Om man tog bort all is från Grönland, skulle man se att det mitt på den centrala delen av världens största ö löper en gigantisk, avlång försänkning, som ligger under havsnivån.
Den har uppkommit, eftersom det flera kilometer tjocka istäcket har tryckt ned berget.
Det betyder emellertid också att landet, om isen verkligen försvann, så småningom skulle höja sig.
När isen har försvunnit helt och hållet, skulle landskapet fortsätta att stiga under flera tusen år, tills det uppnått jämvikt.
Grönland skulle då se helt annorlunda ut. De branta, svarta, östgrönländska basaltfjällen skulle sträcka sig dubbelt så högt som nu, och stora delar av de centrala områdena skulle vara genomborrade av långa och djupa fjordar.
Kanske skulle Grönland även täckas av ljunghed och barrskog som för cirka 2,3 miljoner år sedan.
Samtidigt skulle världshaven ha stigit med omkring 6,5 meter. Så mycket vatten är nämligen bundet i ishöljet.
Den grönländska inlandsisen är den sista resten av de enorma ismassor som täckte stora delar av norra halvklotet under den senaste istiden.
Den största istjockleken har uppmätts till omkring 3,2 kilometer, och glaciologerna räknar med att de äldsta delarna av isen är 250 000 år gamla.
När isen smälter och glaciärerna kalvar försvinner varje år 600 kubikkilometer av den grönländska inlandsisen.
Denna mängd motsvaras dock av en nästan lika stor mängd is från de årliga snöfallen, så istäcket förblir sammanlagt det samma.