Jag har både lärt mig och förstått att gutamålet är ett levande språk. Det utvecklas och förändras och det finns inga ”rätta” namn. Orden varierar med tid, rum och person. Det någon kallar den fina växten blåeld i en socken kan heta något liknande i grannsocknen och något väldigt olikt i en socken längre bort. Jag ska under nästa foto ge några exempel.
Svenska Gutamål
Blåeld akatåpsar
Blåeld bla akatåps
blåeld blaeld
blåeld blå akatåpsar
blåeld blå säugblåmme
blåeld blåtupp
blåeld blåtåppar, blåtåpsar
blåeld brummsvaigar
Personligt: Trots att blåtupp låter häftigt kommer jag att fortsätta skriva/säga blåeld i fortsättningen.