Tre orsaker till att översvämningarna i Libyen blev så katastrofala – FN: Dödsfallen kunde ha undvikits
År av försummelse, ett splittrat politiskt landskap och underutvecklade system. Bland annat det här bedöms ligga bakom översvämningskatastrofen i Libyen.
Dödssiffran fortsätter stiga i översvämningsdrabbade Libyen, där hela kvarter i staden Derna i öst har spolats ut i havet.
Uppgifterna om antalet dödsfall varierar stort beroende på källa, men det handlar av allt att döma om tusentals människor.
Enligt Dernas borgmästare Abdulmenam Ghaithi är det möjligt att dödssiffran slutligen landar på 18 000 till 20 000 människor. Det här utgående från antalet drabbade distrikt i staden.
Enligt ministerkällor i landets östra delar har över 5 300 kroppar hittills räknats medan FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp OCHA talar om 2 000 döda.
Fortfarande saknas tusentals människor.
1. Brister i landets vädertjänst
De flesta dödsfall kunde ändå ha undvikits om landet hade haft en fungerande vädertjänst, enligt Petteri Taalas som är chef för FN-organet Meteorologiska världsorganisationen WMO.
Myndigheterna borde helt enkelt ha gått ut med varningar och evakuerat människor i de drabbade områdena. Men det förutsätter att det finns en vädertjänst som gör bedömningar och utfärdar de här varningarna. Det fanns exempelvis inga varningssystem vid de dammar som brast.
Ekonomiska förluster är förstås svårare att undvika, men de kunde åtminstone ha minimerats enligt Taalas.
Enligt Taalas har WMO tidigare varit i kontakt med libyska myndigheter för att hjälpa dem att utveckla sina meteorologiska system. Det har ändå inte blivit av på grund av säkerhetshot.
– Eftersom säkerhetsläget i landet är så svårt är det svårt att åka dit och förbättra situationen, säger han.
Libyens nationella vädertjänst varnade ändå myndigheterna för extrema väderförhållanden 72 timmar innan katastrofen slog till. Den ska också ha mejlat myndigheterna och bett dem ta till åtgärder.
Enligt WMO är det oklart om varningarna ledde någon vart.
2. Stark politisk splittring
Det oljerika Libyen var en gång i tiden ett av Afrikas mest välmående länder, med gratis hälsovård och gratis utbildning.
Men år präglade av laglöshet har resulterat i ett djupt splittrat land med dåliga förutsättningar för att hantera följderna av en naturkatastrof.
Landet har slängts ut och in ur konflikter, och varit utan ett centralstyre sedan diktator Muammar Gaddafi störtades år 2011. I dag är landet i huvudsak uppdelat mellan två regeringar.
Den internationellt erkända regeringen (GNU) är stationerad i Tripoli i väst, medan en parallell regering med säte i Tobruk styr de östra delarna. Trots det är det allmänt ansett att det är krigsherren Khalifa Haftar som i praktiken basar över området.
Fram till 2020 krigade de här två sidorna mot varandra. Trots att parterna formellt ingått avtal om vapenvila blossar våldsamheter fortfarande upp med jämna mellanrum.
Den politiska splittringen gör att resurserna inte fördelas jämt i landet, i praktiken innebär det att det inte finns någon samordning för underhåll av infrastruktur.
Splittringen bidrar också till att räddningsarbetet efter översvämningarna går långsamt. Det finns inget system för samordning av hjälpinsatser.
Länder som försöker skicka hjälp till Libyen har upplevt svårigheter i förhandlingarna med de här två separata administrationerna.
Trots tudelningen har ändå regeringen i Tripoli skickat ett flygplan med 14 ton medicinsk utrustning, liksäckar och över 80 läkare och förstavårdare.
Den mest optimistiska analysen är att det här ovanliga samarbetet kunde föra sidorna närmare varandra.
3. Brister i infrastrukturen
Infrastrukturen i Derna har försummats i flera år, vilket sannolikt har bidragit till att katastrofen blev så omfattande.
Fortfarande är det oklart om det var brister i konstruktionerna eller bara helt enkelt stora regnmängder som fick dammarna att brista, men en minister i det östra området erkände efter katastrofen att en av de två dammar som brast inte har underhållits ”på en tid”.
– Derna är en stad som konstant motsatte sig Gaddafi så han bestraffade den hårt. Staden har eroderat med tiden - det fanns inga skolor och sjukhusen var i väldigt dåligt skick, infrastrukturen försummades. Det här är något som tyvärr fortsatte efter revolutionen, säger Libyenexperten Hani Shennib i en intervju för BBC.
Enligt Shennib, som själv har släktingar som saknas i Derna, fanns det inte ett enda officiellt sjukhus i staden när översvämningarna ägde rum. Staden hade en befolkning på uppemot 90 000 invånare före katastrofen.
Man var helt enkelt inte förberedd på en naturkatastrof av den kalibern som inträffade.
' /%3E%3C/svg%3E)
