad detta kraftpaket i kombination med stor gös och för klen krok kan resultera i – jag gör inte om samma misstag igen. Pris: ca 3990 sek. Leverantör: www.abugarcia.se Längd: 6,9 fot Betesvikt: 15-60 gr Plus: + Extremt lätt. + Klingans längd får iväg linan från båten under fajten. + Har kraften att hantera beten på 60 gr och mer. + Har kraften för att driva in kroken i benhårda göskäftar. Minus: – Ingen beteshållare. – Kan upplevas stötigt och oförlåtande. – Dyrt – 6,9 fot kan vara för långt om man har givaren nära sittplatsen.
Kom igång med pelagiskt fiske Pelagiskt fiske efter rovfisk är på stark frammarsch i Sverige. För mig har denna metod totalt revolutionerat mitt fiske och jag hoppas att även du kommer uppleva samma sak. Vi ses därute! Håkan Franson, Team Abu Garcia Prova våra nyheter nedan. Powerbait Ripple Minnows, Fireline Exceed red 0.15 mm och Ambassadeur Revo MGX.
Fånga sommarborren löjligt enkelt
Text: Sebastian Wiman Foto: Sebastian Wiman, Dan “Bruno“ Forsberg, Tommy Blixt
Dagens dubbel, eller en av dagens dubléer. När abborrarna väl vaknar till liv sätter ofta regelrätta huggsexor igång. Abborrarna triggar igång varandra och det är inte ovanligt att alla i båten får fisk samtidigt när man passerar ett stim med jagande abborre..
n av våra mest stridbara svenska fiskar, abborren, är en av sommarens många behållningar. Med rätt kunskap och tajming med vädret kan abborrfisket skänka obetalbar lycka, spänning och glädje under varma sommarmorgnar och kvällar. När sjön ligger som en spegel och solen precis börjat värma är chanserna på abborre stora, förutsatt att man befinner sig på rätt plats och i rätt vatten.
man vill göra en fånig översättning. Metoden som är enkel, spännande och otroligt effektiv, går helt enkelt ut på att man släpar runt en betesfisk med ett pater noster-tackel. Sänket kan med fördel väga mellan 10 och 20 gram, lite beroende på betesfiskens storlek. Abborren är en glupsk opportunist som inte drar sig för att ge sig på rejäla byten, därför kan man testa lite större betesfiskar också. Mört, småsarv, småbjörkna, småabborre och den ständiga favoriten, löjan, kan med fördel vara mellan 10 och 20 cm, men Bottom bounce med löja - löjligt enkelt! den optimala storleken är runt 15 cm då denna är När jag och mina kompisar fiskar riktat efter större stor nog att lura större abborrar, men samtidigt liten abborre anser vi att en av de mest effektiva, och nog att för dem att få in i munnen utan några större samtidigt en av de roligaste metoderna för abborren, problem. Löjan verkar vara abborrarnas favoritmums, så en spann full av dessa lägger en bra grund! är bottom bounce, eller bottenstudsmetoden om
Stora abborrar är häftiga varelser, så det är en mäktig syn att se dem paddla ner i djupet igen efter några bilder...
Utrustningen är en viktig detalj i detta fiske. Vi använder bredgapade krokar i storlek fyra för det mesta, men när abborrarna verkligen är i stöten så händer det lätt att de sväljer blixtsnabbt, och då kan vi ibland övergå till att använda cirkelkrokar för att undvika djupa krokningar. Pater noster-tacklet görs av flourcarbon i dimensioner mellan 0,20 och 0,25 mm ungefär, och kroktafsen brukar vara omkring 50 - 70 cm lång, sänkestafsen ca: 2 - 4 dm kortare. Från början använde vi våra feederspön, d.v.s. de spön vi normalt sett använder till bottenmete av olika slag. Anledningen är att toppen på dessa spön är väldigt mjuk och signalerar tydligt när något tagit betet, men fisken kan simma en bit utan att känna något större motstånd. Dessa spön är ofta omkring tolv fot långa och passar således inte särskilt bra för båtfiske, så därför har vi letat fram andra typer av spön som är kortare men som ändå har en lika känslig topp. Valet har fallit på hyperkänsliga dropshotspön, eller jiggspön som har såpass mjuka toppar att de är snarlika bottenmetespöna i toppaktionen. Det vimlar inte av dessa spön ute på marknaden, så man kan få leta rätt länge innan man hittar rätt. Vi har hittat två modeller som vi använder oss av. Det är ett spö från Pezon & Michel som är framtaget för extremt lätt dropshotfiske, 210 cm långt och klassat från 5 15 gram. Spöet har en väldigt skör topp, tunn som en spaghetti och väldigt mjuk och känslig, tyvärr är detta spö utgånget och kan vara väldigt svårt att få tag i. Det andra spöet vi hittat är ett spö från Darts som är framtaget för väldigt lätt jiggfiske. Detta spö är i princip identiskt med det från P & M, lika långt, lika tunn och spröd topp, perfekt för botten bouncefisket. Tyvärr kan nog detta spö också vara svårt att få fatt i, men om man ger sig fan på det, så kan man nog hitta dessa, eller liknande spön. Rullen behöver inte vara någon storfräsarrulle, det viktigaste är att den är lagom i storlek, helst i storlek 1000 - 2000, den ska vara lätt och givetvis ha en jämn
I ur och skur... Sommarvädrat kan bjuda på blandad kompott. Bäst abborrfiske har vi när ett jämt högtryck ligger på under en längre period. Det finns inget bättre än varma dagar med lite vind och höga temperaturer...
och bra broms samt en fin linuppläggning på spolen. Linan som helst ska vara flätlina, ska vara tunn, runt 0,10 - 0,12 är att föredra, även om det fungerar med lite grövre linor också. Huvudsaken är att man kan färdas fram i sakta mak, ca: 0 - 0,5 knop utan att få för mycket avdrift när man använder 10 - 15 gram bly. Man vill hela tiden kunna känna vart man har botten, för det är i regel i närheten av denna man fiskar. Vart finner man abborren? Ja det är ju en svår fråga eftersom det varierar lite från vatten till vatten, men där vi fiskar finns det uråldriga risvasar som ofta håller mycket och stor fisk. Vi fiskar nära dessa risvasar, men ibland går abborrarna ut på jakt och då kan man finna dem långt ifrån risvasen, så det gäller att glida runt och leta med ekolodet tills man hittar betesfisk och abborre. Ibland är abborrarna riktigt kinkiga, de kan stå inuti risvasen och sura, och då kan man positionerna båten och fiska precis ovanför den. Betesfisken och sänket hänger då fritt i vattnet och kan i många fall locka upp abborrarna ur risvasen för att hugga. Ekolodet kan också användas för att leta efter abborrar som befinner sig i frivattnet, och dessa kan man prickskjuta på precis som vid pelagiskt vertikalfiske. Detta har i vissa fall gett fina fångster även om många fiskar bara går upp och tittar nyfiket på betesfisken, för att sedan återvända ner mot botten igen. Grynnor är också ett givet abborrhak där man kan prova att fiska, ofta patrullerar abborrstimmen kanterna i jakt på betesfisk som också ofta befinner sig i anslutning till grynnor. En av de viktigaste aspekterna när man letar efter en bra plats för abborrfiske, är att det gärna får finnas riktigt djupt vatten i anslutning. Abborrar är flexibla och kan röra sig från skyddet av risvasen eller grynnan in på grunt vatten för att jaga, för att sedan gå ut på djupare vatten. Ett måste för att abborren ska finnas på platsen är att där finns bytesfisk av passande
Strax över ett kilo vägde denna mycket färgstarka abborre...
Kilot blankt, en lång och smal sommarabborre...
1,22 kg vägde denna skönhet...
Tommy med en 44 cm lång sommarslank abborre...
Dan med en borre runt kilot...
Storabborre på hemgång...
Abborrar är otroligt vackra fiskar som man kan vila ögona på hur länge som helst...
slag. Mört, sarv, björkna, nors småabborre och löja är exempel på fisk som abborren gillar att äta. Hittar man stora stim av dessa bytesfiskar kan man räkna med att abborrarna inte är långt borta. Abborrfisket brukar kunna vara bra från morgon till kväll, men detta varierar från vatten till vatten, ofta är det vanligt med lite utspridda huggperioder, men morgon och kväll när det ofta är lite svalare, är säkra tider då abborrarna brukar vara extra aktiva. På kvällarna är det inte ovanligt
att massiva huggbonanzor i ytan uppstår, och då kan det vara en riktigt bra idé att ha ett spö med popper eller annat ytbete redo, för när det väl smäller och plaskar i ytan kan man ha riktigt roligt fiske på ytbeten, med spektakulära hugg. Även vanligt jiggfiske, dropshotfiske, spinnfiske med skeddrag, spinnare, vobbler et.c. är givetvis metoder som fungerar utmärkt för att överlista sommarens abborrar. Det vi lärt oss genom åren är att bottom bounce-fisket ofta är mer effektivt, och då speciellt på stor abborre som är lite svårare att överlista. Abborrfisket på sommaren är verkligen något att se fram emot, speciellt om man gillar att fånga många och stridbara fiskar som är starka och bjuder på arga fajter. Om man dessutom väljer att ta upp några matfiskar i vettig storlek, upp till åtta hekto brukar vara lagom, så kan man avnjuta en riktigt delikatess. Grillad, rökt eller stekt färsk abborre är svårslagen mat, speciellt om man avnjuter anrättningen ute i det fria. Det bästa med abborren på sommaren är att den går att fånga på många olika sätt, under i stort sett hela dygnet och under sommarens heta väderlek. Glöm inte solkrämen bara, det är lätt att glömma bort sig i abborrfiskets intensitet och glädje, och ingen vill ju komma hem och se ut som en kokt kräfta...
Det bÜrjar här... Press Play to party...
J
ag är en fotograf/filmfotograf/musiker/ grafisk designer/gift 3 barns-far och en total fiskenörd. Mina tidigaste minnen av fiske är när jag och farsan fiskade under broarna som sammanlänkar Tjörn och Orust med fastlandet. Denna typ av kvalitets tid var bra för att stärka banden mellan en far och son. Detta är något som jag delar med mina barn idag. De älskar att pilla med prylar, byta linor, binda flugor, kolla fiskefilm och ja självklart fiska. jag spenderade mina ungdoms somrar till en början i Råå och det var bara en kort promenad till Råå ån och Råå hamn där det myllrade av
Vem är du?
Robert Jonsson fiske aktivitet. Jag kom ifrån fisket när musiken kom in i mitt liv. Robert Johnson och hans gitarrspel blev som ett gift för mig och jag snöade in på blues och jazz medan resten av min umgängeskrets hellre headbangade till något av de stora hårda banden som erövrade tonårsrummen. Men det är lite jag i ett nötskal. Jag har aldrig och kommer aldrig göra något bara för att andra gör det. 1999 fick jag en svärfar som fiskar och strax därefter kom min svåger Fredriksson in i bilden. Han är en av de duktigaste flugfiskarna på denna planet och det är en ära för mig att få fiska med
honom OCH lära av honom. När blev jag NÖRD ? Det är tack vare Frederic Jullian som var med i Bassmaster Elite 2006, kom som första Europé bland de fem bästa och tjänade pengar på det. Jag började studera hans kasttekniker och beten för att sedan vandra vidare ut i USA träsket av fiskegodsaker. Idag har vi bra kontakt jag och Frederic. I ett gammalt avsnitt av Bassmaster show från 1998 hör jag Seiji Kato prata om sin “every time lucky rig” som lite senare började benämnas Drop-Shot och jag är hoooked. Flera timmar om dagen satt jag och letade nya riggar, testade tekniker, läste allt jag kunde om
Text: Jan Ohlsson Foto: Robert Jonsson
fiskars biologi, studerade undervattensfilmer för att se hur fisken jagar, MEN framför allt kollade jag in hur bytesfisken rör sig, för att på bästa sätt kunna imitera den triggande rörelsen. Jag måste erkänna att det jag söker är inte den största fisken. Jag är ute efter den ultimata fiskesessionen. Känslan när man lägger sig i sängen på kvällen och känner. Shit va kul det var idag. Jag knäckte koden rejält. Timmar av satellitbilder, djupkartor, tackeltillverkning och betesmodifiering gav resultat. Må så vara att det ibland bara är småfisk men istället många. Jag älskar verkligen förberedelserna och jakten. Vad är Nyttfiske? NyttFiske är ett steg framåt från det fiskemedia vi känner till här. I USA finns det mängder av shower som nyttfiske. Varje show med sin inriktning inom sportfiske och sin egen målgrupp. Man kan kalla det en direktkanal till de som har samma intresse som jag. Ett väldigt mycket mer effektivt sätt att nå ut till likasinnade än att försöka göra det samma via en bred kanal. Det var min väldigt gode vän S-O Larsson från Miekofishing som fick mig att ta steget till att starta upp NYTTFISKE. Jag klagade över hur mossigt allt var och att vi var så långt efter USA i sättet att nå lfolk med samma intresse. Vi har ju grymma Portaler som Fisheco men vi saknar shower som levererar spetsinformation. – Gör det själv då, sade S-O. Det gjorde jag. 2 veckor efter såg NYTTFISKE avsnitt 1 världen. S-O är hela tiden delaktig i NYTTFISKE och funkar även som en broms när jag blir alltför galen : Jag trodde att jag skulle ha runt 200 återkommande tittare/avsnitt vilket istället växte till runt 1000 st. Jag når alltså ut direkt till 1000 personer med exakt samma intresse som jag. Därför är det viktigt för mig att inte tvinga folk till att titta. Jag säger det igen. Antalet views är inte det viktigaste utan hur många som följer dina avsnitt och uppskattar det du gör. Det är även viktigt för mig att vara tillgänglig för alla. Ibland kan det vara upp till 20 personer på FB chatten som
Robert Jonsson på exotiskt äventyr
vill ventilera olika ideer eller bara prata en stund. Det är mitt att ställa upp på det. Det är framförallt många yngre som tar kontakt med mig för att säga hur roligt det är att ha hittat något som tilltalar dem. Jag själv måste erkänna att första fanmailet jag fick gjorde mig helt mållös. Hur fan kan den här killen tycka att jag är cool? Jag är ju bara Robbo! Väldigt roligt är det dock..
tutveckling. Om vi pratar ren streetfishing så startade det här i europa från olika subkulturer och utvecklas till en mer mainstream attityd bland sportfiskare som bor i städer med vatten - europa runt. Du kan vara en urban angler även om du fiskar insjö eller på havet. Flugar eller spinner. It’s all in your mind. Du behöver alltså inte stå vid en Kaj och fiska för att vara en Urban. Det är en livsstil.
Det jag brinner för är Urban Angling och i förlängningen Street Fishing. Urban angling är den senaste och starkast växande trenden inom sportfiske världen runt. Det är en kombination av en urban livstil med en nära relation till kläder, kultur, musik, mat och kärleken till sportfiske samt nyfikenhet för produk-
Det jag ser framemot nu är nästa webshow som kommer kanske för karpfiske eller flugfiske. Självklart skulle jag hjälpa till med tips, råd och grafiska element för att de skulle komma igång. Det behövs verkligen. Tänk er om ett par år när vi alla kan ha en direktkanal till det vi söker, det skulle även vara mer
effektivt för Annonsörer då de verkligen kan rikta sin reklam och kampanjer till de som de vill nå. World Fishing Network är stora på detta i USA. Det är en portal som, precis som Fisheco, samlar massor av matnyttiga nyheter fast med med riktade Webshower och Bloggar. Allt man kan tänka sig söka på under ett tak med riktade branch-outs! Nu startar NYTTFISKE säsong 2 där vi fiskar i danmark, norge och sverige. Det blir vissa avsnitt med mer faktiskt fiske men även avsnitt i samma form som säsong 1. Blandat med en liten portion humor. Ni är den bästa publik jag någonsin haft! hare Gött // Robbo
Underbara Em책n En Svensk saga...
Text & Foto: Jan Ohlsson
V
ägen via Norrköping o ut på E22:an går fort, kanske lite för fort när suget mot Småland bultar i kroppen. Vi är på väg mot underbara Emån. Smålands vackraste å med kanske världens största havsöring, guds egen favoritfisk. Besöken för mig och Anders har varit heliga de sista tretton åren. En oväntad operation är nog allt som hindrat oss från våra årliga besök, varje höst och varje vår, ibland också en junitur på storlaxen. Denna gång är det höstfiske som hägrar, så stora och vackra fiskar men så svåra, så väldigt svåra. Trots att höstöringen är ökänd för sin tjurighet så kan vi inte säga nej till fiske, svårigheten har blivit en del av tjusningen. Jag ska inte säga att det har varit enkelt att inta den attityden men det är nödvändigt, insatsen i tid är stor och belöningen är ringa i mängd men enorm i tillfredställelse när det lyckas. Vi bor som vanligt i herrgården, ofta rum fyra. Herrgården är enkel men rustik, fisket sitter i väggarna. Gamla avritningar av drömöringar, kartor mm, allt andas sportfiskehistoria. Det kombinerade köket och relaxrummet som renoverades för några år sedan i lantlig stil med mycket trä känns märkligt mycket hemma… Så är det jämt på Em. På morgonen är det ett obligatoriskt besök i laxboden, ja så heter den sedan första decennierna på 1900: talet trots att kanske öringboden vore mer korrekt. Under första årtiondena av 1900 talet gjorde man ingen större skillnad på lax och öring. Här finns den intressanta pärmen där all fisk för säsongen noteras och javisst, statistiken lovar samma som det tidigare telefonsamtalet till fiskmästare Kent, det fångas minsann fisk… Det rinner hyfsade 25 kubik, bra… Anders tar sig ut på pontonbryggan i Homepool, här fiskar han alltid bra och då hans rygg inte är den bästa så finns det även ett visst mått av bekvämlighet att finna i bryggans plana golv. Själv sätter jag mig en bit upp i
En liten Em Silver, fritt tolkad vid bindstädet får simma fritt i poolerna
Homepool, nära stora träbron, kanske under samma träd som forna legender suttit under. Kanske satt Theodor Ancarcrona här och funderade på flugval, eller varför inte självaste Anthony Crossley, tänkande på hur man bäst kunde styra en tung våt silkeslina i strömt vatten vilket slutade med utvecklingen av den första flytlinan, silkeslina rejält infettad, utprovad vid Em… Själv är jag ingen legend… mina tankar handlar om vilken fluga jag ska använda och hur stor medan jag myser och har det bra. Det blir en 1 ½ tummare, en Em Silver variant på minitub i koppar. Storleken är rätt för vattenföringen och färgerna, rött, grönt, blått o silver är klassikt på Em. Fisket går trögt. Det är sällan eller aldrig som jag lyck-
ats på morgonen vilket också lett till att jag gärna ligger och filosoferar någon extra timme i sängen innan fiske eller kanske är det därför jag inte lyckas. Nåväl, Homepool gäckar men kan också visa sig givmild, det stramar till i linan i höjd med laxboden, hjärnan står still och kan inte ta in att det är fisk på…klockan är ju bara drygt tio! Några snabba knyck och en rullande fisk i ytan säger öring, inte lax och sedan är det över… Ja där hade man sin chans, huggen är ju så få och så står man okoncentrerad och tänker på annat. Funderar på om jag kan skylla mitt misstag på någon annan men går bet, jag är en klant, en misslyckad figur i konstiga vattentäta byxor som går över bröstet! Samtidigt som jag ömkar mig själv ser jag rörelse på
andra sidan ån. Harald, en medfiskare, bosatt i Bryssel men trogen Em, med en skön sydväst på huvudet backar vingligt ur vattnet med böjt spö. Han strör verkligen salt i såret men jag sväljer snabbt och ropar en fråga om han behöver assistans, jag vill verkligen inte, är sur o arg över åns orättvisa tilldelning av fisk. Harald är inte nödbedd, jag ställer spöet, greppar kameraväskan och tar mitt uppdrag på allvar, en kort springtur över den gamla träbron och jag är framme, Harald har med skicklighet drillat klart sin fisk, en stor stygg hane på säkert styvt sex kilo. Jag halkar ner för åkanten och lyckas på första försöket få ett bra grepp om stjärten och en arm runt buken. Harald strålar av lycka när han får ta över fisken i sin famn.
... Kärlek ...
Han har landat sina drömmars öring. Vi fotar snabbt och säger adjö till fisken. Harald darrar lite, snuset sitter lite varstans kring hans mun men vad gör det, hans dag är perfekt och vi skrattar o ler, kanske skäms jag lite för att jag var avundsjuk, fast det var ju bara för en sekund …
fisket, vi vill ju egentligen har den stora öringen... Höstfisket är svårt, så svårt. Jag behöver lite förnyelse. Jag kilar återigen över träbron till norra sidan och fiskar snabbt, men nu koncentrerat, Ancarcronapool. Jag låter linan växla pool över brytet till Barretpool som är lite svårare, strömmarna krånglar till linan och avfiskningen känns sämre men det är Efter att ha spankulerat tillbaka och när jag ändå är i bara en illusion. Nu är jag med när hugget kommer. farten landar jag två laxhonor åt andra herrar, vackra Fisken nappar så hårt att rullen knarrar till ordentligt. men kanske lite smala laxdamer som glittrar i silver. Den går upp o rullar, knycker och tar lina. Underbara Kanske har jag funnit min uppgift i livet, att landa fisk öring… nu vet jag varför jag kommer tillbaka…. åt andra…. Nä, inte vara bitter nu. Höstfisket på Em Hjärtat dunkar, det är ju löjligt, jag är ju över fyrtio har ofta inslag av stor höstlax, med förbudet av driv- men så är det. Fisken blir trött och jag gör som alltid, garn kommer det säkert ännu fler laxar som kryddar backar sakta ur vattnet, upp på åkanten och fisken
följer nu snällt med. För många år sedan lärde jag mig att låta fisken landa sig själv, det funkar också idag. Med rejäl press så strandar fisken, de sista paddeltagen fisken gör lyckas jag styra rakt fram o vips ligger fisken rygg i grunt vatten av egen maskin, det är bara att plocka upp den och försöka få ordning på mig själv… Varje fångad öring i Em är speciell, denna fisk har fått lätt lekfärg, skiftar underbart mot brons och har många tätt sittande prickar, vilken vacker fisk, kanske guds krona i skapelsen av fiskar. Mitt ståhej i Barretpool har väckt uppmärksamhet och vännen Anders står klar med kameran och skjuter några täta bilder.
Att f책 skriva sitt namn i f책ngstjournalen 채r lycka...
Laxboden, det magiska lilla huset som sett 10.000:tals salmonider...
Vi sänker ner fisken och låter den andas, vi njuter av guds favoritfisk några sekunder innan den sakta simmar vidare. Nu känns det helt rätt att kliva in i laxboden, mitt ärende är så att säga det rätta. Att skriva in en fisk, det är lika roligt varje gång. Man känner sig stolt, det pratas mycket om Emå-andan, den speciella känslan man får vid Em. Den känner jag nu... ”Denna dag ett liv” sa farbror SaltkråkeMelker, jag håller med. Fisket slutar kl 1900 på Em. Vi avslutar redan kl 1800. Under promenaden tillbaka stannar vi för att titta på ännu en härlig fight, en av våra fiskebröder bänder och bänder. Vi anar lax, även om det just på hösten kan vara nog så marigt att avgöra vad som nappat. Både öringen och laxen får ganska likartade beteenden... Tunga sugande gungningar i vår kamrats spö, vi håller tummarna för att det ska gå vägen... och visst gör det det. Ytterligare en underbar fisk landas denna dag, en vacker laxhona som skimrar i silver och en aning av regnbågens färger. En vacker fisk... Att sakta varva ner och umgås i herrgården är ett nöje i sig. Här har många möten lett till livslång vänskap. Kontakter knyts, erfarenhet utbytes… ”hur vare i Ponoi, nappa rysslaxen”, liknande fraser hörs genom kvällen. Själv är jag ganska lugn, jag har ju landat en av guds egna fiskar och det funkar som en blandning av lugnande och lyckopiller. Här finns svenskar, tyskar och danskar. Den sammanlagda erfarenheten av flugfiske är enorm! Jag är inte bäst, har inte mest rutin men jag har fångat fisk ändå, ikväll är jag kung i min egen lilla värld, ”Denna dag ett liv” Hell Melker. Em är svensk flugfisketradition om något. Här har det fiskats ”lax” med fluga sedan början av 1900: talet. Att öringen och i viss mån laxen överhuvudtaget äntrar ån är till stor del Gustaf Ulfsparre och hans son Göran Ulfsparres förtjänst. Ån har aktivt vårdats och setts efter av dessa två på ett sätt som saknar jämförelse inom svenskt sportfiske. Gustaf gick bort för
Ännu ett kast lägger ut flugan i Emåns strida ström...
ett antal år sedan och Göran fortsatte hans verk men har nu pensionerat sig som Fiskmästare. Dock är Göran fortfarande mycket aktivt genom Gustaf Ulfsparres stiftelse, som verkar för åns bästa. Har du tur och vistas vid Em kanske du träffar Göran, han bor kvar i en av herrgårdens flyglar och är vid 80 år fyllda ”still going strong”. Att få fiska på Em är inte så svårt som många tror. Allsköns skrönor florerar om att du måste vara greve eller direktör. Sanningen är tvärtom. Här fiskar och umgås du med alla sorters människor, i bastun och vid ån är vi alla lika. Du skriver eller mailar till fiskmästaren, alla kontaktuppgifter finns på www.emsherrgard.se. I början av din karriär som Emfiskare kan det hända att du inte får tillgång till de bästa huggetiderna, vartefter du fiskar dig genom åren så blir tiderna bättre och bättre. Närvaro uppskattas och premieras. Fiskmästare Kent Håkansson lägger också ut eventuella lediga dagar och återbud på Internet så det kan vara klokt att kolla hemsidan då och då. På hösten klarar du dig bra med en intermediatelina eller något tyngre, flytlina fiskas av ett flertal men jag mfl föredrar att komma ner till fisken. Jag tycker kanske inte att det är så viktigt vilken längd ditt spö har, anpassa gärna efter vattenföringen. Mycket vatten kanske 15 fot, dvs 35 kubik eller mer. Själv trivs jag med en 13 fotare i mer normal vattenföring, 15-25 kubik. Flugor är ett kapitel för sig, bruna flugor fiskar bra, själv skäms jag inte för att använda Ullsockar i olika storlekar. De vackra Emflugorna Em Silver, Em Heron, Lawson mfl är alltid roliga att använda. Regeln mörkt o mulet mörka flugor, ljust o soligt ljusa flugor är en mycket bra regel på Em. Ta därför inte så allvarligt på flugval, det kan hämma dig psykologiskt. Fiske sker på de sista kilometrarna av ån, de som mynnar mot havet. Här passerar all fisk utan besvär av kraftverk och annat otyg. Ån har ett drygt tiotal pooler, ett flertal av dessa är verkligen en dröm att fiska och ingen kan anses vara dålig, det står fisk
Lax drillas i övre Home Pool...
...stora starka och vackra höstlaxar, av en liten stam som kanske håller de största i Sverige...
...and back she goes...
Så vacker, så sällsynt, lyckan är total!
längs med hela sträckan utan undantag. Det finns en gammal regel som säger att fiske i de nedersta poolerna (nedströms stora träbron) endast får bedrivas efter kl 10.00. Detta för att vi sjusovare skall kunna just sova en stund men ändå kunna få fiska på orört vatten. Varje år fångas fisk över tio kilo i ån och catch and release praktiseras nästan utan undantag. Ett gott råd är att införskaffa bygdefiskaren Pelle Klippinges bok ”Emån, med flugspö längs världens förnämsta havsöringsvatten” En av de bästa fiskeböcker jag läst, inte bara mängder med generösa råd för just Emfiske utan också en bibel rent generellt för flugfiske efter havsöring. Så skriv idag, unna dig ett besök vid underbara Em, fiskarna är så stora och så svåra, precis som det ska vara. Vill du fiska på Em eller få mer info, kolla här: www.emsherrgard.se
Så ser dom ut, Emåns starka laxhonor...
Harald med en av de vackraste fiskar på denna jord, havsöring från Emån.
?
Är du redo
för årets största gäddtävling
FoTo KriSTiAn nilSSon
Fiske för Alla, Edge Flyfishing, +FishEco och Sportfiskemässan har inför säsongen 2012 gjort en gemensam satsning på en helt ny typ av gäddtävling som ska göra det möjligt för så många som möjligt att delta och vara med och slåss om äran att vinna Sveriges första rikstäckande gäddtävling.
Tävlingen arrangeras av:
annons
Vi tillåter bara catch and releasegäddor!
Konceptet för tävlingen är enkelt. Vi godkänner bara återutsläppta gäddor. Du kan fiska där du befinner dig, i dina egna hemmavatten eller på valfri annan ort. Man får alltså fiska var man vill innanför Sveriges gränser, både i sötvatten och i skärgården. De fem personer som lyckas dra flest centimeter fisk på fem gäddor från den 1/1-16/9 2012 går till en storstilad final i Västervik i slutet av oktober 2012. Vi lottar även ut en finalplats bland de 25 efterkommande i listan, så det blir totalt sex finalister. i finalen fiskar alla var för sig med en av tävlingsledningen utsedd guide och båt samt med utrustning som tillhandahålls av tävlingssponsorerna.
Fiske för Alla rapporterar från tävlingen med totalt sex tävlingssammandrag i de nummer som ges ut under tävlingsperioden. i samarbete med våra tävlingssponsorer kan man vinna fina priser i varje deltävling.
l
l
l
l
l
l
l
Förstapriset är en pokal samt ett resestipendium värt 50 000 kr som delas ut till vinnaren på Sportfiskemässan 2013.
Anmälan till tävlingen sker via www.fisheco.se Tävlingen sponsras av:
Edgesportfishing.se
l
l
Det är tillåtet att fiska i valfritt vatten inom Sveriges gränser.
l
Gäddan ska fotas tillsammans med en måttstock som gör det enkelt för tävlingsledningen att verifiera angiven längd. Ta gärna en poseringsbild för medialt bruk.
l
Båda bilderna samt information om fångsten laddas enkelt upp på tävlingssidan hos www.fisheco.se.
l
När tävlingsledningen godkänt fångsten registreras den och visas upp på sidan.
Det är enbart tillåtet att använda artificiella beten som exempelvis jerkbaits, skeddrag, gäddfluga, spinnare, jiggar, spinnerbaits och så vidare. Tävlingsperioden för kvalet är 1 januari-16 september 2012. Alla tävlar gemensamt och registrerar sina fångster allt eftersom. De fem fiskare som lyckats dra flest antal meter gädda på fem fiskar under den totala kvalperioden går till en gemensam final i Västervik i slutet av oktober 2012. Man kan anmäla sig när som helst under tävlingsperioden och anmälan sker digitalt via tävlingssidan på www.fisheco.se. Tävlingssidan uppdateras automatiskt på www.fisheco.se och man kan hela tiden följa vilka som har flest centimeter.
1a pris
50 000 kronor
Juryn på +FishEco har ensam beslutsrätt om vilka fiskar som ska godkännas eller ej. Tänk på att ta så tydliga bilder som möjligt så att inga tveksamheter uppstår vid inregistreringen av din fångst. För att en fisk ska kunna registreras måste den vara minst 75 cm. Mät fisken i hela centimeter. Är den till exempel 95,5 så blir den anmälda längden 95 cm. Vi godkänner återfångade gäddor, men inte samma dag.
www.edgeflyfishing.com och www.edgesportfishing.se tillhandahåller diskussionsforum för tävlingen på internet.
HAVSÖRINGSDA X! BESÖK VÅR WEBSHOP
Ösigt kvällsfiske
efter sommargädda
Text & Foto: Sebastian Wiman
P
å sommaren förlängs fiskedygnet med alla ljusa timmar, och även på kvällen och natten är det fullt möjligt att fiska effektivt. Det är också nu som gäddfisket blir ännu mer intressant med chans till riktigt aktionfiske! Svalt, mörkare och dags för kvällsmat... Gäddfiske på sommaren kan variera väldigt, från riktigt toppenfiske, till riktigt bottenfiske. Värmen är givetvis en avgörande faktor för gäddorna som har en trivseltemperatur i vatten som är hälften så varmt som högsommartemperaturerna ofta är. Detta gör att gäddan väljer sina aktivitetsperioder med omsorg. För varje misslyckad attack går det under denna varma period åt mängder med energi, energi som effektivt äts upp av mjölksyra som fisken har svårt att göra sig av med. Under riktigt varma dagar med svag vind, höga temperaturer och ytvatten som snabbt värms upp långt över 20 grader, står många gäddor djupare ner i det kallare vattnet vid språngskiktet. När skymningen kommer och skänker välkommen svalka, passar många gäddor på att ta sig ett kvällsmål, och det med besked! Kort och intensivt! Sommargäddan är snabb, slank och aggressiv. Mycket av bytesfisken passar också på att svärma runt i dagens sista ljus, gärna uppe i det varma ytvattnet där massor av mat i form av insekter och växtplankton samlats. Gäddorna har ofta en högaktivitetsperiod i samband med detta, och söker aktivt efter föda i skydd av mörkret. Just skymningstimman verkar vara speciell, då solen sänker sig bakom trädtopparna elimineras skuggorna i vattnet, något som verkar gynna predatorer såsom gäddan. Ofta hörs eskalerande ytaktivitet och ytjakt just runt skymningen, och då gäller det att vara redo om man vill ha chans på riktigt roligt gäddfiske. Det brukar vara snabbt fiske som är effektivast, gärna på eller strax under ytan, och huggen blir av den anledningen spektakulära!
Det gäller att prova sig fram med olika beten som fiskar på olika nivåer i vattnet. Men givetvis är det också ett trevligt ombyte för den som håller i spöet att få byta runt och testa lite olika typer av beten.
När mörkret lägger sig kan svarta beten vara en riktig killer...
En spinnare skapar liv och rörelse i vattnet som triggar sommargäddorna...
Ett mörkt bete avger en tydlig silhuett i det dova kvällsljuset...
Tommys grova älvgädda högg också precis vid båtkanten, därefter följde en vansinnig fajt innan håvnätet avslutade det hela...
Den här gäddan följde efter den snabbt hemfiskade spinnaren ända in till båtkanten innan den bestämde sig för att göra en aggressiv attack mot betet... Spinnare, ytbeten, grundgående vobbler, skeddrag, jerkbait, eller snabbt hemfiskade grundgående gummibeten är exempel på beten som man kan använda sig av då man fiskar gädda under kvällen. Det viktigaste verkar vara att betet går ytligt och vevas hem i snabb takt. Det kan löna sig att fiska av områden med rik växtlighet, gärna med grönsaker ända uppe i ytvattnet. För att kunna fiska över dessa växtbälten kan ett ytbete eller ett spinnerbait vara bra beten. Älvgäddor brukar gilla att stå i skydd av dessa växtbälten och vänta på förbipasserande bytesfisk. Ibland exploderar gäddorna direkt och hugger vilt på betet, men ibland följer de efter ända in till båtkankten innan de slår till. Just dessa hugg precis vid båten kan leda till hjärtinfarkt
eller förorening av underbyxorna, så håll i hatten! När gäddorna väl börjat hugga gäller det att vara aktiv då det ofta är början på en kort men intensiv huggperiod, under vilken man kan ha riktigt roligt fiske. Ibland kan dessa huggperioder vara längre, och då brukar antalet landade gäddor vara till belåtenhet i båten, men det blir även ofta en del missade hugg. Drilla snabbt, hantera snabbt, återutsätt snabbt. Gäddorna drar på sig mjölksyra som den har svårt att göra sig av med i det varma vattnet. Därför är det viktigt att inte låta fisken gå sig trött utan att man pressar upp och landar den så fort som möjligt. Snabbheten är helt avgörande, ju snabbare man är, desto större chans att gäddan
inte drar på sig allt för mycket mjölksyra. Ha alltid avkrokningsutrustningen redo, onödig tid ovanför vattnet är bra att undvika. Snabbhet är ett nyckelord i fisket efter sommargädda, inte bara i hanteringen. Många gånger kan man fiska hem betet så snabbt att det nästan känns fel, men jag har flera gånger fått stenhårda hugg när jag vevat så snabbt att svetten lackat i pannan. Gäddan är en extremt snabbsimmande fisk på korta sträckor, och du behöver inte oroa dig för att du ska veva för snabbt, det är praktiskt taget omöjligt när sommargäddorna är riktigt i stöten. Det kanske inte är de allra största gäddorna som fångas på sommarfisket, men det är ofta många och huggen är så aggressiva, snabba och hårda att ingen gäddfiskare vill missa detta, jag lovar!
10 tips för sommargäddan: 1.
Mörkret är din vän. Lägg mycket fisketid i skymningen, men fortsätt gärna fiska långt in i mörkret. Då kan svarta och dova färger vara dödligt effektivt!
2.
Tempo, tempo och åter tempo. Veva tills fingarna blöder, men glöm inte att göra spinnstopp! En efterföljande gädda hugger ofta i spinnstoppet!
3.
Variera dig. Fiska med olika beten, både på och strax under ytan. Spinnerbaits är effektivt i växtlighet, ytbeten framkallar adrenalinsprutande hugg!
4.
Växtlighet är bra gömställen för gäddan, därför är platser med mycket undervattnensgrönska ett säkert kort i jakt på sommargädda...
5.
Strömnackar och grunda stenpartier i flytande vatten som t.ex. älvar kan vara platser som attraherar småfisken. Då är gäddorna sällan långt borta.
6.
Grunda vikar är perfekta platser för gäddan att jaga in bytesfisken i. När vattenmassorna krymper ökar chanserna för att lyckas i jakten!
7.
Propellrar och annat skrammel kan vara effektivt. Ljudet lockar upp gäddorna till ytan, kanske för att ljudet påminner om en pågående ytjakt.
8.
Grodimitationer som plaskar runt på ytan har funnits länge, men betet verkar ha fått en renäsans och visar nu åter att dessa lustiga betens effektivitet.
9.
Gör det inte för komplicerat. Som så mycket annat sommarfiske är det egentligen inte så svårt, det mesta funkar när det kommer till kritan.
gummibeten är en killer! Antingen fiskade med en vanlig enkelkrok 10. Oviktade eller med en s.k. offset-krok som kan döljas i gummikroppen och därmed skydda mot växter och skräp. Testa, det är riktigt effektivt!
SGK Riks- och Höstgäddan 2012 Svenska Gäddklubben inbjuder till våra tävlingar Riks- resp Höstgäddan. SGK Riksgäddan 2012 är rikstäckande tävlingen där DU har hemmaplan, där du kan fiska i ditt eget favoritvatten med din egen favoritmetod. Tävlingen går den 22 sept och är gratis för alla medlemmar i Svenska Gäddklubben. Är du inte medlem? Bli det idag så kan du också vara med! Mer info på vår hemsida: www.svenskagaddklubben.com För anmälan, info eller frågor: lars@svenskagaddklubben.com SGK Höstgäddan 2012 är gäddklubbens egen hösttävling som i år går i Kalmarsund i Bålsta. Tävlingen går den 29 sept och är en lagtävling med 2-3 pers/båt. Medlemskap i Svenska Gäddklubben obligatoriskt. Mer info på vår hemsida: www.svenskagaddklubben.com För anmälan, info eller frågor: daniel@svenskagaddklubben.com Välkomna!
PROVA FISKE FÖR ALLA NU!
ten aj
d d f ä a g
+
nr 3 e l l u r l e p s a h
99:+ porto 29 kr för premien
DE VÄR9:–
29
SVARA SNABBT! Vi har ett begränsat antal av rullarna.
201 2
gaäddfajten 2012
Fiske för Alla, Edge Flyfishing ,+FishEco och Sportfiskemässan har inför 2012 gjort en gemensam satsning på en helt ny typ av gäddtävling som ska göra det möjligt för som många som möjligt att delta och vara med och slåss om äran att vinna Sveriges första rikstäckande gäddtävling. För mer info besök ->
www.fisheco.se
Tack!
Detta är nummer sex totalt sett av +MagazineFishEco och med det har vi faktiskt gjort vårt första år som tidningsmakare. Det har verkligen gått över förväntan och under hösten kommer vi att presentera vår analys kring dessa första sex nummer. Vi vet redan nu att vi faktiskt kan hävda oss mot de ”stora” papperstidningarna och det fyller oss med både stolthet och faktiskt ödmjukhet. Vi kommer inte att stanna här, vi kommer att fortsätta att utveckla och förfina vårt +Magazine och bli inte förvånad om det kommer att presenteras på andra språk än Svenska. Även det ber vi att få återkomma om, men vi vill gärna väcka lite intresse även för detta så att säga. Ja, nu vill vi be dig om en tjänst, +MagazineFishEco är gratis och den enda ”betalning” vi önskar, om det går bra, är att du sprider vårt +Magazine till dina vänner och bekanta. Via Facebook, via mail, via Twitter eller bara via mun till mun. Vi är tacksamma för varje läsare och varje läsare betyder enormt mycket för oss. Återigen Tack och hoppas att detta nummer föll dig i smaken. //Jan O +MagazineFishEco
Fiskenyheter varje dag
Bland annat i nästa nr: > Vi fiskar höstgädda > Vi testar nya produkter. > Vi besöker på Abu-museet.
Detta magasin görs av: Layout/AD - Sebastian Wiman Red.Chef - Sebastian Wiman Ansv.Utgivare - Jan Ohlsson KONTAKT: Jan Ohlsson - Ansv. Utgivare tel: 070 2088 030 jano@fisheco.se Sebastian Wiman - Red. Chef tel: 070 5559 758 sebastian@fisheco.se
Foto: Sebastian Wiman Copyright © +MagazineFishEco 2012 All rights reserved