Att öppna en dörr till samtidskonsten - Region Värmland
Att öppna en dörr till samtidskonsten - Region Värmland
Att öppna en dörr till samtidskonsten - Region Värmland
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Karlstads Universitet<br />
Estetisk filosofiska fakultet<strong>en</strong><br />
Bildämnets didaktik BLDA20, 11-20 p Vt/ht 2007<br />
Cecilia Stigevik<br />
Hors<strong>en</strong>sgatan 226<br />
654 58 Karlstad<br />
<strong>Att</strong><br />
<strong>öppna</strong> <strong>en</strong> <strong>dörr</strong><br />
<strong>till</strong> samtidskonst<strong>en</strong><br />
Detalj ur Calina Ericssons Dåtid och nutid i Sverige (2007)<br />
1
Innehållsförteckning<br />
Titelsida 1<br />
Innehållsförteckning 2<br />
Fokusering 2<br />
Metodisk uppläggning 3<br />
Förutsättningar 3<br />
Beskrivning av arbetsprocess<strong>en</strong>: 4 - 37<br />
Teoridel: Abstrakt expressionism 5 - 8<br />
Vardag<strong>en</strong> i konst<strong>en</strong> 8 - 13<br />
Minimalism<strong>en</strong> 13 - 15<br />
Idékonst<strong>en</strong> 15 - 18<br />
Praktiskt arbete med intervjuer: 18 – 37<br />
Teckna <strong>en</strong> stol 18 – 19<br />
Färgblandning 20 - 21<br />
Abstrakt expressionism 22 – 23<br />
Fantasiövning 23 -26<br />
Minimalism<strong>en</strong> 26 - 27<br />
Vardag<strong>en</strong> i konst<strong>en</strong> 27 – 30<br />
Konstvandring på <strong>Värmland</strong>s Museum 30 - 32<br />
Idékonst<strong>en</strong> + Intervjuer 32 - 37<br />
Reflektioner och slutsatser om arbetet 37 – 38<br />
Reflektioner om yrkesroll<strong>en</strong> 38<br />
Reflektioner om d<strong>en</strong> pedagogiska dokum<strong>en</strong>tation<strong>en</strong> 38<br />
Redovisning och diskussion av litteratur 38 - 40<br />
Dikt av Dahlia 40<br />
Litteraturlista 41<br />
Fokusering<br />
Ofta avfärdar man snabbt d<strong>en</strong> ”moderna konst<strong>en</strong>”. Vid <strong>en</strong> första anblick kan vissa delar av<br />
d<strong>en</strong> kanske se ”svår”, ”tråkig” eller ”knäpp” ut. D<strong>en</strong> upplevels<strong>en</strong> av konstverket kan<br />
avskräcka från att <strong>en</strong>s försöka uppleva något när man ser konstverk<strong>en</strong>. Och man går snabbt<br />
förbi eftersom man inte förstår. Man kanske t.o.m. känner sig besvärad och provocerad och<br />
vill inte ta in eller lära sig något om något nytt, utan stänger <strong>dörr</strong><strong>en</strong> och lämnar d<strong>en</strong><br />
möjlighet<strong>en</strong> och går vidare. Man kanske t.o.m. tänker att det där inte är något för mig, utan<br />
bara för de där andra, speciella människorna.<br />
Jag tror man kan skapa <strong>en</strong> större förståelse och väcka <strong>en</strong> nyfik<strong>en</strong>het g<strong>en</strong>om att ge kunskap<br />
om vad d<strong>en</strong> moderna konst<strong>en</strong> handlar om. Och jag vill göra det på ett sådant sätt så att det<br />
upplevs <strong>en</strong>kelt och intressant. Jag vill helt <strong>en</strong>kelt <strong>öppna</strong> <strong>dörr</strong><strong>en</strong> g<strong>en</strong>om att visa bilder och ge<br />
förklaringar och praktisk erfar<strong>en</strong>het g<strong>en</strong>om eget skapande och experim<strong>en</strong>terande och om vad<br />
det hela går ut på. För förklaringar finns. Och g<strong>en</strong>om upplevels<strong>en</strong> av d<strong>en</strong> egna erfar<strong>en</strong>het<strong>en</strong>,<br />
g<strong>en</strong>om det egna experim<strong>en</strong>terandet med de olika uttryckssätt<strong>en</strong>, väcks förståels<strong>en</strong>. Då går man<br />
förmodlig<strong>en</strong> inte förbi lika snabbt, nästa gång man ser konstverket, utan förhoppningsvis kan<br />
ett möte uppstå, eftersom förutsättningarna <strong>till</strong> det nu finns. Man kanske resonerar med sig<br />
2
själv eller sitt sällskap om hur just det konstverket är gjort eller hur just d<strong>en</strong> konstnär<strong>en</strong> tänkt<br />
eller känt. Man kanske tom kan id<strong>en</strong>tifiera sig på något sätt med det sedda Eller så kanske<br />
man fortfarande inte tycker om d<strong>en</strong> sort<strong>en</strong>s konst, m<strong>en</strong> man vet åtminstone lite mer om d<strong>en</strong>.<br />
När vi var på Museet för samtidskonst i Oslo fick jag <strong>en</strong> kick av utställning<strong>en</strong> Kunst 4 Verk<br />
fra samling<strong>en</strong> 1950-2007. Jag tyckte d<strong>en</strong> var så bra pedagogiskt upplagd. Och att vi som går<br />
d<strong>en</strong> här kurs<strong>en</strong> fick i uppgift att i små grupper sätta oss in i varsitt verk för att s<strong>en</strong> berätta för<br />
varandra om vad vi kommit fram <strong>till</strong>, blev <strong>en</strong> <strong>dörr</strong><strong>öppna</strong>re för mig. Min grupp fick<br />
Minimalism<strong>en</strong>. Jag har själv haft svårt för minimalism<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> nu började <strong>en</strong> förståelse att<br />
växa fram.(Det var tydlig<strong>en</strong> rätt grupp jag hamnade i).<br />
Jag har känt mig lite uttråkad och oförstå<strong>en</strong>de då jag mött minimalistiska konstverk på<br />
olika utställningar. Känslor som inte direkt uppmuntrar <strong>till</strong> ett vidare utforskande. Jag har nog<br />
förstått att det handlade om ett minimalt uttryck, m<strong>en</strong> inte varför det kunde vara intressant,<br />
och inte hur det uppstod eller vilka arbetsmaterial man använder sig av osv. M<strong>en</strong> detta blev<br />
åtgärdat under besöket i Oslo på Museet för samtidskonst och äv<strong>en</strong> efter besöket eftersom jag<br />
köpte och läste deras lilla häfte med information om utställning<strong>en</strong>.<br />
Nu hade ett frö inplanterats i mig och tydlig<strong>en</strong> också börjat gro för nu kom idén upp om att<br />
jag själv ville jobba utifrån det här på något sätt och sprida vidare d<strong>en</strong>na upplysning <strong>till</strong> min<br />
grupp i d<strong>en</strong>na uppgift.<br />
Metodisk uppläggning:<br />
Uppgift<strong>en</strong> blir att själv få prova och experim<strong>en</strong>tera i olika material med dessa fyra olika<br />
konstuttryck utifrån att jag först berättat om dem.<br />
Begränsning<strong>en</strong> ligger i att ha ett tema där man skall gestalta något som man själv upplever är<br />
typiskt sv<strong>en</strong>skt.<br />
Förutsättningar:<br />
Vi jobbar i Skaparverkstan, <strong>en</strong> lokal i bibliotekshuset i Karlstad, som är inredd för att ge<br />
förutsättningar <strong>till</strong> skapande i olika former i Karlstad kommuns regi under Kultur- och<br />
fritidsförvaltning<strong>en</strong>.<br />
Tid: 4 träffar om 6 timmar/träff inklusive lunchrast. (Söndagar kl. 10.00-16.00).<br />
Material: Papper, brunkrita, rödkrita, akrylfärger, masonitskivor, vit grunderingsfärg,<br />
akvarellkritor, färgp<strong>en</strong>nor, kartong, metallfoliepapper, pappersmosaik, glasmosaik,<br />
spegelmosaik, kycklingnät, knappar, tårtpapper, limpistol, Marvin medium, vardagsföremål,<br />
T-shirt, ståltråd, garn, brodernål, karamellfärg, vatt<strong>en</strong>, glasskål, leksaker.<br />
Metodisk uppläggning<br />
Jag har utgått från häftet Kunst 4. Verk fra samling<strong>en</strong> 1950-1957. Häftet är utgivet i samband<br />
med utställning<strong>en</strong> med samma namn, som visades på Museet för samtidskonst i Oslo när vår<br />
konstpedagogikgrupp var där med vår lärare Arno Saarnak, Karlstads Universitet och<br />
konstpedagog Carin Söderlind, <strong>Värmland</strong> Museum. Jag valde ut delar ur häftet, som jag<br />
sedan översatt och återberättat för deltagarna i min grupp. Jag har äv<strong>en</strong> varit i kontakt med<br />
konstnär och konstint<strong>en</strong>d<strong>en</strong>t Bertil B<strong>en</strong>gtsson, <strong>Värmland</strong>s Museum och fått lite påfyllning av<br />
diverse smått och gott, om bl.a. några av idékonstnär<strong>en</strong> Jörg<strong>en</strong> Sv<strong>en</strong>ssons (busiga) projekt. (-<br />
”Pojkstreck” i vux<strong>en</strong>konsttappning. Min tolkning).<br />
3
Sedan har jag inlett med olika övningar som att teckna av <strong>en</strong> stol utifrån fyra olika strategier,<br />
färgblandning utifrån komplem<strong>en</strong>tfärgerna samt vitt och <strong>en</strong> fantasiövning.<br />
Därefter har vi repeterat respektive teori inför respektive uppgift att själv experim<strong>en</strong>tera med<br />
de olika uttryck<strong>en</strong>.<br />
Jag har därefter intervjuat eleverna med hjälp av bandspelare efter varje mom<strong>en</strong>t.<br />
Jag har också dokum<strong>en</strong>terat övningarna med digitalkamera<br />
Resultatet av övningarna har allt eftersom satts upp på <strong>en</strong> skärmvägg i Skaparverkstan för att<br />
ge överblick.<br />
Olika sorters sv<strong>en</strong>sk musik har spelats under arbetet.<br />
Beskrivning av arbetsprocess<strong>en</strong>:<br />
1: a träff<strong>en</strong>:<br />
Teckningsövning<br />
Färgblandningsövning<br />
Abstrakt expressionism, teori och praktik<br />
Vi började <strong>en</strong> söndag förmiddag kl. 10.00 och höll på <strong>till</strong> strax efter 16.00 med <strong>en</strong> timmes<br />
lunchrast. Några kom lite tidigare och de fick då gå runt och bekanta sig med varandra,<br />
lokal<strong>en</strong>, mig och materialet vi skulle använda. Vi satte fast <strong>en</strong> bit tejp med vårt namn på för<br />
alla kände inte varandra s<strong>en</strong> tidigare. Tre av deltagarna gick <strong>en</strong> kurs för mig förra sommar<strong>en</strong> i<br />
Skaparverkstan (två 13-åriga tvillingflickor, Jeanette och Therese och <strong>en</strong> 32-årig kvinna,<br />
Dalia) och d<strong>en</strong> fjärde har varit med på drop-in-workshop med sina barn i Skaparverkstan (35årig<br />
kvinna, Calina). Det var <strong>en</strong> bra stämning från början. Jag uppmanade dom att ställa frågor<br />
om det dök upp några funderingar.<br />
Vi började med att grundera varsin masonitskiva som är 61 x 49 cm med vit akrylgrund. Vi<br />
började med det så att d<strong>en</strong> skulle hinna torka <strong>till</strong>s d<strong>en</strong> skulle användas s<strong>en</strong>are. En elev frågade<br />
s<strong>en</strong> hur man gör r<strong>en</strong> p<strong>en</strong>seln och då föll det sig naturligt att gå ig<strong>en</strong>om det med alla deltagarna<br />
samtidigt. Jag demonstrerade procedur<strong>en</strong> med ursköljning i ljummet vatt<strong>en</strong> med lite såpa med<br />
efterföljande dopp i kallt vatt<strong>en</strong> för att p<strong>en</strong>selstråna inte ska lossna (De är limmade och det<br />
ljumma vattnet kan lösa upp limmet, m<strong>en</strong> det kalla vattnet gör att limmet stelnar ig<strong>en</strong>) och<br />
förklarade samtidigt vad och varför jag gjorde så.<br />
Sedan gjorde vi <strong>en</strong> rundvandring i lokal<strong>en</strong> där jag visade material<strong>en</strong> som vi skulle använda<br />
och hur det kunde användas. Frågor ställdes bl. a. om limpistol<strong>en</strong>, vars lim blir väldigt hett<br />
och bör hanteras med försiktighet, m<strong>en</strong> som också är väldigt praktiskt användbart <strong>till</strong> mycket.<br />
Nu var det dags att sätta sig vid det runda bordet och berätta om samtidskonst<strong>en</strong>s<br />
inriktningar: abstrakt expressionism, vardag<strong>en</strong> i konst<strong>en</strong>, minimalism och idékonst.<br />
Ur häftet Kunst 4 Verk fra samling<strong>en</strong> 1950-2007 fann jag fakta och utifrån det berättade jag<br />
att samtidskonst<strong>en</strong> är präglad av <strong>en</strong> mångfald inriktningar och att de existerar sida vid sida.<br />
Strategierna har varit radikala och gärna chockerande. D<strong>en</strong> danska konstnär<strong>en</strong> Asger Jorn<br />
tänkte: ”Går man inte <strong>till</strong> ytterligheterna så är det ing<strong>en</strong> m<strong>en</strong>ing med att gå alls.” Många<br />
verkar ha tänkt på liknande sätt. Period<strong>en</strong> präglas också av att man ville bort från måleriska<br />
och skulpturala konv<strong>en</strong>tioner för att istället reflektera kring konst<strong>en</strong> som institution.<br />
Tank<strong>en</strong> med utställning<strong>en</strong> i Oslo var att visa att konstnärliga idéer återanvänds,<br />
vidareutvecklas och ges nya vinklingar av nya g<strong>en</strong>erationer. Konst föds i <strong>en</strong> dialog där idéer<br />
utvidgas, motsägs, vänds ut och in, upphöjs eller på annat sätt ges perspektiv.<br />
4
Jag började med att visa bild<strong>en</strong> av Peter Johanssons installation LITTLE SWEDEN 2000,<br />
från bok<strong>en</strong> Sv<strong>en</strong>sk konst nu, 85 konstnärer födda efter 1960 och berättade bl.a. att han med<br />
d<strong>en</strong> bearbetat sin uppväxt i Dalarna med <strong>en</strong> far som var kurbitsmålare och <strong>en</strong> mor som drev <strong>en</strong><br />
våffelstuga för turister.<br />
Jag började med d<strong>en</strong>, eftersom begränsning<strong>en</strong> ligger i att gestalta någon typisk sv<strong>en</strong>sk sak,<br />
företeelse, sinnesstämning eller eg<strong>en</strong>skap, något som man själv har erfar<strong>en</strong>het av på något<br />
sätt, och prova på att experim<strong>en</strong>tera med det i ett eller flera av samtidskonst<strong>en</strong>s<br />
inriktningar/uttryckssätt för att på så sätt få <strong>en</strong> ingång <strong>till</strong> att känna sig delaktig i det samtida<br />
konstlivet.<br />
Efter att jag berättat att människorna i bild<strong>en</strong> var skådespelare som fått i uppdrag att som<br />
skinnskallar dricka snaps och sjunga snapsvisor m.m. och bete sig som många sv<strong>en</strong>skar gör<br />
när det firas midsommar, kom det upp flera berättelser om olika bete<strong>en</strong>d<strong>en</strong> relaterade <strong>till</strong><br />
alkohol. En kvinna berättade att i <strong>en</strong> turistort i Alperna var hundar och sv<strong>en</strong>skar förbjudna på<br />
krog<strong>en</strong>. Sv<strong>en</strong>skar var förbjudna p.g.a. att de där betett sig ociviliserat i samband med<br />
alkoholförtäring. En annan deltagare som kommer från Tyskland berättade att de har <strong>en</strong> helt<br />
annan alkoholkultur än i Sverige. Där är det bl.a. vanligt att man dricker starköl <strong>till</strong> mat<strong>en</strong>.<br />
Lättöl finns inte i där. Och åldersgräns<strong>en</strong> för att köpa öl är 16 år, för sprit 18.<br />
När hon var nyinflyttad skulle hon köpa Rom <strong>till</strong> <strong>en</strong> kaka som hon skulle baka och gick in i<br />
mataffär<strong>en</strong> för att köpa d<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> hon hittade ju ing<strong>en</strong> Rom och ringde då <strong>till</strong> sin man och<br />
frågade om detta. Hon fick då veta att hon skulle gå <strong>till</strong> <strong>en</strong> särskild affär, Systembolaget.<br />
Jag frågade om det var mycket alkoholism eller alkoholskador i Tyskland. Hon sa att i<br />
förhållande <strong>till</strong> folkmängd<strong>en</strong> så var det proc<strong>en</strong>tuellt ungefär lika mycket som i Sverige.<br />
Jag berättade att det går ett Vodka bälte från Ryssland över Finland, de Baltiska staterna,<br />
Sverige, Norge och Storbritanni<strong>en</strong>. Och att många arbetare förr i tid<strong>en</strong> kunde få betalt i<br />
brännvin, vilket följaktlig<strong>en</strong> orsakade stora familjetragedier. Jag sa att jag tror, att<br />
konsekv<strong>en</strong>s<strong>en</strong> av detta är att vi har Systembolag och högre åldersgräns. Nu tittade vi vuxna<br />
kvinnor, på de två tvillingflickorna som är 13 år och undrade vad de tänkte om alkohol och<br />
festande. M<strong>en</strong> de sa att de inte var intresserade av sånt. De gillade mer att vara hemma och ta<br />
det lugnt.<br />
Peter Johanssons installation satte igång tankar som gav <strong>en</strong> diskussion och vi hade alla något<br />
att berätta om alkoholbete<strong>en</strong>de utifrån olika synvinklar.<br />
Då fortsatte jag med abstrakt expressionism ur häftet Kunst 4 Verk fra samling<strong>en</strong> 1950-<br />
2007:<br />
D<strong>en</strong> abstrakta expressionism<strong>en</strong> började växa fram under 1900-talet, m<strong>en</strong> först efter 2: a<br />
världskriget blev det ett dominerande konstuttryck. Efterkrigstid<strong>en</strong>s konstnärer var drivna av<br />
att de ville vidareutveckla konst<strong>en</strong> bort från det berättande innehållet och in i <strong>en</strong> abstrakt färg-<br />
och formvärld. Man lyckades med det m<strong>en</strong> släpade fortfarande på olika regler, som d<strong>en</strong> tidiga<br />
modernism<strong>en</strong>s krav på det ”r<strong>en</strong>a” konstverket. Man tyckte att dess strävan efter visuell, bildlig<br />
harmoni kändes för stel och regelbund<strong>en</strong>. Det var dags för något nytt, det spontana och<br />
formlösa.<br />
På 1940- och 1950-talet uppstod miljöer som dyrkade det spontana och expressiva måleriet<br />
både i Europa och USA. Det radikala i detta måleri var att man utforskade d<strong>en</strong> spontana,<br />
<strong>till</strong>fälliga och aktionspräglade handling<strong>en</strong> i d<strong>en</strong> måleriska process<strong>en</strong>. Framställningsprocess<strong>en</strong><br />
synliggjordes och blev <strong>en</strong> del av verkets innehåll. Det var på så sätt ett fysiskt måleri där man<br />
använde sig av sin kraft g<strong>en</strong>om det fria p<strong>en</strong>seldraget, g<strong>en</strong>om att droppa, skvätta eller hälla och<br />
man tog vara på slump<strong>en</strong>, det <strong>till</strong>fälliga.<br />
5
Många var influerade av surrealisternas automatism och psykoanalys<strong>en</strong>s teori om det<br />
undermedvetna. (Man låter sitt inre komma <strong>till</strong> tals och låter strömm<strong>en</strong> av ord och tankar<br />
flöda fritt ur sig). Karel Appel var <strong>en</strong> av dem som målade utifrån dessa tankegångar och han<br />
arbetade utifrån <strong>en</strong> föreställning om konst<strong>en</strong> som människosinnets frigörande kraft, som <strong>en</strong><br />
motvikt i ett samhälle präglat av förnuft och kontroll. (Visar bild<strong>en</strong> ur häftet Kunst 4)<br />
Per Inge Björlos (norsk, f. 1952) måleri Heads from Balance (1999) ser ut som det är målat i<br />
ett ögonblick av häftighet och uttrycksbehov. (Visar bild<strong>en</strong> ur häftet Kunst 4) Man ser här<br />
både spår av p<strong>en</strong>seldrag och rinnande färg.<br />
Det som är d<strong>en</strong> intressanta problemställning<strong>en</strong> i d<strong>en</strong> här typ<strong>en</strong> av måleri, som Björlos och<br />
Appels, är p<strong>en</strong>dling<strong>en</strong> mellan det <strong>till</strong>fälliga och det kontrollerade.<br />
D<strong>en</strong> nya g<strong>en</strong>eration<strong>en</strong> målare har inte varit bundna <strong>till</strong> kravet om att utveckla <strong>en</strong> konsekv<strong>en</strong>t<br />
personlig stil, utan använder lån och citat. Det abstrakta uttrycket är inte längre förbundet med<br />
det absolut moderna och framtidsinriktade. Dialog<strong>en</strong> är mer <strong>till</strong>bakablickande än<br />
framtidsinriktad.<br />
Ur D<strong>en</strong> abstrakta expressionism<strong>en</strong> av Anthony Everitt:<br />
D<strong>en</strong> abstrakta expressionism<strong>en</strong> innehöll två riktningar, d<strong>en</strong> europeiska och d<strong>en</strong> amerikanska. I<br />
d<strong>en</strong> europeiska kunde man fortfarande utgå från natur<strong>en</strong> och i verket se ett innehåll, budskap<br />
eller symboler, äv<strong>en</strong> kompositionsprinciper kunde skönjas.<br />
I d<strong>en</strong> amerikanska inriktning<strong>en</strong> försökte man komma bort från allt sådant och det som skulle<br />
gestaltas var inte <strong>en</strong> bild utan <strong>en</strong> händelse. De var också hänsynslösa mot stilkonv<strong>en</strong>tion och<br />
det som Clem<strong>en</strong>t Gre<strong>en</strong>berg kallade ”paint quality”.<br />
Här visar jag bilder av ”droppmålningar” av Jackson Pollock (amerikan, f. 1912); två<br />
mästerstyck<strong>en</strong> som heter One (No.31), 1950, och Blue Poles (Blå stavar), 1953. Bild<strong>en</strong> nedan<br />
heter Converg<strong>en</strong>ce: Number 10, 1952.<br />
6
Vi var några som hade sett film<strong>en</strong> om Jackson Pollock. Vi pratade om d<strong>en</strong> och om bok<strong>en</strong> På<br />
drift, av Jack Kerouac och i samband med det läste jag ur D<strong>en</strong> abstrakta expressionism<strong>en</strong> på<br />
sid. 15:<br />
”Hans väg <strong>till</strong> berömmels<strong>en</strong> är ett klassiskt exempel på d<strong>en</strong> amerikanska väg<strong>en</strong> <strong>till</strong> lyckan. Från vilda västern<br />
reste han <strong>till</strong> storstad<strong>en</strong>. Tog värld<strong>en</strong> med storm m<strong>en</strong> fann att framgång<strong>en</strong> var svår att handskas med. ( … )<br />
Pollock hade svåra problem med sprit<strong>en</strong> och dog på höjd<strong>en</strong> av sin berömmelse, utarbetad och upp<strong>en</strong>barlig<strong>en</strong><br />
förtvivlad. En del kritiker har hävdat att Västerns landskap och de ändlösa resorna i hans tidiga liv har satt sin<br />
prägel på Pollocks måleri. Han tyckte med säkerhet om storhet<strong>en</strong> i det amerikanska landskapet och d<strong>en</strong> <strong>öppna</strong><br />
väg<strong>en</strong>s lockelser, det var kanske ing<strong>en</strong> <strong>till</strong>fällighet att han dog på landsväg<strong>en</strong> 1956. Han höll <strong>en</strong> våldsam fart i <strong>en</strong><br />
kurva och körde på ett träd.<br />
D. H. Lawr<strong>en</strong>ce ger i <strong>en</strong> essä om Walt Whitman visa inblickar i amerikansk kultur som är anmärkningsvärt<br />
träffande för Pollock och hans medpionjärer i New York-skolan. ”Det är det amerikanska heroiska budskapet.<br />
Själ<strong>en</strong> bygger inte upp murar omkring sig D<strong>en</strong> drar sig inte <strong>till</strong>baka och söker sina inre rik<strong>en</strong> i mystisk extas. D<strong>en</strong><br />
ropar inte på frälsning <strong>till</strong> <strong>en</strong> fjärran Gud. D<strong>en</strong> går ner <strong>till</strong> väg<strong>en</strong> där väg<strong>en</strong> <strong>öppna</strong>r sig <strong>till</strong> det okända, slår följe<br />
med andra vars själar dras <strong>till</strong> d<strong>en</strong>, fullbordar inget utom själva resan och de arbet<strong>en</strong> som hör <strong>till</strong> själva resan.”<br />
Målningarna kunde vara 8 meter långa och syftet med det var att man skulle tappa bort sig<br />
själv. Och Pollocks målningar skulle ge intryck av att de hade vark<strong>en</strong> början eller slut, kanske<br />
<strong>en</strong> koppling <strong>till</strong> ”storhet<strong>en</strong> i det amerikanska landskapet och d<strong>en</strong> <strong>öppna</strong> väg<strong>en</strong>s lockelser”.<br />
Som kontrast <strong>till</strong> Jackson Pollocks kraftfulla fysiska måleri, visade jag bilder Mark Rothkos<br />
mer meditativa måleri i målningarna Rött, vitt och brunt och Svart på grått.<br />
Han har <strong>en</strong> mild, lysande och s<strong>en</strong>suell palett. Man kan se slöjor av tunt pigm<strong>en</strong>t dra över<br />
duk<strong>en</strong> och sugas in i d<strong>en</strong>, varma färger ligger över kalla, kalla över varma, mörka över ljusa<br />
och ljusa över mörka. Fortsättningsvis på sid.27 läser jag:<br />
”M<strong>en</strong> s<strong>en</strong>sualitet är inte detsamma som njutning. Rothkos färgytor har <strong>en</strong> kontemplativ int<strong>en</strong>sitet och inbjuder<br />
<strong>till</strong> att helt gå upp i dem. Bland elem<strong>en</strong>t<strong>en</strong> i sin konst nämnde han: ”Ett klart sysslande med död<strong>en</strong>. All konst<br />
innehåller antydningar om dödlighet.”<br />
Rothko föddes i Ryssland 1903 och emigrerade med sin familj <strong>till</strong> USA vid 10 års ålder 1913. (…)<br />
Fastän Rothkos kompositioner kan spaltas upp i skilda kompon<strong>en</strong>ter lyckades han behålla ytans integritet. Det<br />
finns ing<strong>en</strong> c<strong>en</strong>tral blickpunkt. Hans rektanglar fyller bild<strong>en</strong>, vars form de upprepar och befäster. På grund av att<br />
han använder lavering lyser duk<strong>en</strong>s textur ig<strong>en</strong>om. Med ett sting av ironi understryker han motsättningar mellan<br />
illusion<strong>en</strong> av ett molnigt djup och d<strong>en</strong> hårda, synligt påtagliga duk<strong>en</strong>.<br />
Atmosfär<strong>en</strong> i sådana mogna arbet<strong>en</strong> som Rött, vitt och brunt från 1957 är passiv och meditativ.<br />
Og<strong>en</strong>omskinliga dimmor av upplöst färg inbjuder betraktare <strong>till</strong> <strong>en</strong> s<strong>till</strong>a rymd, <strong>en</strong> bildlig motsvarighet <strong>till</strong> dröm.<br />
De uttrycker <strong>en</strong> inre obehaglig melankoli, i känsla nära Vergilius’ sunt lacrimae rerum et m<strong>en</strong>tem mortalia<br />
tangunt: ” Det finns tårar i ting<strong>en</strong>s natur och hjärtan rörs av förgänglighet.” Rothko ändrade inte d<strong>en</strong>na<br />
7
formvärld m<strong>en</strong> hans färger blev så småningom mörkare. S<strong>en</strong>a dukar som Svart på grått är dystert pessimistiska.<br />
Hans liv ändade med självmord 1970.”<br />
Då var det dags att berätta om Vardag<strong>en</strong> i konst<strong>en</strong>. (Från häftet KUNST 4 Verk fra<br />
samling<strong>en</strong> 1950-2007) Min översättning.<br />
En demokratisk tanke<br />
Jag börjar med att visa ett exempel, som jag gjort. D<strong>en</strong> visar min tolkning av D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska<br />
sommarsemestern. (Ej klar). D<strong>en</strong> är uppbyggd på <strong>en</strong> grundad masonitskiva med diverse<br />
vardagsföremål som; <strong>en</strong> prydnadsfigur som föreställer <strong>en</strong> solbränd kvinnofigur i vit hatt,<br />
solglasögon och <strong>en</strong> svart bikini och <strong>en</strong> blomsterkrans, tomma huvudvärksförpackningar, <strong>en</strong><br />
virkad duk, Sv<strong>en</strong>ska flaggor, <strong>en</strong> skrattande mås i plast och Mariekex.<br />
Jag berättar vidare utifrån text<strong>en</strong> i KUNST 4 Verk fra samling<strong>en</strong> 1950-2007.<br />
”Här upphöjer man det vardagliga, sakerna vi daglig<strong>en</strong> omger oss med och på det sättet bryter<br />
man ner skillnad<strong>en</strong> mellan konst<strong>en</strong> och livet i allmänhet, och äv<strong>en</strong> skillnad<strong>en</strong> mellan s.k. hög-<br />
och lågkultur som har varit utmärkande inom många konstnärliga områd<strong>en</strong> sedan 1960-talet.<br />
Idé<strong>en</strong>, utövandet kommer från kubism<strong>en</strong>s och dadaism<strong>en</strong>s utövand<strong>en</strong> under de första<br />
årtiond<strong>en</strong>a av 1900-talet. Kubisternas collage och assemblage (tredim<strong>en</strong>sionellt collage som<br />
innehåller <strong>en</strong> blandning av bild och föremål, tittskåp) <strong>öppna</strong>de upp <strong>till</strong> att använda föremål.<br />
Fragm<strong>en</strong>t ur d<strong>en</strong> fysiska verklighet<strong>en</strong> togs in som kompositionsmässiga elem<strong>en</strong>t, och inte<br />
först och främst med tanke på att bryta radikalt med måleri- och skulpturtradition<strong>en</strong>”.<br />
Jag visade här <strong>en</strong> bild av Pablo Picassos Tjurhuvud (1942), som är gjord av <strong>en</strong> cykelsadel och<br />
<strong>en</strong> styrstång. Cykelsadeln blir huvud och styrstång<strong>en</strong> blir horn.<br />
”Mer radikal på det sättet, var surrealisternas objet trouvés – upphittat föremål, och<br />
dadaisternas readymades. G<strong>en</strong>om att flytta in vardagliga saker i ett konstnärligt sammanhang<br />
blev det <strong>en</strong> öppning för <strong>en</strong> idébaserad strategi framför <strong>en</strong> avbildande i bildkonst<strong>en</strong>. Utanför<br />
museets väggar kan vi ta dessa föremål för att vara <strong>en</strong> sak bland andra, i och med det kan de<br />
inte klassifiseras som konst utifrån sina visuella framträd<strong>en</strong>, utan bara utifrån visshet<strong>en</strong> om att<br />
det är konst”.<br />
8
Jag berättade att Marcel Duchamp signerade och ställde ut <strong>en</strong> fabriksny urinoar och kallade<br />
d<strong>en</strong> ”Fontän”, <strong>en</strong> Readymade. I eg<strong>en</strong>skap av konstnär bestämde han att det var konst och i och<br />
med det bröt han upp <strong>en</strong> ny väg, <strong>en</strong> ny inriktning inom konst<strong>en</strong>, som har lett ända fram <strong>till</strong><br />
idag där det nu är så gott som helt fritt.<br />
”Citatet ”… bländad av vardagslivets rum och föremål” är hämtat från konstnär<strong>en</strong> Allan<br />
Kaprows ”The legacy of Jackson Pollock” (1958). Kaprow frågar sig här vart konst<strong>en</strong> skall ta<br />
väg<strong>en</strong> efter Jackson Pollock. Hans antagelse är att konstnärerna kommer att vända sig mot de<br />
verkliga ting<strong>en</strong>, och att d<strong>en</strong> nya g<strong>en</strong>eration<strong>en</strong> konstnärer kommer att: ”… discover out of<br />
ordinary things the meaning of ordinariness” (… ur vanliga föremål upptäcka m<strong>en</strong>ing<strong>en</strong> med<br />
vardaglighet)”.<br />
”Rop<strong>en</strong> om <strong>en</strong> mer verklighetsnära konst ökade i styrka under 1960-talet, och kom från<br />
många håll. De franska nyrealisterna bearbetade gatans estetik, popkonstnärerna tog upp<br />
elem<strong>en</strong>t från populärkultur<strong>en</strong> med sikte på att bryta ned skillnad<strong>en</strong> mellan hög – och<br />
lågkultur. De itali<strong>en</strong>ska arte povera-konstnärerna använde sig av ”låga” och ”fattiglika”<br />
material, m<strong>en</strong> de hämtade också obearbetade material från natur<strong>en</strong>. Alla ställde de frågor om<br />
material<strong>en</strong>s värdehierarki och material<strong>en</strong>s upphöjda status, och bidrog med sina radikale<br />
grepp <strong>till</strong> att ta fram och etablera ett mer mångfaldigt konstnärligt vokabulär/uttryckssätt”.<br />
Iver Jåks’ (1932-2007) tar med verket En Gang I og II (2002) natur<strong>en</strong> in i museet. R<strong>en</strong>horn<br />
och trävirke sätts in i ett nytt sammanhang och deras poetiska pot<strong>en</strong>tial som objekt med<br />
förhistoria synliggörs. (Jag ser det som <strong>en</strong> manifestation av det ursprungliga). (Min<br />
komm<strong>en</strong>tar).<br />
”Det att ta verkliga ting in i konst<strong>en</strong>s värld är <strong>en</strong> estetisk utövning baserad på urval,<br />
återvinning och omorganisering. En praxis där resultatet är det<br />
hybrida/omvandlade/sammanblandade objektet.”<br />
Jag berättade vidare att man sammanställer olika föremål från olika områd<strong>en</strong> så att det<br />
skapas <strong>en</strong> ny m<strong>en</strong>ing.<br />
”Konstnär<strong>en</strong>s bidrag är att omvandla och se möjligheterna i sina omgivningar.”<br />
Innanför dessa ramar handlar det sällan om att uttrycka sig själv, oftare är det <strong>en</strong><br />
önskan om att säga något om samhället som kommer <strong>till</strong> uttryck.”<br />
En av deltagarna kom nu att tänka på get<strong>en</strong> Monogram (1955-59) av Robert Rausch<strong>en</strong>berg<br />
på Moderna Museet. Vi diskuterade och kom fram <strong>till</strong> att d<strong>en</strong> nog <strong>till</strong>hör ”Vardag<strong>en</strong> i<br />
konst<strong>en</strong>”. Vi tittade i bok<strong>en</strong> Kolla Läsa Måla Fixa, av Pernilla Stalfelt och såg hur d<strong>en</strong> var<br />
gjord och jag berättade utifrån bok<strong>en</strong> att Robert hittade d<strong>en</strong> i ett skyltfönster i New York. Han<br />
ville göra ett konstverk av d<strong>en</strong> och fick tjata länge innan han fick köpa d<strong>en</strong>. Han fick d<strong>en</strong><br />
billigt. I sin ateljé tvättade, lagade och målade han d<strong>en</strong>. Sedan placerade han d<strong>en</strong> på <strong>en</strong> <strong>dörr</strong><br />
som han hade gjort om <strong>till</strong> ett collage. Till sist trädde han ett vitmålat bildäck över get<strong>en</strong>s rygg<br />
och så tyckte han att konstverket var klart.<br />
Robert Rausch<strong>en</strong>berg var <strong>en</strong> pionjär när det gäller d<strong>en</strong> här teknik<strong>en</strong>, läser jag efter att ha sökt<br />
på www.google.se och hittat <strong>en</strong> rubrik från Moderna Museet.<br />
9
Robert Rausch<strong>en</strong>berg<br />
Monogram, 1955-59<br />
En deltagare frågar om man vet om det finns någon tanke bakom Monogram.<br />
Jag letar på google och hittar blogg<strong>en</strong> ”ABC…Kistalight. Robert Rausch<strong>en</strong>berg – Monogram<br />
– urban lantis light, där det står att han var <strong>en</strong> neodadaist med sina combines. Och var han <strong>en</strong><br />
neodadaist behövde han inte ha någon speciell tanke, utan lekte med nons<strong>en</strong>s som<br />
utgångspunkt, kan man säga.<br />
På www.modernamuseet.se hittar jag i <strong>en</strong> text om Robert Rausch<strong>en</strong>berg:<br />
”Ordet monogram är synonymt med ett emblem, eller namnschiffer, som består av <strong>till</strong> exempel<br />
initialer. Kanske är Monogram ett självporträtt? En <strong>till</strong>tufsad get i storstad<strong>en</strong>. Underlaget består av ett<br />
collage med allehanda upphittade ting. Bland annat finns där tidningsklipp som behandlar så skilda<br />
ämn<strong>en</strong> som astronauter, lindansare och börs<strong>en</strong>. Kanske Rausch<strong>en</strong>berg vill säga något om hur<br />
människan ständigt strävar efter att bemästra nya miljöer och övervinna svårigheter. Robert<br />
Rausch<strong>en</strong>bergs ”combines” kan upplevas som <strong>en</strong> sorts storstadssagor, på samma gång ålderdomliga<br />
fabler och <strong>till</strong>fälliga sammanträffand<strong>en</strong>.”<br />
Vidare på moderna museets hemsida läser jag: ”Det är ing<strong>en</strong> överdrift att säga att Rausch<strong>en</strong>berg<br />
omdefinierade amerikansk konst när han uppfann sina Combines. Med dem sprängde han de<br />
traditionella gränserna mellan måleri och skulptur, för att istället lyfta in gatan i ateljén. Rausch<strong>en</strong>berg<br />
återupptog dialog<strong>en</strong> med d<strong>en</strong> yttervärld som d<strong>en</strong> äldre konstnärsg<strong>en</strong>eration<strong>en</strong>, de abstrakta<br />
expressionisterna, konsekv<strong>en</strong>t avvisat i sin konst. De 162 Combines som han skapade under <strong>en</strong><br />
tioårsperiod vittnar också om inflytandet över s<strong>en</strong>are ismer och konstriktningar som popkonst,<br />
nydadaism, assemblage, fluxus, wi<strong>en</strong>eraktionism, arte povera och performancekonst.<br />
I bok<strong>en</strong> KOLLA LÄSA MÅLA FIXA tittade vi på Meret Opp<strong>en</strong>heims två verk; Min<br />
guvernant (1936) som är gjord av bl.a. ett par skor, och på Frukost i päls, tekopp<strong>en</strong> som är<br />
klädd i päls. Idén <strong>till</strong> d<strong>en</strong>, fick hon när hon satt och drack te på ett café i Paris med Picasso<br />
och hans vän Dora. På sig hade hon ett armband av päls. Picasso och Dora tyckte det var<br />
jättefint och roligt och de skrattade. Då sa Meret att man kan klä in vad som helst, t.ex.<br />
tekopp<strong>en</strong> som hon drack ur. M<strong>en</strong> jag tycker det är svårt att säga om de <strong>till</strong>hör ”vardag<strong>en</strong> i<br />
konst<strong>en</strong>” eller idékonst<strong>en</strong>. Jag tror det lutar åt idékonst<strong>en</strong>. -Säger Frukost i päls något om<br />
samhället? Det är intressant att diskutera.<br />
10
Bertil B<strong>en</strong>gtsson påpekade speciellt, att gränserna flyter omkring och att det är<br />
konsthistorikerna som har satt gränserna för att göra det begripligt för sig själva. Konstnärerna<br />
själva bryr sig ofta inte om några gränser.<br />
Man hamnar ju ibland i ett flöde där saker bara kommer <strong>till</strong> <strong>en</strong> och då tackar man och tar<br />
emot. Det är ju då som tankar och ifrågasättand<strong>en</strong> förstör. Georg Suttner, konstnär, professor<br />
och <strong>en</strong> av grundarna <strong>till</strong> Gerlesborgsskolan, sa <strong>en</strong> gång att idealet var att skapa i ett <strong>till</strong>stånd<br />
där hjärnan är bortkopplad, så som man är när man är ord<strong>en</strong>tligt berusad, fast man ska vara<br />
nykter…, annars är det svårt att få något gjort överhuvudtaget.<br />
Här berättar <strong>en</strong> av deltagarna, som är sjukgymnast, att det här med flöde eller begreppet flow<br />
har funnits sedan lång tid <strong>till</strong>baka inom schamanism<strong>en</strong>. Där är betydels<strong>en</strong> av Flow att de<br />
överför <strong>en</strong>ergi. De gör sig tomma g<strong>en</strong>om att fasta, basta m.m. och sätter sig i <strong>en</strong> grotta för att<br />
kunna möta <strong>en</strong> sjuk person som är ”besatt” av någonting och låter <strong>en</strong> ande, g<strong>en</strong>om sin kropp,<br />
läka person<strong>en</strong>. De jobbar på det sättet. De är fria från allting, fördomar, för att and<strong>en</strong> ska<br />
kunna ta över och leda ut sjukdom<strong>en</strong>. Det är ju jättegammalt. Det är själva tank<strong>en</strong>. Och just<br />
det ordet Flow, det finns inom indiansk kultur. Och det gamla måleriet som finns i grottorna,<br />
det är ofta schamanerna som har målat histori<strong>en</strong> där, just om det <strong>till</strong>ståndet. Kanske har de<br />
<strong>till</strong>bett jaktand<strong>en</strong> för att få jaktlycka.<br />
Sedan pratade Bertil och jag ig<strong>en</strong> vid ett s<strong>en</strong>are <strong>till</strong>fälle om det här med gränser. <strong>Att</strong> som<br />
konstnär har man ett ganska stort spelutrymme och från samhällets sida finns det <strong>en</strong> sorts<br />
tolerans g<strong>en</strong>temot konstnärer, att de ”får hålla på”. De är ju konstnärer! Så det gäller bara att<br />
våga tänja gränserna… Asger Jorn, d<strong>en</strong> danske abstrakta expressionist<strong>en</strong> tänkte ju också:<br />
”Går man inte <strong>till</strong> ytterligheterna så är det ing<strong>en</strong> m<strong>en</strong>ing med att gå alls.”<br />
Vi diskuterade vidare om att <strong>en</strong> del konstnärer är ställföreträdande schamaner i dag<strong>en</strong>s<br />
moderna samhälle.<br />
Fler exempel som jag visade från häftet KUNST 4…:<br />
Assemblaget Formiddag, d<strong>en</strong> vidunderlige lamp<strong>en</strong> från 1981 av Jon Gunders<strong>en</strong> (norsk, f.<br />
1942). Han har här framställt idealhusmodern så som man kan tänka sig att hon såg ut på<br />
1950-talet. Han har kombinerat ihop verkliga föremål från d<strong>en</strong> tidsperiod<strong>en</strong> med <strong>en</strong> kopia av<br />
ett kvinnoansikte från <strong>en</strong> äldre tidsepok. Han har alltså kombinerat ihop olika elem<strong>en</strong>t från<br />
olika sammanhang och tidsperioder så att de <strong>till</strong>sammans har fått <strong>en</strong> ny m<strong>en</strong>ing. Här har det<br />
blivit <strong>en</strong> humoristisk komposition om olika epokers bildframställning av husmodern.<br />
Korset från 1999 av Annette Messager visar ett korsfäst gosedjur. Det mjuka som har<br />
funktion<strong>en</strong> att trösta vid olika svåra situationer, har själv blivit insatt i ett sammanhang där det<br />
inte längre kan ge tröst, utan man vill istället själv rädda och trösta gosedjuret.<br />
Hon har återanvänt gosedjur och delar av gosedjur som är överskottsmaterial från h<strong>en</strong>nes<br />
tidigare verk, kallat ”Resterna”, - rester av rester.<br />
En deltagare tycker det ser ut som att konstnär<strong>en</strong> inte tycker om gosedjur, att gosedjur inte<br />
behövs.<br />
En annan ser <strong>en</strong> parallell <strong>till</strong> att djur utrotas på grund av människans leverne och att djur<strong>en</strong><br />
offras och slaktas, likt Kristus på korset.<br />
En tredje ser d<strong>en</strong> ursprungliga korsfästels<strong>en</strong>, många ser ju religion som tröst. Jesus kan lika<br />
gärna vara ett gosedjur. Eller så kan man ifrågasätta om han överhuvudtaget funnits. Det kan<br />
11
man tänka också. Gosedjuret ser verklig<strong>en</strong> lidande ut. Det ser mer ut som ett utsatt djur än<br />
Jesus. Gosedjuret ser ut som ett slaktat, urtaget djur.<br />
”Filosof<strong>en</strong> Boris Groys har påpekat släktskapet mellan konst och sopor i det att båda är<br />
onyttiga och överflödiga föremål, och vidare att gräns<strong>en</strong> mellan sopor och museet är flytande i<br />
och med att dåtid<strong>en</strong>s sopor blir nutid<strong>en</strong>s arkeologiska fynd, och dag<strong>en</strong>s konstnärer använder<br />
sig av ”färska” sopor. D<strong>en</strong> brittiske konstnär<strong>en</strong> Tony Cragg (f. 1949) har gjort vackra och<br />
<strong>till</strong>talande kompositioner av sopor, som t.ex. Spiral (1983)”.<br />
Alla skrattar när jag påpekar att de kan ta med sig sopor hemifrån, bara de inte stinker för<br />
mycket. M<strong>en</strong> stank<strong>en</strong> skulle ju i och för sig kunna ingå i konstverket…<br />
Sedan blir det <strong>en</strong> ny diskussion om att man kan börja ifrågasätta konst<strong>en</strong>, hur viktig är d<strong>en</strong>?<br />
Man kanske ifrågasätter både sig själv och andras verk, tyvärr. M<strong>en</strong> det kanske är <strong>en</strong> process<br />
som man tar sig ig<strong>en</strong>om. Jag har hört många som har gått in i det. På skolan jag gick i, kom<br />
många in i det och värderade om, att det är minst lika kreativt att jobba på ett sjukhus och…<br />
Ja man börjar tänka att man är onyttig. Det kan kännas overkligt ibland och absurt när man<br />
håller på med konst. Det kan kännas som att man flyter omkring i något ing<strong>en</strong>ting nästan.<br />
Otäckt! Då kom <strong>en</strong> lärare med massa böcker <strong>till</strong> honom, för han hamnade i <strong>en</strong> kris. Läs och ta<br />
<strong>till</strong> dig, så att det blir ett sammanhang, sa lärar<strong>en</strong>! Man kan heller inte säga <strong>till</strong> någon att det<br />
här har <strong>en</strong> betydelse, för det är bara upp <strong>till</strong> <strong>en</strong> själv om man tycker att det har det.<br />
Det är subjektivt. Ja, m<strong>en</strong> lärar<strong>en</strong> fick in honom på rätt spår och han kom in på Mejan<br />
(Konsthögskolan i Stockholm) sedan. M<strong>en</strong> det var jättejobbigt för honom. Han levde med<br />
gamla värderingar. Hans pappa var jägare, tror jag och väldigt ”basic” och kanske<br />
ifrågasatte vilket val son<strong>en</strong> hade gjort. Som kille hade han kanske ”macho” komplex. Ja, att<br />
han skulle försörja familj<strong>en</strong> i första hand. Ja, det är sådana tankar. Nej, det är inte lätt. M<strong>en</strong><br />
det var intressant att man sa det i ord och jämförde det med sopor. Ja, det är bra att sätta ord<br />
på saker och ting. Då blir det medvetandegjort.<br />
En deltagare berättar om <strong>en</strong> konstnär som heter Mike Kelly (amerikan), som använder<br />
gosedjur och gör väldigt uttrycksfulla bilder.<br />
12
Hon undrar vilk<strong>en</strong> inriktning som råder nu. Jag svarar att d<strong>en</strong> här utställning<strong>en</strong>, som är vår<br />
utgångspunkt och som visas på Museet för samtidskonst i Oslo, vill visa mångfald<strong>en</strong> av olika<br />
konstuttryck som existerar sida vid sida. Jag träffade två unga konstnärer i somras som<br />
berättade att det bara är Konsthögskolan i Stockholm som fortfarande har måleri kvar på<br />
schemat. De andra konsthögskolorna håller på mycket med idékonst, konceptuell konst.<br />
Frågan om rondellhundar kom upp. Hon undrade om det var någon lokal konstföreteelse<br />
för <strong>Värmland</strong>.Först svarar jag att jag inte tror att det är <strong>en</strong> konströrelse från början, för att de<br />
är anonyma, m<strong>en</strong> i nästa tanke tänker jag att det lika gärna kan vara det. För idékonstnärerna<br />
vill ibland uppträda anonymt. Vi diskuterar vidare och kommer fram <strong>till</strong> att det verkar som att<br />
det har blivit <strong>en</strong> konstföreteelse och att unga människor har satt igång d<strong>en</strong>.<br />
När jag berättat om dessa två inriktningar frågade jag om vi skulle ta <strong>en</strong> paus, m<strong>en</strong> de ville de<br />
inte. De tyckte det var intressant och ville fortsätta med de andra två inriktningarna direkt.<br />
Så jag fortsatte med Minimalism<strong>en</strong>.<br />
Från häftet KUNST 4 Verk fra samling<strong>en</strong> 1950-2007.<br />
Jag berättar att man vill r<strong>en</strong>odla och jobba med så små bildmässiga verkningsmedel som<br />
möjligt. Konstnär<strong>en</strong> Kristjan Gudmunds<strong>en</strong> illustrerar detta g<strong>en</strong>om att säga: ”Jag försöker<br />
arbeta i spänningsfältet mellan ing<strong>en</strong>ting och någonting.” De ramar man har att jobba inom<br />
kan vara att undersöka hur små variationerna kan vara för att ge stora utslag. Man kan<br />
experim<strong>en</strong>tera med att prova hur mycket man kan ta bort och ändå skapa m<strong>en</strong>ing.<br />
Minimalism<strong>en</strong> uppstod i mitt<strong>en</strong> av 1960-talet bland <strong>en</strong> grupp amerikanska konstnärer som tog<br />
avstånd från expressiva, transc<strong>en</strong>d<strong>en</strong>tala och sublima uttryck, det som de abstrakta<br />
expressionisterna dyrkade.<br />
Man använde industriella material som stål, betong, faner och tegelst<strong>en</strong> och kombinerade de<br />
med geometriska former som kub<strong>en</strong> och kvadrat<strong>en</strong> för att få ett objektivt uttryck i konst<strong>en</strong>.<br />
Minimalistiska idéer tog form först i arkitektur och skulptur, m<strong>en</strong> spred sig s<strong>en</strong> <strong>till</strong> alla<br />
konstformer. Sedan kom <strong>en</strong> reaktion, inom minimalism<strong>en</strong>, på det kyliga och opersonliga<br />
uttrycket och många ville då bearbeta uttrycket åt ett mer uttrycksfullt och expressivt håll, så<br />
att man t.ex. kunde associera <strong>till</strong> någonting.<br />
13
Irma Salo Jger Da sommervarm<strong>en</strong> satte inn large<br />
En deltagare berättar nu om arkitektur<strong>en</strong> i Tyskland. Under kriget blev ju mycket förstört.<br />
Efter kriget byggde man ofta kvadratiskt i r<strong>en</strong> betong. Det var bara grått, liksom och<br />
fyrkantigt. Och nu börjar man liksom sätta dit små balkonger och så börjar man måla om,<br />
man målar mjukare former och mer färg och får det liksom lite mer snyggt. För det är inte<br />
fint när <strong>en</strong> hel stad är väldigt anonym, bara grå liksom, ja ”fyrkantig”. Det är inte det<br />
eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong>, som man trivs med. Det är faktiskt spännande.<br />
Ja, hur det svänger hit och dit, <strong>en</strong> p<strong>en</strong>del som går fram och <strong>till</strong>baka.<br />
En annan deltagare säger: Man kan bli väldigt fascinerad av det estetiska i funkishus. M<strong>en</strong><br />
just när de rev fina trähus, då hade de <strong>en</strong> idé att det skulle se lika ut och vara väldigt<br />
funktionellt och praktiskt och lika för alla. Det är ju <strong>en</strong> fin tanke m<strong>en</strong> det är synd att de rev<br />
fina hus. M<strong>en</strong> olika g<strong>en</strong>erationer har olika smak. Ja, det blev kanske inte så fint i realitet<strong>en</strong>.<br />
Konsekv<strong>en</strong>serna blev ”lite” hårda.<br />
Nu visar jag exempel och börjar med Donald Judd, Untitled (1968) som försöker vara så<br />
objektiv som möjligt med så lite associationer som möjligt.<br />
En deltagare associerar d<strong>en</strong> i alla fall, med <strong>en</strong> Ikeahylla och skrattar. Jag visar på att det är <strong>en</strong><br />
kvadratisk form som utstrålar ett grönt ljus och då ser hon det. Hon trodde först det bara var<br />
<strong>en</strong> skugga. Skuggan bredvid det gröna är faktiskt rosa. Här uppstår komplem<strong>en</strong>tfärger.<br />
Per Inge Björlo, Objekter <strong>till</strong> mor (1991) har bearbetat uttrycket i <strong>en</strong> mer expressiv riktning i<br />
och med att han har rundat av formerna. Han upprepar dom, m<strong>en</strong> var och <strong>en</strong> har ett varierat<br />
uttryck. Titeln gör också att man kan associera <strong>till</strong> något utanför konstverket.<br />
När jag ser Objekter <strong>till</strong> mor av Per Inge Björlo tycker jag det passar att lägga in ett citat av<br />
Picasso: ”Målning är poesi och skrivs alltid på vers med plastiska rim, aldrig på prosa.<br />
14
Plastiska rim är former som rimmar med varandra eller ger assonanser (halvrim) anting<strong>en</strong><br />
med andra former eller med rummet som omger dem och ibland också gör det g<strong>en</strong>om<br />
symbolik, fast d<strong>en</strong> får inte vara för påtaglig. Vad har ett par purjolökar och <strong>en</strong> dödskalle med<br />
varandra att göra? Plastiskt sett allt! Man kan inte fortsätta med att måla <strong>en</strong> dödskalle och två<br />
korslagda b<strong>en</strong>knotor lika lite som man kan fortsätta att rimma amour med toujours (eller<br />
hjärta-smärta). Därför plockar man in purjolökarna i stället och de får fram vad man vill ha<br />
sagt utan att man tvingas uttrycka det så tydligt”.<br />
Citatet är hämtat ur Björn Melins bok Teckna och måla, s.96.<br />
S<strong>en</strong> har Heidi Skjerve, som har stickat konstverket Nest<strong>en</strong> grönn (1995) som <strong>en</strong><br />
monokrom. Mono = <strong>en</strong> och krom = färg. Man jobbade ju med kvadrat<strong>en</strong> som utgångspunkt.<br />
Och just att hon väljer att sticka är <strong>en</strong> komm<strong>en</strong>tar <strong>till</strong> konst<strong>en</strong>s hierarkier. Där är ofta <strong>en</strong><br />
manlig dominans.<br />
I minimalism<strong>en</strong> ser jag <strong>en</strong> parallell <strong>till</strong> antalet deltagare i min grupp. M<strong>en</strong> ju färre deltagare<br />
man har desto mer tid kan man ge <strong>till</strong> varje deltagare. Och det blir ganska direkt <strong>en</strong> mer<br />
personlig och avslappnad stämning. En omständlighet som hjälper <strong>till</strong> att skapa delaktighet.<br />
Vi satt också vid ett runt bord när vi hade teorig<strong>en</strong>omgångar. Och jag uppmanade deltagarna<br />
att komma med komm<strong>en</strong>tarer, frågor och berättelser utifrån egna erfar<strong>en</strong>heter innan jag<br />
började berätta.<br />
Idékonst<strong>en</strong>/konceptkonst<br />
Från häftet KUNST 4 Verk fra samling<strong>en</strong> 1950-2007<br />
”…Konst som vara är eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> ing<strong>en</strong> god idé”<br />
Adrian Piper<br />
Sedan 1960 har det g<strong>en</strong>omgå<strong>en</strong>de temat varit att angripa konstverkets och konstinstitution<strong>en</strong>s<br />
status. Då växte det fram miljöer som arbetade utifrån att d<strong>en</strong> kreativa tank<strong>en</strong> är viktigare<br />
än både skapelseprocess<strong>en</strong> och det färdiga verket. Man tyckte inte längre att bildkonst<strong>en</strong><br />
bara skulle bedömas utifrån bild- och formmässiga kriterier. Marcel Duchamp startade 1917<br />
med att ställa ut sin readymade Fountain. (Det är faktiskt 90 år sedan). I och med att han<br />
ställde ut <strong>en</strong> massproducerad urinoar som ett konstverk blev det tydligt att konstverkets<br />
betydelse inte bara låg i form<strong>en</strong> utan också bedömdes utifrån vilket socialt sammanhang det<br />
pres<strong>en</strong>terades i, t.ex. i ett museum eller ett galleri.<br />
Det handlar inte om att man tecknar/målar/skulpterar något perfekt/snyggt, utan om<br />
idéer och hur m<strong>en</strong>ing skapas. Det finns heller ing<strong>en</strong> rådande stil utan alla stilar är <strong>till</strong>åtna.<br />
De tycker att idékonst<strong>en</strong> verkar svårast, så vi går ig<strong>en</strong>om många exempel.<br />
Jag visade ett exempel jag gjort för d<strong>en</strong> här kurs<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> bestod av <strong>en</strong> Mårbackapelargonia<br />
med <strong>en</strong> väckarklocka i krukan, med visarna på fem i tolv. Pelargoner är vi sv<strong>en</strong>skar förtjusta i<br />
och väckarklockan är just <strong>en</strong> ”väckarklocka” när det gäller hur vi tar hand om oss själva och<br />
därig<strong>en</strong>om vår älskade natur i Sverige.<br />
15
Från bok<strong>en</strong> Sv<strong>en</strong>sk konst nu, 85 konstnärer födda efter 1960 visar jag Mikael Richters<br />
Pusshållplats (1997). Han gjorde om <strong>en</strong> bussparkeringsplats <strong>till</strong> <strong>en</strong> pusshållplats g<strong>en</strong>om att<br />
byta ut b: et mot ett p. Han blev då polisanmäld av gatukontoret och åtalad för skadegörelse.<br />
M<strong>en</strong> han blev frikänd och konstverket som asfalterats över återställdes.<br />
Hans måtto är: ”Kamp<strong>en</strong> går vidare för <strong>en</strong> roligare planet.”<br />
Jakob Dahlgr<strong>en</strong>s (född 1970) väggskulptur Hamburg 1982, (2001), i samma bok, var också<br />
ett intressant och roligt exempel. D<strong>en</strong> är uppbyggd av yoghurtmuggar i <strong>en</strong> rödgul färgskala<br />
som ger ett vibrerande uttryck.<br />
”Jakob Dahlgr<strong>en</strong> är fascinerad av d<strong>en</strong> minutiösa formgivning och pres<strong>en</strong>tation som ägnas i stort sett<br />
varje konsumtionsföremål i vår omgivning, oavsett dess pragmatiska användningsområde eller låga<br />
pris. Likt popkonstnärerna med Andy Warhol i spets<strong>en</strong> upphöjer han vardagsobjekt <strong>till</strong> konst.”<br />
En installation består av tus<strong>en</strong> darttavlor och är inspirerad av op-konstnär<strong>en</strong> Bridget Riley. De<br />
vardagliga darttavlorna bildar <strong>till</strong>sammans magnifika abstrakta konstverk ”som kan ses som<br />
<strong>en</strong> kärleksfull drift med d<strong>en</strong> minimalistiska konst<strong>en</strong>”.<br />
Jakob Dahlgr<strong>en</strong> säger: För mig är jakt<strong>en</strong> på material viktig, jag har <strong>en</strong> förkärlek för så<br />
kallade låga material. Folk som kommer in i min ateljé brukar sällan förstå att jag är<br />
konstnär. Snarare tror de att jag <strong>till</strong>verkar leksaker, är uppfinnare eller någon utflippad<br />
hantverkare.<br />
Jakob Dahlgr<strong>en</strong> verkar vara <strong>en</strong> gränsöverskridande konstnär, som låter ismerna blandas i<br />
samma konstverk. Vi tycker han hör <strong>till</strong> Vardag<strong>en</strong> i konst<strong>en</strong>, Minimalism<strong>en</strong> och Idékonst<strong>en</strong>.<br />
Vi tittar på Ulf Rollofs (född 1961) Änglafällan (1984) och Ritning (1999).<br />
”Ulf Rollof förknippas ofta med mekaniska verk som har med räddning, överlevnad eller övergångar i<br />
både geografisk och själslig m<strong>en</strong>ing att göra. I teknisk bemärkelse är maskinerna mer eller mindre<br />
värdelösa, deras syfte är i stället att förmedla oväntad information. De komplexa verk<strong>en</strong> har ofta<br />
poetiska uppgifter, såsom <strong>en</strong> landningsbana för änglar, <strong>en</strong> kylväst som kan komma att behövas på vår<br />
allt varmare planet eller bräckliga livbåtar i bivax. En väsande gigantisk flugfångare ställdes ut på<br />
Docum<strong>en</strong>ta i Kassel 1992, m<strong>en</strong> lyckades inte fånga <strong>en</strong> <strong>en</strong>da fluga på hela sommar<strong>en</strong>. I mitt<strong>en</strong> av 80talet<br />
<strong>till</strong>bringade Ulf Rollof <strong>en</strong> tid i <strong>en</strong> mexikansk bergsby där invånarna levde med mycket<br />
begränsade <strong>till</strong>gångar. I d<strong>en</strong>na miljö aktualiserades frågan om överlevnad och hur människan<br />
utnyttjar resurser, ämn<strong>en</strong> som i hög grad har präglat Ulf Rollofs konstnärskap. I Mexico City<br />
16
upplevde han sviterna efter jordbävningskatastrof<strong>en</strong> 1985 och har sedan dess ofta återkommit <strong>till</strong> hur<br />
människan ständigt söker skydda sig mot natur<strong>en</strong>s krafter.”<br />
Akvarell<strong>en</strong> Ritning av Ulf Rollof, tolkade <strong>en</strong> deltagare innehållet i bild<strong>en</strong> så, som hur människan i<br />
Livshjulet, tar tag i sitt liv på olika sätt. Det var <strong>en</strong> spännande och intressant tolkning, tycker jag.<br />
I bok<strong>en</strong> Kolla Läsa Måla Fixa av Pernilla Stalfelt tittade vi på d<strong>en</strong> norske konstnär<strong>en</strong><br />
Kjartan Slettemark (född 1932), och hur det gick <strong>till</strong> när han uppträdde som pudel. Idén <strong>till</strong><br />
det konstverket, fick han när han var på Arbetsförmedling<strong>en</strong>. Där fick han <strong>en</strong> lapp som det<br />
stod Kundmottagning<strong>en</strong> på, m<strong>en</strong> han såg fel och läste Hund istället. Han började då <strong>till</strong>verka<br />
<strong>en</strong> hunddräkt. En skräddare hjälpte honom med bakb<strong>en</strong><strong>en</strong>. Han kände sig glad i sin pudeldräkt<br />
och lärde sig därför vifta på svans<strong>en</strong>. Folk blev också glada när de såg Kjartanpudeln och av<br />
barn fick han godis. En gång åkte han <strong>till</strong> New York och gick omkring som Pudel. Många<br />
trodde att han var <strong>en</strong> riktig hund.<br />
Vidare i samma bok tittar vi på Meta Isaeus- Berlins (född 1963) konstverk Utan titel. Det är<br />
gjort av 2000 gummihandskar fyllda med vatt<strong>en</strong> som är upphäftade med häftpistol på <strong>en</strong> vägg.<br />
Hon tycker om att jobba med vatt<strong>en</strong> på olika sätt! Hon har t.ex. fyllt ett helt kök med vatt<strong>en</strong>.<br />
Då fick man s<strong>en</strong> stå ovanför taket och titta ned på köket under vattnet.<br />
De yngre deltagarna blir intresserad av att göra något av vatt<strong>en</strong> och karamellfärg.<br />
Från häftet KUNST 4 Verk fra samling<strong>en</strong> 1950-2007:<br />
Jag berättar om Paul Mc Carthys film Painter (1995), där han driver med konstnär<strong>en</strong> som tar<br />
sig själv på väldigt stort allvar, gallerivärld<strong>en</strong>, konstsamlar<strong>en</strong> och kulturjournalist<strong>en</strong>.<br />
John Baldessari<br />
Och JohnBaldessari (amerikan, född 1931) komm<strong>en</strong>terar på ett humoristiskt sätt samtid<strong>en</strong>s<br />
konstteorier och utövand<strong>en</strong> i sina verk, där han balanserar mellan popkonst och konceptkonst.<br />
I Certain Unknown Unclassified Facts (u.å) ironiserar Baldessari över vår b<strong>en</strong>äg<strong>en</strong>het att<br />
17
kategorisera och för<strong>en</strong>kla både inom konst och vet<strong>en</strong>skap. Verket är också <strong>en</strong> direkt<br />
komm<strong>en</strong>tar <strong>till</strong> <strong>en</strong>skilda konstnärskollegors fascination för definitioner och regler för vad och<br />
hur konst skall vara.<br />
I många av de konstverk där idén är viktigare än form<strong>en</strong> ligger <strong>en</strong> ambition om att göra<br />
konstinstitution<strong>en</strong> mer demokratisk. G<strong>en</strong>om att frångå det unika objektet kan <strong>en</strong><br />
konstnärlig idé mångfaldigas och fler kan få <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> ”verket” samtidigt. J<strong>en</strong>ny Holzer<br />
(amerikansk, född 1950) har sedan 1970-talet arbetat med att placera ut text i det off<strong>en</strong>tliga<br />
rummet. Truisms (1977-79) gjordes som plakat och hängdes upp i stadsrummet. Påstå<strong>en</strong>d<strong>en</strong>a<br />
eller truismerna, har J<strong>en</strong>ny Holzer gjort själv, m<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om uppträda anonymt önskade hon att<br />
leda bort uppmärksamhet<strong>en</strong> från konstinstitution<strong>en</strong>, konstobjektet och sig själv som konstnär.<br />
När Truisms visas på museer fungerar de som <strong>en</strong> typ av dokum<strong>en</strong>tation av <strong>en</strong> tidigare<br />
konstaktion utanför museet.<br />
Här är några exempel på Truisms:<br />
A positive attitude makes all the differ<strong>en</strong>ce in the world<br />
A s<strong>en</strong>se of timing is the mark of a g<strong>en</strong>ius<br />
A solid home base builds a s<strong>en</strong>se of self<br />
A strong s<strong>en</strong>se of duty imprisons you<br />
Abuse of power comes as no surprise<br />
Action causes more trouble than thought<br />
Ali<strong>en</strong>ation produces ecc<strong>en</strong>trics or revolutionaries<br />
Always store food<br />
Ambition is just as dangerous as complac<strong>en</strong>cy<br />
Ambival<strong>en</strong>ce can ruin your life<br />
Artificial desires are despoiling the earth<br />
Being alone with yourself is increasingly unpopular<br />
Being happy is more important than anything else<br />
J<strong>en</strong>ny Holzer gjorde ett konstverk som Karlstad kommun beställde av h<strong>en</strong>ne i samband med<br />
firandet av d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>sk-norska unionsupplösning<strong>en</strong> 1905. Verket projicerades upp på<br />
Rådhusvägg<strong>en</strong> under kvällstid och bestod av uppförstorad text utifrån originalhandlingar som<br />
handlade om unionsupplösning<strong>en</strong>. Till konstverket hörde också några bänkar av st<strong>en</strong> med<br />
ingraverad text, som fortfarande står kvar på torget i Karlstad.<br />
Ja, det var d<strong>en</strong> teoretiska bakgrund<strong>en</strong><br />
Första gång<strong>en</strong> tog jag med lite av varje från varje –ism. Sedan har vi repeterat <strong>en</strong> -ism inför<br />
respektive uppgift och då blev g<strong>en</strong>omgång<strong>en</strong> mer utförlig och detaljerad.<br />
Efter g<strong>en</strong>omgång<strong>en</strong> fick de börja med att teckna av <strong>en</strong> stol utifrån fyra olika<br />
<strong>till</strong>vägagångssätt:<br />
1. Med ”fel” hand<br />
2. Utan att titta på pappret<br />
3. Teckna mellanrum i stol<strong>en</strong> och luft<strong>en</strong> runtomkring<br />
4. Träna på att syfta för att få perspektiv.<br />
De fick välja mellan att använda blyertsp<strong>en</strong>na, rödkrita eller brunkrita. Ing<strong>en</strong> valde blyerts.<br />
De tre första övningarna fick ta 2 minuter, medan d<strong>en</strong> fjärde fick ta ca fem minuter eftersom<br />
det tar lite längre tid och man gör detta med lite mer eftertänksamhet och noggrannhet.<br />
18
Syftet med övning<strong>en</strong> var att komma igång med skapandet på ett opret<strong>en</strong>tiöst sätt. De två första<br />
övningarna är bra för att ”komma loss”. Man kan inte riktigt så lätt värdera resultat efter de<br />
gamla vanliga mallarna fint/fult, eftersom man gör det lite ”svårare” för sig och är därmed<br />
”ursäktad”. Istället kanske man kan hitta något annat i teckning<strong>en</strong>, som t.ex. ett spännande<br />
uttryck som kanske säger mer än <strong>en</strong> perfekt avbildad stol. M<strong>en</strong> man gör hursomhelst inte<br />
övningarna för att man sedan ska bedöma resultatet, utan man gör dom för att komma igång<br />
och för att hitta <strong>en</strong> strategi som kan hjälpa <strong>en</strong> att se när man tecknar.<br />
När man tecknar <strong>en</strong> stol blir ofta mellanrummet som form tydligt. Man kan g<strong>en</strong>om att <strong>en</strong>bart<br />
teckna mellanrummet/tomrummet få fram <strong>en</strong> form.<br />
Vid syftningsövning<strong>en</strong> visade jag hur man syftar med hjälp av kritan g<strong>en</strong>om att hålla d<strong>en</strong> <strong>en</strong><br />
armlängd framför sig och först hålla kritan vågrätt. Sedan vinklar man d<strong>en</strong> efter riktning<strong>en</strong> på<br />
form<strong>en</strong> man vill gestalta. Man kan få då fram ett djup eller ett perspektiv i bild<strong>en</strong>.<br />
Varför teckning, när man ska syssla med samtidskonst kan man undra?<br />
Eftersom samtidskonst<strong>en</strong> kan se ut på så många olika sätt och äv<strong>en</strong> innehålla figurativa bilder<br />
så är det bra att inte begränsa sig g<strong>en</strong>om att hoppa över tecknandet, tycker jag.<br />
Nu var det dags för lunch. Vi åt i bibliotekets restaurang. Vi satt vid två bord som stod<br />
bredvid varandra. Det blev mycket intressant ”prat”. Hilma af Klint och om människans<br />
andliga utveckling var vi bland annat inne på <strong>en</strong> del, liksom andra personliga upplevelser som<br />
t.ex. <strong>en</strong> deltagares familj råkat ut för under och efter 2: a världskrigets härjningar.<br />
De två tvillingflickorna hade också del i samtal<strong>en</strong>.<br />
Jag tror att konst<strong>en</strong> <strong>öppna</strong>r upp <strong>till</strong> att gå några steg bortom vardag<strong>en</strong>s rutiner och uppmuntrar<br />
<strong>en</strong> <strong>till</strong> att reflektera och dela med sig av sina tankar och upplevelser. Detta skapar i sin tur <strong>en</strong><br />
delaktighet som växer efter hand som man vågar <strong>öppna</strong> sig för varann. <strong>Att</strong> jag som ledare åt<br />
<strong>till</strong>sammans med deltagarna, ror jag också skapar delaktighet.<br />
19
Efter lunch blandade vi komplem<strong>en</strong>tfärger. Kadmiumrött och smaragdgrönt och vitt,<br />
kadmiumgult och djupviolett och vitt och kadmiumorange och ultramarin och vitt.<br />
De fick välja själva om de skulle blanda spontant eller systematiskt därför att jag fungerar<br />
själv så att jag gör sådana övningar efter humör. Ibland vill jag undersöka färgerna mer fritt<br />
och ibland vill jag vara mer disciplinerad och gå systematiskt <strong>till</strong> väga. Följaktlig<strong>en</strong> hade jag<br />
exempel på sådana färgövningar, som jag gjort innan, som jag visade innan övning<strong>en</strong>, som<br />
illustrerade detta. Jag visade också några konstkort med målningar med mycket ”blandade”<br />
färger. Jag sa också att det är dagsform<strong>en</strong> eller humöret som får styra där. Jag tycker man kan<br />
<strong>till</strong>åta det. Ska man göra färgövningar i ett annat syfte kan man vara mer systematisk om man<br />
är ute efter ett i förväg bestämt resultat.<br />
Här var syftet att man skulle bekanta sig med och bli medvet<strong>en</strong> om att man kan blanda<br />
komplem<strong>en</strong>tfärger och få väldigt många olika nyanser, t.ex. många olika bruna och grå<br />
nyanser. Och g<strong>en</strong>om att <strong>till</strong>sätta vitt händer det också något<br />
Man kan t.ex. lugna ned d<strong>en</strong> röda om man tycker att d<strong>en</strong> är skrikig, med lite grönt och vice<br />
versa.<br />
20
Syftet var också att berätta att komplem<strong>en</strong>tfärger när de ligger bredvid varandra förstärker<br />
lyskraft<strong>en</strong> hos varandra. M<strong>en</strong> om man blandar dom med ungefär lika stor mängd av varje tar<br />
de ut varandra och blir gråbrunsvarta. Färg<strong>en</strong> slocknar. Jag berättade också att när man<br />
blandar materiella färger med varandra blir färg<strong>en</strong> mörkare för varje färg som läggs <strong>till</strong>, m<strong>en</strong><br />
blandar man ljusfärger blir alla färger <strong>till</strong>sammans vitt. Vitt ljus innehåller alla färger.<br />
De berättade i samband med detta att de tidigare gjort övningar med efterbilder: Man tittar på<br />
<strong>en</strong> färgyta ca 20 sekunder. Sedan flyttar man blick<strong>en</strong> <strong>till</strong> ett vitt fält bredvid och då uppträder<br />
komplem<strong>en</strong>tfärg<strong>en</strong> <strong>till</strong> d<strong>en</strong> färg<strong>en</strong> man nyss tittat på.<br />
En deltagare, som arbetar som sjukgymnast berättade något intressant om detta med<br />
komplem<strong>en</strong>tfärger. Hon sa att <strong>en</strong>ligt ny forskning, ser barn före tonår<strong>en</strong> t.ex. <strong>en</strong> grön färg som<br />
grön, m<strong>en</strong> upplever d<strong>en</strong> inom sig som röd. Därför skulle man inte måla ett barns rum grönt i<br />
syftet att det ska vara LUGNANDE eftersom det före tonår<strong>en</strong> inte har d<strong>en</strong> effekt<strong>en</strong> utan<br />
istället motsatt effekt. Efter tonår<strong>en</strong> försvinner det här av sig själv. Och hon berättade också<br />
att man i terapi använder d<strong>en</strong> rosa färg<strong>en</strong> för att stärka självkänslan. Rosa stärker jaget.<br />
Här är det ett exempel på att vi lär av varandra.<br />
21
Jeanette droppmålar a la Jackson Pollock. T.h.: Röd stuga, gräs, solsk<strong>en</strong> och blå himmel.<br />
Några blev fortare färdiga med färgblandningsövningarna och började med att göra<br />
droppmålningar à la Jackson Pollock. Här ovan målas det <strong>en</strong> röd stuga med vita knutar,<br />
grönska, himmel och solsk<strong>en</strong>.<br />
Material: Grunderad masonitskiva, Akrylfärger utspädda med vatt<strong>en</strong> i burkar med lock,<br />
Pinnar att skvätta, droppa och teckna med.<br />
De som inte hann d<strong>en</strong> här gång<strong>en</strong>, trodde att de skulle hinna göra sina hemma <strong>till</strong> nästa<br />
gång och de fick då göra det i hemläxa. De hann inte, m<strong>en</strong> gjorde istället både abstrakt<br />
expressionism och minimalism under 2: a träff<strong>en</strong>.<br />
Ett exempel på Abstrakt expressionism:<br />
Dalia berättar: Det sv<strong>en</strong>ska temat här är lagom. Jag valde färgerna gult och blått som är d<strong>en</strong><br />
sv<strong>en</strong>ska flaggans färger. Jag testade teknik<strong>en</strong> att stänka, med olika sorters växter som jag<br />
hittat i trädgård<strong>en</strong>, bl.a., <strong>en</strong> Spirea. Tank<strong>en</strong> med ordet lagom var att jag ville få <strong>en</strong> förklaring<br />
<strong>till</strong> ordet efter att jag flyttat hit, för ing<strong>en</strong> kunde direkt säga vad ordet lagom betyder, förutom<br />
att det är lagom. Det var lite sådär…<br />
(Jag hade innan, berättat histori<strong>en</strong> om Vikingarna som drack mjöd ur samma glas och att<br />
glaset skulle gå laget om. Det skulle räcka <strong>till</strong> alla, så var och <strong>en</strong> fick ta lagom mycket).<br />
Jag tyckte det var superkul att bara få sitta på golvet och kasta färg.<br />
Och så la jag <strong>till</strong> pyttelite orange där, bara för att jag kände för det och så drog jag några<br />
streck med pinn<strong>en</strong> i färg<strong>en</strong> för att få lite ordning, så där lagom sorterat. Lagom är ju<br />
något som är jämt och det är precis emellan det som är för lite och för mycket.<br />
Hälsar man på någon och frågar; Hur mår du? säger de att det är lagom. Då är det bra,<br />
m<strong>en</strong> inte för bra! Typ så. Det var tank<strong>en</strong>.<br />
Och så är det mest gult och vitt. Det blir ett mjukare utryck, fast du har gjort det så fritt.<br />
Ja, jag vet inte, jag började med gult där och tänkte att jag får testa hur det går med blått.<br />
Då kändes det ganska fort att det räckte med blått. Och idag känner jag att eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong><br />
skulle man kanske börja om och lägga <strong>till</strong> både gult och blått i lite tjockare färg, för d<strong>en</strong><br />
gula är utblandad med ganska mycket vatt<strong>en</strong>.<br />
Fast jag tycker d<strong>en</strong> är fin med de här tunna fina linjerna. D<strong>en</strong> skiljer sig lite från de andras<br />
målningar på det sättet. D<strong>en</strong> är lite finkänslig.<br />
Ja, jag tycker faktiskt om bild<strong>en</strong> och är ganska nöjd med d<strong>en</strong>. Och det var superkul att<br />
testa. Det är inte sånt man gör hemma direkt för det skulle bli kladd lite här och där. M<strong>en</strong><br />
i trädgård<strong>en</strong> skulle jag kanske testa… S<strong>en</strong> tänkte jag att jag skulle kanske fylla <strong>en</strong><br />
22
vatt<strong>en</strong>ballong med färg och hänga upp d<strong>en</strong> ovanför duk<strong>en</strong> och kasta pil på d<strong>en</strong>, eller bara<br />
kasta ballongerna direkt på duk<strong>en</strong> och kolla hur det blir för då blir det mycket mer täckt.<br />
Det blir lite som ”Paintball”?<br />
Ja, lite så. Fast lagom är kanske inte rätt tema för d<strong>en</strong> här teknik<strong>en</strong>.<br />
M<strong>en</strong> du har gjort det på ett sådant sätt att jag kan associera <strong>till</strong> lagom. Ett ”lagom” sätt för d<strong>en</strong><br />
här teknik<strong>en</strong>.<br />
Ja, kanske det.<br />
2: träff<strong>en</strong>: Fantasiövning, Minimalism<br />
Vi börjar med att prata om det vi gjorde förra gång<strong>en</strong>. Sedan fortsätter vi med <strong>en</strong>:<br />
Fantasiövning i materialet akvarellkritor, från bok<strong>en</strong> Gör din eg<strong>en</strong> konst.<br />
(Jag har gjort övning<strong>en</strong> i förväg och visar hur man gör steg för steg).<br />
1. Måla fullt med prickar på ett papper i <strong>en</strong> valfri färg/kulör.<br />
2. Bind samman prickarna med linjer i samma färg och leta efter olika former som<br />
cirklar, trianglar, kvadrater, rektanglar. Gör äv<strong>en</strong> kurviga linjer.<br />
3. Vänd och vrid pappret och se vad du har gjort ifrån olika håll. Försök att se <strong>en</strong> början<br />
<strong>till</strong> någon fantasifigur och förstärk d<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om linjer i <strong>en</strong> annan färg/kulör. Strunta i de<br />
linjer och former som inte behövs.<br />
4. Ta fram figur<strong>en</strong> och förstärk d<strong>en</strong> g<strong>en</strong>om att lägga på mer färg med akvarellkritorna.<br />
Nu kan alla färger/kulörer användas.<br />
Syftet med övning<strong>en</strong> är att frigöra fantasin, utveckla formerna och släppa<br />
schablonbilderna som annars gärna kommer automatiskt.<br />
23
Fantasiövning<br />
En deltagare, Calina, som är mamma <strong>till</strong> två yngre barn reflekterar över övning<strong>en</strong> vid<br />
g<strong>en</strong>omgång<strong>en</strong> och berättar att hon brukar rita med sin dotter, m<strong>en</strong> att det då oftast blir s.k.<br />
schablonbilder, aldrig ”sådana här” bilder. De målar inte på det här sättet annars. Man har sina<br />
invanda sätt att måla äv<strong>en</strong> om man tänker fritt när man målar, säger hon. Hon tycker det här<br />
var roligt.<br />
Hon kommer också att tänka på vad mycket mer man kan göra som inte görs inom<br />
bildområdet på <strong>till</strong> exempel <strong>en</strong> förskola för att de inte har tid eller kunskap. Bara att se på ett<br />
träd på ett annat sätt, se mellanrumm<strong>en</strong> på ett träd och teckna det hade varit helt otroligt<br />
intressant. Barn<strong>en</strong> hade tyckt det varit jättekul, tror hon. M<strong>en</strong> barn<strong>en</strong> gör sina prinsessor och<br />
fjärilar med lite variation bero<strong>en</strong>de på vad kompis<strong>en</strong> ritar. Fast det är ju kul att bara hålla på,<br />
säger hon.<br />
Jag spekulerar i om de hade kommit längre i utveckling<strong>en</strong> om de fått prova på lite andra<br />
sätt att teckna och måla på. Apropå det, säger hon att det är många som säger: Åh, du kan sitta<br />
och rita. Då berättar de att de slutade teckna när de blev tio, elva år, när de sett någon som<br />
kunnat göra <strong>en</strong> cykel helt realistiskt. Då gav de upp. De kanske tyckte det blev tråkigt eller<br />
fick uppfattning<strong>en</strong> att det ska se helt perfekt ut. Många beskriver att de stannar i det. De ser<br />
det som att man kan eller inte kan teckna, ungefär.<br />
Jag tycker det var <strong>en</strong> jätte bra beskrivning av att det ofta känns stereotypt, att det bara finns<br />
ett sätt. Inom idékonst<strong>en</strong> är det inte alls viktigt att det ska vara ”snyggt”, utan där kommer<br />
idén i första hand. I d<strong>en</strong> abstrakta expressionism<strong>en</strong> är det viktigt att måla ut känslan och det<br />
får vara roligt när man gör det. Sådant kommer kanske inte fram så ofta.<br />
Jag säger vidare att man inte behöver vara expert på ett område för att göra något, m<strong>en</strong> man<br />
kan ta reda på lite mer själv, söka i böcker eller på Internet och vara positivt inställd.<br />
Hon säger också att hon kan tänka sig att göra d<strong>en</strong> här övning<strong>en</strong>, när hon inte har någon<br />
infallsvinkel eller idé, för att få <strong>en</strong> friare ingång. Det blir lite andra proportioner och så.<br />
Hon känner ig<strong>en</strong> sitt bildspråk i sin övningsbild i det svängiga, sirliga.<br />
D<strong>en</strong> andra figur<strong>en</strong> som Dahlia gjort, har ett komiskt uttryck. Det är överdrivet,<br />
oproportionerligt, förvrängt och förvridet, säger jag om d<strong>en</strong> blå figur<strong>en</strong>. Ja, säger hon, jag<br />
tänkte inte på att göra det ”snyggt”. Jag försökte hålla mig <strong>till</strong> punkterna och la in ögon<strong>en</strong><br />
bara. Det behövdes inget hår.Nej, och att ögon<strong>en</strong> ligger i panna förstärker uttrycket. Ja, och<br />
han påminner om Bart Simpson.<br />
24
D<strong>en</strong> andra kvinnan kommer på <strong>en</strong> sak om form<strong>en</strong> på huvudet på h<strong>en</strong>nes figur. Hon tycker<br />
det är lite läskigt, när hon ser d<strong>en</strong>, för d<strong>en</strong> påminner h<strong>en</strong>ne om <strong>en</strong> affisch från Göteborgs<br />
filmfestival, som illustrerade <strong>en</strong> film om <strong>en</strong> man som hade tagit livet av sig. Han hade haft <strong>en</strong><br />
utväxt på sitt huvud, inte makabert för det hade varit <strong>en</strong> vacker bild. M<strong>en</strong> hon jämför d<strong>en</strong><br />
bild<strong>en</strong> med sin eg<strong>en</strong>, som också fått <strong>en</strong> ”utväxt” på sitt huvud. Hon tänker att där ligger alla<br />
tankarna samlade. M<strong>en</strong> här var det bara slump<strong>en</strong> att det blev <strong>en</strong> sådan bild. Hon tycker att<br />
bild<strong>en</strong> fått ett sorgligt uttryck.<br />
Jag inflikar att figur<strong>en</strong> kanske har för mycket tankar. Ja, jag tycker det. Något på huvudet<br />
gör att… någon som också gjorde någon turban, eller något tungt som man går och bär.<br />
Fast din figur har ljusa färger. Det kanske är ljusa tankar. Ja, säger hon och skrattar. Så det<br />
inte blir för… Ja m<strong>en</strong> jag kom att tänka på d<strong>en</strong> affisch<strong>en</strong> just nu. Jag tror det var så han hade<br />
tänkt, m<strong>en</strong> det vet jag ju inte.<br />
Det här är också <strong>en</strong> sådan övning att hjärnan skapar sammanhang och associerar. D<strong>en</strong> vill<br />
skapa ett sammanhang ur kaos. Och då associerar du vidare utifrån din bild. Hjärnan bara<br />
fortsätter och jobbar.<br />
Sjukgymnast<strong>en</strong> bekräftar att det är sant det jag sa. Hon säger vidare: Det finns vet<strong>en</strong>skap<br />
bakom det, om hur pannan är byggd och hur folk sedan är. Lite läskigt låter det, tycker vi,<br />
nästan som rasbiologi. M<strong>en</strong> hon fortsätter att berätta vidare: Uttrycket liksom, det du är, din<br />
kropp, hur d<strong>en</strong> är byggd, hur d<strong>en</strong> ser ut i nuläget, är just din <strong>en</strong>ergi i nuläget. Det är din nivå.<br />
Det är din fysik. Det är det du är.<br />
Jo andligt, så är jag med på noterna. Det är som det är. Det är <strong>en</strong> del av livet. M<strong>en</strong> det<br />
andra lät lite rasbiologi…<br />
M<strong>en</strong> då är det mer andligt, det du säger.<br />
Nej, det är ju faktiskt det som fysik<strong>en</strong> säger också. <strong>Att</strong> <strong>en</strong>ergi bygger form, magnetism<strong>en</strong>.<br />
Där du har <strong>en</strong>ergi, där får du d<strong>en</strong> form<strong>en</strong>. Lägger du <strong>en</strong>ergi dit så har du g<strong>en</strong>ast former. I d<strong>en</strong><br />
utformning<strong>en</strong>, hur mycket <strong>en</strong>ergi du ger. Har du <strong>en</strong> jättestark magnet dras ju alla spån mot<br />
d<strong>en</strong>. Har du <strong>en</strong> lit<strong>en</strong>, får du bara några <strong>en</strong>staka. För de har kommit på att forska på det<br />
utifrån plastikkirurgin. Det har betydelse. T.ex. man har <strong>en</strong> stor näsa och så går man och får<br />
<strong>en</strong> lit<strong>en</strong>. Alltså, liksom, får d<strong>en</strong> omopererad. Kropp<strong>en</strong> byggs ju upp och blir helt ny på sju år.<br />
Då är alla cellerna utbytta. Så många, eller de flesta som gör <strong>en</strong> omoperation, får kanske inte<br />
lika stor näsa, m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> växer ut sedan. Det bara är så. Det är liksom det uttryck som jag ska<br />
ha. Någonting som är jag. Så är det någon som har väldigt hög panna, så är det oftast någon<br />
som är tankestark. Det finns faktiskt ganska stor forskning kring det.<br />
Det står i någon bok, att hur ska jag fatta, hur ska jag liksom förstå mig själv? För det är ju<br />
min hjärna som försöker lista ut det. Och så är det väl antaglig<strong>en</strong> så att jag bara kan lista ut<br />
det som hjärnan vill att jag ska lista ut, för allt annat kommer jag helt <strong>en</strong>kelt inte ihåg.<br />
-När jag är mog<strong>en</strong> för det? <strong>Att</strong> det kan bli för mycket att klara av på <strong>en</strong> gång?<br />
Ja, lite så. Om jag tar människor utifrån psykologin eller psykiatrin, och tittar på det, är det<br />
ändå alltid begränsat utifrån min eg<strong>en</strong> hjärna. Det gäller ju att <strong>en</strong> hjärna förstår <strong>en</strong> annan<br />
hjärna. Och det är frågan, hur mycket <strong>till</strong>åter mitt förstånd mig att förstå? Det finns ju <strong>en</strong><br />
gräns. Alltså, vi sätter ju gräns<strong>en</strong> själv, på sätt och vis.<br />
Då har kanske inte alla kapacitet att förstå varandra.<br />
Det är väl därför man ska förhålla sig kritisk <strong>till</strong> kunskap också, äv<strong>en</strong> om d<strong>en</strong> är vet<strong>en</strong>skaplig.<br />
Inte <strong>till</strong> allt. M<strong>en</strong> jag m<strong>en</strong>ar ing<strong>en</strong> har kunnat forska på hur hjärnan, man vet ju vissa saker,<br />
som om höger och vänster hjärnhalva.<br />
De vet ju mycket, m<strong>en</strong> just om hormonerna och hjärnan vet de inte så mycket om, för då<br />
kommer ju det känslomässiga in. Då kommer d<strong>en</strong> bevisbaserade forskning<strong>en</strong> snabbt <strong>till</strong> <strong>en</strong><br />
gräns. En människa är individuell. Och när det kommer in emotion, då är det så att vi alla<br />
har vår historia och vår eg<strong>en</strong> sanning och det spelar alltid in. Och då är det ju kört att göra<br />
25
det bevisbaserat. Man har ju forskat mycket och man vet mycket, m<strong>en</strong> man kan inte gå ut med<br />
det på det sättet. Då får man leta efter det och tro på det eller inte.<br />
Ja det blev mycket diskussioner d<strong>en</strong> här gång<strong>en</strong>. Vi pratade vidare om jämställdhet,<br />
feminism, om hur pojkar redan från dagisåldern blir uppmuntrade och får höra hur duktiga de<br />
är, medan flickor får stå <strong>till</strong>baka. Vilket sedan kanske resulterar i de löneskillnader vi i dag<br />
har. En kvinna har kanske svårare att säga att hon faktiskt är värd d<strong>en</strong> högre lön<strong>en</strong>, för hon är<br />
inte van att känna sig värdefull och duktig. Om att det krävs <strong>en</strong> viss medvet<strong>en</strong>het att lyfta<br />
fram, från någon som säger att du kan visst göra det och det… på dagis, i skolan, i vardag<strong>en</strong>,<br />
hemma. Det handlar om hur du kommunicerar.<br />
Allt detta bara utifrån dessa fantasifigurer och speciellt d<strong>en</strong> <strong>en</strong>a, som hade <strong>en</strong> ”utväxt”.<br />
Sedan pratar vi om färgers påverkan och sjukgymnast<strong>en</strong> påpekar om detta att man ska måla de<br />
färger som man känner i sitt inre att man vill måla. Eller använda de färger man tycker om i<br />
sina kläder. Det är bra att bejaka det och spännande att se vart det leder. Hon berättar i<br />
samband med det att det finns <strong>en</strong> historia om kvinnor i Iran och Irak som bara <strong>till</strong>åts bära<br />
svarta kläder, <strong>till</strong> och med underkläderna måste vara svarta. Då har det visat sig att de här<br />
kvinnorna blir s<strong>en</strong>ila fortare än de som inte använder svarta kläder på grund av att kropp<strong>en</strong><br />
inte får någon stimulans från d<strong>en</strong> svarta färg<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> kanske <strong>till</strong> och med hämmar och dämpar<br />
vitalitet<strong>en</strong> i kropp<strong>en</strong>.<br />
Sedan repeterar vi <strong>en</strong> ny ism teoretiskt.<br />
Som exempel visar jag oljemålningar av KG Nilson; Vår<strong>en</strong> (2004), Sommar<strong>en</strong> (2004),<br />
Höst<strong>en</strong> (2004) och Vintern (2004) från bok<strong>en</strong> KG Nilson Kartbild. Han har med kvadrater i<br />
olika färger på ett kvadratiskt format gestaltat de fyra årstiderna. Sedan har jag gjort <strong>en</strong><br />
modell av <strong>en</strong> kub av kartong täckt med metallfolie. I bok<strong>en</strong> Matte med m<strong>en</strong>ing finns <strong>en</strong> ritning<br />
<strong>till</strong> <strong>en</strong> tredim<strong>en</strong>sionell kub. D<strong>en</strong> kan man göra i pappkartong.<br />
Vi går ig<strong>en</strong>om materialet och fortsätter med nya praktiska experim<strong>en</strong>t med<br />
Minimalism<strong>en</strong>:<br />
26
Färg och form, Kartkänsla ovanifrån, Spelpjäser<br />
Therese har gjort D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska sommar<strong>en</strong> t.v. minimalistiskt, med två gröna kvadratiska fält<br />
och glas- och spegelmosaik på papp.<br />
D<strong>en</strong> gröna är grönt gräs på sommar<strong>en</strong>. De rödorange är stugor. Man kanske åker <strong>till</strong> stugan<br />
på sommar<strong>en</strong>. Sedan är det ett hav eller <strong>en</strong> sjö precis bredvid som man kan bada i. D<strong>en</strong> gula<br />
är själva sol<strong>en</strong> som speglar sig över hela stället.<br />
Jeanette har också arbetat med temat D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska sommar<strong>en</strong> och gjort bild<strong>en</strong> t.h. och<br />
berättar: Man åker ofta <strong>till</strong> sina stugor. De är ofta röda, så därför tog jag röda mosaikbitar<br />
<strong>till</strong> dem. Sedan satte jag dit spegelbitar eftersom det är varmt på sommar<strong>en</strong> och då speglar<br />
det sig. Ofta brukar man vilja vara nära havet, så där är strand<strong>en</strong> de orangea bitarna och de<br />
blåa är vattnet. Och gult är sol<strong>en</strong> som speglar sig på hus<strong>en</strong>. Du m<strong>en</strong>ar att solsk<strong>en</strong>et är så<br />
starkt att det reflekteras i allt? Ja. Man blir nästan bländad? Ja. Och så är det grönt, som är<br />
gräs.<br />
Spegelbitarna blev <strong>en</strong> intressant symbol för ljusreflexer och solsk<strong>en</strong> på sommar<strong>en</strong>.<br />
Jag repeterar sedan huvuddrag<strong>en</strong> i Vardag<strong>en</strong> i konst<strong>en</strong> och i Idékonst<strong>en</strong> inför nästa<br />
träff. De kan då förbereda sig hemma g<strong>en</strong>om att leta saker som kan passa och fundera<br />
ut någon idé.<br />
3: e träff<strong>en</strong>: Vardag<strong>en</strong> i konst<strong>en</strong><br />
Repetition av teorin med bildexempel.<br />
Två av deltagarna hade med eget material hemifrån, medan de andra två hittade sitt material<br />
här i Skaparverkstan.<br />
27
Här jobbas det med vardagsföremål, limpistol och akrylfärger.<br />
T.h. har Therese gjort Födelsedagsfest<strong>en</strong>. Hon har grundat <strong>en</strong> masonitpannå i <strong>en</strong> brun nyans,<br />
som hon blandat <strong>till</strong> utifrån orange, ultramarinblå, coelinblå och vitt. Hon tittade på<br />
färgblandningarna vi gjort tidigare och valde färger utifrån dem. D<strong>en</strong> bruna nyans<strong>en</strong><br />
symboliserar ett träbord. De olika knapparna symboliserar kakor och bakelser och ligger på<br />
små tårtpapper. Hon fyller år på sommar<strong>en</strong> och hon brukar få bakelse och kakor när hon fyller<br />
år. Krans<strong>en</strong> runt ljuset med jordgubbar på, betyder för h<strong>en</strong>ne att hon brukar plocka jordgubbar<br />
och smultron på sommar<strong>en</strong>. De brukar också tända ljus på kväll<strong>en</strong> när de har bjudit hem folk<br />
<strong>till</strong> födelsedagsfest<strong>en</strong>.<br />
Calinas Vardag<strong>en</strong> i konst<strong>en</strong>.<br />
Calina tycker det är kul att jobba med <strong>en</strong> samhällskomm<strong>en</strong>tar. Det är miljön som hon ofta<br />
känner för starkt. Det har hon gjort i många år och inte bara nu, när det blivit debatt om d<strong>en</strong>.<br />
Calina berättar:<br />
Det gäller ju hela klotet i och för sig, m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> om man har rest så utgår man från sitt eget<br />
land. Då är tank<strong>en</strong> hur fort det har gått, industrialisering<strong>en</strong> i nutid g<strong>en</strong>temot när våra<br />
förfäder var unga. Det fanns inga bilar, ing<strong>en</strong>ting sådant. Så det är det häst<strong>en</strong> symboliserar.<br />
D<strong>en</strong> fina dockan som jag hittade här tyckte jag passade ihop i stil och färgmässigt. Hon fick<br />
bli ett naturväs<strong>en</strong>. Jag stoppade in mammas gamla tygblommor, som jag hade med mig. Så de<br />
28
får stå för det ljusa, natur<strong>en</strong>, något oförstört. Man ska inte idealisera. Det fanns ju andra<br />
problem, givetvis, m<strong>en</strong> ändå, <strong>en</strong> sådan oförstörd natur! Och hur snabbt det har gått.<br />
Det blir ju tydligt.<br />
Ja, det blir det, just d<strong>en</strong> grej<strong>en</strong> i alla fall. Sedan hur jag tänkt i detalj är kanske inte så lätt att<br />
förstå, m<strong>en</strong> jag har tänkt på d<strong>en</strong> här som Linnea fick i något ”Happy meal” på någon<br />
hamburgerrestaurang, någon Simpsonsfigur som står och gör något konstigt ljud.<br />
Han hånskrattar.<br />
Ja, det kan man faktiskt tänka. Då är det inte Simpsons som figurer, att de ska säga något,<br />
utan det är mer var d<strong>en</strong> kommer ifrån, <strong>en</strong> snabbmatskedja. Och metall<strong>en</strong>, det var Christer<br />
Fuglesang, astronaut<strong>en</strong>, som fick frågan om han kunde ge några konkreta förslag på vad<br />
man kunde göra. Då var det just aluminiumet, att det är så otroligt miljöfarligt. Det kan man<br />
gärna återanvända. Jag försöker överföra sådana värderingar <strong>till</strong> mina barn då, att man<br />
lånar d<strong>en</strong> här planet<strong>en</strong>. Och de här aluminiumburkarna med ”cola” i kan man undvika lätt<br />
som <strong>en</strong> plätt. Och leksaker <strong>till</strong>sammans med godis, sådant faller ju barn<strong>en</strong> för. Det är så svårt<br />
att stå emot, fast jag försöker vara konsekv<strong>en</strong>t så orkar jag inte ta d<strong>en</strong> konflikt<strong>en</strong> i affär<strong>en</strong>.<br />
Utan, jam<strong>en</strong> ta d<strong>en</strong>, d<strong>en</strong> här lördag<strong>en</strong>, så tar vi något nyttigt nästa lördag. Det kanske inte är<br />
någon katastrof så, m<strong>en</strong> det jag tror varje familj kan bidra med, kan i det långa loppet vara<br />
avgörande. Jag hade gärna lagt in citat och siffror från Al Gores bok som jag har hemma,<br />
m<strong>en</strong> inte tagit mej ig<strong>en</strong>om än, om hur läget eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> är. För det finns ju politiska<br />
strömningar som vägrar att inse att det är så långt gånget som det är.<br />
Ja, de säger att det är naturliga klimatförändringar.<br />
Fast de har väl inte så mycket att backa upp det med, m<strong>en</strong> det hade varit lite kul att föra in<br />
när man tittar lite mer i detalj.<br />
D<strong>en</strong> här som kan blinka, känns så tickande, som <strong>en</strong> klocka i <strong>en</strong> neonblomma.<br />
Ja, tid<strong>en</strong> är knapp.<br />
Ja, och han pekar. Först tänkte jag att han skulle peka som ett hån, mot det som har varit,<br />
m<strong>en</strong> då kände jag mer att han pekar mot <strong>en</strong> framtid, för vi kommer aldrig att kunna gå<br />
<strong>till</strong>baka <strong>till</strong> det, utan det är ju någonting helt annat som måste bli! Det blev djupa stora tankar<br />
här…, m<strong>en</strong> det tycker jag är kul.<br />
Ja, det var roligt och härligt med detta. Och så har du målat något svart och lämnat kvar lite<br />
rött på blomman.<br />
Ja, m<strong>en</strong> det var ditt tips det.<br />
Och där har du målat <strong>en</strong> ny färg, först med grått och sedan mera grönt.<br />
Exakt. Det var för att blanda upp lite, att det ändå har varit… För jag hade tänkt måla dom i<br />
kolsvart. Och helst skulle det ha varit någon slags olja som bara rinner eller nåt. M<strong>en</strong> då när<br />
du sa att ”Du kan lämna lite rött”, bara spontant så där, när jag målade. Ja, m<strong>en</strong> faktiskt. Det<br />
blev lite mer levande om man tänker r<strong>en</strong>t i uttrycket. Svart blir ju väldigt…<br />
Ja, och så blir det tydligt att det håller på att brytas ner. Eller att det fortfarande finns liv<br />
kvar. Hopp.<br />
Ja, m<strong>en</strong> precis. Det var intressant, din association också, att d<strong>en</strong> <strong>en</strong>a sidan är <strong>en</strong> drömvärld<br />
och d<strong>en</strong> andra verklighet<strong>en</strong>. Så kan man ju också se det. För de olika sidorna blev lite<br />
överdrivna.<br />
Therese komm<strong>en</strong>terar: Om man tänker efter så känns det som att det är många fler som dör<br />
idag om man tänker på det röda.<br />
Ja, i krig t.ex.<br />
Ja, och det är säkert många som har dött av miljöfaktorer, säkert. Hiroshima och…<br />
Therese: Mer sjukdomar och…<br />
Ja, nu är jag nöjd. Det var det.<br />
Du har ing<strong>en</strong> titel än?<br />
Nej.<br />
29
D<strong>en</strong> kanske heter Utan titel?<br />
Ja, fast det är så tråkigt, m<strong>en</strong> ibland blir det så. Det blir helt stopp. Jag kommer inte på<br />
något.<br />
H<strong>en</strong>nes dotter tyckte det var jätte kul och när mamma letade fram föremål hemma. Hon<br />
hjälpte <strong>till</strong> att leta och frågade <strong>en</strong> massa. Mamman kom då att tänka på vilka stereotypa lekar<br />
man ofta leker med barn<strong>en</strong>. Det är prinsessan och prins<strong>en</strong> och hela Askungesc<strong>en</strong>ariot, m<strong>en</strong><br />
det är ju kul för de bygger upp <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> värld, m<strong>en</strong> vad dumt tema det är eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong>. Fast de<br />
får ju andra influ<strong>en</strong>ser också, som tur är, m<strong>en</strong> bara att titta på d<strong>en</strong> där dockan i ett annat<br />
sammanhang. Tänka sig att man gjorde om ellerställde h<strong>en</strong>ne i kontrast <strong>till</strong> något annat för<br />
att säga något. Det är <strong>en</strong> kul tanke. Och nu har de där ”Brats<strong>en</strong>” kommit också. De är väl<br />
ännu värre än Barbiedockorna, vilka förebilder. Ögon<strong>en</strong> såå och munn<strong>en</strong> såå och midjan…<br />
De bara shoppar och har kul. Och deras barn med stora huvud<strong>en</strong> ser helt absurda ut med<br />
nappflaskor och stora guldkedjor.<br />
(På tal om dockor berättade jag om <strong>en</strong> installation jag tidigare gjort med <strong>en</strong> skyltdocka,<br />
dikt, <strong>en</strong> blomma och <strong>en</strong> väckarklocka utan visare, som gestaltade vår kamp och strävan på<br />
jord<strong>en</strong>, som kanske inte alltid är så nyttig för oss, i kontrast <strong>till</strong> klockan utan visare i<br />
blomkrukan, som sinnebild<strong>en</strong> för sommar<strong>en</strong> och evighet<strong>en</strong>).<br />
4: e träff<strong>en</strong>: Idékonst<strong>en</strong> och konstvandring<br />
Först repeterade vi idékonst<strong>en</strong> utifrån det jag skrivit ovan.<br />
Sedan gjorde vi <strong>en</strong> rundvandring i avdelning<strong>en</strong> för ”<strong>Värmland</strong>skonstnärer” på <strong>Värmland</strong>s<br />
Museum.<br />
Vi letade efter konstverk som kunde motsvara de –ismer vi varit i kontakt med. Var och <strong>en</strong><br />
fick prata utifrån dem, dels om de såg något som var kännetecknande för just d<strong>en</strong> –ism<strong>en</strong> och<br />
om de kunde känna ig<strong>en</strong> sig i t.ex. <strong>en</strong> känsla som konstverket uttryckte eller om de kunde<br />
minnas något som de själva varit med om som de kunde associera <strong>till</strong> utifrån konstverket.<br />
Vi pratade om Janne Lundgr<strong>en</strong>, som Abstrakt expressionist.<br />
L<strong>en</strong>a Cronqvists Familj i bur, som både Vardag<strong>en</strong> i konst<strong>en</strong> och Idékonst. En deltagare<br />
kände känslan av stress och instängdhet man känner när man inte hinner vara ute.<br />
Elis Eriksson placerade vi inom idékonst<strong>en</strong>.<br />
Kerstin Rågmark – minimalist.<br />
Johan Mauritzons Mammons tron - Kung Ludvigs solstol ser vi som idékonst, m<strong>en</strong> också<br />
som Vardag<strong>en</strong> i konst<strong>en</strong>. Vi ser vad d<strong>en</strong> är uppbyggd av. De blodiga händerna som<br />
symboliserar girighet och de tecknade figurerna som symboliserar att det gått bra i livet för <strong>en</strong><br />
del och sämre för <strong>en</strong> del. Mynt<strong>en</strong> och kugghjulet som påminner om att man dras in i något<br />
ekorrhjulsliknande jagande, som begränsar <strong>en</strong>s rörelsefrihet.<br />
Vi tog upp att när man är i det kreativa skapandet är det svårt att fokusera på att vara i <strong>en</strong> stil.<br />
De går ju ofta in i varandra.<br />
Olle Zetterqvists (f. 1927) Vinterkust (1965) påminner om abstrakt expressionism från d<strong>en</strong><br />
europeiska gr<strong>en</strong><strong>en</strong>, då man fortfarande är inspirerad av natur<strong>en</strong>.<br />
Eddie Westerberg (f. 1928) Återkomst (2002) - Abstrakt expressionism som påminner om<br />
Mark Rothkos måleri. Färg<strong>en</strong> vibrerar subjektivt i olika rektanglar. En mörk del kontrasterar<br />
mot <strong>en</strong> ljus del med några människofigurer i. Vi upplever det som ett känsligt måleri.<br />
30
B<strong>en</strong>gt Ohlsons (f. 1932) Blå komposition (1975) ser vi som Abstrakt expressionism,<br />
europeisk naturinspirerad. Vi tror inte att han haft någon tanke att det ska föreställa något<br />
speciellt. Namnet Blå komposition antyder också att det är just färg och formexperim<strong>en</strong>t.<br />
Någon ser Havets bott<strong>en</strong>, ett stort sjöodjur, <strong>en</strong> stor fara som de gömmer sig för bakom st<strong>en</strong>ar.<br />
Olof Sandahl (f. 1938) torrnålsgravyr 4 Torrnål (1981) Idékonst Man tänker vingar eller<br />
något fånget. Man kan se det som <strong>en</strong> självbild. Jag frågar om någon kan känna ig<strong>en</strong> sig i<br />
känslan i bild<strong>en</strong>. En bra symbol för då läget är lite begränsat. Sedan är frågan d<strong>en</strong> om det är<br />
man själv som gör de här snarorna eller om det är omgivning<strong>en</strong>. Det kan ju vara både och.<br />
Och vingarna hjälper <strong>en</strong> att bryta sig loss.<br />
Har ni upplevt någon situation då ni har känt så? I skolan har man känt sig så att man bara<br />
vill vara fri ifrån allting. Det blir för mycket? Ja.<br />
Vi har ju <strong>en</strong> väldig frihet överlag i Sverige, m<strong>en</strong> det kan ju ändå kännas så utifrån mig, att jag<br />
vet hur många möjligheter jag har; jobb, vidareutbildning, resor m.m. m<strong>en</strong> ändå kan jag<br />
känna att jag är fast i något slags vardagspussel. Det pågår hela tid<strong>en</strong> med barn<strong>en</strong> och så<br />
här, äv<strong>en</strong> om det är det roligaste jag varit med om, så är det hela tid<strong>en</strong> att det kan kännas lite<br />
snärjande ibland. Aldrig så långt att jag analyserar det som <strong>en</strong> ”kvinnofälla”, m<strong>en</strong> jag<br />
känner ändå att det är alltid nåt som… så kan jag känna. M<strong>en</strong> det här var väldigt positivt, det<br />
här med vingarna för det kan vara bra med de där begränsningarna att de ger <strong>en</strong> frihet. Det<br />
är ju så för livet är ju fullt av gränser, det är ju det. Vad fint sagt!<br />
Det är inte hela <strong>till</strong>varon som känns så, m<strong>en</strong> att det är just lite <strong>till</strong> och från och olika<br />
situationer. <strong>Att</strong> man kommer på någonting och har kanske d<strong>en</strong> där drömm<strong>en</strong> eller önskemål<br />
om någonting. Där kommer vingarna in i huvudet och så känner man sig lite inskränk, lite<br />
fångad där i sin <strong>till</strong>varo för det kanske bara inte går just nu. Det kan vara bra att jag inte kan<br />
göra det då för då kommer ju huvudet att gå vidare. Alltså det är ju drömm<strong>en</strong> som utvecklas<br />
vidare när man inte kan följa just d<strong>en</strong> där första idén. Och det kan ju vara bra att det liksom<br />
rullar vidare först i huvudet och att det sedan kommer <strong>till</strong> något annat. Så det behöver ju inte<br />
vara något negativt. Nej, bara det inte stannar upp, bara drömm<strong>en</strong> finns kvar. Ja.<br />
Kerstin Högstrand (f. 1943) Flickan och grodan (2000) Idékonst. Det är vackert och<br />
spännande i både detalj och helhet för rosorna där… om det är tryck eller… Det är kottar. Ja,<br />
det är sant m<strong>en</strong> det såg ut som rosor. Det grova bakom är som <strong>en</strong> kontrast <strong>till</strong> klänning<strong>en</strong> och<br />
så <strong>en</strong> naturkänsla. Känner du ig<strong>en</strong> något från dig själv i bild<strong>en</strong>? Ja, jag känner ig<strong>en</strong> jätte<br />
mycket. Jag kan inte säga att jag har åstadkommit sådana här grejer, m<strong>en</strong> att hon lägger in<br />
det här lite poetiska. Jag tänkte jätte mycket så och jobbade så ett tag. Till slut kanske det<br />
kändes lite för gränslöst när det bara är ord som bubblar upp.<br />
Kan du id<strong>en</strong>tifiera dig med motivet på något sätt? Det är nog naturromantik, så där när man<br />
var lit<strong>en</strong>. Man sitter i <strong>en</strong> stor tallskog och fantiserar att man ser… Nej, m<strong>en</strong> jag tycker det är<br />
jättevackert. Man ser <strong>en</strong> saga framför sig? Jo. precis.<br />
Thron Ullberg (f. 1969) Toalettpapper (1995) och Häftstift (1995) Vardag<strong>en</strong> i konst<strong>en</strong>.<br />
Det ser ut som ett sånt där ställe som man går <strong>till</strong> för att slappna av när man är stressad.<br />
Som akupunktur ungefär? Ja. Han har taggarna utåt. Ja, m<strong>en</strong> ändå ser han så lugn ut i<br />
ansiktsuttrycket. Ja. Det kanske är handpåläggning.<br />
Thomas Christ<strong>en</strong>son (f.1958) Drömm<strong>en</strong> om Lipizza (2003) Abstrakt expressionism resonerar<br />
vi vid första intrycket. Det är lite så, som jag gör när jag har mycket färgrester efter någon<br />
övning. Det är lite synd att kasta, så bara trycker man ut färg<strong>en</strong> ur p<strong>en</strong>seln och kollar vad<br />
som händer. Det är välblandat. Man tar nästa färgklick som är kvar och så smetar man ut<br />
d<strong>en</strong> också och ser vad som händer. Det är lite experim<strong>en</strong>tellt också, tycker jag. Här är gult<br />
och violett, som våran övning, och då tar man bara båda färgerna på p<strong>en</strong>seln och bara…ja.<br />
M<strong>en</strong> är det verklig<strong>en</strong> slump<strong>en</strong>? Gula - blå, vita - svarta, rött – grönt, det är nog tänkt. Ja.<br />
Och lila och gult är nog också uttänkt. Han jobbar så jätte mycket så det är nog tänkt. Ja det<br />
ser ut som det är spontant på sättet att lägga på färg<strong>en</strong>, m<strong>en</strong> är det troligtvis inte. Det kanske är<br />
31
för uttänkt för att vara abstrakt expressionism. Fast hur han har lagt färgerna, tror jag inte<br />
han har tänkt så mycket pt. M<strong>en</strong> färgerna har han kanske lagt medvetet på palett<strong>en</strong>. Och<br />
sedan tog han dom, liksom sådär. För när man lägger på färgerna tror jag man gör att det<br />
blir lite spännande. Jag tror att när man inte tänker, blir det så. Sedan är det blått och grönt<br />
som går in i varandra och så ligger det rött bara bakom. Jag vet inte. Det röda lyser ig<strong>en</strong>om.<br />
Det kan också vara uttänkt, för det är bra att grunda med komplem<strong>en</strong>tfärg<strong>en</strong>.<br />
Idékonst<br />
En av mina deltagare, Dahlia, som är <strong>en</strong> 32-årig kvinna, uppväxt i Tyskland, åkte iväg på <strong>en</strong><br />
kurs i ridterapi med deltagare som jobbade som helare, terapeuter, pedagoger m.m. De kom<br />
allt i från Skåne i söder och <strong>till</strong> Kiruna i norr. Natt<strong>en</strong> innan hon skulle åka fick hon <strong>en</strong> klar och<br />
tydlig idé <strong>till</strong> idékonstdel<strong>en</strong> och med nattsömn<strong>en</strong> blev det lite si och så. Hon kom in i<br />
tänkandet; vad är det som definierar det sv<strong>en</strong>ska. Hon hade inte tänkt så tidigare. Hon<br />
funderade på om hon skulle göra <strong>en</strong> jämförelse mellan Sverige och Tyskland för att hon<br />
kommer från Tyskland. Eller kanske skriva om hur hon upplevde jobbet som sjukgymnast i<br />
Sverige. M<strong>en</strong> så valde hon att fråga de andra kursdeltagarna vad de tyckte var typiskt sv<strong>en</strong>skt.<br />
Hon gjorde så och de skrev tre ord på varsin lapp, som de gav h<strong>en</strong>ne.<br />
Här i skaparverkstan skrev hon ner ord<strong>en</strong> på ett papper, så att de definierade kontur<strong>en</strong> av<br />
Sveriges riksgräns. Det blev lite åt aktion-hållet i utförandet. Hon tyckte det var spännande att<br />
se deras reaktioner på h<strong>en</strong>nes önskemål som gällde det här konstprojektet. De var ganska<br />
<strong>en</strong>gagerade. Hon tyckte det var spännande. Och det gick fort. Hon fick massvis med små<br />
lappar från alla håll i klassrummet. Det var roligt. Hon tänker på att vidareutveckla idén och<br />
skriva ord<strong>en</strong> på ett tyg som välver sig som <strong>en</strong> jordglob. Och kanske också ta med fler länder<br />
runtomkring och be människor där skicka lappar <strong>till</strong> h<strong>en</strong>ne. Då skulle man kunna jämföra de<br />
olika länderna med varandra.<br />
Några av ord<strong>en</strong> satte hon i jämförelse med tyska motsvarigheter. T.ex.<br />
Trygghetsnarkomaner:<br />
Hon tycker det stämmer att sv<strong>en</strong>skar är det, m<strong>en</strong> inte bara. Det är inte så g<strong>en</strong>omtänkt och<br />
konsekv<strong>en</strong>t, för å <strong>en</strong>a sidan försäkrar vi allt som sin häst, vilk<strong>en</strong> stuga som helst, som inte har<br />
några värdefulla saker inuti, och så har man kanske larm <strong>till</strong> d<strong>en</strong>. Å andra sidan är det <strong>till</strong>åtet<br />
att prata i mobiltelefon när man kör bil. Det tycker hon är hur farligt som helst. För <strong>en</strong> vecka<br />
32
sedan ca, höll hon på att krocka med <strong>en</strong> kvinna som körde på fel sida av väg<strong>en</strong> samtidigt som<br />
kvinnan pratade i sin mobiltelefon. Kvinnan tittade surt på h<strong>en</strong>ne när hon tutade för att hon<br />
skulle köra <strong>till</strong>baks <strong>till</strong> sin sida av väg<strong>en</strong>.<br />
Blygsel var ett annat ord. Hon tycker att sv<strong>en</strong>ska barn och ungdomar är mycket mer <strong>öppna</strong> än<br />
tyska. De tar för sig, de frågar. De är <strong>öppna</strong> mot vuxna, äldre och mot sig själva. De tar det de<br />
vill utan att vara ohövliga. De är snälla och vågar hälsa. I Tyskland gör de inte så. De vågar<br />
bara inte. Hon tror de känner sig löjliga eller dumma när de säger Hej <strong>till</strong> någon. Här är det<br />
ganska vanligt att man säger Hej <strong>till</strong> någon som man träffar i skog<strong>en</strong> eller t.o.m. i stan. Och<br />
när man är på någon fest kan det komma fram ett barn som säger: Hej, hur är det med dig och<br />
vad heter du. Det är kul, tycker hon. Och det känns normalt. Hon saknar det i Tyskland. Där<br />
tycker de det är pinsamt eller löjligt att göra så.<br />
Avundsjuka, om materiella föremål. Det tycker hon inte är så vanligt i Sverige i jämförelse<br />
med i Tyskland. Där är det mycket värre. Där pressar sig folk och jobbar extra för att tjäna<br />
mer p<strong>en</strong>gar <strong>till</strong> <strong>en</strong> häftigare bil eller hus än grann<strong>en</strong>s. Det ska vara finare bättre, dyrare, större<br />
än grann<strong>en</strong>s. Detta syns inte i Sverige på samma sätt, för hon ser många hus som kunde<br />
behöva lite mer färg, det åker många gamla bilar ute på vägarna. Sedan tror hon inte att folk i<br />
Sverige går och jobbar övertid bara för att kunna köpa större, bättre, snyggare bil än grann<strong>en</strong>s.<br />
Det är det som händer i Tyskland. Och ändå är de missnöjda, för p<strong>en</strong>garna räcker ändå inte <strong>till</strong><br />
att komma så långt upp att d<strong>en</strong> andre inte kan komma ikapp.<br />
I Tyskland är det många som definierar sig efter vad de äger och inte vem de är. I Tyskland<br />
fick hon problem med avundsjukan, för att hon kunde åka iväg och ha kul på semester, rida <strong>en</strong><br />
häst, fast hon bara jobbade så mycket som hon kände för, sällan heltid. M<strong>en</strong> hon hade ing<strong>en</strong><br />
mobiltelefon, ing<strong>en</strong> bil. Sina p<strong>en</strong>gar lade hon på läg<strong>en</strong>het<strong>en</strong>, mat<strong>en</strong>, sina djur och någon resa<br />
då och då. Och det var oftast camping. M<strong>en</strong> h<strong>en</strong>nes grannar tyckte det var orättvist att hon<br />
kunde åka på semester tre gånger om året. M<strong>en</strong> hon tänkte att för de p<strong>en</strong>gar grann<strong>en</strong> lade i sin<br />
mobiltelefon, reste hon bort tre gånger om året. M<strong>en</strong> det kunde inte grannarna inse.<br />
S<strong>en</strong>aste jul<strong>en</strong> fick hon <strong>en</strong> mobiltelefon och blev så besvik<strong>en</strong>. När h<strong>en</strong>nes sambo gav d<strong>en</strong> <strong>till</strong><br />
h<strong>en</strong>ne grät hon. Det var inte så lyckat. D<strong>en</strong> var det sista hon ville ha. M<strong>en</strong> han tyckte hon<br />
skulle ha <strong>en</strong> när hon red ut med sin häst i skog<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> hon har ridit i tjugo år och aldrig<br />
behövt <strong>en</strong> mobiltelefon. Nu har hon <strong>en</strong>, m<strong>en</strong> för det mesta är d<strong>en</strong> avstängd eller ligger hemma.<br />
Hon behöver fortfarande tio minuter för att skriva ett sms … Hon vill inte satsa sin tid på<br />
sådant. Hon har heller ing<strong>en</strong> telefonsvarare hemma, för är hon inte hemma, så är hon inte<br />
hemma! Hon vill inte känna sig tvung<strong>en</strong> att ringa upp folk när hon kommer hem. När hon är<br />
upptag<strong>en</strong>, är hon upptag<strong>en</strong>, annars går hon och svarar.<br />
Det här ovan tycker jag är ett exempel på Robert Witkins och Malcolm Ross modell för d<strong>en</strong><br />
kreativa process<strong>en</strong>, s 94 i Estetik i förskolan av Brit Pauls<strong>en</strong>:<br />
Förnimmelse, > Inre struktur > Impuls > Hypotes-Medium Form > Inre struktur<br />
Möte med<br />
omgivning<strong>en</strong><br />
”Aktivering<strong>en</strong> av ett ofullständigt mönster gör oss oroliga och vi måste på ett eller annat sätt<br />
uttrycka d<strong>en</strong>na oro om vi ska kunna befria oss från spänning<strong>en</strong>. Drift<strong>en</strong> eller impuls<strong>en</strong> att<br />
handla expressivt är det medel vi har att återupprätta jämvikt<strong>en</strong> i vårt känslosystem. Om vår<br />
expressiva handling kastar lite ljus eller bringar lite ny insikt i det ofullständiga mönstret,<br />
känner vi <strong>till</strong>fredsställelse och framstår som mer oss själva Ross 1978, s 53, citerad efter<br />
Braanaas 1985”) (Pauls<strong>en</strong>, Brit Estetik i förskolan. 1996 Stud<strong>en</strong>tlitteratur).<br />
33
Jag ställer några frågor <strong>till</strong> var och <strong>en</strong> som avrundning.<br />
Till Dahlia.<br />
Vilk<strong>en</strong> –ism ligger dig närmast just nu och motivera varför?<br />
Svar : D<strong>en</strong> abstrakta expressionism<strong>en</strong>. För det första tyckte jag väldigt mycket om det jag<br />
gjorde, det där slumpaktiga och inte tänka, utan bara köra. Då kan jag tänka mig, att det är<br />
just det jag kan ta mig tid <strong>till</strong> att göra och slippa ta tid <strong>till</strong> att tänka vad jag ska måla. Jag vill<br />
bara hålla på med färg. Bara ta fram duk, färg och p<strong>en</strong>sel och bara köra, liksom. Leva ut<br />
någon emotion, få ut det, r<strong>en</strong>sa huvudet och kropp<strong>en</strong>. Och kanske få någon snygg grej också.<br />
Det kan ju leda <strong>till</strong> något på sikt, att du kanske vill göra något mer med bild<strong>en</strong>. Ja.<br />
Vilk<strong>en</strong> –ism ligger längst ifrån dig just nu?<br />
Det är ” Vardagskonst”, tror jag. Jag har fortfarande väldigt svårt att se konst<strong>en</strong> i det hela.<br />
Det är fortfarande vardag för dig? Ja, precis. Det är några föremål man sätter dit, m<strong>en</strong> det<br />
kanske är lite snyggt målat, eller, ja, vet inte. M<strong>en</strong> jag kan ju se någon Vardagskonst som jag<br />
tycker är kul. Någon idé eller så.<br />
Har du blivit mer medvet<strong>en</strong> om att det finns olika –ismer?<br />
Eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> har jag blivit mer medvet<strong>en</strong> om att de finns överhuvudtaget, kan jag säga. För just<br />
de vi har gått ig<strong>en</strong>om hade jag inte någon aning om, att de finns och vad de heter. Och att de<br />
är så fruktansvärt många.<br />
Har du blivit nyfik<strong>en</strong> på att ta reda på mer om de här –ismerna eller andra –ismer?<br />
Ja, fast jag är inte säker på att jag orkar ta <strong>till</strong> mig det själv, att jag går och lånar <strong>en</strong> bok och<br />
läser om det. Jag tänkte att helst vill jag ta <strong>till</strong> mig det g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> kurs eller föreläsning och<br />
praktisk övning, typ som vi hade här.<br />
Du vill det om det finns tid och möjlighet?<br />
Ja, faktiskt. Jag tyckte det var väldigt roligt och kul att vara här. Och slippa allt annat<br />
hemma. Och det var kul att komma ut och göra något helt annat. Det var väldigt skönt. För<br />
jag känner att jag inte tar mig tid hemma <strong>till</strong> att göra något sådant. Plus att använda huvudet<br />
för något nytt, inte göra det man har gjort tidigare, köra på i gamla hjulspår. <strong>Att</strong> testa lite nya<br />
grejer och hålla på. Det tyckte jag var väldigt kul.<br />
Hur känns det att jobba på andra sätt förutom det r<strong>en</strong>t föreställande, avbildande?<br />
Det var väldigt ovant, m<strong>en</strong> ändå jätte roligt. Och på andra sidan väldigt krävande, kände jag,<br />
för det kräver ett helt nytt tänkande. Bara att använda andra material. När jag såg<br />
material<strong>en</strong>, ville jag ha alla på <strong>en</strong> gång. Det var svårt att välja bort. Jag ville ha allt.<br />
Ja, det är väl så i början med allting. Ja.<br />
34
En annan deltagare, Jeanette, som är <strong>en</strong> 13-årig flicka, berättar om sitt och sin tvillingsysters<br />
Thereses experim<strong>en</strong>t med idékonst<strong>en</strong>:<br />
Vi tog fram <strong>en</strong> g<strong>en</strong>omskinlig skål, som vi fyllde med vatt<strong>en</strong>. Sedan hällde vi i grön, gul och röd<br />
karamellfärg och det blev väldigt fina färger och vi såg hur de rörde sig.<br />
Hur tänkte du om idén? Vad hade du för tema? Jo, jag fick idén från <strong>en</strong> konstnär som jobbade<br />
med vatt<strong>en</strong>. (Meta Issaeus-Berlin) Sedan tänkte jag att färgerna passade <strong>till</strong> höst<strong>en</strong>, att det är<br />
lite grönt kvar, sedan blir det gult och lite rött – väldigt fina färger på höst<strong>en</strong>. Blev ni sugna<br />
på att göra något med vatt<strong>en</strong>? Ja, det var någon som hade fyllt ett kök med vatt<strong>en</strong>. Så vi fick<br />
lite idéer. Ja, det var också Meta Essaeus-Berlin.<br />
Jag undrar vad höst<strong>en</strong> betyder för dig och varför du valde just höst<strong>en</strong>?<br />
Jag tycker att höst<strong>en</strong> har massor med fina färger, så jag tänkte prova hur det blir med vatt<strong>en</strong><br />
och karamellfärg. Och höst<strong>en</strong> tycker jag är väldigt fin! M<strong>en</strong> sommar<strong>en</strong> är min favoritårstid,<br />
m<strong>en</strong> färgerna tycker jag är så bra på höst<strong>en</strong>. De är fina.<br />
Det här tycker jag också är ett exempel på Robert Witkins och Malcolm Ross modell för d<strong>en</strong><br />
kreativa process<strong>en</strong>, s 94 i Estetik i förskolan av Brit Pauls<strong>en</strong>:<br />
Förnimmelse, > Inre struktur > Impuls > Hypotes-Medium Form > Inre struktur<br />
Möte med<br />
omgivning<strong>en</strong><br />
”Aktivering<strong>en</strong> av ett ofullständigt mönster gör oss oroliga och vi måste på ett eller annat sätt<br />
uttrycka d<strong>en</strong>na oro om vi ska kunna befria oss från spänning<strong>en</strong>. Drift<strong>en</strong> eller impuls<strong>en</strong> att<br />
handla expressivt är det medel vi har att återupprätta jämvikt<strong>en</strong> i vårt känslosystem. Om vår<br />
expressiva handling kastar lite ljus eller bringar lite ny insikt i det ofullständiga mönstret,<br />
känner vi <strong>till</strong>fredsställelse och framstår som mer oss själva Ross 1978, s 53, citerad efter<br />
Braanaas 1985”) (Pauls<strong>en</strong>, Brit Estetik i förskolan. 1996 Stud<strong>en</strong>tlitteratur).<br />
Jag frågar också h<strong>en</strong>ne, Jeanette: 1. Vilk<strong>en</strong> –ism ligger dig närmast?<br />
Jag tycker faktiskt alla var roliga att testa på. M<strong>en</strong> det jag inte tyckte om var när man<br />
blandade vitt och så, jag är inte så duktig på det, så jag tycker inte riktigt om det, m<strong>en</strong> de<br />
andra sakerna tyckte jag var riktigt kul att göra.<br />
Tyckte du om färgblandning utan vitt?<br />
Ja, jag tyckte det var ganska kul, m<strong>en</strong> jag är ganska dålig på det så då är det inte så roligt.<br />
35
Du får träna mer på det, så det inte blir så tråkigt. Du får göra sådana där fria blandningar,<br />
istället för ”rutor”. Ja.<br />
2. Känner du att du vill fortsätta att jobba mer med något av dessa arbetssätt i<br />
framtid<strong>en</strong>?<br />
Ja, det kommer nog säkert att jag får jobba mer med det så att det blir roligare och roligare.<br />
3. Har du blivit mer nyfik<strong>en</strong> på att ta reda på mer om de här –ismerna eller andra –<br />
ismer?<br />
Jag vet inte. Det är ganska svårt just nu, m<strong>en</strong> det kanske blir mer och mer s<strong>en</strong>are när man får<br />
in lite vad det är och, nej jag vet ju nu, m<strong>en</strong> det kanske blir mer när jag blir äldre.<br />
4. Tror du att du kommer att gå på någon konstutställning något mer, förrest<strong>en</strong>?<br />
Ja, det vet jag inte m<strong>en</strong> det händer nog säkert.<br />
5. Har du gjort det tidigare?<br />
Ja, på sätt och vis, lite grann.<br />
6. Hur känns det att jobba på det här sättet i förhållande <strong>till</strong> det r<strong>en</strong>t föreställande och<br />
avbildande, att teckna av något? Brukar du göra det ibland?<br />
Ja, jag brukar göra det ibland och sedan så, ofta brukar jag ta ett föremål och titta av det,<br />
eller så kommer jag bara på någonting.<br />
Så då ritar du fritt?<br />
Ja, m<strong>en</strong> ibland försöker jag måla av.<br />
Hur kändes det att göra så här, lite annorlunda saker?<br />
Det var kul att testa på olika saker. Då får man lite mer tips om vad man kan göra i<br />
framtid<strong>en</strong>. Jag kommer att smälta det här nu och så kommer jag kanske på mer eftersom. Och<br />
kanske någon dag så kommer jag på det och efter någon vecka kommer det något nytt som jag<br />
vill jobba med som jag fått idéer härifrån och så.<br />
Ja, vi får hoppas det.<br />
Mm.<br />
D<strong>en</strong> andra tvillingsystern, Therese, jobbade med temat avundssjuka. Hon visste först inte<br />
riktigt vilket tema hon skulle välja. Jag såg då d<strong>en</strong> gröna färg<strong>en</strong> som hon hällt i vattnet och<br />
kom att tänka på Avundssjuka och frågade om hon ville prova att experim<strong>en</strong>tera med det. Det<br />
ville hon.<br />
Hon berättar: Jag hällde i rött och sedan tog jag <strong>en</strong> droppe grönt. Och det gröna är<br />
avundssjuka och det röda är kärlek<strong>en</strong>. Avundssjukan äter upp och förstör kärlek<strong>en</strong>.<br />
Det är ju komplem<strong>en</strong>tfärger också. Mm. Så blandar man dom blir det gråsvart. Det är ju<br />
intressant. M<strong>en</strong> är de sida vid sida går det bra. Man kan nästan koppla ihop det med tank<strong>en</strong> att<br />
36
när d<strong>en</strong> gröna färg<strong>en</strong> bråkar med d<strong>en</strong> röda, blir det grått och mörkt. Det blev ju riktigt<br />
dramatiskt<br />
Det var roligt att prova på och se vad som hände. Ja, det var ett levande material. Det<br />
förändrar sig framför ögon<strong>en</strong>, som <strong>en</strong> film ungefär. Ja, det går vidare och vidare. Jag skulle<br />
gärna fortsätta göra det här hemma med karamellfärg och vatt<strong>en</strong> och se vad som händer. Ta<br />
kort och experim<strong>en</strong>tera. Det vill d<strong>en</strong> andra systern också göra. Det känns roligt tycker jag.<br />
Kort intervju med andra tvillingsystern:<br />
1. Vilk<strong>en</strong> –ism tyckte du var roligast at jobba med?<br />
Alla var roliga, m<strong>en</strong> jag tycker idékonst där man fick bestämma idén, var roligast. <strong>Att</strong><br />
experim<strong>en</strong>tera och hålla på.<br />
Det var att experim<strong>en</strong>tera som du tyckte var roligast? Ja. Det kan man göra och det gjorde<br />
vi lite inom de andra –ismerna också, m<strong>en</strong> det blev kanske tydligast här. För det var lätt att<br />
byta ut vattnet och börja om. Ett smidigt material. Mm. Och snabbt. Ja.<br />
2. Vilk<strong>en</strong> –ism ligger längst ifrån dig nu? Vilk<strong>en</strong> tyckte du minst om?<br />
Det mesta var roligt. Det var inget som var jobbigt. Nej, m<strong>en</strong> det här att blanda färg och<br />
om man tog lite för mycket grönt då fick man verklig<strong>en</strong> tänka hur man gjorde och hur<br />
mycket färg man tog. M<strong>en</strong> det var roligt att se hur färg<strong>en</strong> förändrades i många olika<br />
nyanser.<br />
3. Har du blivit mer nyfik<strong>en</strong> på att ta reda på mer om de här –ismerna eller andra<br />
konstinriktningar?<br />
Ja, som hon sa, så kanske jag inte går och köper <strong>en</strong> bok, utan går kurser och så. Kanske<br />
bläddrar i <strong>en</strong> bok, m<strong>en</strong> inte råpluggar. Kanske går på <strong>en</strong> utställning.<br />
4. Vad är det för skillnad, tycker du, att jobba på de här sätt<strong>en</strong> mot att teckna av<br />
saker?<br />
Ja, det vet jag faktiskt inte just nu. Det är roligt att få prova på olika saker.<br />
Reflektioner och slutsatser om arbetet:<br />
<strong>Att</strong> alla ville göra droppmålningar à la Jackson Pollock, tycker jag var roligt eftersom alla<br />
deltagare var kvinnor. Jag tror det är frigörande att måla med kraft ibland, speciellt för<br />
kvinnor.<br />
När det gäller färgblandning<strong>en</strong>, så skall jag nästa gång vara med själv och blanda, steg för<br />
steg och inte bara visa färdiga exempel, eftersom det var det svåraste mom<strong>en</strong>tet för några. Det<br />
fick jag veta g<strong>en</strong>om intervjun och dokum<strong>en</strong>tation<strong>en</strong>.<br />
Jag skulle vilja ge mer tid <strong>till</strong> experim<strong>en</strong>terande och undersökande mom<strong>en</strong>t. Drömm<strong>en</strong> vore<br />
att det fanns tid <strong>till</strong> att låta saker sjunka in och komma upp <strong>till</strong> ytan ig<strong>en</strong>, kanske som något<br />
nytt. Låta det bli <strong>en</strong> levande kreativ process under <strong>en</strong> längre tid, som lever sitt eget liv.<br />
Det hann det bli <strong>till</strong> viss del, i och med att jag i slutet av varje träff, repeterade nästa gångs<br />
konstinriktning, så att de kunde ta med sig det och förbereda sig.<br />
Jag tror att man kan ta <strong>till</strong> sig mer, än <strong>en</strong> del tror. Jag skriver om det, för under tid<strong>en</strong> som<br />
jag jobbat med det här har faktiskt några av mina kollegor undrat om jag inte lagt det här på<br />
för hög nivå. Jag vet inte vad de eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> grundar sin undran på, för de har inte varit med på<br />
någon av våra träffar. Jag mötte rädsla i början från <strong>en</strong> kollega, när jag gjort i ordning<br />
utrymme för att prova på droppmålning. Hon ville först att jag skulle ta bort skyddspapperna<br />
på <strong>en</strong> gång. Barn i h<strong>en</strong>nes grupp hade blivit glada och förväntansfulla när de sett dem. Det låg<br />
liksom utanför h<strong>en</strong>nes kontroll. Hon blev distanserande mot mig. M<strong>en</strong> efterhand har h<strong>en</strong>nes<br />
rädsla släppt och igår frågade hon mig om tips på några konstböcker som hon kunde använda<br />
i sin barngrupp. Hon fick låna några som jag använt. Hon verkade glad när hon introducerade<br />
abstrakt måleri för två barngrupper.<br />
37
Jag tror att man kan ta <strong>till</strong> sig mer, än man tror. Och jag tror det är spännande och intressant<br />
att äntlig<strong>en</strong> kunna förstå eller få ett förhållande <strong>till</strong> d<strong>en</strong> där ”konstiga” moderna konst<strong>en</strong> som<br />
kanske har retat gallfeber på <strong>en</strong>. En sak är säker. Jag tycker inte man ska underskatta<br />
människors förmåga att göra det. Jag har upplevt att deltagarna fått <strong>en</strong> klarare bild av<br />
samtidskonst<strong>en</strong> samtidigt som vi haft roligt <strong>till</strong>sammans.<br />
Jag upplever att konst<strong>en</strong> på institutionerna känns mer levande, när man skapar <strong>en</strong> slags<br />
dialog/möte med d<strong>en</strong>, i och med att man utgår från d<strong>en</strong>, när man arbetar med barn och vuxna<br />
och när man samtidigt kan relatera <strong>till</strong> sina egna erfar<strong>en</strong>heter i mötet/dialog<strong>en</strong> med bild<strong>en</strong> och<br />
sedan i det egna arbetet. Det är spännande att lyssna på andras erfar<strong>en</strong>heter och upplevelser.<br />
Reflektioner om yrkesroll<strong>en</strong>: Jag vill uppmuntra eleverna <strong>till</strong> att tycka att det är roligt,<br />
intressant och viktigt att uttrycka sig i bild g<strong>en</strong>om att visa intresse för det de gör, lyssna <strong>till</strong><br />
deras tankar och äv<strong>en</strong> vara ett levande exempel på att jag står för det och tar det på allvar,<br />
g<strong>en</strong>om att visa att jag själv håller på med bild och berätta om mitt skapande.<br />
Reflektioner om d<strong>en</strong> pedagogiska dokum<strong>en</strong>tation<strong>en</strong>:<br />
Jag märker hur jag efterhand som jag lyssnar på bandet och skriver ner det som vi gjort, får<br />
nya idéer om hur jag kan jobba vidare. T.ex. att gräva sig djupare inom vissa delavsnitt. Det<br />
blir så tydligt, när man har dialogerna på band och kan gå <strong>till</strong>baka och lyssna ig<strong>en</strong> och man får<br />
det på pränt framför sig. En annan gång kan jag fokusera mer på experim<strong>en</strong>terandet och ge<br />
det längre tid. Det är ju det här med tid<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> nu har jag översikt över helhet<strong>en</strong> och kan välja<br />
vilka bitar som jag vill utveckla i framtid<strong>en</strong>. Det är bra att diskutera med andra också, för det<br />
hjälper också <strong>till</strong> att synliggöra och för sig själv utveckla process<strong>en</strong>. Man får också med de<br />
fantastiska samtal<strong>en</strong>, där deltagarna berättar om sina tankar och idéer, om det de arbetar och<br />
experim<strong>en</strong>terar med.<br />
L<strong>en</strong>z Taguchi, Hillevi Varför pedagogisk dokum<strong>en</strong>tation, s. 56:<br />
Via pedagogisk dokum<strong>en</strong>tation har vi möjlighet att se barnet på nytt – om och om ig<strong>en</strong> – och<br />
vi gör oss synliga för oss själva<br />
Redovisning och diskussion av litteratur<strong>en</strong>: Konstpedagogik<strong>en</strong>s dilemma av Anna L<strong>en</strong>a<br />
Lindberg<br />
Om reception, på s. 277 står det att: ”Reception kan ses som ett möte mellan erfar<strong>en</strong>heter.<br />
Betraktar<strong>en</strong> går in i bildläsning<strong>en</strong> utifrån sina speciella behov och förutsättningar, som<br />
grundlagts i hans/h<strong>en</strong>nes tidigare socialisation”. Det har märkts tydligt, när det kommit upp<br />
olika personliga berättelser i samband med g<strong>en</strong>omgång<strong>en</strong> av de olika –ismerna.<br />
Vidare: ”Konstverket, bild<strong>en</strong>, har precis som betraktar<strong>en</strong> sin historia. Det är omgivet av <strong>en</strong><br />
krans av betydelser. Det är framställt av <strong>en</strong> person med specifika erfar<strong>en</strong>heter, inskrivet i <strong>en</strong><br />
kontext av andra konstverk och som regel dessutom tolkat av tidigare betraktare”. Detta har<br />
blivit tydligt under pres<strong>en</strong>tation<strong>en</strong> av de olika konstinriktningarna, hur de uppkommit och vad<br />
som är kännetecknande, exempl<strong>en</strong> på olika konstverk och när vi gick runt och undersökte<br />
vilka –ismer som kunde finnas repres<strong>en</strong>terade på <strong>Värmland</strong>s Museum. Jag har velat ge<br />
deltagarna överblick och förståelse för att uttryck<strong>en</strong> uppstår utifrån olika naturliga ske<strong>en</strong>d<strong>en</strong><br />
och rörelser i samtid<strong>en</strong>, p<strong>en</strong>deln svänger fram och <strong>till</strong>baka, och att uttryck<strong>en</strong> sedan blir<br />
individuella bero<strong>en</strong>de på att vi är individer.<br />
”En följd av detta synsätt blir att all reception är selektiv. Av bild<strong>en</strong>s många möjliga<br />
betydelser aktualiserar betraktar<strong>en</strong> det fåtal som täcker situation<strong>en</strong>. Var och <strong>en</strong> har sina<br />
glasögon. Det finns i princip lika många bildläsningar som det finns betraktare. Så<strong>till</strong>vida är<br />
det verklig<strong>en</strong> betraktar<strong>en</strong> som gör tavlan”. Jag har uppmuntrat deltagarna att ta fram sina<br />
egna erfar<strong>en</strong>heter g<strong>en</strong>om att fråga om de kan känna ig<strong>en</strong> sig i uttrycket (ev. deras eget sätt att<br />
måla), om de kan associera <strong>till</strong> något de varit med om eller om konstverket väcker några<br />
38
speciella tanker eller känslor hos betraktar<strong>en</strong>. Då blir det ju subjektivt och personligt. Man får<br />
syn på varandra. Det skapar <strong>en</strong> trygghet i grupp<strong>en</strong> och man kan respektera varandra och känna<br />
sig delaktig i att bygga upp d<strong>en</strong>na <strong>till</strong>it.<br />
Vi har arbetat i d<strong>en</strong> gem<strong>en</strong>samma bild<strong>en</strong>s riktning, då jag dels använt mig av Museet för<br />
samtidskonsts häfte Kunst 4 Verk fra samling<strong>en</strong> 1950-2007 som ”lärartext” och det hamnar<br />
under d<strong>en</strong> konstpedagogiska tradition som Anna L<strong>en</strong>a Lindberg kallar uppfostrarhållning<strong>en</strong>,<br />
och dels har vi tolkat bilderna utifrån subjektiva/personliga upplevelser.<br />
Deltagarnas livserfar<strong>en</strong>heter, har varit viktiga och berikat våra träffar. Det motsvarar d<strong>en</strong><br />
karismatiska hållning<strong>en</strong> i konstpedagogik<strong>en</strong>. Det har bidragit <strong>till</strong> <strong>en</strong> öpp<strong>en</strong> och avslappnad<br />
atmosfär, tror jag, och att deltagarna känt sig delaktiga och viktiga i arbetsprocess<strong>en</strong>. Deras<br />
berättelser och experim<strong>en</strong>t har blivit <strong>en</strong> viktig del i verksamhet<strong>en</strong>s innehåll. Jag sade vid<br />
kursstart<strong>en</strong>, att deras erfar<strong>en</strong>heter och kunskaper är lika viktiga som mina som lärare. Jag har<br />
på så sätt velat göra det möjligt att jobba i d<strong>en</strong> gem<strong>en</strong>samma bild<strong>en</strong>s riktning. Jag har trivts<br />
väldigt bra som lärare under de förutsättningarna och det har äv<strong>en</strong> eleverna/deltagarna sagt <strong>till</strong><br />
mig att de gjort. De bad om att få komma <strong>en</strong> extra gång för de tyckte det var så roligt. Och vi<br />
tyckte alla det kändes tomt och ”konstigt” när det tog slut. Några av deltagarna vill att jag ska<br />
fortsätta med <strong>en</strong> ny kurs.<br />
”Erfar<strong>en</strong>hetsanknytning<strong>en</strong> kan bidra <strong>till</strong> att det skapas <strong>en</strong> tematisk id<strong>en</strong>tifikation, alltså<br />
id<strong>en</strong>tifikation med ett innehåll. Motivation för lärande förutsätter id<strong>en</strong>tifikation. I princip kan<br />
man urskilja tre olika möjligheter i pedagogiska processer: id<strong>en</strong>tifikation med ett innehåll,<br />
med ett arbetssätt, med pedagog<strong>en</strong>s person. Det tematiska innehållet var här att gestalta<br />
något, som man själv upplever, som typiskt sv<strong>en</strong>skt. Arbetssätt<strong>en</strong> var de fyra olika –ismerna.<br />
Pedagog<strong>en</strong>s person, kan vara att jag själv är utövande konstnär och därmed kan fungera som<br />
<strong>en</strong> bro <strong>till</strong> ämnet.<br />
Forts. s. 280, Konstpedagogik<strong>en</strong>s dilemma.<br />
________________________________________________________________<br />
R METOD<br />
A<br />
M MÅL STOFF PROGRESSION + ARBETSSÄTT UTVÄRDERING<br />
A<br />
R_______________________________________________________________<br />
Målet är att <strong>öppna</strong> <strong>en</strong> <strong>dörr</strong> <strong>till</strong> samtidskonst<strong>en</strong> och skapa <strong>en</strong> förståelse för hur de olika<br />
uttryck<strong>en</strong> uppstått, hur de gestaltas och vad de vill uttrycka, och att också <strong>öppna</strong> upp <strong>till</strong> ett<br />
eget skapande. Jag har velat göra det på ett icke-kränkande sätt och har pres<strong>en</strong>terat allt på ett<br />
sådant sätt att det skulle skapa <strong>en</strong> lust och nyfik<strong>en</strong>het att själv prova att experim<strong>en</strong>tera med de<br />
olika uttryck<strong>en</strong>. Detta leder i sin tur <strong>till</strong> att självkänslan stärks, när man får gestalta egna<br />
uttryck utifrån egna erfar<strong>en</strong>heter, känslor och önskemål och sedan får det bekräftat i <strong>en</strong> grupp.<br />
Man behöver inte bara ta in saker utifrån, utan man får äv<strong>en</strong> ge ut saker inifrån och på så sätt<br />
uppstår dialog<strong>en</strong> mellan konstverket och betraktar<strong>en</strong>. ”Via <strong>en</strong> analys av alternativa<br />
pedagogiska praktiker från s<strong>en</strong>are år hävdar Anna L<strong>en</strong>a Lindberg att konstpedagogik<strong>en</strong>s<br />
objekt är betraktarnas föreställningar om konst snarare än konst<strong>en</strong> själv, och att lösningar på<br />
konstpedagogik<strong>en</strong>s dilemma måste sökas i dialog med betraktarna, i d<strong>en</strong> gem<strong>en</strong>samma<br />
bild<strong>en</strong>s riktning.<br />
Stoffet är i huvudsak häftet KUNST 4 Verk fra samling<strong>en</strong> 1950-2007, samt deltagarnas<br />
förförståelse om vad de upplever som är typiskt sv<strong>en</strong>skt.<br />
Progression<strong>en</strong> + arbetssätt har varit <strong>en</strong> kombination av att de först fick se och lyssna när jag<br />
visade och berättade om olika exempel som uttryckte de olika -ismerna, samtidigt som<br />
deltagarnas egna erfar<strong>en</strong>heter, frågor och synpunkter fick utrymme. Vi satt då vid ett runt<br />
39
ord. Sedan fick de själva prova på att omvandla teorin <strong>till</strong> praktik i egna individuella<br />
experim<strong>en</strong>t.<br />
Utvärdering: Vi hade g<strong>en</strong>omgång av vad de hade gjort och hur de hade tänkt om innehållet<br />
och form<strong>en</strong> i de olika praktiska övningarna och experim<strong>en</strong>t<strong>en</strong>. Detta spelade jag in på band.<br />
När vi diskuterade konstverk<strong>en</strong> på <strong>Värmland</strong>s Museum blev det <strong>en</strong> form av kunskapskontroll.<br />
Jag märkte då att alla fått insikter och <strong>en</strong> förståelse för att man kan uttrycka olika företeelser,<br />
upplevelser m.m. g<strong>en</strong>om olika gestaltningssätt.<br />
Som avslutning <strong>en</strong> dikt som Dahlia skrev under arbetets gång:<br />
Under<br />
mörker, regnrika<br />
höstsöndag<strong>en</strong>s<br />
stunder<br />
kan Du<br />
rita, måla, klistra, kladda<br />
skapa<br />
tavlorna och –ism<strong>en</strong><br />
konst<br />
börja tänka<br />
Tank<strong>en</strong> gnistrar<br />
tänder livets glädjeljus<br />
inom<br />
dig och<br />
mig…<br />
och inom d<strong>en</strong> som vill<br />
40
Litteraturlista:<br />
L<strong>en</strong>z Taguchi, Hillevi 1997 Varför pedagogisk dokum<strong>en</strong>tation. HLS Förlag, Stockholm<br />
Pauls<strong>en</strong>, Brit 1996 Estetik i förskolan. Stud<strong>en</strong>tlitteratur, Lund<br />
Lindberg, Anna-L<strong>en</strong>a 1991 Konstpedagogik<strong>en</strong>s dilemma – Historiska rötter och moderna<br />
strategier. Stud<strong>en</strong>tlitteratur, Lund<br />
Dokum<strong>en</strong>tation från Skapande c<strong>en</strong>trum, Karlstad universitet 2001 Människan, Konst<strong>en</strong> och<br />
Kunskap<strong>en</strong> – om konstpedagogik<br />
Samtidskonst för lärare och andra intresserade. Moderna Museet & Lärarförbundet,<br />
Lärarförbundets förlag, 2005<br />
Waallnann Hans<strong>en</strong>, Vibeke KUNST 4 Verk fra samling<strong>en</strong> 1950-2007. Nasjonalmuseet for<br />
Kunst, Arkitektur og Design<br />
(Min översättning)<br />
Schaffer, Alexandra 1999 Picasso minikonstguide Könemann Verlagsgesellschaft mbH<br />
Allgårdh, Sophie och af Malmborg, Estelle Sv<strong>en</strong>sk konst nu 85 konstnärer födda efter 1960.<br />
Wahlström &Widstrand, 2004<br />
Everitt, Anthony D<strong>en</strong> abstrakta expressionism<strong>en</strong>. Thames and Hudson Ltd, London, 1975<br />
Melin, Björn Teckna och måla. Wahlström och Widstrand<br />
Emmerling, Leonhard Jackson Pollock 1912-1956. TASCHENGmbH, 2003<br />
Dahl, Kristin och Nordqvist, Sv<strong>en</strong> 1994 Matte med m<strong>en</strong>ing tänka tal och söka mönster.<br />
Alfabeta bokförlag<br />
Stalfelt, Pernilla KOLLA LÄSA MÅLA FIXA. Moderna museet, 2004<br />
Nilson, KG Kartbild. Carlsson Bokförlag, 2005<br />
Luxbacher, Ir<strong>en</strong>e Gör din eg<strong>en</strong> konst. Alfabeta bokförlag AB, Stockholm, 2006<br />
www.modernamuseet.se<br />
http://kistalightnow.blogspot.com<br />
41