Kolla i rubriken, något är brutalt annorlunda sedan ”förr”. Frågan är vilket som sticker ut mest. Att jag kan tänka mig en öl en måndagkväll eller att det är en syrlig skapelse som båda smakar och luktar grapefrukt? Jag har egentligen inget svar och PK som jag gärna vill vara så kan jag absolut inte säga att en syrlig grapefruktöl överraskar mig men å andra sidan är det väl ett tecken på förfall att dricka öl en måndag? Nja, det tycker jag faktiskt inte, dessutom var det en öl med väldigt låg alkoholhalt. Moderata 3,5% vilket initiallt fick mig att misstänka att Moncada hade siktet inställt på Svenska marknaden men så är inte fallet, inte ännu i alla fall.
Måndagar är ena helvetiska dagar för min del med fullt ös från 7:30 till 20:30 då jag är hemma från scouterna men sedan är det dags att dra ner tempot rejält. Idag blev det ingen middag för mig innan kvällsaktiviteterna och jag slog mig ner för att äta lite halvljummen kvällsmat och passade då på att provsmaka Moncadas Sour Grapefruit.
Vacker färg och klent skum. Fint balanserad syra med en tydlig grapefruktarom även om den inte är överdriven på något vis. På gott och på ont, detta blir en öl utan tydlig hemvist. En Pale Ale i grunden med tydlig syrlighet men kanske inte så man kallar den för en sour beer. Grapefrukt finns i tonen, inte den lätta från Oregonhumle utan en tyngre, som mera känns som om den kom från fruktköttet än från skalen. Låg beska och medium kolsyra gör att detta känns väldigt neutralt. Lite försiktigt kommer det lite mera beska i eftersmaken.
En lättdrucken öl med tydliga smaker men som saknar riktigt djup för att bli intressant. Den hör till Moncadas intressanta Blueprint serie. En serie tillfälliga öl där det prövar, laborerar och undersöker nya möjligheter. Då blir det lite mer av ett risktagande. Jag tänker definitivt pröva den igen om jag får chansen för förhoppningsvis så har de skruvat till den så den känns lite vassare, lite agresivare och lite mera kraftfull
En skrämmande öl att öppna. Skulle det leva upp till mina förhoppningar eller vänta nu. Detta är exportversionen av en öl som jag inte var helt nöjd med i 
Jag vet att jag förra gången jag prövade den filosoferade lite med tankegångar kring varför jag gillade ölen. Nu vet jag, den är riktigt god! Syrligheten är välbalanserad i min gom, på tok för syrlig om du frågar min fru men bry er inte om henne utan bara njut. Beskan finns med som ett skönt komplement, det blir lite enformigt ibland med bara syrlighet. Dessutom har vi maltighet med som en fint komplement. Som jag har sagt förrut, öl är inte bara gott utan ibland riktigt gott!!!
En djupgul intensiv färg som matchas av en intensiv smak. Jag minns den dock som snäppet intensivare än då, eller var det Trolltunga som var sådan? En sådan här citrondryck kan man givetvis diskutera om det är öl, ska öl smaka så här, varför kan inte öl bara få smaka öl? En på sitt sätt löjlig diskution eftersom det helt enkelt handlar om god dryck. Sedan kan man diskutera den ur ett annat perspektiv. Om en öl ser så frisk och fräsh ut, smakar så friskt och fräsht kan man inte göra något åt aromen? Det är ju den som saknas för att sortera in den här bland världsölen.
Karlströms Malt 