Nu börjar nedräkningen.
Om bara en månad, den 23 februari klockan 11.35, startar jag i Tjejvasan. Med nya skidor, proffsvallade så klart. Iklädd mina nya skidkläder och med nummerlapp på bröstet (7200).
Spåret lär vara ganska tufft i början, med en 2 kilometer lång uppförsbacke tills man kommer till Oxberg. Sen är det bara att köra på. Det gäller att komma till Eldris, sista kontrollen före Mora, före klockan 16, för att inte bli diskvalificerad, men det ska väl inte vara något problem. Hoppas jag.
Tänk sen känslan… när man skidar in i Mora. In under den berömda Vasalopps-bågen ”I fädrens spår”. Med publiken ljublande längs gatorna. Solen skiner. Man är lite lagom trött, så som man borde vara efter 3 mil på skidor. Får sin medalj…
Ja men, föreställ er!
Att inte alla är avundsjuka på mig, fattar jag inte!
Ska ut och träna skidlöp idag. Några kilometer på åkern ska jag väl klara av innan snön smälter bort. Sen blir det Aerobics ikväll och cirkelträning på söndag. Här gäller det att ligga i! Sista veckan ska jag dock bara ta det lugnt och äta pasta.
Pratade med min pappa igår i telefonen. Berättade om hur träningen går, hur kul det är med skidåkning, om kost (lågt och högt GI) och om snön som aldrig verkar komma till Stockholm.
Och annars, då?, undrade han, efter en halvtimmes oavbrutet prat om skidor, från min sida.
Annars?! Det finns inget ”annars”. Det är bara skidor och Vasalopp som gäller. Just nu.