Fästingar kan sprida fler sjukdomar
Många fästingar bär på två eller flera arter av smittsamma mikroorganismer. Förmodligen sprider fästingar flera sjukdomar — som ännu är okända.
Franska forskare har undersökt fästingsorten Ixodes ricinus – samma art som i Sverige sprider TBE-virus och Borreliabakterier. De visade sig ofta bära på flera arter av patogener, det vill säga mikroorganismer som kan orsaka sjukdomar.
Forskningen presenteras i Läkartidningen av den svenska fästingforskaren Thomas Jaenson, professor vid Uppsala universitet.
Två eller flera smittämnen
Nästan hälften, 45 procent av de 267 undersökta fästingarna var infekterade av någon mikroorganism. Av de infekterade bar 45 procent på två eller flera olika smittämnen.
Thomas Jaenson har sammanställt data från ett stort antal studier. Mer än 20 olika virus, bakterier och protozoer som skulle kunna smitta sjukdomar till människor har kunnat påvisas hos fästingsorten som finns i Skandinavien. Thomas Jaenson menar att fästingen förmodligen sprider flera sjukdomar som ännu är okända för vetenskapen.
Ger diffusa symtom
Sjukdomarna kan ha diffusa, långvariga, influensaliknande symtom.
– Det finns ett antal människor med sådana infektioner som tycker att de är sjuka och går från den ena läkaren till den andra utan att få en korrekt diagnos, säger Thomas Jaenson, till TT.
Han poängterar att det inte behöver vara borrelia eller TBE. Eller så kan exempelvis en borreliainfektion bli värre om patienten samtidigt smittats med Anaplasma, en bakterie som påverkar immunförsvaret.
– Jag tror att en hel del av de här patienterna har rätt, men vården har inte kunskap eller kapacitet att ställa rätt diagnos.
Känd fästingsmitta
Borrelia
Orsakas av bakterier. Symtom: hudrodnader, influensasymtom. Ibland smärta, ledbesvär, ansiktsförlamning eller hjärnhinneinflammation.
TBE
Fästingburen encefalit orsakas av flavivirus. Kan ge hjärnhinne- och hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk, nackstelhet och förlamningssymton.
Fästingfeber
Ehrlichios orsakas av bakterien Anaplasma phagocytophilum. Främst hos hus- och tamdjur, men i undantagsfall även hos människor. (Källa: Folkhälsomyndigheten)