Plattfothet

Medfödd plattfothet är ett mycket ovanligt tillstånd. Däremot är förvärvad plattfothet i vuxen ålder betydligt vanligare. Tillståndet är vanligast hos medelålderskvinnor.

Den längsgående hålfoten kollapsar vilket ger smärtor både i belastning men även vid vila både i fotsulan samt på insidan av foten. Ofta märker patienten att det inte går att gå barfota eller i strumplästen längre, det behövs stadiga skor samt hålfotsinlägg.

Gångsträckan minskar successivt på grund av tilltagande smärta samt trötthet i foten. Patienterna upplever att idrottsutövning blir mycket begränsat eller omöjligt. Tillståndet blir med tiden kraftigt invalidiserande. Plattfotheten delas in i fyra grader, den första graden brukar behandlas med inlägg, men det sker en försämring över tiden, vilket kan ta flera år. När försämringen nått grad 2-4 så fungerar inte inläggsbehandlingen längre, en del patienter upplever istället att inläggen känns som en sten i hålfoten.

Det finns olika operationer som strävar efter att återställa hålfoten. Dessa får anses framgångsrika och resultatet brukar upplevas av patienterna som klart tillfredsställande.

Operationen utförs i narkos eller ryggbedövning tar 2-3 timmar beroende på vilken typ av ingrepp som utförs. Patienten får inte belasta foten på 8-12 veckor post-operation. Gips eller ortos lika länge. Suturerna tas bort efter 3 veckor.

Sjukskrivning i 12-16 veckor. Lång rehabilitering med sjukgymnastik. Det tar nästan ett år innan patienterna kan promenera och aktivera sig helt fritt. Trots den långa rehabiliteringen är resultaten efter denna typ ingrepp så bra att ingreppet verkligen kan rekommenderas.