Tusentals judar vallfärdar till det muslimska Tunisien
Judar från många länder har den här veckan åkt på pilgrimsfärd till ön Djerba vid det muslimska Tunisiens kust vid Medelhavet. Där finns arabvärldens sista livskraftiga judesamhälle. Pilgrimsfärden har utvecklats till en manifestation för fredlig samexistens mellan judar och muslimer.
Traditionen att resa till Djerba under den judiska högtiden Lag Baomer har blivit allt mer populär år efter år, speciellt efter den tunisiska revolutionen 2011 som tvingade den hårdföra presidenten Zine El Abidine Ben Ali från makten.
En av pilgrimerna är den 64-åriga Israel Cohen från Israel. Hans föräldrar flydde osäkerheten på Djerba 1956 då det förekom våldsamheter mot judar i hela arabvärlden efter staten Israels uppkomst.
Föräldrarna reste till Frankrike och därifrån vidare till Israel som framställdes som det förlovade landet av sionisterna.
- Mina föräldrar förpassades till ett urfattigt område i södra Israel där det knappast fanns hus att bo i, säger Cohen som föddes två år efter att föräldrarna anlänt till Israel.
Det var knappast det förlovade land som utlovats. Judarna från Nordafrika betraktades dessutom ibland med misstänksamhet på grund av sin orientaliska kultur och för att de talade arabiska.
Nu är Cohen överlycklig över att ha fått möjligheten att återvända till föräldrarnas och förfädernas Djerba.
Han har vandrat omkring tillsammans med hustrun Patricia och letat upp föräldrarnas hus och släktingar som bor kvar på ön. Patricia har rötter i det judiska samhället i Tunisiens grannland Algeriet och hamnade också småningom i Israel.
- Det är som en dröm för mig att vara här, en mycket stark känsla, säger Israel Cohen.
Hustrun Patricia och hennes familj flydde Algeriet hals över huvud då landet blev självständigt 1962 och bosatte sig i Frankrike.
- Jag var två år gammal och minns att jag tappade mina strumpor, men jag fick inte stanna och plocka upp dem - det var så bråttom att fly, berättar Patricia.
Snygg och vild man på badstranden
Då hon var 19 år gammal reste hon till Israel på turistresa och träffade en "snygg och vild man" på badstranden. Mannen hette Israel och så småningom blev de gifta. Hon återvände aldrig till Frankrike.
- Då mina föräldrar flydde till Frankrike försökte de assimilera sig så mycket som möjligt.
- Jag har därför en klart fransk kulturell identitet, men nu lever jag i det väldigt multikulturella Israel och försöker hela tiden lära mig och förstå de andra kulturerna där.
En sådan kultur är arvet härifrån Djerba, säger Patricia Cohen med en öm blick på sin man som är helt exalterad av besöket här.
Judarna betraktas som en sorts ursprungsbefolkning på Djerba och i Tunisien i allmänhet.
- Judarna fanns här långt innan de kristna och araberna kom och erövrade landet, påpekar den ansedda tunisiska historikern Habib Kazdaghli vid universitetet i Manouba.
Men enligt honom är medvetenheten bland tunisierna i allmänhet obefintlig då det gäller landets judiska historia och att det fortfarande finns ett judiskt samhälle i landet.
- Det är ju vinnarna som skriver historien, säger Kazdaghli med hänvisning till att det till sist blev araberna som erövrade dagens Tunisien och etablerade islam där.
Det fanns förr över 100 000 judar i Tunisien. Sedan kom staten Israels uppkomst 1948, Tunisiens självständighet 1956, antisemitiska upplopp 1961 och sexdagarskriget 1967.
Nästan alla judar emigrerade frivilligt eller under tvång till främst Frankrike och Israel. Nu finns bara ett tusental kvar, främst på ön Djerba.
- Då en grupp försvinner, försvinner också minnet av den, säger professor Kazdaghli.
Den här fredliga samexistensen mellan judar och muslimer är något som Djerbaborna verkar vara mycket stolta över.
Jag lyckas inte hitta en enda person som - ens anonymt - kan påstå att hen känner sig obekväm med sina grannar av annan religion.
Kritiska känslor finns säkert hos en del människor, men åtminstone på Djerba är det opassande att yttra sådant.
- Vi är multikulturella här och multireligiösa, säger Anni Kablah, judisk invånare på Djerba i 50-årsåldern. Uppstår det problem så uppstår de på annat håll och återspeglas på oss.
Det största problemet är konflikten mellan Israel och palestinierna, säger hon.
- Det finns så många som inte kan skilja mellan den judiska religionen och sionismen. Det är så många som sätter likhetstecken mellan judarna och staten Israel.
En påminnelse om det var det enorma säkerhetspådrag som var på plats under festligheterna.
Bron från fastlandet till Djerba var belagd med vägspärrar, poliskontroller fanns vid nästan varje större vägkorsning och runt synagogan kunde man se hundratals soldater och poliser vid sidan av pansarfordon utrustade med tunga maskingevär.
År 2002 dödades över 20 människor vid El Ghribasynagogan av en al-Qaida-ansluten självmordsbombare. De flesta offren var tyska turister. Ett nytt attentat vill den tunisiska regeringen undvika till varje pris.
Muslimer i synagogan
En stark symbol för samexistensen på Djerba är att en stor del av besökarna inne i synagogan är muslimer som vill vara med om de judiska riterna.
Ganska otänkbart på många andra håll i världen där relationerna är illa infekterade.
