"}}

Paret har fyra jakthundar, två gråwachtlar och två tyska jaktterrier, och jagar allt som finns i jakttabellen.

– i lodjursjakten har vi gått bet x antal år, men vi gav oss ut för att locka i söndags. Den som stannar hemma i soffan får inte skjuta någonting, säger Andreas.

I söndags åkte man till jaktmarken som ligger 1,5 kilometer från hemmet i Vrigstad och smög genom mindre skogspartier och ut på en åkerkant.

– Vi tänkte locka räv, men naturligtvis hade vi förhoppning om att få in ett lodjur, berättar Andreas.

Kom på lock

Han och Karin satt bredvid varandra och Andreas lockade tre fyra minuter och imiterade harskrik.

– Sedan hann jag sitta i max en minut när jag såg i ögonfrån att det var någon som kom ut på åkerkanten 150 meter bort. Först trodde vi att det var en räv, men den såg mycket konstig ut, för den smög liksom med huvudet nedsänkt. Den kom med en väldigt fart och tvärstannade på 70 meters avstånd. Jag kunde inte skjuta, för det var rakt framifrån. Men sedan satte den sig och då fick jag skottchans, berättar Andreas.

Det var en hona på 17,1 kilo och med ledning av åtelkamerabilder visste man att det rört sig en hona med unge på marken.

På måndagen bestämde man sig för ett nytt försök och åkte till samma plats igen.

– Det är ett väldigt fint område med stora åkrar insprängda i skogen. En jaktkompis satte sig i ett torn och Karin skulle sätta sig i ett annat torn. Jag var lite sen från jobbet och ringde och berättade att jag skulle ta ett tredje torn några hundra meter bort. Men jag hann bara sätta mig, lägga upp bössan i tornet och börja gräva efter lockpipan när jag hörde att det small från Karins pass, berättar Andreas.

Smög och klättrade

Karin hade närmat sig sitt torn när hon såg att det var ett lodjur som uppehöll sig på åkern. Hon smög i skydd av tornet och lyckades klättra upp utan att röja sin närvaro.

– Plötsligt reste sig lodjuret och skulle gå in i planteringen. Karin hade väl bra puls, men hon drog några djupa andetag och sköt på cirka 100 meters avstånd. Sedan ringde hon mig och var i upplösningstillstånd eftersom lodjuret inte blev kvar på skottplatsen, säger Andreas.

Man hittade mycket blod som vittnade om en bra träff, men lodjuret hade hoppat in i en tät granplantering och Andreas och Karin tog det säkra före det osäkra och ringde till en erfaren lodjursjägare med finnstövare och bad om hjälp med eftersöket.

30 meter

– Han ville komma och det gjorde att vi kände oss säkra på att få tag på lodjuret på ett eller annat sätt. Men vi spårade bara 30 meter in i planteringen och där låg det, säger Andreas.

Han och Karin är mycket glada över sina två första lodjur.

– Det är helt otroligt att vi fått skjuta på våra egna hemmamarker.

Karins lodjur var en hona som vägde 11,3 kilo.