Monday blues, en skön anledning till att dricka en syrlig grapefruktöl

Kolla i rubriken, något är brutalt annorlunda sedan ”förr”. Frågan är vilket som sticker ut mest. Att jag kan tänka mig en öl en måndagkväll eller att det är en syrlig skapelse som båda smakar och luktar grapefrukt? Jag har egentligen inget svar och PK som jag gärna vill vara så kan jag absolut inte säga att en syrlig grapefruktöl överraskar mig men å andra sidan är det väl ett tecken på förfall att dricka öl en måndag? Nja, det tycker jag faktiskt inte, dessutom var det en öl med väldigt låg alkoholhalt. Moderata 3,5% vilket initiallt fick mig att misstänka att Moncada hade siktet inställt på Svenska marknaden men så är inte fallet, inte ännu i alla fall.

Moncada, Sour Grapefruit, Karlströms MaltMåndagar är ena helvetiska dagar för min del med fullt ös från 7:30 till 20:30 då jag är hemma från scouterna men sedan är det dags att dra ner tempot rejält. Idag blev det ingen middag för mig innan kvällsaktiviteterna och jag slog mig ner för att äta lite halvljummen kvällsmat och passade då på att provsmaka Moncadas Sour Grapefruit.

Vacker färg och klent skum. Fint balanserad syra med en tydlig grapefruktarom även om den inte är överdriven på något vis. På gott och på ont, detta blir en öl utan tydlig hemvist. En Pale Ale i grunden med tydlig syrlighet men kanske inte så man kallar den för en sour beer. Grapefrukt finns i tonen, inte den lätta från Oregonhumle utan en tyngre, som mera känns som om den kom från fruktköttet än från skalen. Låg beska och medium kolsyra gör att detta känns väldigt neutralt. Lite försiktigt kommer det lite mera beska i eftersmaken.

En lättdrucken öl med tydliga smaker men som saknar riktigt djup för att bli intressant. Den hör till Moncadas intressanta Blueprint serie. En serie tillfälliga öl där det prövar, laborerar och undersöker nya möjligheter. Då blir det lite mer av ett risktagande. Jag tänker definitivt pröva den igen om jag får chansen för förhoppningsvis så har de skruvat till den så den känns lite vassare, lite agresivare och lite mera kraftfull

Londonresan – Del 2

Öldrickare i parkenFredag förmiddag var ”ledig” och man disponerade den som man själv ville. Kanske genom att flanera runt i Kensington Gardens eller som jag, uträtta några ärenden. Tolv samlades vi i foajén och tog oss upp till Hampstead. Där började vi med att äta lunch på Melrose&Morgan. Planen var egentligen picnic men det ostadiga vädret fick mig att ta beslutet att äta inne. Inte minst för att det blåste så väldans. Vi vandrade dock igenom Hampstead Heath som planerat. The Heath är en av de roligare parkerna enligt mig i London. Det är en vildvuxen gigantisk park som förmedlar känslan av Hampstead som en småstad på landet snarare än ett område i London. Från de höga kullarna får man dessutom en underbar utsikt över London även om man har god hjälp av en kikare för att urskilja de berömda byggnaderna i gjyttret. Förutom att njuta av utsikten och studera diverse hundägare så hade vi provning av engelska standardöl. Kvällen innan hade jag ploppat in på en lite småsjaskig småbutik och plockat till mig fem öl. Bara som en jämförelse på vad vi kan hitta i Sverige på ett Systembolag och som en slags kontrast till de godsaker man får på pump på puben.
Insidan av Euston TapDär efter tråklade vi oss ned till Euston Tap. Ett ölutskänkningsställe får man kanske kalla det snarare än en pub. Rustik, härlig miljö och ett underbart utbud. Här kan man lätt tillbringa några timmar men vi skulle vidare till Moncada där Julio Moncada tog emot oss.Moncada Ruby Red Det är inget stort bryggeri men det blev ett stor besök. Att få höra någon prata så passionerat över sin verksamhet är en fröjd och njutning i sig. Att sedan ölen smakar bra gör inte saken sämre. Efter närmare två timmars pratande om det mesta så var det dags för ytterligare en ny företeelse i Londons ölutbud. Union Tavern ligger väldigt helt fantastiskt utmed Regent Canal, underbar inredning med trägolv och hel köret, fantastiskt ölutbud och bra mat o.s.v. men det udda med Union Tavern är att det är en Fuller’s Pub. En pub ägd och driven av Fuller’s bryggeriet men ändå inte bara Fuller’s öl, inte ens dominerad av Fuller’s öl, faktum är att när vi var där så fanns inte en ända Fuller’s öl på fat för tillfället. Spännande att det börjar luckras upp rejält.

Union Tavern

Efter detta så leta vi rätt på två små pubar som jag älskar att avsluta kvällarna på. Både The Nags Head och The Grenadier är två pubar som efter tio ofta har en väldigt lugn miljö och man kan med lätthet föra en konversation. Att sedan Nags Head är en Adnamspub känns bara trevligt så här långt ifrån dominansen i östra Suffolk.

Mera London

Ska du till London snart? Grattis! Det finns massor med spännande på gång i ölLondon. Idag testade vi fem bryggerier och den klart lysand stjärnan är The Kernel. Moncada inte så tråkig som jag hade väntat. Camdens veteöl var oväntat mörk. London Fields inte riktigt lika bra som deras ”standardflaskor” och Redchurch slank ner. Mera kommer jag knappt ihåg av den. Själv pratade jag givetvis mycket eftersom jag visade massor med bilder från Londonresan.

image