Visst är det värt att testa allt man kan för att skydda sig mot värmen?
Det bästa mot värmen är att ligga i Byskeälven just nu. För där svalkas den varma kroppen på både människa och fyrbening. Ja till och med så pass att hundarna står och huttrar när vi med lite större kroppshydda känner att det är så skönt att få den svettiga huden avsköljd av den strömmande vattenmassan. Att även få småvattenprojekt för att inte bara ligga och njuta är underhållande och settrarna hakar gärna på. För visst är det spännande när husse och matte börjar att flytta en sten eller två för att i detta lågvatten skapa en lite djupare plats där man faktiskt kan simma några simtag mot strömmen.
Men så finns det en avart av människan. Den som iklär sig en svart målaroverall av modell – något tjockare bomull, för att kanske skydda sig själv. Mot värmen??? Nej, tror inte det… Eller rättare sagt… Nej, jag vet att så inte är fallet.
Det var skydd mot allt kutterspån, kan jag meddela. För varmt, varmare, varmast var det högt uppe mot yttertak och takstolar, när jag tog en mindre smidig väg uppför stege, in i en lite mindre ”lucka” i det så välspikade pärlsponttaket. Väl där uppe så hade sambon, aka fästmannen 😉 varit omtänksam och räckt upp en lite bredare bräda, för mig att stå på knä på. Jag anade ganska snabbt att mina knän inte kommer vara sommarvackra efter detta tilltag. Ja nu var det flera år sedan de kunde titulera sig som ”sommarvackra” men jag hoppas att ni förstår vartåt jag lutar. Framåt… för att nå hela vägen ut mot taket. Förstås! 😉
Där uppe så möttes jag av 4 balar sammanpressade balar. Först tänkte jag:
Hur tänkte han att jag skulle rymmas här uppe?
Men efter en förklaring nerifrån så förstod jag att efter pärlsponten spikats fast så var det helt ok att fösa balarna mellan reglarna. Och så tog jag ta i den första… Och insåg att det skulle bli lite kämpigare än jag först anat. För nu var jag tvungen att både svettas och använda muskler som jag missat att använda på ett bra tag.
När jag väl föst undan 3 stycken så var jag längst in. Drog fram kniven ur knivslidan. Slidhölstret lade jag så ordentligt i den djupa fickan och efter jag använt kniven så la ja den varsamt och mycket medveten på bal nr 3. När jag sedan började fösa ut kutterspånet så inser jag att min kropp är något mindre/kortare än planerat. Eller så var det ju en av anledningarna till att det var jag som var där uppe… Men Roger skickade upp en till bräda som skulle vara en förlängd arm uppe ovan innertak.
Jag fick direktiven 1,5 fack skulle vara täckt av varje bal. Det rullade på och när jag öppnat 3 balar så kläcker han ur sig. Jo han den där långa nedanför mig. Den älskvärde herrn… Fästmannen… ”Glöm inte bort att det ska vara luftning så det syns en strimma närmast väggen upp mot taket…”
Det var bara att krypa inåt igen. Men det gör man ju så gärna. För man vill verkligen att det ska bli bra! Man vill att det ska bli rätt!
Det är enkelt att krypa framåt, kan jag meddela. Det är enkelt för man ser vad man ska göra. Man vet hur det ser ut framför en för man ser det. Backa är svårare. Krångligare, men inte omöjligt förstås. Krångligare och jag skulle nog säga att det är svettigare. För då har man varit inne ett tag. För då har man agerat kutterspånsspridare. Då har man agerat i värmen ett bra tag. Och sen kommer man till det sista facket…
Det blir krångligare att sitta på den bredare brädan man forslat framåt och sedan bakåt. För nu ska den ju ner och man ska vingla på stegen. Utan att det ska spillas en massa spån neråt. För där nere hamnar spånet bara i dammsugaren och där isolerar det rummet inte så bra.
Det avslutande momentet ser ni ovan. Då har jag skapat stora högar av kutterspån i en kvadrat runt öppningen och allt eftersom jag kliver ner desto mer skjuter Roger fast pappen för att till sist låta det sista vänta tills han spikat fast (höll på att skriva vi…men då skulle jag ljuga…) pärlsponten. Då går vi upp över de stora rummen och tar en kratta och drar ut högarna med kutterspån över ”luckan”.
Detta var rum 4. Planlösningen finner ni på en av sidorna längst upp i menyn. Där kan ni följa hur vi går från rum till rum.
Roger insåg snabbt att rum 5 inte skulle behöva någon lucka för en fästmö att klättra in i, i och med att taköppningen in till rum 9 var så pass vid att det kommer funka att sprida kutterspån utan svårigheter med hjälp av krattan.
Så nästa steg var förstås att jag skulle sprida kutterspånet ovan rum 7. Jag kan nu meddela att jag var svettig. Jag var svettig i den mån att den klänning jag hade under overallen nog hade ändrat färg från babyrosa till grisrosa på väl valda delar.
Jag drack min halvliter vatten och inväntade stegejusteringen som skulle göras av mannen i mitt liv. Sen bet jag tag i uppgiften…
Har jag nämnt att det var 30 grader i skuggan denna dag? Nehe… men nu är det gjort. Nu funderar du på temperaturen ovan taket? Bra fråga… men det var varmare än 30 grader. Det vittnade min kropp om…
Väl uppe vid taket i rum 7 så nämnde jag till min hjälp nedanför mig att jag upplevde det trängre här. Konstigt tyckte han, för han hade för sig att detta rum och rum 4 var lika stora. Men jag tänkte för mig själv att ibland kan måtten säga en sak och verkligheten en annan, för nog var det trängre här…
Huffande och puffande så fick jag mig tillslut längst in. Upprepade samma procedur, men denna gång såg jag till att luftspalten fanns redan från början. Men när jag var på sista balen så började kanske mina krafter tryta något. För då började jag tydligen tänka att spån på golvet är en bra sak. Jag spillde och spillde…
Vi upprepade samma procedur och Roger häftade sedan fast pappen och vi insåg att detta 30gradersprojekt var genomfört. Here we come, Byskeälven!
Vi låg i älven säkert i mer än en halvtimme tillsammans med hundarna.
Då fick Roger energi och avslutade pärlspontspikningen. Han fick även tillverka några ändplank så de skulle passa samman med de brädor som redan sätt där. Men jisses så bra det blev!
Jag var ganska trött och slut för när jag tog av mig overallen så var jag inte bara svettig… jag var sjöblöt! Jag kände att jag behövde ta det lite lugnt men var ju ändå nyfiken.
Men Roger han gick all-in!
Jag tog dammsugaren och städade efter den stökiga Anna, som spridit spån all over the place. Men fin städningen kommer att ske inför inredningen. Då behövs det både dammsugning, våttorkning för att jag ska känna mig nöjd inför de gäster som är på väg.
Men ett stort steg är taget! Taket och isoleringen är på plats! Och värmen fortsätter att ligga på… och jag vågar knappt visa mina ”sommarknän”…
/ Anna
