Utrotade
|
Under
de senaste 400 åren har mer än 200 arter och raser av fåglar dött
ut. De allra flesta av dem levde på öar och råkade illa ut när sjöfarten
kom igång och sjömän ville dryga ut sin proviant med färskt fågelkött
och färska ägg.
Fåglar som lever på öar där det inte finns några naturliga fiender och där maten
finns på marken eller i vattnet behöver inte kunna flyga.
Därför är det inte ovanligt att sådana fåglar mist sin flygförmåga.
Men om det plötsligt dyker upp farliga fiender som människan och hennes hundar,
katter, grisar m.m. blir fåglarna lätta byten. Detta öde drabbade garfågeln och
dronten. |
Dronten utnyttjades
av ostindiefarare som passade på att proviantera på Mauritius i Indiska oceanen
på vägen till Indien och Kina. Dronten fanns enbart på Mauritius,
på de närbelägna öarna fanns drontens släktingar
Rodriguez- och Réunion-solitären.
På dessa öar fanns i början av 1500-talet då de första
europeerna anönde ett 40-tal arter och underarter som inte förekommer
någon annanstans i världen.
Idag finns tio av dessa kvar.
Dronten försvann på 1680-talet, Rodriguez-solitären i slutet
av 1700-talet och Réunion-solitären utrotades runt 1745.
Två huvud, två fötter och några skellettdelar är
allt som finns bevarat av dronten. |
 |
|
Vandringsduvan var däremot en fågel som både kunde flyga och hade en
vidsträckt utbredning i östra Nordamerika. Den ansåg ännu under
tidigt 1800-tal vara världens talrikaste fågel!
Trovärdiga uppgifter från 1800-talet anger flockar på miljarder fåglar och
ingen kunde i sin vildaste fantasi föreställa sig att den någonsin skulle kunna
utrotas.
Men genom intensiv förföljelse lyckades människan på 100 år helt utplåna arten.
Så sent som 1871 uppskattades mängden häckande fåglar
till 136 miljoner par enbart i ett begränsat område i Wisconsin!
Den sista säkra häckningen rapporterades 1899, och 1907 sågs
vandringsduvan flyga i frihet för sista gången.
Den sista duvan dog 1914 i Cincinnatis Zoo 29 år gammal.
|
|
|
Överst
Tillbaka