Alces alces
Älgen är ett av de första djuren som kom till Finland i slutet av istiden för 9 000 år sedan. Den har alltid varit viktig för finländarna såväl kulturellt som för jakt. Finländarna har faktiskt avbildat älgar redan under förhistorisk tid, och djuret finns förevigat i många hällristningar. Också i Kalevala omtalas älgen. En älg kan bli över 20 år gammal. Även om det finns mycket älg i våra skogar ser man dem sällan. Älgen är det största hjortdjuret och Finlands största djur – en älgtjur kan väga upp till 600 kg! Djuret är ståtligt, om än lite speciellt till sitt yttre: ljusa, långa ben och kort hals och ett krökt huvud med en överläpp som är betydligt längre än underläppen. Ett särskilt kännetecken är pungen av hud under hakan, kallad hakskägg.
Horn
Älgtjurar kan ha två typer av horn, stång- eller grenhorn och skovelhorn. Det är individens gener som avgör horntypen, och det vanligaste i Finland är älgar med stånghorn (grenhorn). Hornen består av benvävnad och en stor hornkrona kan väga upp till tjugo kilo. Tjuren fäller sina horn varje år, och till brunsten bildas nya. Älgtjuren behöver hornen bara under parningstiden i september–oktober, då tjurarna mäter sina krafter mot varandra och tävlar om korna. Under andra årstider är hornen bara i vägen eftersom det gör det svårare att ta sig fram i tät skog. Därför är det bättre för älgtjuren att få nya horn varje år bara för den tid de behövs. Efter parningstiden fäller tjuren alltså hornen, som återbildas under vår och sommar. De utväxande hornen är täckta av mjuk, sammetsaktig basthud som torkar bort och fälls i slutet av sommaren, när hornen nått full storlek. I huden kring hornen finns det blodkärl som förser hornen med den näring och syre som de behöver för att växa. Hornen slutar växa i slutet av sommaren. Då gnuggar tjurarna hornen mot träd för att få bort huden. När tjuren inte längre behöver hornen, upphör blodcirkulationen i dem och de torkar ihop. De torra hornen faller av sig själva.
Tvillingar
Älgar lever huvudsakligen ensamma. Om vintrarna samlas de i grupper om några individer eftersom det då blir lättare att ta sig fram genom snö och gruppen ger skydd mot rovdjur. Älgar gör årliga vår- och höstvandringar mellan sina sommar- och vinterbeten. Under brunsten gräver tjurarna brunstgropar där de urinerar och sedan rullar sig för att sprida lukten. Ibland stångas tjurarna i en fysisk kamp om honorna, men ofta räcker det med hot och att visa horn och hakskägg. På våren föder älgkon, det vill säga honan, en eller två kalvar. De stannar med kon i ett år, sedan stöter hon bort dem innan följande kalvar föds. Älgar blir könsmogna vid ett par års ålder.
Långa ben
Älgar är aktiva hela vintern. Dess päls består av ihåliga, värmeisolerande hårstrån med tjock underull. På grund av sin stora storlek har älgar lite värmeavgivande yta i förhållande till vikten. De långa benen underlättar för älgen att ta sig fram i djup snö.
Vegetarian
Älgen är en växtätare som äter nästan alla typer av växter som finns i Finland. Dieten varierar med årstiden och beror på det som finns att tillgå. Älgar äter gärna löv och skott av träd och buskar, örter, gräs, ris, vattenväxter och vintertid årsskott av tall samt trädbark och kvistar. Deras viktigaste näringskällor är björk och tall, eftersom det finns rikligt av de här träden. De äter ogärna gran om det finns annat att tillgå.
Spillning
En hög med spillning är ett av de visitkort älgar lämnar efter sig. Spillningen ser olika ut beroende på årstid. En grov indelning är att älgars sommarspillning är en lösare hög medan bajset om vintern är som bönor. Det går att sluta sig till bajsarens kön och ålder med hjälp av bajskulornas form!
Nytta och skada
Älgstammen har länge kontrollerats genom jakt. I början av 1900-talet var stammen nära att utrotas men under 1970-talet började den i stället öka rejält. Den här utvecklingen berodde bland annat på uppföljning av stammen, selektiv jakt och alltmer plantskog. Numera kontrolleras stammen genom planerad jakt. På det här sättet eftersträvas ett litet vinterbestånd så att det inte ska bli så stora skador på skogen, men samtidigt många kalvar så att jägarna ska få stort byte. Älgen är såväl ett nytto- som ett skadedjur. Den är vårt ekonomiskt viktigaste vilt, men orsakar också skador på plantbestånd och medför risker för trafiken.
