Par i Foto

I går var det Fotosöndag. Vårt bidrag var en bild på Gabriel – fångad i en av hans få allvarliga stunder. Vi märkte knappt hur han växlade från sprudlande energiknippe till denna vemodiga uppsyn. Det måste ha varit ett ögonblicks verk. Och sekunden efter log han åter med hela ansiktet. Vi blev väldigt nöjda med bilden och den blev ett givet val till veckans tema ”vemod”.

I några kommentarer efteråt förstod vi att många förknippade bilden med tavlor på de gråtande barn som var så populära för ett antal år sedan. Populära eller inte i alla fall massproducerades de och såldes nästintill överallt. Uppgifter låter göra gällande att det enbart i Sverige såldes över 1 miljon exemplar av tavlorna.

Vi såg också likheterna mellan bilden på Gabriel och de gråtande barnen när den väl påtalats för oss och med anledning av detta sökte vi efter mer information om konstnären bakom tavlorna.

Han hette Bruno Amadio och levde från början av seklet och dog 1981. Enligt olika källor massproducerades de gråtande barnen mot hans vilja, utan hans vetskap eller så var han helt enkelt lurad. Han inspirerades av Anders Zorn och använde en blunddocka, som han klädde i olika kläder, som modell.

Det spreds rykten om att tavlorna var förtrollade och att brittiska brandmän förbjöds ha dessa tavlor i sina hem, att brandmän kom till nedbrunna hus och det enda som fanns kvar helt intakt var tavlorna med de gråtande barnen. Pressen bidrog till att dessa rykten spreds. En väldigt intressant historia. Och konstnären dog utfattig.

Gabriel tillhör inte de gråtande barnens skara. Han är en underbar liten kille som alltid tycks sprudla av energi och vars ögon glittrar konstant. Så för er som mötte hans ögonblicksvemod visar vi här också Gabriel såsom vi är vana att se honom.