Röster om

Afarernas framtid och den nya politiska utvecklingen i Etiopien

För en tid sedan bad vi i redaktionen om texter från berörda med olika perspektiv på utvecklingen i Etiopien. I veckan skriver Hamad Issa som är styrelseledamot i Afarvänner i Sverige följande debattext.

Text: Hamad Issa, Styrelseledamot i Afarvänner i Sverige.

Åsikterna i texten är skribentens egna.

Etiopien befinner sig idag i ett inbördeskrig som har sina rötter i en konflikt som pågått sedan november 2020 mellan Etiopiens nuvarande regering under Abiy Ahmed och Tigray People’s Liberation Front (TPLF), den grupp som ensamt härskade i Etiopien under mer än ett kvartssekel fram till 2018.

I november 2020 anföll styrkor som tillhörde den tigreanska delstaten en postering där ett hundratal soldater som tillhörde den etiopiska centralregeringen låg och sov. Reaktionen blev att centralregeringen i början av 2021 ockuperade hela Tigray och ersatte delstatens styre med en grupp som var lojal mot centralregeringen. 

Efter några månader bestämde sig emellertid den etiopiska försvarsstyrkan för att lämna Tigray. Det fick till följd att TPLF, som under tiden ombildats till en gerillarörelse, kom tillbaka och tog över hela Tigray. Efter övertagandet bestämde sig TPLF för att gå från försvar till anfall. Först gav de sig på det lättaste bytet, den afariska regionala staten.

TPLF har sedan länge drömt om att skapa en självständig Tigray-stat, ett ”Stortigray” där även de resursrika delarna av afarregionen skulle ingå. 

För att förverkliga denna dröm måste TPLF förtrycka det afariska självstyret. Vid tiden för TPLF:s tillträde till den centrala makten över Etiopien, för över 30 år sedan, hade afarfolket två gerillagrupper som var relativt starka, vilket var ett av skälen till att TPLF bestämde sig för att skjuta på sitt projekt. 

Direkt vid maktövertagande 1991 började de emellertid skissa på ett projekt som gick ut på att systematiskt avveckla de strukturer som fanns i det afariska samhället genom att försvaga afarernas ledare, aktivister och frihetskämpar. Ett afariskt ordspråk lyder ”den afariska mannens skönhet är hans käpp, hans svärd och hans vapen”.

TPLF-regimen förbjöd afarerna att bära just dessa attribut, vilket ledde till missnöje och starka protester. Många sammandrabbningar skedde under TPLF:s tid vid centralmakten, t.ex. vid Gawani 1992, där hundratals afarer inklusive turister från Djibouti och Eritrea dödades och vid Dat Bahari ett par månader senare där man skoningslöst dödade boskapsskötare, även här handlar det om hundratals människor som, med hjälp av högteknologiska vapen, mördades bara för att de tillhörde afarfolket. 

1996 lyckades TPLF manövrera ut de två afariska gerillagrupper som regerade i regionen och ersätta dem med sina egna, Tigray Afar Democratic Organisation (TADO) som senare bytte namn till Afar Democratic Organisation (ADO).

För att ytterligare knäcka det traditionella afariska styret, flyttade de den afariska huvudstaden från sin traditionellt administrativa och kulturella centralort Aysaita, som ligger vid bördiga odlingar intill Awashfloden, till den nya och helt konstgjorda staden Samara som byggdes mitt i öknen vid den asfaltväg som knyter Addis Abeba till hamnarna i Assab och Djibouti vid Röda havet. Förutom att knäcka det traditionella styret var syftet med flytten att snabbt kunna slå mot de afariska motståndsrörelserna och fjärrstyra regionen med hjälp av sina agenter i Samara.

Mycket hände som försvagade afarerna under detta styre.  Den afariska regionen förklarades vara ett säkerhetsriskområde där krigslagar rådde, dels för att motarbeta Afar Revolutionary Democratic Unity Front (ARDUF) som bildades i direkt reaktion mot TPLF:s brutala politik gentemot afarfolket, dels för att underlätta övertagandet av naturresurser i norra delen av landet, och dels för att låta den Issa-somaliska terrorgrupp som stöds av staten Djibouti härja fritt i sydöstra delen av regionen. Issa lyckades med TPLF:s hjälp att ockupera stora landområden längs med asfaltvägen samt alla savannliknande bördiga områden runt om Awashflodens mellersta lopp. 

Tigrayanska säkerhetspolisen jobbade även med att förfölja oliksinnade afarer inne i annars otillgängliga delar av regionen med hjälp av avlönade informatörer. Detta gjorde det omöjligt för afarer att samlas och diskutera den rådande situationen utan att arresteras och anklagas för terrorism med koppling till ARDUF. Eftersom det rådde krigslagar var området stängt för omvärlden, ingen information kunde läcka ut om de brott mot de mänskliga rättigheter som skedde där.

2012 dör Meles Zenawi, som styrt landet sedan 1991. Han ersätts av Haile Mariam Dassalegn, som egentligen endast var en symbolfigur. Makten behölls inom TPLF som tillsatte 9 vice-statsministrar som innehade den verkliga makten. Människor i Etiopien, trötta efter ett halvt sekel av förtryck, började agera när de såg att regimen försvagats med Meles bortgång. Oromo, den största folkgruppen i Etiopien, tog ledningen över de folkliga protester som spreds till alla regioner i Etiopien, med undantag av Tigray. 

Protesterna ledde till att Dessalegn avgick efter många blodiga sammandrabbningar med tiotusentals döda civila. Med hjälp av de folkliga protesterna kom nuvarande statsminister Abiy Ahmed till makten 2018 och TPLF förlorade därmed kontrollen över statsapparaturen.

Den nya regeringen deklarerade fred med alla gerillagrupper som hade baser hos ärkefienden Eritrea, bland dessa den afariska gerillan ARDUF, och för att avsluta det dödläge som rått mellan Etiopien och Eritrea sedan kriget (1998-2001), ingick Abiys regering också ett fredsavtal med Eritrea.

TPLF-ledningen bestämde sig under våren 2021 att lämna alla regeringsuppdrag i den nya regeringen och flytta till Mekele, huvudstaden i Tigrayanska delstaten, för att förbereda aktioner för att försvaga den redan sköra regeringen. TPLF hade dittills helt koncentrerat sig på att utveckla sin region, och berika sig själva genom att lägga beslag på statens pengar. Man flyttade även de mest eftertraktade universitetsutbildningarna från Addis till Mekele. Den etiopiska nationella armén var egentligen en tigrayansk armé. Vapen, tanks och andra militära medel fanns i depåer i Tigray, inte i andra delar av Etiopien. Även det etiopiska luftvärnets traditionella hemvist var helt tömt på sina arsenaler. Därför visste TPLF att den nya etiopiska armén inte skulle kunna göra motstånd om det kom till en sammandrabbning.

I juli 2021, när den etiopiska armén förklarade en ensidig vapenvila och lämnade Tigray, attackerade TPLF den retirerande armén. Den 4 juli annekterade TPLF Yallo, den första afariska by som gränsar till Tigray. De avancerade och lade under sig flera byar i den afariska delstaten. De brände hus och moskéer, de tömde matdepåer och sjukhus i flera städer, vilket ledde till att många människor flydde och hänvisades till ett liv som internflyktingar. Många av dessa flyktingar slog sig ned i byn Gaali Kooma, som också den attackerades av TPLF. Hundratals barn, kvinnor och äldre föll offer för deras artilleri och dödades, precis som deras boskap.

Denna massaker blev känd internationellt. Först då började den afariska regeringen mobilisera sina specialstyrkor, sina gerillasoldater och miliser för att försvara sitt territorium. I sitt försök att ta kontroll över den strategiska byn Mille, där vägen som kommer från Röda havskusten delas i tre delar för att sedan mötas åter i Addis Abeba, satte TPLF in tiotusentals marksoldater, understödda av kanoner, tanks och minor. När de inte lyckades tränga genom det afariska försvaret backade de och lämnade de ockuperade områdena. Samtidigt startade de nya fronter mot flera andra byar, men även där blev de stoppade av de afariska försvaret.

Därefter ändrade TPLF strategi och bestämde sig för att ockupera Wallo, en del av Amhararegionen, som gränsar till afarregionen. Genom denna ockupation attackerar de byn Shifra som de lyckas ockupera, men även här hindrades de från att avancera mot navet Mille. Härefter öppnades flera nya fronter med mål att nå Mille, men de mötte stort motstånd från de nationella styrkorna i samarbete med de afariska styrkorna. I ett sista försök att nå fram öppnade de nya fronter i en annan del av afarområdet som gränsar till Oromzon inom Amhararegionen, men samtliga försök ledde till förlust. I alla byar som togs av TPLF dödades tusentals civila boskapsskötare skoningslöst. Man dödade även deras boskap och brände deras hem.

TPLF har misslyckats att ta tillbaka makten med våld. Centralregeringen har, i alla fall tillfälligt, avvärjt hotet tack vare afariska tappra motstånd. Alla fredsälskande etiopiska ledare från alla regionala stater måste nu samlas till ett försoningsmöte där man beslutar om Etiopiens framtid, med hjälp av FN, men utan inflytande från utländska intressenter som har varit med och hjälpt båda sidor med vapen under kriget. Den afariska regionala staten måste ges mycket utrymme i dessa förhandlingar då den är den mest drabbade regionen och för att det finns en överhängande risk att TPLF framhärdar i sina anspråk på delar av den. 

Det är också viktigt att afarerna, som viktig minoritet, får utrymme eftersom de utgör en brygga för en rättvis och varaktig fred på Afrikas horn. Blir det en varaktig fred och alla folkgrupper i landet får den respekt de förtjänar, om varje delstat arbetar för att förbättra sina medborgares livsvillkor, då kommer detta land blomstra, vilket i sin tur kommer att ge positiva effekter i denna annars hårt drabbade region i den nordöstra delen av den afrikanska kontinenten.

Med hopp om en framtid där vi ser ett förenat afrikas horn, och där ländernas rikedomar utvinns för att bygga varje medborgares välstånd.

Text: Hamad Issa, Styrelseledamot i Afarvänner i Sverige

Bland Blankspots medlemmar och läsare finns det skribenter som kan ge nya vinklar och perspektiv på de frågor som redaktionen skriver om. Många sitter också på unika sakkunskaper. För att öppna upp för sådana texter har vi lanserat kategorin: ”Röster”.

Vad tänker du om utvecklingen i Etiopien. Bidra gärna till diskussionen. Maila till info@blankspot.se.

Hjälp oss skriva mer om Etiopien!

Det är svårt att hitta något exempel i världen där utvecklingen har gått så fort som på Afrikas horn den senaste tiden. Utvecklingen vi rapporterat om är både skrämmande och hoppfull. Historia skrivs nu och vi på Blankspot vill tillsammans med dig vara med och skildra den.

Blankspot har genomfört flera reportageresor till regionen de senaste åren och vi planerar för nya. Rapporteringen på plats kompletteras med seminarier, meet-ups och live-sända intervjuer med berörda runt om i världen.

Stöd oss genom att skänka ett engångsbelopp via Swish 123 554 35 41 eller genom att bli medlem.  Följ arbetet med reportagen och bidra med din kunskap i facebookgruppen: ”Uppdrag: Etiopien och Eritrea”.