evelinasfunderingar.blogg.se

- ”Det är lättare att utbilda en häst från början än att försöka ändra på ett problem som finns hos hästen sedan tidigare” säger pappa och ger mig en menande blick. - ”Du menar att man vill ha en häst som är som en tabula rasa? ”Säger jag och ler åt pappa som sitter inklämd jämte mig i bilen och diskuterar träning av unga hästar en tisdag. - ”Herregud” utbrister jag när jag inser vad jag precis sagt. - ”Jag går ju och svänger mig med latinska uttryck som vore de vilka som helst, vilken nörd jag har blivit! Pappa och jag utbyter blickar och så börjar vi skratta. - ”Jag tycker det är ganska trevligt ja” svarar han och ger mig ett leende.

Så har jag ju också snart klarat av en termins universitetsstudier i historia. Pinsamt vore det kanske om jag inte kände till Locke och hans tabula rasa. Ändå var det svårt för mig att helt släppa den här händelsen, den bet sig fast och gnagde i hjärnan. Är jag kanske en aning nördig? Funderingar kring detta fick mig att leta djupt i minnet efter andra situationer där den entusiastiske historiken Evelina varit i görningen.

Det var jag som under slutet av lektionen när alla andra halvsov klanderfritt rapat upp de fyra fridslagarna utan att ha tänkt speciellt nämnvärt mycket på dem sedan a-kursen i historia på gymnasiet. Ett nörd-poäng till mig, check! Det var jag som på min väg hem insåg att skolan Procivtas namn består utav två sammansatta latinska ord och finurligt nog betyder” för samhället”. Tilläggas ska att detta gjorde att jag log för mig själv och sträckte lite extra på mig där jag cyklade fram och tänkte att detta tämligen betydelsefulla språk än idag sätter sin prägel på samhället, exempelvis genom en gymnasieskolas namn. Det var också jag som glatt och ivrigt med stora gester upplyste pappa, helt utan att han bett mig om det, att man inte längre tror att Egyptens pyramider byggdes utav slavar, utan av landets helt vanliga medborgare.

Historierna ovan talar sitt tydliga språk. Kanske har jag alltid varit nördig när det kommer till ämnet historia? Var jag det inte, så har i alla fall historikerna på Linnéuniversitetet i fluga, matchande strumpor och kavaj lyckats ändra det på några månader. Men å andra sidan vad gör det, så länge jag är stolt och lycklig? Dessutom vet jag att jag är i gott sällskap när jag skrattar högt åt de halvtorra historieskämten.