Hökugglans vinter!
Jag har ett ganska tydligt minne av mitt första möte med en hökuggla. Det var i november 1982 och ryktet (som spred sig långsamt på den tiden) om att det setts en hökuggla vid Kävsjön hade nått mig. Jag var gymnasieelev på den tiden, men den här torsdagen fick studierna stryka på foten, åtminstone under en del av skoldagen. Jag och någon kompis gav oss iväg längs leden som bär mot lilla fågeltornet. Vi hittade den, jag tror på första försöket, ganska lågt i en tall, och vi blev förstås förundrade över hur oskygg fågeln var. Man kunde ju stå alldeles intill, och ugglan oroades inte det minsta.
Vintern 1982-83 sågs det väl inte så anmärkningsvärt många hökugglor i södra Sverige. Men vintern därpå, 83-84 inträffade den stora invasionen av hökugglor från norr. Jag minns inte exakt, men hade vi inte uppåt 20 olika hökugglor bara i Värnamotrakten den vintern? Sedan följde ett antal vintrar under 80-talet då det ofta dök upp någon uggla vid just Kävsjön. Sedan dess har de i stort sett varit frånvarande i hemmamarkerna, med få undantag. Tills nu! Den här vintern med många hökugglor har jag längtat efter länge. Jag har själv hittat tre individer och med andra skådares ugglefynd så har vi den största hökuggleinvasionen på 30 år.
Dessa ugglors acceptans mot nyfikna ornitologer gör dem till tacksamma fotoobjekt. Jag har inte försuttit chansen, utan försökt ägna lite tid åt att vara dem sällskap när någorlunda väder och tid funnits. Två av ugglorna har varit långstannare mindre än en mil hemifrån mellan sjöarna Flåren och Furen. Ofta har de varit lätta att hitta då de sitter uppflugna i trädtopparna.
De sitter ofta långa perioder och bara spanar och bjuder inte på så mycket action. Men lägger man lite tid så får man ändå bevittna ett och annat jaktförsök.
Och en dag i januari hade jag riktig tur. Molntäcket var ganska uppsprucket och släppte till och från ner lite solsken över snölandskapet. En uggla som suttit högt i en grantopp gjorde först ett jaktförsök ner i snötäcket, men åt fel håll för mig och utan att fånga något byte. Men snart var det dags igen. Ugglan dök nästan rakt ner från sin höga utsiktspost och svepte sedan i hög fart bara centimetern ovan snötäcket rakt mot mig. Hökugglan fällde i snön men tyvärr blev det ingen fångst den här gången heller. Men jag hade varit med på noterna och lyckats följa ugglans blixtattack och fått en hel serie hyfsat skarpa bilder. Nöjd åkte jag vidare.
Efter bara 800 meter får jag syn på en hökuggla till! Nu var jag nästan nere vid Anneberg där jag plåtade den sorkätande ugglan 1 december. Jag klev ur bilden med kameran i handen, men hade väl egentligen nöjt mig med att bara titta den här gången. Då lämnar ugglan sin grantopp en bit bort och kommer ner och sätter sig ca 15 meter från mig ganska lågt i en björk. Nu blev det förstås fler bilder tagna, även om jag hade lite svårt att påkalla ugglans uppmärksamhet så den tittar åt mitt håll, gärna in i kameran.
Till slut tar den span ut över hygget, och lämnar sedan sin gren och glider ganska långsamt ut och slår ner i snön. Återigen ingen fångst, men jag får ett par bilder som jag kanske är än mer nöjd med än de jag tog förut. Nu fick jag också lite mer solljus, som gav bilderna bättre färg och klarhet.
Till sist en bild från senaste mötet, fast jag hoppas på fler innan vintern är slut. Förra helgen var jag nedåt Anneberg igen, och fick se två ugglor även den här gången. Himlen är gråmulen, så jag bryr mig inte åt att plåta men går ur bilen för att titta. Så kommer en spillkråka flygande, högljutt klagande. Den får syn på ugglan och sätter sig strax inunder i aspen. Spillkråkan stör sig uppenbart på ugglans närvaro, och försöker med klagosånger och charader få ugglan att ge sig av. Spetten hackar till och med på den gren som ugglan sitter på för att liksom försöka få den ur balans. Men inget hjälper. Det är inte utan att man kom och tänka på Hacke Hackspetts insatser på Kalle Ankas julafton! Hökugglan tycks vara helt oberörd och håller sig kvar i toppen, utan att ge spillkråkan så mycket som en blick. Efter ett antal minuter tröttnar spetten och flyger vidare. Ugglan får sitta kvar.
Bilden nedan är en GIF-bild och består av 20 serietagna bilder.