Spindlar och verklighetsuppfattning
Det intressanta är att många i beskrivningen anger spindelns storlek, och ofta är det just storleken som gör att de alls frågar om den - frågorna är ofta på temat "Jag hittade en jättestor spindel, har aldrig sett något så stort förut i Sverige, vad är det?" Ibland följt av frågan om det alls är en svensk art. Storleksuppskattningarna har jag snabbt lärt mig att bortse från helt - det är otroligt vilka grova överskattningar folk gör! Jag får ofta uppskattningar på 4-5 cm för spindlar som i verkligen sällan eller aldrig är större än 1,5-2 cm i kroppslängd. För jämförelse kan sägas att 2 cm i kroppslängd är en rejält stor spindel med svenska mått mätt, det finns bara ett litet fåtal arter som blir större än så och bara ett par arter som blir tydligt större (kärrspindlarna). Det kan bara konstateras att det är väldigt lätt att överskatta storlek på spindlar, i synnerhet vad gäller långbenta arter som t.ex. husspindlar (som många av frågorna handlar om). Det största mått någon angett för mig på en husspindel var 6 cm - en storlek som motsvarar en medelstor fågelspindel som t.ex. Kerstin.
Kerstins kroppslängd (käkarna ej inråknade) är lite längre än mitt lillfinger, som jag nyss mätte till 5,7 cm från vecket mellan lill-och ringfinger till fingertoppen (mätte i verkligheten alltså, inte på bilden nedan, även om bilden faktiskt är i nästan exakt naturlig storlek). Kerstin är lite längre, alltså ca 6 cm, kanske strax över 6 (käkarna ej inräknade, tar man med dem är hon lite över 7 cm). Det här är fullt normal storlek för en vuxen hona av arten Grammostola rosea.
Om vi tittar på en husspindel istället så har jag en bild på en här. Den sitter på proppen på botten av ett handfat, och ni vet ju hur stor en sådan är ungefär? Så nä, husspindeln är knappast 6 cm, och då är det här ändå frågan om en stor individ av vår största husspindelart (större husspindel).
Större husspindel, Tegenaria atrica.
Om vi däremot tar med benens längd i uppskattningen, t.ex. använder måttet benspann istället för kroppslängd, kan vi sökert hamna över 6 cm för de här spindlarna är rejält långbenta. Men det är inte ett mått jag gillar att använda eftersom de flesta spindlar sällan sitter med benen helt utsträckta, så det blir ofta en ganska vild gissning. Det säger heller inte särskilt mycket om spindeln mer än att den är långbent - för det finns både spindelarter som har väldigt långa ben i förhållande till kroppsstorlek, t.ex. darrspindel, och spindelarter som är kompakt byggda med korta ben i förhållande till kroppsstorleken, som många hjulnätspindlar. Benspann som storleksmått fungerar därmed egentligen bara för jämförelse av spindlar med mycket likartad kroppsbyggnad.
Darrspindel, Pholcus phalangioides
.
Kvadratspindel, Araneus quadratus.
Men för att ge ett mer exakt mått på husspindeln på bilden ovan har jag här en bild på samma spindel i ett centrifugrör med gradering. Graderingen är i ml, och det är 9 mm mellan de långa kraftigare strecken i graderingen. Bilden är större än naturlig storlek, och eftersom spindeln sitter framför stället graderingen börjar är det svårt att mäta exakt på millimetern, men hon hamnar ganska nära 2 cm i längd. Det är ungefär maxstorlek för större husspindel och med svenska mått mätt är det en riktigt stor spindel, men det är ganska långt ifrån Kerstins 6 cm.
Och då är Kerstin ändå inte särskilt stor för att vara fågelspindel, många arter blir större. Här är en bild på Ingalill, och anledningen till att jag valt den här bilden är att hon sitter på terrarieväggen med den randiga värmemattan bakom. En av de breda svarta ränderna tillsammans med en av de ljusa smala är exakt 1,3 cm i verkligheten. Vilket skulle placera Ingalill någonstans i 7-cm-klassen utan käkar och över 8 med. Om man jämför de här spindlarna med varandra i verkligheten så är Ingalill uppenbart större än Kerstin, dvs storleksskillnaden på en cm eller strax över syns tydligt. På en spindel i storleksklassen 1-2 cm syns storleksskillnader på bara några par mm tydligt för blotta ögat, dvs man uppfattar en 2 cm spindel som uppenbart större än en som är kanske 1,6 cm.
Så varför kan folk inte bedöma storlek på spindlar? Är det bara för att de är läskiga och man därmed tror att de är större än de faktiskt är? Eller är det för att folk generellt är dåliga på att uppskatta storlek och inte vet hur mycket en cm är? Jag tror på en kombination - i dagens samhälle är det ganska sällan vi faktiskt behöver uppskatta ett exakt mått, många gör nog väldigt sällan några storleksskattningar alls och jag tror att många helt enkelt inte har klart för sig vad en cm är om man inte har en linjal eller ett måttband framför sig. Och att man oftare överskattar än underskattar mått - i synnerhet om man försöker uppskatta storlek på ett levande djur, med långa ben som spretar åt alla håll...
Faktum är att det vore väldigt roligt att göra en liten studie om det här - att låta folk uppskatta kroppslängden hos ett par levande spindlar som jag har exakta mått på, och se vad resultatet blir. Detvore också roligt att veta om fölk överskattar storleken på vissa typer mer än andra - jag tror t.ex. att man lättare överskattar spindlar med långa ben (som husspindlar), men kanske också spindlar som ser mer läskiga ut? Och överskattar man generellt storleken på stora spindlar mer än små spindlar?
spindelrelaterad bloggtorka
I morgon ska det tydligen bli fint väder här, så då tänker jag gå ut och fältjobba lite. Bl.a. leta spindlar att göra isotopanalyser på t.ex...om jag nu får några pengar. Resten av den här studien är verkligen otroligt lågbudget - jag klarar mig med enkel utrustning som jag redan har eller som finns att tillgå på Novia, och samlar prover i donerade provrör på platser jag kan cykla till eller som jag befinner mig på ändå av andra anledningar. Och det är också så det är uttänkt att vara. Men de där isotopanalyserna kostar mycket pengar, och de är verkligen det enda jag absolut behöver pengar till för den här studien (även om lite pengar hade gjort nytta för andra delar av den också). Och även om de andra data jag samlar in kan gå att göra något av ändå (beroende på vad de visar), så är det isotopanalyserna som verkligen kan lyfta hela studien. Så håll alla tummar!
Höstmarknad i Ekenäs
I dag och i morgon är det höstmarknad i Ekenäs, något som tydligen är en mycket stor händelse här. Så naturligtvis måste jag dit en sväng och kolla, och det väcktes verkligen många minnen från Sjöbo marknad när jag var liten! Mest på grund av vädret - det regnade förstås alltid när familjen Mellbrand gick på Sjöbo marknad. Det var uppehåll när jag besökte marknaden idag, men det har regnat mycket tidigare på dagen och det var verkligen en bekant känsla att klafsa i leran kryssande mellan marknadsstånd, vattenpölar och marknadsbesökare, och här och där uplacerade lastpallar på marken där vattenpölarna var som störst.
Det var dock betydligt glesare med folk än på Sjöbo marknad vilket var skönt. Annars var det som en marknad ska vara, med karuseller och allt. Men både utbudet och kvaliteten på utbudet var lite annorlunda mot mad man är van vid. Mindre tingeltangel, mer mat och ett utbud som överlag var lite lantligare till sin karaktär och av bättre kvalitet än vad man ser i Sjöbo (trots att Sjöbo ju faktiskt är ganska lantligt). Mycket lingon och svamp i lösvikt, mycket inläggningar av allehanda slag, mycket havtornssaft och havtornssylt, mycket bröd, mycket kött och korv. Förvånansvärt lite fisk, även om det förekom en del fiskinläggningar. Mycket ull- och lammskinnsprodukter - lammfällar, ullsockor,koftor och mössor, fårskinnstofflor, filttofflor och filtstövlar - rentav yllebyxor liknande långkalsonger fodrade med ull så att det stack ut tussar ur benen. Mycket kläder och prylar för jakt och fiske, och vad gäller fisket inte i första hand sportfiskeutrustning som drag och så, utan nu pratar vi rejäla fisknät och stora rullar fiskegarn (och när såg ni sist vadarstövlar i utbudet på en marknad?). Mycket hantverk - främst korgar, målade träalster, stickade raggsockor och mössor, och även en del garn och broderier för den som hellre hantverkar själv. Inte så mycket smycken, prydnadssaker och liknande, men en hel del mer praktiska saker som trasmattor, porslin, plastpåsar och hushållssnöre (flera stånd där det bara såldes snören av olika slag - allt från hushållssnöre till tunnare rep). Intressant. Och med mycket lokal anknytning.
Jag kom hem med lite garn och ett par fårskinnstofflor med ullfoder på insidan. De senare ska jag ha på jobbet när det blir kallt i vinter, för det blir ganska kallt inomhus på Novia, inte bara ute i mitt och Kajs rum i det gamla seminariet utan även uppe i huvudbyggnaden. Jag, som inte är särskilt frusen, har redan nu fleecejacka inomhus på jobbet och då kan man ju tänka sig hur det blir i vinter.
"Nu vet jag vem du kan bli ihop med..."
Ringde min dyra moder och sa idag. Min mor har nämligen för vana att då och då ge mig förslag på lämpliga partners. Detta tycker hon behövs eftersom jag uppenbarligen är familjens svarta får vad gäller relationer. En syster gift, en i ett långvarigt samboförhållande...och så jag.
Så dessa förslag dyker upp ibland. Oftast är de bara en övertolkning av helt oskyldiga och högst icke-romantiska och icke-sexuella relationer jag har med män i min omgivning - om jag t.ex. nämner en manlig arbetskamrat för min mamma kommer oftast frågan "Är han singel?" eller någon variant på denna som ett brev på posten.
(Fast "som ett brev på posten" är ju nu kanske ett något förlegat uttryck i dagens IT-samhälle? Borde det kanske heta "som en "gilla"-klickning på facebook" istället? "Som ett tweet på Twitter"?)
(Och kommer jag nu att få jättemycket nya läsare av det här inlägget bara för att det innehåller ord som "relationer", "romantiska" och "sexuella"? Tänker närmast på vad som hände med läsarstatistiken när jag använde ordet "modeblogga" en gång. Tror det var när jag hade köpt ett par telemarkskängor).
Jaja. Jag kan åtminstone inte prata om manliga bekanta med min mor utan att de tolkas som potentiella framtida livskamrater. Detta gäller oavsett ålder, civilstånd eller sexuell läggning hos mannen i fråga, vilket inte är så konstigt eftersom min mor oftast inte vet något om detta - det sammanhang jag nämnt personen i är ju oftast inte relaterat till sådant, utan till t.ex. jobb (eller orkesterspel). Det är faktiskt så att det börjar bli roligt att se vilka förslag som dyker upp. Oftast gäller det dock som sagt personer som åtminstone jag känner (vilket är en anledning till att de inte presenteras med namn här), men nu övervägs tydligen även tv-personligheter, åtminstone sådana med uppenbart naturintresse.
Men Martin Emtenäs har redan en sambo, mamma. Bara så att du vet.
Men skam den som ger sig! Vem blir det nästa gång? Ska vi kanske ha en gissningstävling här på bloggen (mamma du får förstås inte tävla)? Inser förstås att det blir en svår tävling för bloggläsaren eftersom jag inte nämner folk vid namn här på bloggen särskilt ofta, så det är kanske lite svårt att hitta folk att gissa på...om man inte går in för tv-kändisar och liknande då. Men det tror jag var något av en engångsföreteelse, åtminstone tills "Mitt i naturen" byter till en annan manlig programledare, och det kan ju dröja lite (att hon då och då mumlar något om att anmäla mig till "Bonde söker fru" räknar jag inte).
Tillbaka till Högholmen
Inte kan man tro att det är mitten av september!
Men en liten vink om att hösten är på väg är de många höstspindlarna överallt.
Och de många svamparna överallt. Det här är vårtig röksvamp, namnet låter kanske mindre trevligt, men den är god.
Och att tranorna utnyttjade det fantastiskt fina vädret denna söndag till att lämna landet.
Det är inte alla som flyr fältet sådär förstås. Spindlarna stannar, inte bara höstspindlarna utan de andra också. I vassen hittade jag denna vackra och imponerande stora kvadratspindelhona.
Jag fick en myrhärmande hoppspindel av en art jag inte sett tidigare när jag slaghåvade i vassen, men tyvärr blev bilderna fruktansvärt suddiga eftersom den vägrade sitta still. Jag får göra ett nytt försök om jag får se sådana fler gånger, men vill ni se den lite tydligare än nedan kan ni till dess googla på Synageles venator. Gör det, myrhärmande hoppspindlar ser otroligt coola ut!
Jag fick också se jättemånga Hypomma bituberculatum, en otroligt snygg liten mattvävarspindel med rödorange framkropp och svart bakkropp. Jag hade aldrig sett arten förrän jag flyttade till Finland, men den är väldigt vanlig i vassbältena här. Den finns absolut i Sverige också och det är ingen ovanlig art, men jag har trots allt slaghåvande och dammsugande jag gjort i vassbälten i Upplands, Stockholms och Trosa skärgårdar som sagt aldrig sett den - och jag hade absolut kommit ihåg den om jag gjort det. Den är en trevlig finsk bekantskap!
Och ute på det där näset träffade jag en hjulnätspindel som jag inte vet vad det är. Och hade jag vetat att den inte skulle gå att bestämma efter en bild (något som oftast fungerar bra med de större hjulnätspindelarterna) hade jag tagit spindeln med mig. Som tur är så är det ju en nätspindel, vilket betyder att den är ganska stationär, så om inte boet blåst ner i stormen lär den finnas kvar ett tag till i alla fall - så jag ska försöka ta en tur tillbaka till Högholmen i helgen om vädret är någorlunda ok och leta upp den igen.
Spindeln bor i ett rör av ett hårt hoprullat löv.
Och på närmare håll ser spindeln ut så här.
Påminner mest om en orange Nuctenea tycker jag - men de är typiskt mörka, nästan svarta, och inte alls så variabla i färg som många andra hjulnätspindlar är. Det mest rimliga är kanske en ljus Larinioides patagiatus med ovanligt lite teckning (de är däremot otroligt variabla i både färg och teckning). Men den saknar även den enda teckning som verkligen brukar finnas på L. patagiatus, och jag har aldrig sett varken en sådan eller en Nuctenea i ett sådant här bo. Och de få arter jag vet gör sådana här bon ser den inte ut som. Mystiskt. Jag återkommer när jag löst mysteriet, vilket jag hoppas kunna göra (om jag bara kan hitta spindeln igen).
Spindelsafari i vassen
"Jag vet var spindlarna spänna i vassen nät över vattnet" skrev Dan Anderson. Och det är lätt att veta en morgon med mycket dagg, som den igår!
Alla de ljusa fläckarna är spindelnät. Och då är det främst de som sitter högst upp i vassen som syns - det finns många många fler längre ner i vassen som inte syns så härpålite håll och lite ovanifrån (bilden är tagen från gångbron över sundet på bilden nedan).
Höstmorgnar med sol och dagg är toppenförhållanden för att titta på nätvävande spindlar - tyvärr har de dagarna hittills varit få, men i går var det så där helt perfekt. Somarvärme, sol, men jättemycket dagg. Så jag begav mig till de stora vassbältena i det smala sunder mellan Ramsholmen och Högholmen i det närbelägna naturskyddsområdet, för att samla lite prover och mäta lite spindelnät.
Blindsund är ett igenväxande sund nästan helt igenfyllt av vass mellan Ramsholmen till vänster och Högholmen till höger. Med en liten ränna för småbåtstrafik och en liten träbro över sundet (som varit på bild tidigare här i bloggen), som är ett populärt ställe för fågelskådning (många fåglar trivs i vassbälten).
Inne i vassbältenas ganska plottriga miljö är det normalt svårt att urskilja spindelnäten, men när det är så här mycket dagg blir det enkelt och man kan jobba effektivt. Fast man blir väldigt blöt, för vassen är över huvudhöjd och är även den förstå väldigt våt av dagg...
Och det gäller verkligen att passa på! Några timmar senare har daggen torkat och näten är svåra att hitta igen. Bilden nedan föreställer samma vassbälte som översta bilden.
Så det gäller att få så mycket gjort som möjligt medan det varar! Och njuta av de vackra näten förstås.
De allra flesta är förstås gjorda av Larinioides cornutus.
Hona.
Hanne.
Och en ovanligt gul hona.
Men det finns en del andra spindlar också i vassen, till exempel kvadratspindel. Just kvadratspindelns nät hör till de som normalt är svåra att upptäcka, eftersom de bygger sina nät på ganska låg höjd (ofta bara ett par dm över marken).
Och som alltid är det förstås de marina näringsflödena jag är intresserad av - i form av fjädermygg. Här en grön fjädermygga i ett Larinioidesnät.
Och en fjädermygga av samma art som hittills lyckats undvika att fastna i ett av de många spindelnäten.
Jag hade länge sällskap när jag jobbade av en smått besvärlig blodröd ängstrollslända. Den envisades med att hovra precis framför ansiktet på mig, surra mig i håret och sitta på mina armar och händer. Ibland flög den bort och fångade en fluga, men den kom genast tillbaka och satte sig på min arm medan den åt. Intressant, och den här arten är förvisso trevlig att titta på eftersom den är väldigt vacker, men det är inte helt enkelt att jobba med en trollslända på handen eller hovrande precis framför näsan.
Från land till land och ö till ö 2
Resan inleddes med en tur till Utö, där vi skulle ha möte och seminarium. jag anlände en dag tidigare för att hinna se mig omkring på Utö i ekosystemtjänstsyfte och spindelfältjobba lite. Tyvärr var det naturligtvis jättedåligt och regnigt väder på lördagen, men framåt kvällen klarnade det upp och på söndagen när vi satt inne nästan hela dan på möte och seminarium var det självklart strålande sol...
Cykelekosystemtjänstsafari runt Utö. Tyvärr lyckades jag inte motivera mig att cykla ner till de sydligaste delarna av ön på grund av vädret, trots att de var de delarna jag egentligen helst ville se...
Regnmolnen hänger tunga över Utö.
Fin naturbeteshage. Hade det inte varit så väldigt blött hade jag gärna klafsat runt lite inne i hagen också, men nu gjorde jag inte det.
Jag mätte spindelnät på kvällen tills det blev för mörkt, och sen mätte jag lite till tidigt söndag morgon innan de andra mötesdeltagarna anlände. Valde stora sandviken (som har en inte alls stor sandstrand och till största delen består av klippor) på norra Utö (där jag fältjobbat även tidigare) som spindellokal, och den visade sig vara helt perfekt för ändamålet! Bortsett möjligen från att det blev väldigt blött eftersom bästa stället att jobba på är en väldigt våt strand där man står i vatten till knäna. Men det är ett fantastiskt fint ställe.
Jag skrämde bort en stor flock storskrakar.
När regnet slutligen drog bort blev lördagkvällen fantastiskt fin och bjöd på en enormt stor hel regnbåge, som jag tyvärr bara fick med nedersta delen av på bild. Men man ser ju var guldet finns i alla fall!
Och det blev en sån där fin skärgårdskväll med det speciella skärgårdskvällsljuset som gör alla färger så intensiva att det för tankarna till en Turnermålning (fast utan båtar och rök).
Stora sandviken var en bra spindellokal med massor av Larinioides cornutus och massor av väldigt stora tjocka korsspindlar (som inte gick in i mina små provrör vilket var lite bekymmersamt eftersom jag inte hade så väldigt många stora med mig).
Den här spindeln fick inte vara med i undersökningen dock, för det är en käkspindel, inte en hjulnätspindel (fast den gör ett hjulnät...). Meta segmentata.
Bilden nedan är dålig, men jag har med den bara för att det är ett spindelpar, något man inte ser jätteofta. Den här Larinioides cornutus-honan har påhälsning i sitt bo av en hanne, som man dock bara ser benen på här. Besöket innebar tydligen att hon, till skillnad från de andra Larinioideshonorna runtomkring, inte haft tid att bygga något nät så hon fick också stanna kvar utan att bli infångad.
Hannen.
Korsspindel. På den här lokalen fanns det många av den här blekt rödbruna färgvarianten.
Nu var jag inte intresserad av vargspindlar den här gången, men man kan ju inte låta bli att titta på dem för det...här är en Pardosa amentata.
Dagen efter hade vi steering group-möte för oss som jobbar med Green Islands-projektet på förmiddagen och seminarium på tema miljövänlig energi på eftermiddagen. Allt avbrutet av fika, lunch och slutligen middag på Utö värdshus. Det var trevligt. Jag avslutade seminariet med ett föredrag om ekosystemtjänster, som visserligen itne passade in i energitemat men som blev väldigt uppskattat. Folk behövde kanske en liten paus från vind-, sol- och vågkraften vid det laget...
Nästa dag lämnade vi Utö tidigt på morgonen för att åka på energiexkursion. Vi besökte en biogasanläggning, en vind- och solkraftverksanläggning med olika typer av små vindkraftverk (lagom att ha på tomten), och solpaneler för privat bruk, och reningsverksdammar vid Bruno Liljefors hus som man anlagt en park runt och som var helt otroligt fina.
Nästa dag hade vi ett lite mindre möte på Skärgårdsstiftelsen i Stockholm. Sen var ju tanken att jag skulle åka till övriga projektöar, målsättningen var alla utom en (alla utom Ingmarsö), det slutade med alla utom tre.
Ornö ställde jag in eftersom jag deras kontaktperson inte kunde, och jag fick inte tag i någon annan lämplig guide - och just Ornö har jag varit på tidigare, så jag vet att jag för att få ut något av det hela skulle behöva någon som kunde berätta om stället, för att bara titta runt har jag redan gjort.
Jag och Jonathan på skärgårdsstiftelsen och en kommunekolog från Trosa kommun besökte Askö och Bosse som är vår kontaktperson där, och det var väldigt trevligt. Vi blev hämtade av Bosse med båt i Trosa och fick en guidad tur med fyrhjuling runt ön, med förevisning av pestkyrkogården, en av Bosses fjärilsslingor, fina sandstränder och klapperstensstränder, de militära övningsområdena, forskningsstationen och mycket mer. Vädret var helt ok, inte strålande sol men skönt, och Askö var jättefint! Otroligt många olika naturtyper på en och samma lilla ö. Det är nog också den mest glesbebyggda av våra öar med bara 3-4 hushåll. Fast många båtbesökare på sommaren och naturligtvis mycket folk på forskningsstationen på somrarna. Jag har ju varit där förut några gånger så jag visste ju att det är fint, men då har jag ju bott på forskningsstationen för att jobba på mindre öar ute i Trosa skärgård så jag har egentligen inte sett mer av själva Askö än forskningsstationen och området närmast runt den. Det var jätteroligt och bra att få göra det. Tyvärr fick jag inte med mig kameran dit för vädret såg så trist ut på morgonen.
Jag och Jonathan besökte också Tynningö, där vi inte heller hade någon kontaktperson med oss. Tanken var att vi skulle ha det, och att vi skulle beslöka även Ramsö samma dag (den ligger nära), men nu gick inte det. Men eftersom ingen av oss hade varit där tidigare åkte vi dit ensamma ändå och tittade runt lite. Det kan bara konstateras att Tynningö är VÄLDIGT tättbebyggt, och en väldigt skogig ö dessutom. Hade verkligen varit trevligt att få se Ramsö också som jämförelse. Vädret var lite trist, men det var varmt och uppehåll så man ska inte klaga.
Tynningö
Det var jobbplanerna, de uppfylldes väl till viss del åtminstone. Vad gäller de privata planerna så nej, det blev inga skor och ingen jacka shoppade, men det blev ett par nya fältjobbarbyxor (på rea) och bara det är ju väldigt bra när det gäller mig. Det blev inga kackerlackor till spindlarna för de var slut i butiken (och jag gillade ändå inte butiken - se föregående inlägg) och det blev inga finskor hämtade i lägenhetsförrådet i Flemingsberg heller. Det senare är smått bedrövligt, för det beror inte på att jag inte var där utan på att jag inte hittade dem. Vilket betyder att jag troligen råkat slänga dem av misstag under flytten (som ju blev lite stressad mot slutet eftersom jag lyckats planera så fantastiskt att jag höll på att ta körkort samtidigt och körde upp bara ett par dagar innan flyttlasset gick). Så jag hoppas ingen bjuder mig på fest innan jag hunnit skaffa ett par nya. Å andra sidan hoppas jag att någon bjuder mig på fest för annars skommer jag nog aldrig att bli färdig att skaffa mig ett par nya...finskor är typiskt sådant som jag inte köper utan att verkligen ha en anledning. Och oftast är inte fest en tillräcklig anledning, det ska vara en väldigt fin och uppklädd fest för att man ska få se mig i något annat än mina vardagsskor. I Stockholm fanns det dock anledning att införskaffa finare skodon eftersom Solna Brass spelar i smoking, vilket krävde att vi tjejer klädde oss därefter, men nu...nja.
Jag hann med att besöka Solna Brass också, även om jag var smått orolig för att inte hinna dit eftersom vi var på Askö just Solnas repdag, och Askö är den av öarna som ligger längst bort (Trosa skärgård). Men vi hann tillbaka till stan i tid. Jag ringde Lasse ett par dagar innan och berättade att jag tänkte komma på repet, och fick då höra: "Jamen vad bra, jag som precis skulle försöka hitta en hornvikarie! Då kan ju du spela horn!". Så det gjorde jag. Och jag har inte spelat horn på flera år, och att då göra det på förstastämman och på SM-styckena var ju minst sagt vanskligt. Men roligt. Jag ville ju jättegärna få spela Blitz och det fick jag, och även det obligatoriska stycket till SM i höst, men att spela förstahornstämma är inte riktigt samma sak som tredjekornett och det är smått irriterande när det går dåligt för att man bytt instrument och stämma eftersom jag ju faktiskt kan stycket sen i våras när vi spelkade det på konsert. Fast min egen stämma då...fast det hade absolut låtit mycket värre om jag inte alls hade spelat stycket tidigare, för just Blitz är inte något man sätter a vista bara sådär. Det var jätteroligt att hälsa på bandet i alla fall och se deras nya replokal! Som är en industrilokal i Solnas industriområde, i en källare med svag dieseldoft. Det kändes verkligen som hardcore brassband, tillbaka till brassbandens rötter i industrialismens England! Men själva replokalen är större än den gamla (som var lite för trång) och även om den är lite skrällig nu kommer den nog att bli utmärkt om man lyckas fixa akustiken därinne (och får bort det smått mögliga träet på golvet), och de övriga utrymmena för notarkiv, förvaring med mera är fina och fullt tillräckliga. Det kanske blir svårare att ha sektionsrep utan att störa varandra dock jämfört med den gamla lokalen där det fanns massor av smårum att ha som övningsrum.
När jag åkte hem i söndags hade jag ju planerat att hinna hem för att kunna gå och lyssna på sista timmen eller så på den jazzkonsert som Finlands samlade militärmusikelit gav på garnisonen som ligger väldigt nära där jag bor i Ekenäs, och förhoppnignsvis träffa mina blivande finska orkesterkolleger. Men tyvärr fick jag vänta jättelänge på ett tåg till Ekenäs när jag kom till Helsingfors, så jag var inte hemma förrän lagom tills konsertens slut. Nu hoppas jag att inget kommer i vägen för nästa orkesterrep på söndag!
zoobutiker och spindlar...
Förra veckan besökte jag en butik i Stockholm som hade fågelspindlar, jag ville se hur det såg ut där eftersom denna butik (ligger nära Globen) går ut med att de liksom är lite specialiserade på sådant, och då kan man ju förvänta sig att de kan lite mer än de flesta. Så jag trodde att den här butiken skulle vara bättre, men nej...någon cm sand på botten hos de torrlevande arterna, och ett tunt lager barkflis hos regnskogsarterna. Alltså inte ett enda bottensubstrat någonstans som håller kvar fukt och jämnar ut klimatet i terrariet. Och inga möjligheter att gräva för arter som gräver flera dm djupa bohålor i naturen (just för att undkomma svängningar i temperatur och luftfuktighet på markytan). Bedrövligt! Och jag klagade, men fick då höra att nej, de visste minsann vad de gjorde för den som var ansvarig för spindlarna var samma person som satt upp Skansens spindelterrarier!
Skansens spindelutställning har ni som följer den här bloggen läst om förut (http://krydolph.blogg.se/2010/april/spindelutstallning-pa-skansen.html). Även där är det ofta dåliga bottensubstrat, för ljus miljö och dåliga möjligheter för spindlarna att utöva naturliga beteenden (trädlevande spindelarter som sitter hopkrupna i ett hörn, helt utan möjlighet att klättra annat än på glaset). Och det där med hopkrupen i ett hörn börjar jag se som något av ett varningstecken vad gäller spindlar - man ser det ofta i zoobutiker, men mina egna sitter ALDRIG hopkrupna i ett hörn. De sitter på ett mycket mer avslappnat sätt, oavsett om de sitter i ett hörn eller någon annanstans. Jag misstänker att den där hopkrupenheten är ett sätt att skydda ögonen i en för ljus miljö där det saknas möjlighet att krypa in i ett ordentligt bo (eftersom en spindel som kryper ihop drar upp palperna och frambenen framför framkroppen och ögonen). Skulle vara intressant att testa förekomsten av det där beteendet relaterat till ljusmängd.
Så här sitter mina spindlar i vila. Jag tänkte lägga upp en bild på den hopkrupna ställning man ser i zoobutikerna också, men jag har ingen sådan bild. Och kan inte hitta någon på nätet heller - uppenbarligen är det ovanligt att spindlarna sitter så både i terrarier och i naturen...annat än i zoobutiker och på Skansen.
Det märkliga i sammanhanget tycker jag är denna otroliga okunskap i djuraffärerna! För det är ju faktiskt väldigt enkelt att leta information i dag och jag förstår inte varför djuraffärsinnehavare/personal skulle vara så mycket mer obenägna och okunniga vad gäller det än folk i allmänhet. För det är inte så att det saknas information. Även om det förvisso är mycket man inte vet om fågelspindlar, så finns det ändå mycket om det rent grundläggande som är lätt att få tag på: Det finns massor med information om fågelspindlar som husdjur,och en del information om hur de lever i naturen. Det finns böcker, det finns forskning och vetenskapliga artiklar om fågelspindlar (bl.a. om klimatregleringen i torrlevande arters bohålor i naturen), det finns internetsidor med bra information, det finns bilder på internet på olika arters naturliga habitat, och det finns massor massor av duktigt folk som har fågelspindlar (vissa av dem är spindelforskare, och då menar jag inte bara mig själv) och som aldrig skulle komma på tanken att inreda ett terrarium med 1 cm akvariegrus på botten. Och vissa av oss vet VARFÖR det är en dålig idé, andra vet egentligen inte varför men gör rätt ändå för att de varit vettiga nog att söka information från bra källor (dvs någon annanstans än djuraffärerna, Skansen och vissa andra djurparker som också verkar ha lärt sig om fågelspindlar från zoobutikerna).
Jag kan tänka mig att zoobutikernas skötselmetoder härstammar från när den här typen av husdjur först dök upp i handeln och man inte visste något om spindlar utan skötte dem ungefär som man sköter reptiler. Faktum är att en reptil är närmare släkt med oss än den är med en spindel, de fungerar inte likadant och skötseln måste förstås utgå från hur en spindel fungerar och inget annat. Men jag kan förstå att man gjorde likadant med alla terrariedjur i början, men varför har inget i så fall hänt sen dess? Varför är zoohandeln så oförmögen (och ovillig!) att hålla sig uppdaterad, något som borde vara extra viktigt vad gäller sådana här djur som inte har en lång historia som husdjur och där kunskapen om djuren i fångenskap fortfarande är under utveckling?
Måste förstås lägga till brasklappen att det faktiskt finns vissa zoobutiker som vet vad de gör och sköter sina spindlar på ett bra sätt, min första spindel Kerstin kommer från en sådan (jag var påläst och kunde bedöma det där, men det är det många som inte är). Men tyvärr är sådana butiker undantagen som bekräftar regeln. Och inte blir det bättre av att spindlarna bor dåligt på ställen som Skansen, för folk förutsätter ju att man på sådana ställen har den kunskap som behövs och vet vad man gör. Tyvärr är det ofta i djuraffärerna folk köper sin första fågelspindel, och om man då inte varit klok nog att läsa på ordentligt i förväg (alltid en god idé när man skaffar djur) blir det butikens skötsel som står som modell och spindeln blir misskött i fortsättningen också. Och tyvärr är många spindelarter så tåliga att de står ut med det, men att de står ut betyder inte att de har det bra - precis som att det inte är ok att ha en siamesisk kampfisk i en liten glasburk trots att den klarar att överleva i en sådan miljö.
Gnäll, gnäll, gnäll...men oj vad jag ville ta med mig den lilla Aphonopelman som satt hopkrupen i ett hörn på 1 cm sand hem!
Från land till land och ö till ö
På fredag åker jag till Stockholm för att sedan tillbringa en vecka med lite jobbmöten, en exkursion, och att åka runt till alla eller åtminstone de flesta av mina svenska "jobböar". Det ska bli väldigt trevligt. Framför allt ska det bli spännande att se exakt hur verkligheten kommer att motsvara förväntningarna.
Ska bli trevligt att återse fina Utö!
"Förväntningarna" är alltså det jag kanske hellre hade kallat för planerna, men i just det här fallet är de såpass löst formulerade, bekräftade osv att de knappast kan kallas för det. Kanske inte ens förväntningarna utan snarare förhoppningarna..?
Men målen (de förväntade/förhoppade vill säga) är dessa:
1) Delta i möte, seminarium och exkursion för folk som jobbar med projektet Green Islands. Delmål: Knyta kontakter på de svenska öarna, i synnerhet om möjligt för de öar där förutsättningarna att uppfylla mål 2 för tillfället ser dåliga ut.
2) Åka runt till alla de svenska projektöarna, bekanta mig med öarna och träffa kontaktpersonerna för projektet på de olika öarna.
Programmet (det förväntade/förhoppade) är som följer:
Fredag: Ankomst Stockholm.
Lördag: Färd till Utö, med förhoppning om möte med Jonathan från skärgårdsstiftelsen, och kanske rentav någon kontaktperson för Utö som kan tänkas visa oss runt. Annars titta runt själv. Gärna få in lite spindelfältjobb också.
Söndag: Möte för Green Islands-personalen på förmiddagen, seminarium för både personal och kontaktpersoner och andra intresserade från öarna på eftermiddagen. Jag ska hålla ett kort föredrag om ekosystemtjänster på seminariet.
Måndag: Taxibåt till fastlandet för avfärd med buss på exkursion. Tydligen ska vi titta på olika "gröna" energilösningar som kan tillämpas på skärgårdsöar. Inte min del av projektet, men ska ändå bli intressant.
Tisdag: Möte i Stockholm med delar av Green Islands-personalen.
Onsdag: Besök på Askö, förhoppningsvis tillsammans med Jonathan, där vi ska träffa Askös kontaktperson. om Jonathan inte kan måste jag hitta på något sätt att ta mig dit själv...
Torsdag-lördag: Besök på de övriga projektöarna - Tynningö, Ramsö, Ingmarsö och Ornö. Här finns dock ingen egentlig planering alls. Grundtanken var att jag och Jonathan skulle åka runt till de olika öarna, men den planen har redan spruckit ganska rejält: För det första har Jonathan kanske inte tid att följa med så mycket som han tänkt, vilket innebär att jag behöver organisera och hitta lösningar på hur jag kommer till/från öarna, och sådan planering finns för tillfället inte utan måste improviseras i Stockholm när jag vet vad Jonathan tänker ha för sig och när (om) jag har bättre koll på när det är lämpligt att besöka respektive ö. Tynningös och Ramsös kontaktpersoner skulle höra av sig, men har inte gjort det - men förhoppningsvis har de hört av sig till Jonathan. Ingmarsös och Ornös kontaktpersoner har jag haft kontakt med och de kan inte träffa mig den här veckan, men med lite tur träffar jag någon annan från Ornö på seminariet som kan tänka sig att ställa upp som guide där. Annars åker jag troligen ändå till den ena eller båda öarna och tittar runt själv. Och förhoppningsvis får jag Jonathan med mig till de flesta av öarna.
Söndag: Hemfärd.
Sen har jag ett par saker till jag tänkt hinna med när jag är i Stockholm:
Besöka mitt förråd till lägenheten i Flemingsberg för att försöka hitta de finskor jag skulle tagit med mig till Finland men som i flyttkaoset förhoppningsvis av misstag hamnade i förrådet istället (och som förhoppningsvis INTE hamnade i soporna istället...). Eventuellt besöka min hyresgäst där också. Hyresgästen i lägenheten alltså, inte i förrådet.
Shopping. Ja, ni läste rätt. Jag beklagar om detta totalt förstör den bild ni bloggläsare har av mig. Shopping är ju inte en aktivitet jag kanske vanligtvis förknippas med - jag tror att jag en gång skrev att jag shoppingbloggade här i bloggen, och med shopping åsyftade jag då en rulle hönsnät och ett par brädor för bygge av förnasåll. Den här gången blir det inget hönsnät eller brädor, men om man bor i en väldigt liten finsk håla som Ekenäs gäller det att passa på när man är i storstan vad gäller shopping av en del saker man kan behöva utöver hönsnät och brädor (för det kan man faktiskt shoppa här). Men ta det lugnt, jag ska inte shoppa högklackade skor, klänningar eller något annat konstigt. Däremot ska jag till min favvoklädaffär i Stockholm, Alewalds, och titta efter fältbyxor (ja ni vet, såna där typ fjällrävenbyxor med fickor på benen. Såna som vissa skryter med att de har i tio år och som jag sliter ut på ett par år så att de inte ens går att lappa för tyget är för slitet att sy i...) och ett par vandringsskor (såna där rejäla skor som är gjorda för att gå i skogen med, se parentesen om byxor), för sådant är det lite dåligt med i Ekenäs och dessutom är det väldigt dyrt här. Och väl där så kommer jag säkerligen att titta efter en ersättare till min högst älskade gröna fältjacka också, något jag tittat efter i sex-sju år sådär nu om det räcker. Det vill säga jag började leta efter en ny en tid efter att jackan började falla sönder, vilket var över sex år sen nu, men jag har inte hittat någon än och jackan är nu bokstavligen i trasor (bokstavligen. Verkligen. Se parentes om byxor. Fast om den här jackan varit ett par byxor hade den vid det här laget varit högst olämplig att bära av anständighetsskäl.). Faktum är att jag aldrig sett ens en uteliggare i ett så slitet plagg (däremot känner jag en del andra ekologer med kläder som kan tävla i samma dimension), min dyra moder hotar ständigt med att jacknappa den och få den att försvinna (liksom min älsklingsskjorta, och den är inte ens trasig, bara sliten) och en orkesterkollega har vid upprepade tillfällen hotat att konfiskera jackan (och jag som trodde han var min vän...), med följderna att jag nu är lite rädd att släppa den utom synhåll ifall något skulle hända den...Men jag har ju haft ett mycket långvarigt förhållande med denna jacka, och jag älskar den inte för dess utseende utan för dess inre (läs: dess bekväma passform och många och praktiska fickor), och även om jag ständigt letar har jag ännu inte hittat något som kan ersätta den så troligen blir det ingen jacka den här gången heller. Men jag kommer i alla fall att ha tittat. När jag lämnat Alewalds, troligen utan att ha shoppat något alls i slutänden, tänkte jag shoppa lite presenter till spindlarna också för man ska ju handla presenter till övriga medlemmar av hushållet när man är utomlands. Jag tänkte handla lite nya kackerlackor (jag har ju redan en kackerlacksodling för spindlarnas matbehov, men jag misstänker att de börjar bli lite inavlade och kan må bra av ett tillskott av obesläktade individer) för sådana kan man absolut inte köpa i Ekenäs. Och så tar jag kanske en sväng i någon trevlig bokhandel typ Söderbokhandeln, och kanske nån annanstans om jag kommer på nåt mer som är roligt att titta på och som jag saknar här i Ekenäs, och sen är jag nog trött på att shoppa även om denna shopping kommer att spridas ut över en hel vecka...
Torsdag kväll hade jag tänkt klämma in ett besök hos Solna Brass - måste ju inspektera den nya replokalen! Om jag hinner vill säga, dvs inte kommer tillbaka jättesent efter en dag på en ö långt ut i skärgården. Och det vore kul att få spela lite orkester, det har jag ju inte gjort sen jag flyttat till Finland. Hoppas att de har en kornett liggande jag kan låna och hoppashoppashoppas att de repar Blitz...
För övrigt är f.d. sjövärnets musikkår, numera Hvmk Södertörn, i dagarna nere i Ystad för Ystad tattoo och jag tittar avundsjukt på bilder därifrån på facebook...
Men orkestertorkan jag befunnit mig i sedan jag flyttade till Finland nalkas sitt slut i vilket fall, för nu i samband med terminsstarten börjar repetitionerna med min blivande finska orkester! Tänker inte beskriva dem närmare för de kommer säkert att dyka upp åtskilliga gånger på bloggen ändå framöver. Men de är värda att nämnas i samband med Sverigeresan eftersom den tyvärr innebär att jag missar första repet och nätt och jämt hinner hem till det andra. Och detta andra rep blir troligen inte ett rep, utan kommer att ersättas med ett konsertbesök. På en jazzkonsert i Ekenäs med tre finska militärorkestrar (proffsorkestrar) som jag dock kommer att missa större delen av. Detta eftersom konserten börjar två, mitt flyg anländer till Helsingfors halv två och sen tar det liksom några timmar att ta sig därifrån till Ekenäs - jag räknar med att vara hemma vid fyratiden. Som tur är är detta en väldigt lång konsert - håller på från klockan två ända till klockan sex - och då är det kanske tur att man kommer sent, för fyra timmars jazzkonsert i sin helhet vet jag ärligt talat inte om jag orkar med efter en veckas runtflackande på diverse öar. Men det är absolut orkestrar jag gärna vill gå och lyssna på, även om jag samtidigt är väldigt nyfiken på min egen blivande orkester och därmed lite småbesviken över att behöva vänta en hel vecka till på att få spela med dem/höra vad de gör.
Nu kom jag ifrån ämnet rejält. Men det är ju inte helt ovanligt att jag svamlar iväg på detta vis så det får ni eventuella läsare helt enkelt stå ut med. Eller rättare sagt - skyll er själva, för ingen har tvingat er att läsa bloggen, eller hur?
Nåja, tillbaka till ämnet: Svenska skärgårdsöar och mer eller mindre (oftast mindre) planerade besök på sådana. Jag har egentligen inte mycket att tillägga här annat än att det ska bli intressant exakt i vilken omfattning de så kallade "planerna" spricker (för spricka kommer de med största säkerhet att göra) och i vilken utsträckning de så kallade målen kommer att uppfyllas. Och hur mycket möda och hur många ändringar i planerna som krävs för att uppfylla i synnerhet mål 2. Återkommer med rapporter om detta.
Hahaha!
Bladlusbekämpning
Efterhandsbloggning 2 - skånsk spindelexkursion
Kursen var ovanligt liten i år tyvärr - bara sju studenter! - och dessutom hade vi mer otur än vanligt med vädret. Jag brukar ha jättetur med vädret när jag är där, det brukar vara strålande fint, men i år inleddes det hela med att vi på grund av dåligt väder fick skjuta fram spindeltemadagen en dag. Den så kallade "spindeltemadagen" är en dag på kursen som bara och enbart handlar om spindlar - jag har en föreläsning, sen åker jag (ofta tillsammans med eventuella andra lärare på kursen, men i år var jag ensam vilket innebar att jag även gjorde debut som minibussförare) ut på Revingefältet på exkursion och tittar på spindlar, och sedan tillbaka till universitetet för att jobba med artbestämning på lab. I år var spindeltemadagen planerad till onsdagen men sköts upp till torsdagen då vädret var bra, men tyvärr fick vi ändå inte in så många av arterna på studenternas utantillista som vi brukar få på exkursionen. Delvis berodde det kanske just på att studenterna var så få - det blir ju färre som letar och håvar. Men vi fick se en hel del i alla fall, däribland sattes nog storleksrekordet för husspindel på kursen - en smått spindelrädd student (naturligtvis) hittade en rejält stor husspindelhona.
Här är hon:
Den här spindeln fick för övrigt följa med mig hem för att följande kväll hälsa på modiga Annika hemma hos Petra och Johan. Annika har gått i spindelfobiterapi men hade under terapin inte fått stifta bekantskap med några större svenska spindlar, så vi såg till att det blev gjort. Petra och Johan har gott om spindlar hemma hos sig och stackars Annika fick bevittna såväl en hyfsat stor korsspindel som ett uppvaktande par skuggspindlar, och förstås husspindeln jag tagit med mig. Och de var allt fortfarande läskiga, i synnerhet husspindeln...men Annika har absolut gjort stora framsteg och delar nu även sitt hem med en av världens största fågelspindelarter (en likadan som min Ingalill)! Heja heja!
Dagen efter var det dags för fågelskådning vid sockerbruksdammarna och exkursion till ålahusen vid Glumslövs backar. Denna fredag var vädret dåligt, vi väntade ut det lite och kom därför iväg sent. Väl ute blev det ändå ganska fint väder, men det var ändå sämre än vanligt vad gällde flygande djur som t.ex. steklar, vilket är en av anledningarna till att åka till just ålahusen. Trist. För min del fick vi dock in ett par till av studenternas utantillarter och tog därmed igen en del av vad vi missat på spindelexkursionen. Bland annat fanns det gott om adulta Larinioides cornutus, något vi annars brukar ha svårt att få se under de dagar jag är med på kursen.
På kvällen blev det trevlig familjemiddag hos Petra och Johan med föräldrarna, Elin och Lars. Vi åt god mat, testade vår hörsel med Elins myggskrämma på ipoden, inspekterade Johans äntligen färdigbyggda studio (fantastiskt fin!) och hade allmänt trevligt. Längre framåt kvällen kom Annika och Jacques och det blev spindelterapisession. Sen var det helg, vädret var trist men jag var bland annat på besök med bullfika hos Lars och Tina i Dalby på lördagen. Jättetrevligt och jättegott! Och så blev det lite småkrypssafari i trädgården i Blentarp förstås.
Bålgeting
Silverstreckad pärlemorfjäril
Guldstekel
Kartfjäril (sensommargenerationen)
Humla i en stockros
Fluga (en parasitfluga tror jag)
Måndagen efter var det dags för "upp-till-bevis-som-araknolog"-dagen: Exkursionen till Kullaberg, med målsättning att studenterna bland annat ska få se den väldigt sällsynta tapetserarspindeln. En spindel som finns på ett mycket litet fåtal lokaler, lever nedgrävd under jord (sådär någon dm under jord) och därmed inte är något man hittar om man inte vet var man ska leta och vad man ska leta efter.
Vädret på morgonen var riktigt uselt och det var väldigt nära att vi ställde in, men eftersom det är såpass långt till Kullaberg som det är och eftersom det finns mycket att se där som är svårt att få se på de andra av kursens exkursioner åkte vi ändå. Och för min del gjorde vädret ingen skillnad - tapetserarspindeln är ju inte direkt väderberoende eftersom den lever under jord. Förra året gick det väldigt enkelt att hitta en, i år var det betydligt svårare. Men till sist så!
Och det blev även en del andra spindlar, bland annat ett par utantillarter till som vi inte sett tidigare - rovspindel och gurkspindel - och massor av labyrintspindlar somde tär väldigt gott om precis där vi är. Och en del insekter, bland annat eksnabbvinge, tre arter vårtbitare varav åtminstone två smått sällsynta, och en mer än smått sällsynt skalbagge, så även entomologerna (=de andra tre lärarna som var med) var nog nöjda i slutänden.
Gurkspindel
Rovspindel, med äggkokong till och med för pedagogisk jämförelse med vargspindlar. Den här honan har haft lite otur i livet - ett ben saknas och ett annat är på utväxt (det lilla mörkare benet) - men det är ju också ganska pedagogiskt för att visa att spindlar kan regenerera förlorade ben.
Labyrintspindel - tillhör samma familj som husspindlar men hittas enbart utomhus.
Vi avslutade med att spana efter tumlare med tubkikare uppe vid fyren, något som alltid tilldrar sig stort intresse från andra besökare på Kullaberg (det brukar vara rätt mycket folk just där), och hade även turen att få se både törnskata och en gök som satt väldigt snyggt och öppet på en pinne som stack rakt ut från bergvägg (gök är ju annars en sån där fågel som man ofta hör men sällan ser...). Sen åkte vi tillbaka till Lund och faunistikkursen var för min del över för detta år. Jag hade allvarliga funderingar på att åka ut och ansluta till trollsländeexkursionen på tisdagen bara för att få träffa Linda som har det momentet och som inte varit där någon av de andra dagarna, men vädret var trist så i slutänden blev det inte av...
Efterhandsbloggning 1 - föräldrarna i Ekenäs
Inte helt aktuellt kanske - det var flera veckor sedan nu som föräldrarna hälsade på här i Ekenäs. Närmare bestämt strax efter min senaste tur till Iniö. Men naturligtvis måste jag blogga om en så stor händelse som detta, så det kommer nu lite i efterhand.
Föräldrarna hälsade alltså på här i nästan en vecka, och bröt i och med sin ankomst en mycket lång sammanhängande period med väldigt fint och varmt väder. Någon som är förvånad? Men inte ens de rådde helt på sommaren i Ekenäs - det blev ett par gråa och regniga dagar men större delen av tiden var det riktigt fint. Vi ägnade oss mest åt turism i Ekenäs med omgivning - föräldrarna har på egen hand besett Ekenäs och närbelägna Hangö, och vi har tillsammans besökt gamla bruksorten Fiskars (den värsta dagen vädermässigt), medeltidsmarknad och tornerspel vid Raseborgs slottsruin, och den närmaste av "mina" skärgårdsöar, Skåldö. Allt trevligt, trots regnet i Fiskars.
Föräldrarna borde själv blogga om sina upplevelser, men jag tror nog att det samlade intrycket var att Ekenäs är en fin liten stad men att den kulinariska nivån på restaurangerna här inte är överdrivet hög (fast tårtcafét i Fiskars var däremot väl värt ett besök) och att hotellstandarden inte heller är mycket att skryta med. Mamma uppskattade heller inte publikens placering under tornerspelet - i en skogsbacke där det fanns en del grodor och paddor...själv tyckte jag mest synd om grodorna och paddorna vars backe plötsligt invaderades av en stor skara människor. men det där var annars en väldigt solig och trevlig dag. Så småningom åkte jag tillsammans med föräldrarna ner till Skåne för min årliga gästundervisning på Lunds universitets fältfaunistikkurs. Mer om det i nästa inlägg.
Dawkins och Darwin
http://svtplay.se/t/162532/darwins_laddade_ide
Och får en att tänka på den här undersökningen (intressant att Finland hamnar så mycket längre ner på listan än de övriga nordiska länderna. Undrar varför?):
Och den här är också intressant:
| Religious Differences on the Question of Evolution (United States) Percentage who agree that evolution is the best explanation for the origin of human life on earth |
||||
|---|---|---|---|---|
| Buddhist | 81% | |||
| Hindu | 80% | |||
| Jewish | 77% | |||
| Unaffiliated | 72% | |||
| Catholic | 58% | |||
| Orthodox | 54% | |||
| Mainline Protestant | 51% | |||
| Muslim | 45% | |||
| Hist. Black Protest. | 38% | |||
| Evang. Protestant | 24% | |||
| Mormon | 22% | |||
| Jehovah's Witnesses | 8% | |||
| Total U.S. population percentage:48% Source: Pew Forum[65] |
||||
(ber om ursäkt för att hälften av staplarna är i svart)
Och för övrigt är det intressant att just buddhister och hinduer hamnar så högt upp på den här listan. Undrar t.ex. hur man får ihop tron på reinkarnation med evolution?
Och så bara för skojs skull lägger jag hit den här länken också:
http://ncse.com/taking-action/project-steve
Spindelmannen på riktigt
Det här är egentligen ingen stor nyhet, det har föreslagits tidigare att det skulle fungera så här, men den studien bortförklarades. Den nya visar slutgiltigt att det stämmer, fågelspindlar spinner faktiskt silke med fötterna.
http://www.bbc.co.uk/nature/13382903
Det förklarar också allt silke på väggarna i vissa av mina terrarier...
Vetenskapen har alltså visat att det måste varit en fågelspindel som bet spindelmannen?
Här visar Ingalill hur det går till i verkligheten. En av världens största fågelspindelarter, på en vertikal glasvägg. Och med tanke på teckningen med anknytning till mänsklig fysiologi ser hon sig kanske som någon slags spindlig motsats till Spindelmannen?
Fast att Ingalill skulle bita någon är knappast troligt, det är hon alldeles för snäll för.
Iniö
I början av förra veckan var Kaj och jag på Iniö. Eller rättare sagt på öarna Keistiö, Iniölandet och Jumo (Iniö är hela kommunen). Iniö ligger i Åbohavets skärgård, och det är jättefint där. Vi började med att hälsa på fotografen Janne på Keistiö, dit man kommer via tre vägfärjor (fastlandet-Jumo, Jumo-Iniölandet, Iniölandet-Keistiö).
Hemma hos Janne och hans fru serverades vi en fantastisk egenodlad salladslunch i den jättefina trädgården. Och vi fick också njuta av massvis av fjärilar, humlor och andra insekter som trivdes i den väldigt blomrika trädgården, en harpalt och överflygande havsörn till lunchen.
Janne hade ett rejält tilltaget och väldigt vackert trädgårdsland.
Efter lunchen besökte vi och pratade en stund med handlaren och ägaren till gästhamnen på Keistiö, sedan åkte vi en tur runt ön. Därefter var det dags för dagens fjärde och femte vägfärjetur för att komma tillbaka Jumo där vi skulle träffa lite Jumobor och bo över natten.
Kaj pratar med Janne medan vi väntar på färjan (jag letar kryp i diket...). Jag vet inte om vad Kaj , men det ser känslosamt ut. Deklamerar han månne skärgårdsromantiska visor av Taube? 
Två färjeturer senare åt vi en trevlig middag på skärgårdsfisk, nypotatis och skärgårdsbröd hos Satu och Tapani på Bergshagens ekologiska/miljövänliga bed and breakfast på Jumo (där vi också bodde över natten). Sen åkte Janne hem, och Kaj och jag pratade lite green islands-projekt med Satu, Tapani och Tapanis föräldrar.
Gurkspindel på Bergshagen. Det är sällan man ser de här med ett "riktigt" hjulnät, de brukar göra ett litet hopknycklat nät inuti ett löv i en buske eller ett träd. Men den här har byggt ett rejält hjulnät helt öppet i en kamomill på Bergshagens gårdsplan...
Jag gick ner till hamnen senare på kvällen och fältjobbade lite (= letade spindlar och spindelnät). Det var en helt fantastisk kväll med en en helt fantastisk solnedgång. 
I hamnen finns också Jumos imponerande midsommarstång.
Jag hittade några väldigt röda korsspindlar.
Och så fanns det några Larinioides cornutus...
...vad jag tror är en Larinioides patagiatus...
...och sträckspindlar (Tetragnatha) förstås.
Marina subsidier: En Tetragnatha förpackar en fjädermygga.
Det är mycket spindelungar ute den här tiden på året, och även om det finns många vackra spindlar så blir det nog inte gulligare än små små zebraspindelungar. Bilderna är tyvärr dåliga, för de här är verkligen pyttesmå. 
Tills sist kom det lite regn, vilket behövdes eftersom det varit varmt och torrt väldigt länge. Men bara ett fint sommarregn, och trots att det började närma sig midnatt gick det att vara ute i bara shorts och t-shirt utan att frysa. Även om jag förvisso kunde haft mer på mig av en annan anledning, nämligen myggen...Till sist tilltog dock regnet lite och det blev för mörkt att mäta spindelnät, så jag gick tillbaka till Bergshagen (varpå regnet följaktligen upphörde).
Nästa dags arbete bestod främst i att besöka Iniös postkontor och ordna med utskicket av projektets miljöenkäter. det ordnade vi på förmiddagen, sen åkte vi en tur runt Iniölandet innan vi gav oss hemåt. 
Idylliska Söderby
Under Iniöturen har åkte vi vägfärja totalt åtta gånger på två dar. Första dan blev det fem färjeturer. Spindlarna trivs förstås på färjorna också, och på stora färjan från fastlandet till Jumo räknade jag snabbt till minst fem arter hjulnätspindlar.
Brospindlar trivs inte bara på broar utan på alla möjliga mänskliga konstruktioner nära vatten. Inklusive färjor.
Kaj tycker att jag är en märklig typ att ha med sig eftersom jag glatt tillbringar väntetiderna vid färjelägena med att rota efter och fotografera spindlar och andra småkryp i dikena (dikena här är väldigt fina nu, med massor av blommor. Tyvärr har man ingen vidare koll här på hur man borde sköta artrika diken utan slår dem ofta för tidigt).
En rödhuvad fluga.
En vacker geting.
Här bor en Larinioides cornutus, som hittat en ovanligt fin boplats i en rallarros (som blommar överallt här nu).
På väg tillbaka gjorde vi en turistavstickare för att jag skulle få se Åbo och Kaj skulle få köpa tidningar. Åbo centrum var väl inte så alldeles roligt eller intressant, även om stråket längs ån var fint. Och det är trevligt att besöka akademiska bokhandeln i Finland, de har jättefina småkrypsböcker! Tyvärr är de finaste bara på finska och tur är väl kanske det, för annars hade jag blivit fattig. Men den där skinnbaggeboken, och trollsländeboken med de fantastiska bilderna, är nästan värda sitt pris även om man inte förstår ett ord. Det är det tråkiga med finska, på nästan vilket västeuropeiskt språk som helst hade man nog hyfsat kunnat klara av att åtminstone delvis använda en bestämningsbok, men på finska...nej.
Men om jag nån gång ser en så fin bok om spindlar på finska kommer jag nog att köpa den oavsett.
Och som avslutning på bildkavalkaden en liten bildgåta: Vad är det här och vem är den skyldige?
Pausspindel
Rovspindelhona med äggkokong.
Utmärkande för rovspindlarna är för övrigt, om det inte märks redan på bilderna, att de är en av spindelvärldens bästa mammor. När de lagt sina ägg bär de omkring på äggkokongen, ungefär som en vargspindel, men rovspindelns äggkokong är större. Så stor att den inte kan bäras fäst i spinnårtorna som vargspindlarna gör, utan honan bär den i käkarna och håller den under kroppen. ofta även med en "säkerhetslina" till spinnvårtorna. Hon klättrar omkring med den som ni ser på bilderna i närmare en månad och under den tiden kläcks ungarna. Då biter honan av några trådar så att kokongen kan utvidgas så att ungarna får mer plats.
Hon bygger också en barnkammare (ett s.k. vårdnät) av silke i vegetationen i soligt läge. Där tillbringar hon en stor del av sin tid, med kokongen. När det är dags för ungarna att lämna kokongen öppnar honan den och hänger upp den i vårdnätet så att ugnarna kan klättra ut. Ungarna stannar sen i barnkammaren i en vecka ungefär, innan de flyttar hemifårn och börjar jaga på egen hand. Honan stannar hos dem under den tiden, och sitter oftast och vaktar ovanpå eller intill vårdnätet.
Rovspindelungar i sin barnkammare
Förutom intressant yngelvårdsbeteende (ja, det heter yngelvård även när det handlar om spindelungar, heter så oavsett vilket djur det handlar om) har rovspindlarna även ett intressant uppvaktningsbeteende. Hannen överlämnar en friargåva till honan, en insekt fint inslagen i silke. Vilket för en spindelhanne förstås är ett smart sätt att se till att honan är upptagen med något annat än honom och något som gör henne mätt, så att han kan få para sig utan att riskera att bli middag själv.
Vissa spindelhannar är dock inte så smarta utan överlämnar ett tomt paket, eller ett som bara innehåller skalet av ett redan uppätet byte...men en sådan present blir förstås inte så populär. Tänk er själva - pojkvännen ger flickvännen ett fint inslaget paket som visar sig innehålla en fin chokladask, men asken visar sig vara - tom. För grabben har ätit upp hela innehållet själv, möjligen bara lämnat de där äckliga körsbärspralinerna, och till att råga på det har han haft den otroliga fräckheten att sen slå in asken och ge bort den ändå. I spindelvärlden är det dödsstraff på sådant. Och det är ganska intressant att sådana beteenden ändå inte hunnit selekteras bort i evolutionen...här skulle man kunna ge sig in på intressanta diskussioner om förekomsten (och den uppenbara fortlevnaden mot alla odds) av uppvaktningsbeteenden och parningsbeteenden av tvivelaktig karaktär, men det gör jag inte för jag måste packa så att jag kan börja åka mot Iniö halv sex i morgon.
Rödklöversafari 2 - kryp
Eftersom vädret var väldigt trist i går satt de flesta kryp och tryckte nånstans, men fördelen med vädret var att de som gick att hitta till stor del satt still vilket förstås underlättar fotografering avsevärt...
Som ni kanske märkte på förra inlägget går vegetationen i denna glänta mycket i grönt och rosa (floran domineras starkt av rödklöver), och det kommer även att märkas här eftersom krypen sitter i den väldigt gröna och rosa vegetationen. Vissa av krypen tar också upp färgtemat - t.ex. denna rosa gräshoppsnymf. 
Och här är ett grönt kryp - känner ni igen det? Det här djuret har varit mycket på bild här i bloggen nu i vintras: Det är en guldögonslända, i den mellbrandska familjen även känd som "Evinrude". Evinrude övervintrar gärna inomhus, men så här lever han om sommaren och då skiftar han färg från den ofta lite tråkigt gulgröngråbeige vinterfärgen till somrigt ljusgrönt. 
Nu lämnar jag färgtemat lite, många av djuren i gläntan gick nämligen mer i orange. Här en bågstekel.
Och en harkrank, ett djur som kanske inte är det första man förknippar färgen orange med utan snarare tänker på som tråkigt gråbrunt, men det finns faktiskt mer färgglada varianter också.
Det finns långa smala långbenta orangea kryp, och så finns det små runda knubbiga orangea kryp. Det här är en lövfluga, den är väldigt liten och sitter på ett klöverblad.
Därmed lämnar jag temat orange en stund och fortsätter istället med fler flugor. ögonen är orange i alla fall. Jag tror att det här är en myllfluga.
Och det här är en kålfluga, som hittat en väldigt upphöjd position där han kan hålla koll på vad som försiggår runt omkring.
Så, nu får det vara nog med flugor! En glänta med högörtsvegetation är precis rätt habitat för rovspindel, så naturligtvis fanns där massor av sådana. Annars blev det inte mycket spindlar. Men rovspindlarna fanns överallt, de har bon nu och efter regnet var de väldigt lätta att hitta. Och det är bara när de har bon och ungar som rovspindlar faktiskt är lätta att hitta, annars springer de omkring och jagar i den täta vegetationen och är jättesvåra att få syn på.
Rovspindelbon ser oftast ut som en liten kupol, som en liten ostkupa av silke. Men det förekommer en del variationer på temat, här är ett ovanligt runt. Den runda bollen som skymtar inuti är en äggkokong.
Här samma bo men ur en vinkel där både äggkokongen och mamma rovspindel syns. Boet fungerar bra som regnskydd också, vattendropparna lägger sig utanpå silket och den här honan har säkert klarat sig helt torr därinne.
En annan variant på bo, byggt lite mer på höjden. Spindeln sitter under boet till vänster, precis ovanför den vita blomman i nederkanten.
Bo med kläckta ungar i. Många ungar. 
Rovspindelhona med äggkokong.
Rovspindlarna är inte de enda spindlarna som har bon, ägg och ungar. Här bor någon annan, kan ni gissa vem?
En närmare titt avslöjar en krabbspindel i släktet Xysticus med sin äggkokong. 
Tillbaka till mer färgglada djur. Pollinatörer syntes det inte mycket av på grund av vädret, det är djur som överlag vill ha det varmt och soligt. Men här är en mindre tåtelsmygare i alla fall. 
Och dagens fynd, en humlebagge! Det var länge sen jag såg en.
Baggen envisades med att sitta med huvudet instucket i klöverblomman eller hoppa av den, så jag fick ingen bild på hela djuret på blomman. Men här är den i handen.
En annan bagge i en blomma, en knäppare.
Om insekterna i stort sett tyckte vädret var trist så fanns det en djurgrupp som var helnöjda - sniglarna. Här en lundsnäcka.
Och så som avslutning dagens färggladaste djur - en guldstekel. Som jag aldrig lyckats få bilder på innan trots att jag försökt, för jag har sett dem när det varit varmt och soligt och då sitter de inte still länge nog (och eftersom de är ganska små är det hopplöst att få en skarp bild om de rör sig). Men nu så!
Rödklöversafari 1 - rosa blommor
Tänkte att det skulle bli lite blombilder nu först, det är ju inte så ofta (naturligtvis var jag främst ute efter kryp, men de får ett eget inlägg). Det här är precis efter ett rejält regnväder så allt är blött. Och det var jag också när jag kom hem igen, även om det inte regnade när jag var ute - men vegetationen är ganska hög här (här finns en del vass t.ex.), så jag hade behövt vadarstövlar för att inte bli dyblöt.
Blöt rödklöver.
Alsikeklöver
Det är jättemycket fingerborgsblomma här i Ekenäs, i flera färgvarianter. Har faktiskt aldrig sett så mycket vild fingerborgsblomma (dvs vild i betydelsen att den inte växer i trädgårdar, men de har ju säkert spridit sig därifrån) som här i Ekenäs, de är överallt.
Ros
Vassen blommar också nu.
Så, nu får det minsann vara nog med blommor! I nästa inlägg blir det kryp. Och förvisso blommor också eftersom krypen ofta sitter på blommor...
Och bara så att ni vet - nej det var inte mörkt ute. Men vädret var så grått att alla bilder tagna utan blixt blev jättetråkiga.
Gäster i randigt
Det är en hel del zebraspindlar på huset här, och de kommer in ibland. Det har ju varit bilder av en hanne på bloggen tidigare, så här kommer en på en hona som tittade in i går. Tror att hon ägnade sig åt att plundra nätet för en Steatoda bipunctata som bor på balkongen. Önskar att hon hade ätit kvalstren som attackerat ärtplantan hon sitter på, men sån tur har jag nog inte - kvalstren är nog alldeles för små som byten åt henne.
En annan randig gäst var en fin solitär geting.
Och ännu en spindel, en sträckspindel (Tetragnatha extensa). Tyvärr syns det inte riktigt på bilderna att den är randig, men det är den, på längden.
Här i den klassiska positionen som gett den namnet sträckspindel.
