Karin Mannerstål – Omtyckt designer, TV-profil och diabetesmamma
De flesta av er känner nog Karin Mannerstål som en superduktig inredare och designer som syns på TV4. Men det inte så många vet är att hon är ensamstående diabetesmamma och delar samma problem som alla vi andra diabetesföräldrar.
När Karin Mannerstål och jag träffas är det inte TV-jobbet som är i fokus, utan vi pratar mer om hur det är att vara diabetesmamma. Det är nu sju år sedan sonen Alan fick diabetes och tio år sedan Karin och hennes dåvarande man skildes. Det här är Karins historia.
Vägen till TV4
För Karin var det självklart att hon skulle jobba med färg och form. Båda hennes föräldrar var konstnärliga och uppväxten i ett stilrent hem med finska designmöbler och textilier från Marimekko la grunden för intresset.
Efter Beckmans designskola började Karin arbeta på ateljén till en reklambyrå. Hon träffade sin blivande man, de gifte sig och fick sonen Alan. Några år senare kom lillasyster Rita.
Under mammaledigheten med Alan blev Karin kontaktad av TV4. De letade efter en händig kvinna som skulle bli programledare i TV-programmet Äntligen Hemma. Efter provfilmning fick hon jobbet.
Det har blivit 20 år på TV4. Karin har gjort allt från att inreda hela rum, ge begagnade möbler en ny design och ibland funktion samt större eller mindre pysselprojekt av diverse olika slag.
Karin Mannerstål bakom många klassiker
Utanför TV-jobbet är Karin Mannerstål en flitigt anlitad formgivare och designer. Hon ligger bakom många av klassikerna från IKEA, Åhléns och Polarn O. Pyret. Andra kända företag hon har arbetat åt är Rörstrand, Klippan och Bambino.
Karin har formgivit allt från nappar till textilier och möbler. Hennes design är unik. Stilren men med mönster och färger som utstrålar såväl humor som glädje. Säkert känner ni igen många av hennes verk!
Diabeteslivet börjar
Efter skilsmässan bodde barnen på heltid hos Karin och hon slet för att få ihop vardagen. När Alan 13 år även fick diabetes blev det naturligtvis extra jobbigt.
Det var en ovanligt varm sommar och Alan drack väldigt mycket vatten, men i värmen kändes det helt naturligt berättar Karin. Att han blev smalare var svårt att se, eftersom han alltid varit smal. Det var mormor som först anade att något var fel och till slut föreslog att Alan kanske fått diabetes.
– Jag slog det helt ifrån mig, berättar Karin. Klart han inte har! Varför skulle Alan få det?
Men när Alan några dagar senare berättade att han inte mådde bra bokade Karin tid hos husläkaren direkt. Efter en varm bussresa till vårdcentralen skickades Alan på akut provtagning. De fick snabbt komma in till läkaren som berättade att de var tvungna att åka till Astrid Lindgrens barnakut direkt. De tog taxi och hann knappt innanför dörrarna innan Alan segnade ner på golvet.
På akuten fick de veta att ”det bästa med den här sjukdomen är att den är så lätt att diagnostisera”. För oss som skulle ta emot budskapet blev det istället en brutal chock, minns Karin. Från den ena sekunden till den andra. Din son har diabetes.
De fick bra hjälp med allt det praktiska, som kostrådgivning och dosering av insulin. Men det som fungerade riktigt dåligt var uppföljningen av hur de anhöriga mådde.
– Jag fick ett samtal med en kurator, minns Karin. Sen var det bara att klara sig själv.
Att vara separerad gjorde det hela ännu jobbigare. Karin har fått ta hela ansvaret själv, med viss hjälp av Alans lillasyster Rita.
Diabetes i tonåren
För Alans del har det fungerat bra i skolan. Han skulle precis började på Kulturama och hans nya lärare hade en bror med diabetes, hon kunde verkligen diabetes. Och Alans rektor ordnade så Alan alltid fick hämta det han behövde i cafeterian. Eller om han behövde vila eller gå hem var det också OK.
På senare år har det blivit jobbigare eftersom alkohol och sena nätter kommit in i bilden, Alan är idag 20 år. Vid fyra tillfällen har Alan hamnat i koma. Det betyder Karin och lillasyster Rita, som idag är 16 år, alltid är beredda.
– Det läskiga är att Alan inte hör larmen på sin Dexcom, istället är det jag som ligger klarvaken hela natten, berättar Karin.
Annars tycker Karin att Alan har klarat sin diabetes bra. Däremot fick han ändra sina framtidsplaner och stryka polisyrket, som annars var uppe till diskussion. Istället utbildade han sig till barberare, något han stortrivs med.
Den största utmaningen när det gäller Alans diabetes, tycker Karin, har varit att ha ständig koll utan att inkräkta på hans integritet.
– Diabetes är en fruktansvärt opraktisk och svårmanövrerad sjukdom, anser Karin.
När det gäller framtiden hoppas Karin att någon ska lösa gåtan om hur man kan leva ett säkert och bra liv med diabetes. Eller ännu bättre – att bli frisk.
Tack Karin!
Stort tack till dig Karin som ställde upp på den här intervjun. Och ett extra stort tack för att du varit Diabeteskalasets dragplåster och pysslat med barnen. Du är ett fantastiskt bra föredöme som diabetesmamma. Lycka till med allt Karin, det är du värd!
Vill ni möta Karin är ni välkomna på Diabeteskalaset 2017.
Text: Marie Fahlin
Foto: Marie Fahlin samt foton från karinmannerstal.se
